Nybåtstankar.

[Anders S]

Scheel-kölen har en speciell bulb utformad för att bli en effektiv ändskiva. Swan byggde någon av sina tidigare modeller just med en sådan.

Tandemkölen är ursprungligen konstruerad av Warwick Collins, och är (som sagts) noggrant beräknad. för att ge en "dubbeldäckareffekt" - det är avdriften som gör att båda "bladen" löper som de skall i ostört vatten. Jag tror att Bavarias köl är en "äkta" variant - vill man ha djupgåendet kan man inte skala upp proportionerna - avståndet mellan kölbladen är fartberoende. Man kan vilja ha djupgåendet för att få tillräcklig hävarm på kölvikten, t ex. Båda dessa lösningar är (helt OK) kompromisser för att minska djupgåendet. Ofta blir en sådan köl tyngre än en optimerad fena, och därför är det inget man sätter på prestandabåtar.

När det gäller fällköl skall man skilja på fällköl och centerbord. En båt med grund barlastköl, men med ett centerbord för att få bett på kryssen är vanligen en sundare konstruktion än en "äkta fällköl". Allt hänger på hur mycket som hänger i "gångjärnsbulten". Att den måste vara mycket omsorgsfullt konstruerad om båtens väl och ve hänger på den är ju underförstått.

Seawolf och jag har för många år sedan diskuterat detta grundligt på ett annat forum (med en fällkölsentusiast) och jag delar helt uppfattningen att det är riskabelt att hänga barlasten i en bult, om än aldrig så stark. Bygger man/är båten konstruerad så att man möjligen kan förlora centerbordet men inte barlasten kan det kännas säkrar, tycker jag.

Vill man stå på botten tror jag också på dubbelköl (eller en stubbköl med centerbord och två rejält starka roder). En annan lösning som kan göras stark är en sticksvärdstrumma och ett sticksvärd - ett sådant kan säkras bättre än en vikbar köl. Men det har väl bara sådär bäring på Gunnars nya båt - det gäller ju "bara" att hitta en bra båt, alla båtar har alltid någon kompromiss man får leva med. Southerlys fällköl har ju bevisligen fungerat i många år, och Ovniägarna ser väl inte direkt ångestfyllda ut, heller.

[Eilean]

Gunnar, jag tror du skall ta och göra lite seriös research på det där med fällköl.
Såvitt jag förstår det blir det förr eller senare problem med beväxning och/eller korrosion i delar av konstruktionen. All erfarenhet om vikten av en robust kölinfästning ställs på ända när infästningen består av en enda axel.....

Man brukar säga på engelska "don't argue with sucess". Vad gäller fällköl är det väl snarare det omvända. Hade det funkat hade var och varannan båt haft den lösningen.

Spana du vidare på dubbelkölsarrangemang, men se till att det finns rejäla kölbalkar under kojerna där de ansluter till skrovet. Engelsmännen har bland världens största tidvatten och man utnyttjar floder som hamnar (med torrsättning vid ebb) i hög omfattning. De har mest erarenhet i detta ämne. Fundera på varför det inte är vanligt med fällkölar i England.

I all välmenning....

Synpunkter så goda som några.
Men glöm inte ett par saker, en fällköl blir naturligtvis dyrare och därmed något som av den anldningen inte blivit så utbrett. Dessutom är det svårt att få ner tydpunkten djupt nog, något som utmanar konstruktören och byggaren.
Men å andra sidan har vi Southerly, som är just ett engelskt varv och som byggt 1000-tals fällkölsbåtar i över 30 år nu, med i princip samma konstruktion. Som alltså är väl utprovad vid det här laget.
Frankrike har ju samma tudvattensproblem på sin atlantkust som engelsmännen. och där har vi flera varav som bygger fällkölar, inte minst Ovni som också hängt med i ett 20-tal år nu. Sedan har vi Kelt, Jeanneau och en mängd mindre varav som bygger fällkölsbåtar i aluminium.
Visst är det en känsligare konstruktion - men som sagt tidigare - allt är en kompromiss.
Jag vill ju ha en mast i tabernakel och där gäller ju samma resonemang, mer komplicerat och därmed mer sårbart.

Anders S nämner ju centerbord/lyftköl. Det är en konstruktion jag inte gillar. Visserligen har man fällkölens fördelaktiga grundgående samt bättre geometri för högsta pestanda. Men om man dabbar sig, och det gör man förr eller senare, och smäller på har man en konstruktion som är ömtåligare för skador än en fast köl och saknar fällkölens fördel att kuna fällas upp automatiskt.
Dessutom dras man med en gigantisk centerbordstrumma som går hela vägen upp till rufftaket.
Sheel- och tandemkölar går bort, de medger inte att man står på botten.

Apropå Seawolfs påpekanden om bottenstockar.
Jag fick precis en samling ritningar på franska Bi-loup 36, dubbelkölsbåten som är aktuell.
Ritningarna bekräftar det varvet påstår - båtarna är byggda för att kunna ställas på botten även under dåliga förhållanden med sjögång och ojämn botten - en mer imponerande samling djupa bottenstockar som sträcker sig upp på friborden har jag aldrig sett! Båten visar också upp ett försvarligt arrangemang av förstärkningar kring rodret, som nauturligtvis får ta ordentliga törnar om botten är ojämn.

Som läget ser ut just nu är fortfarande Southerlys fällköl det intressantaste begbåtsalternativet. Konstruktionen är beprövad och den pinnbult som kölen vrider sig runt samt dess lyftmekanism är relativt lätt at inspektera och även byta ut. Till skillnad från andra fäll/lyftkölsbåtar i GAP har den också den gjutjärnkonstruktion som förutom att vara merparten av ballasten också bildar en sula som tål ojämn och stenig botten.
Utbudet av begagnade dubbelkölare imponerar inte så mycket, det är ju mest gamla Westerlys och Moodys. Robusta och bra båtar men med måttliga segelegenskaper, massor av kojer och som saknar däckssalong.
Men inget är uteslutet, vi letar och emotser naturligtvis tips. Moody Eclipse 33 är t.ex inte helt omöjlig. Inte heller Colvic Countess i dubbelkölsversion. Där har väl Anders synpunkter....?

Att bygga själv/nybåtsalternativet lutar allt mer åt Bi-loup 36.
Den polska "dark-horsen" verkar falla bort. Inte pga sina egenskaper utan pga leverantörens kvarvarande "homo-sovjeticusmentalitet" Serviceviljan är nästan obefintlig... Trots snart två månaders mailväxling och flera telefonsamtal har de ännu inte lyckats skicka varken foton eler ritningar på hur kölkonstruktionen ser ut. Och alla mail från min sida måste följas upp med ett par påminnelser innan jag får något svar!

[Anders S]

Inte heller Colvic Countess i dubbelkölsversion. Där har väl Anders synpunkter....?

Inga särskilda faktiskt. Det finns inte så mycket man kan säga, mer än att det exemplaret jag har (fenköl) visserligen är verkligt stabil och förefaller välbyggd (seriös konstruktör, Ian Anderson), men Colvic finns ju inte längre, och jag tror inte min modell (37:an) finns i dubbelkölad modell. Men det vet jag inte säkert - båten är inte så vanlig, men mina ritningar (komplett uppsättning) visar ingen sådan variant.

När det gäller centerbord menar jag den sorten som har en kölstubbe, och i denna ett centerbord som viker upp sig, för kryssförmågans skull. Lösningen är inte alldeles ovanlig på USA-ritade CCA-båtar. En sådan lösning kan fungera som du vill, och minskar risken med att slå i en lång fena i en hård kant i hög fart - ett obehagligt scenario i de flesta båtar. Men den lösningen kräver stödben för att tåla att stå på botten - det ville du ju inte ha.

Jag undrar om inte vissa Southerly har just det här "sticksvärdet". Man kan hur som helst lägga en stor del av barlasten så djupt i skrovet att man kan få positiv stabilitet även om man tappar själva kölen - det hade jag tyckt om. Det går en skröna om en Bavaria som tappat kölen i en dundersmäll, men inte vält - något som förklarades med att stålramen i kölen var tung nog att hålla båten rättvänd, bara man inte seglade med den.

[Eilean]

Inte heller Colvic Countess i dubbelkölsversion. Där har väl Anders synpunkter....?

Inga särskilda faktiskt. Det finns inte så mycket man kan säga, mer än att det exemplaret jag har (fenköl) visserligen är verkligt stabil och förefaller välbyggd (seriös konstruktör, Ian Anderson), men Colvic finns ju inte längre, och jag tror inte min modell (37:an) finns i dubbelkölad modell. Men det vet jag inte säkert - båten är inte så vanlig, men mina ritningar (komplett uppsättning) visar ingen sådan variant.

När det gäller centerbord menar jag den sorten som har en kölstubbe, och i denna ett centerbord som viker upp sig, för kryssförmågans skull. Lösningen är inte alldeles ovanlig på USA-ritade CCA-båtar. En sådan lösning kan fungera som du vill, och minskar risken med att slå i en lång fena i en hård kant i hög fart - ett obehagligt scenario i de flesta båtar. Men den lösningen kräver stödben för att tåla att stå på botten - det ville du ju inte ha.

Jag undrar om inte vissa Southerly har just det här "sticksvärdet". Man kan hur som helst lägga en stor del av barlasten så djupt i skrovet att man kan få positiv stabilitet även om man tappar själva kölen - det hade jag tyckt om. Det går en skröna om en Bavaria som tappat kölen i en dundersmäll, men inte vält - något som förklarades med att stålramen i kölen var tung nog att hålla båten rättvänd, bara man inte seglade med den.

Alla Southerlys har helt platt botten, utan s.k. "stubbe". Vikten är så fördelad att om man t.ex kikar på Southerly 105 med kölen helt infälld har hon en AWS på 120 grader och med kölen helt nere på 132 grader. Ballasten väger totalt 3200 kg varav svärdet 900. Av detta kan man nog sluta sig till att även om man tappade hela svärdet så har båten inte mycket sämre stabilitetet än många av dagens AWB i motsvarande storlek.

Jag har sett såväl Countess 33 och 35 med dubbelköl och däcksalong ute på marknaden. Dock inte 37-an. Men 37-an blir i vilket fall som helst i största laget.

[Anders S]

Såvitt jag förstår har Southerlybåtarna något de kallar för "grounding plate" - det är förmodligen en hejdundrande järnplatta i botten, som samtidigt är bas för "fällkölen". Väger fällkölen (tungt centerbord i mina ögon) "bara" 900 av 2300 kg tror jag inte heller att båten blir instabil om det skulle inträffa att "sprinten lossnar". Det är säkert en tanke bakom

***
Countess35 lär vara en "uttänjd" version av 33:an, med litet snyggare profil. Den modellen har också ett litet "veck" vid bogen, så att du känner dig hemma. En sådan med ordentligt inplastade huvudskott men "hembyggd" i övrigt kan du säkert göra något av. (Ian Anderson är annars mest känd för att ha ritat Hurley 18, en av de "båtigaste" små båtar man kan tänka sig.