Jaha ja, det är klart man blir påhoppad av vargflocken när man torgför en annan ståndpunkt än den för dagen allenarådande *suckar*
till att börja med avsåg jag inte att vara föraktfull och betackar mig helst för dylika påståenden. I en debatt använder jag gärna ett tillspetsat uttryckssätt och nu när jag motvilligt kände att jag måste balansera det här samtalet, gör jag också det. Finns inget förakt nånstans, endast en viss leda av det resultatlösa ältande av såna här frågeställningar som förekommer på varenda internettforum, mina språkkunskaper medger att jag följer, med någorlunda regelbundenhet.
Somliga debatterar vilka båttyper man kan göra det ena och det andra i medan andra är ute och upplever världen, livet och seglatsen i den båt de råkar äga; har råd med; råkar finna estetiskt tilltalande, eller helt enkelt känner sig trygga med av olika orsaker.
Tyvärr måste jag göra både Brendan och T besvikna genom att inte ägna resten av natten åt att läsa de länkade trådarna. Ska jag klicka på varje inlägg där så blir det ingen sömn i natt och inget vettigt gjort i morgon, så jag får väl finna mig i att sväva i okunnighet om vad ni ville ha sagt med detta.
Kan bara konstatera att vad jag sagt redan är gjort, snart sagt sedan urminnes tider, så jag förstår helt enkelt inte hur man kan invända mot det? Ta bara ett mycket enkelt exempel, lotsarna som för hundra år sen som gick ut i öppna segelekor i full storm (i februari!) från ex.vis Hanö för att undsätta ett skepp i nöd.
Arbets- och allmogebåtar -SEGLANDE -har väl alltid byggts för att kunna klara såna här saker, inte sant. Problemet är, kanske-, och här ligger min tes - att den 'moderna yachtindustrin' har HELT andra intressen än att förse oss med rejäla, sjödugliga båtar. Vem har hört talas om en tappad köl eller havererat roder på en Folkbåt eller Colin Archer bara för att nu nämna ett par...
Fastnet, ja -det vore mig främmande att negligera de skräckupplevelser många av deltagarna hade. Dock kan det möjligen leda till eftertanke att det fanns flertalet 'långseglare' ute i den stormen som klarade sig fint genom att dreja bi, ligga för drivankare eller dylikt. det kanske kan vara så att som skeppare på en havskappseglingsbåt, tar det emot att 'fega ur' och vidta överlevnadsåtgärder i st f att fortsätta segla banan?? Jag vet inte, men har vänner som kappseglar, inkl. en som var med i Fastnet-79, som inte direkt säger emot när man konfronterar dem med denna tanke.
Sydney-Hobart stormen (den som boken handllar om, minns just nu inte året) Här är det fr a en sak som bitit sig fast i mitt minne, och det är den fiskebåt som under stormen var fullt sysselsatt med sina garn, (en dag på jobbet!) när alla MayDay började komma. Den isländske skepparn avbröt sitt arbete med garnen, räddade ett antal 'nöjesseglarre' (som han säkerligen kategoriserade dem) och fortsatte sen med sitt dagliga värv.
Nej, inte förakt, inte negligerande spillda liv och hemska upplevelser, -MEN, kanske manar det till lite eftertanke inom Segelsporten???? Jag vet inte, vad tycker ni, t ex den helige munken som har erfarenhet från den sidan också...?
Kanske, jag vet inte eftersom jag inte själv kappseglar, men tråden började ju som en reflektion över 'utveckligen' på båtfronten. Nu har jag bidragit med mina 5 öre...
Jag blir så trött att läsa beskäftiga kommentarer om hur ansvarslöst det är att segla ut på stora vatten i Vegor t. ex.
Jag bara undrar- vem är Jonas Ekblad t ex, att nedsättande kommentera Jarle Andhøy(Berserk) eller Sven Yrvind? Vem seglar och vem skriver läroböcker? Här finns den föraktfulla tonen enligt min ödmjuka mening.
Klart slut - för min del
P.S: Jag resonerar i stort och ingen ska behöva känna sig personligen träffad - om han inte väljer att så göra
Seglar mest hela tiden. Söderhavet på vintern och vår fantastiska skärgård på sommaren. Navigationlärare, båtmekare och Naturälskare. Paddlar gärna och mycket och simmar likaså
:
