Hej!
Jag har en 8,4meters segelbåt på 2,3t, använder med lysande framgång Danforth, väger över 10kg samt en vanlig plätt på 8kg. Vi har legat i alla möjliga vindar och på mångaplatser från Marstrand till Strömstad och aldrig har det släppt. Tilläggas att vi använder den underbara ankarolinan på 50m med kätting på 1,5m som inte väger speciellt mycket. Om man skall tala om dem enda problemen vi haft, det är när danforth skall upp och det sitter fast som berget, när man får blodsmak i munnen så får man ta hjälp av vinscharna och då även \"backa\" över så ankaret vänder. Självklart så har det hänt att man fått slänga ankaret flera gånger innan det tagit ordentligt. Använder även låååååååång lina, minst tre gånger djupet där ankaret ligger.
Ankring inför övernattning
Precis som Jens K skriver så tror jag att det som ställer till det är för lite lina i förhållande till ankringsdjupet. Jag har själv en liten H-båt och har förtöjt den med dragg, lina och tre meter kätting. Har aldrig varit några problem tills i helgen då vi skulle lägga till. Draggen verkade sitta men snart visade det sig att det inte var fallet. Vinden drog runt klippan och ville dra båten åt sidan samtidigt som vissa svall gjorde att båten var på väg in i klippan. Gjorde om proceduren och gick närmare vinden. Draggen satt inte jättebra men tillräckligt för att hålla emot svall och vinden var stadig. Som badankring funkade det men aldrig som nattankring.
Gissade först på att det var ren sandbotten och att draggens smala flyn inte orkade hålla emot. Tittade senare lite mer noga på sjökortet och insåg att vi hade ett ankringsdjup på 15 meter med kanske 25-30 meter lina och tre meter kätting.
Köpte oavsett en Bruce-kopia på 7,5 kg och ankrade dagen efter på beskedliga tre meter. Den ankringen höll för två tvärstopp med ankarlina i propeller och en tredje lyckad tilläggning utan att behöva ankra om. =)
Gissade först på att det var ren sandbotten och att draggens smala flyn inte orkade hålla emot. Tittade senare lite mer noga på sjökortet och insåg att vi hade ett ankringsdjup på 15 meter med kanske 25-30 meter lina och tre meter kätting.
Köpte oavsett en Bruce-kopia på 7,5 kg och ankrade dagen efter på beskedliga tre meter. Den ankringen höll för två tvärstopp med ankarlina i propeller och en tredje lyckad tilläggning utan att behöva ankra om. =)
-
Jens K
Åh, kom igen, inte kan ni låta tråden somna in redan, en bra ankringstråd måste ju komma upp i 50 inlägg i alla fall!!
Jag kan som kuriosa berätta att jag aldrig upplevt en säsong där så många har lagt sina ankarlinor över min som denna! Faktiskt har jag aldrig tidigare dragit upp någons lina förr, men i år fick jag en gång (på Säck) upp t o m två på samma gång! Det var ett slit (och då hade de ändå slackat dem för jag sa till innan att \"nu kommer jag nog fiska upp iaf en lina för ni ligger tvärs över min\". Svaret blev \"det är lugnt min lina ligger mycket längre ut än din (gammal träbåtsgubbe som säkert alltid har rätt...). Men inte denna gång, kolla på fejjorna när jag kom upp med två linor samtidigt i Brucen.
Vid ett annat tillfälle tyckte jag att det var osedvanligt svårt att få upp ankaret och när jag väl hade det i sikte så låg det en sten där som perfekt passade in mellan flyna så den knappt kunde röra sig. Kanske det ändå inte är så dåligt med en vanlig plätt, där får man bara upp sjögräs.
Jag kan som kuriosa berätta att jag aldrig upplevt en säsong där så många har lagt sina ankarlinor över min som denna! Faktiskt har jag aldrig tidigare dragit upp någons lina förr, men i år fick jag en gång (på Säck) upp t o m två på samma gång! Det var ett slit (och då hade de ändå slackat dem för jag sa till innan att \"nu kommer jag nog fiska upp iaf en lina för ni ligger tvärs över min\". Svaret blev \"det är lugnt min lina ligger mycket längre ut än din (gammal träbåtsgubbe som säkert alltid har rätt...). Men inte denna gång, kolla på fejjorna när jag kom upp med två linor samtidigt i Brucen.
Vid ett annat tillfälle tyckte jag att det var osedvanligt svårt att få upp ankaret och när jag väl hade det i sikte så låg det en sten där som perfekt passade in mellan flyna så den knappt kunde röra sig. Kanske det ändå inte är så dåligt med en vanlig plätt, där får man bara upp sjögräs.
...och då undrar folk varför jag förspråka att ankrar enligt det traditionella sättet med ankarboj. Visserligen finns väl den ene och andre som tror att man har lagt ut ett fiskenät men det finns dock fler som förstår...Jens K skrev:Åh, kom igen, inte kan ni låta tråden somna in redan, en bra ankringstråd måste ju komma upp i 50 inlägg i alla fall!!
Jag kan som kuriosa berätta att jag aldrig upplevt en säsong där så många har lagt sina ankarlinor över min som denna! Faktiskt har jag aldrig tidigare dragit upp någons lina förr, men i år fick jag en gång (på Säck) upp t o m två på samma gång! Det var ett slit (och då hade de ändå slackat dem för jag sa till innan att "nu kommer jag nog fiska upp iaf en lina för ni ligger tvärs över min". Svaret blev "det är lugnt min lina ligger mycket längre ut än din (gammal träbåtsgubbe som säkert alltid har rätt...). Men inte denna gång, kolla på fejjorna när jag kom upp med två linor samtidigt i Brucen.
Vid ett annat tillfälle tyckte jag att det var osedvanligt svårt att få upp ankaret och när jag väl hade det i sikte så låg det en sten där som perfekt passade in mellan flyna så den knappt kunde röra sig. Kanske det ändå inte är så dåligt med en vanlig plätt, där får man bara upp sjögräs.
På första båten följde med en Danforth-kopia och det var som med lotto att få fäste. Senare bytte jag till Fortress. Den behövde lite vana. Det går faktiskt inte att bara slänger i ankret om man har fortfarande fart i båten. Den hoppade på vågorna.
Att släppa efter på linan (ankarolina)hjälpte och så vart det en ny rutin. Med Fortress hade jag aldrig problem i dy och sandbotten men fick släpp vid Huvudskär. Ny har jag en liten (2,5kg) M-ankare (bruce-kopia) och den fungerade än så länge utmärkt.-
Gäst
Det verkar ju onekligen som att ankarboj är en bra lösning för at få upp ankaret. Finns det något finurligt sätt att anpassa längden på bojlinan, så den varken blir för lång eller kort? Man skulle ju kunna tänka sig att man låter bojen följa med ankaret ner och man har kvar andra änden på bojlinan utmed ankarlinan. När ankaret väl har nått botten släpper man upp bojen, då borde längden vara rätt samt problemen med att bojlinan trasslar sig i ankarlinan minimeras eftersom bojen ligger tätt intill bojen på vägen ner. Att andra änden av bojlinan kan trassla sig kring ankarlinan borde inte vara något problem eftersom det viktiga borde vara att den går rakt ut från ankaret i akterkant utan att gå några varv kringankaret eller ankarlinan.
Ankarboj kan man enkelt lösa så här, Ta en plastkula som du fäster ett litet block i på undersidan. Ta en tunnare lina typ, persiennsnöre, fäst denna i ankaret , låt linan gå genom blocket och fäst sedan en blytyngd i andra änden på linan.
Funktionen blir att bojen flyter rakt ovanför eller strax bredvid ankaret och blytyngden kan man anpassa efter det rådande djupet.
Kolla in de djup där du brukar ankra oftast.
Ex, har du ett \"vanligt\" ankringsdjup på säg 5-8 meter så kan lodlinan vara 8-12 meter så kan du ankra på djup upp till 20 meter ungefär.
Fördelen blir att du kan använda linan för att vända ankaret om det sitter rejält fast, och så kan ju även andra se på ett ungefär var ditt ankare ligger.
Funktionen blir att bojen flyter rakt ovanför eller strax bredvid ankaret och blytyngden kan man anpassa efter det rådande djupet.
Kolla in de djup där du brukar ankra oftast.
Ex, har du ett \"vanligt\" ankringsdjup på säg 5-8 meter så kan lodlinan vara 8-12 meter så kan du ankra på djup upp till 20 meter ungefär.
Fördelen blir att du kan använda linan för att vända ankaret om det sitter rejält fast, och så kan ju även andra se på ett ungefär var ditt ankare ligger.
-
Gäst
-
Herr Q
Det där med ankarboj har jag inte riktigt tagit till mig - det verkar i mina ögon som en rätt onödig tillkrångling av ankringsproceduren. Men ju tätare det blir i ankarvikarna, ju mer befogat är det. Men i så fall tror jag mer på informationsvärdet än på möjligheterna att bärga ankaret. De gånger jag använt en markeringsboj har jag bara knopat en lagom lång lina i kronan och bojen i andra ändan (man vet ju som regel djupet på ett ungefär).
Nyttan med att kunna dra \"baklänges\" i ankaret kan man också fundera på - jag har ännu inte satt ett ankare så att det inte gått att dra loss med (i princip) handkraft från rätt ända. Då gör jag så här: Ankartåget (lina, kätting, band - det kvittar) sträcks upp så tight som det går och läggs fast. Sedan kör man litet lätt (eller om man är en mulla, seglar) mot ankarets gamla dragriktning. Jag har ännu inte varit med om att ankaret fastnat ohjälpligt och ofta räcker det att dra med tålamod snarare än med kraft.
Det betyder inte att man inte kan fästa ankaret ohjälpligt hårt, men om en bojlina i så fall skulle göra skillnad vet jag inte. Däremot kan det hjälpa om man på allvar skulle fastna i en kabel eller något liknande - ett misstag jag ännu inte gjort.
//HQ
Nyttan med att kunna dra \"baklänges\" i ankaret kan man också fundera på - jag har ännu inte satt ett ankare så att det inte gått att dra loss med (i princip) handkraft från rätt ända. Då gör jag så här: Ankartåget (lina, kätting, band - det kvittar) sträcks upp så tight som det går och läggs fast. Sedan kör man litet lätt (eller om man är en mulla, seglar) mot ankarets gamla dragriktning. Jag har ännu inte varit med om att ankaret fastnat ohjälpligt och ofta räcker det att dra med tålamod snarare än med kraft.
Det betyder inte att man inte kan fästa ankaret ohjälpligt hårt, men om en bojlina i så fall skulle göra skillnad vet jag inte. Däremot kan det hjälpa om man på allvar skulle fastna i en kabel eller något liknande - ett misstag jag ännu inte gjort.
//HQ
Ankarbojar används ibland vid svajliggning då man vet/misstänker att havsbotten kan vara oren.
Särskilt i skotska 'lochs' och spanska 'rias' finns det ofta rester (ankringsdon, kättingar etc) efter fisk- och musselodlingar och där rekommenderar man att använda en 'triplina' för att kunna dra loss ankaret bakvägen.
Att göra bojlinan 'automatisk' enligt varianter på J@nnes recept är frestande, särkilt då man har ett tidvatten att räkna med. Men det har visat sig att de inte funkar då dessa anordningar alltid snor ihop sig och blir oanvändbara.
Dessutom räcker inte en 'persiennlina' till att dra loss ett ankare som kilat fast sig under en kätting eller annat skräp. Det skall till betydligt grövre don. Betänk att innan man börjar dra loss ankaret bakvägen kanke man har hållt på att försöka köra loss det med maskin - utan att lyckas.
Nej, det enda raka är att kolla det exakta djupet där ankaret ligger, det måste man ändå göra för att anpassa lin- eller kättinglängden, göra ev. tidvattensberäkningar och anpassa bojlinans längd så att den är sträckt vid högvatten. Eller låta linan följa parallellt ankarkättingen och lägga fast den ombord. Men då missar man ju frågans grundtanke - att markera var ankaret ligger.
Särskilt i skotska 'lochs' och spanska 'rias' finns det ofta rester (ankringsdon, kättingar etc) efter fisk- och musselodlingar och där rekommenderar man att använda en 'triplina' för att kunna dra loss ankaret bakvägen.
Att göra bojlinan 'automatisk' enligt varianter på J@nnes recept är frestande, särkilt då man har ett tidvatten att räkna med. Men det har visat sig att de inte funkar då dessa anordningar alltid snor ihop sig och blir oanvändbara.
Dessutom räcker inte en 'persiennlina' till att dra loss ett ankare som kilat fast sig under en kätting eller annat skräp. Det skall till betydligt grövre don. Betänk att innan man börjar dra loss ankaret bakvägen kanke man har hållt på att försöka köra loss det med maskin - utan att lyckas.
Nej, det enda raka är att kolla det exakta djupet där ankaret ligger, det måste man ändå göra för att anpassa lin- eller kättinglängden, göra ev. tidvattensberäkningar och anpassa bojlinans längd så att den är sträckt vid högvatten. Eller låta linan följa parallellt ankarkättingen och lägga fast den ombord. Men då missar man ju frågans grundtanke - att markera var ankaret ligger.
Har man gjord proceduren några gånger så tycker man inte att det är endast krångligt. Jag hade nästan alltid bojlina påslagen och när ankeret gick i följde bojen med. Oftast ankrar man upp i kända vikar. J@nnes förslag fungerar fast jag använde fast lina och den flöt väl omkring upp till 1m i sidled men det kan man väl leva med. Om man ha öglor på olika djup går det att anpassa grovt i förväg. Det är dock viktigt att lina är längre än djupet förstås.Herr Q skrev:Det där med ankarboj har jag inte riktigt tagit till mig - det verkar i mina ögon som en rätt onödig tillkrångling av ankringsproceduren. Men ju tätare det blir i ankarvikarna, ju mer befogat är det. Men i så fall tror jag mer på informationsvärdet än på möjligheterna att bärga ankaret. De gånger jag använt en markeringsboj har jag bara knopat en lagom lång lina i kronan och bojen i andra ändan (man vet ju som regel djupet på ett ungefär).
Nyttan med att kunna dra "baklänges" i ankaret kan man också fundera på - jag har ännu inte satt ett ankare så att det inte gått att dra loss med (i princip) handkraft från rätt ända. Då gör jag så här: Ankartåget (lina, kätting, band - det kvittar) sträcks upp så tight som det går och läggs fast. Sedan kör man litet lätt (eller om man är en mulla, seglar) mot ankarets gamla dragriktning. Jag har ännu inte varit med om att ankaret fastnat ohjälpligt och ofta räcker det att dra med tålamod snarare än med kraft.
Det betyder inte att man inte kan fästa ankaret ohjälpligt hårt, men om en bojlina i så fall skulle göra skillnad vet jag inte. Däremot kan det hjälpa om man på allvar skulle fastna i en kabel eller något liknande - ett misstag jag ännu inte gjort.
//HQ
Att kunna drar baklänges kan ibland vara jättebra. Fastnar ankaret i en kätting eller en springa (under en sten eller dylikt) kan det vara kört. Då kan det vara utmärkt att kunna drar baklänges. Det hände väl vid ett tillfälle då jag inte använde av någon anledning bojen. Jag hade tur att det fanns många hjälpande händer så att vi fick upp ankaret (inkl. kättingen till flytbryggan).
Som bonus får man det lättare att få upp ankaret utan att snörra runt för motorn.
-
Herr Q
Jag håller med om att det är viktigt att anpassa sig till omständigheterna. Ankrar man mer eller mindre frivilligt i kättingupplag, skrothögar, båtkyrkogårdar, sjunkna fiskfarmar och stenrösen lär man ju fastna ordentligt med förfärande sannolikhet. Turligt nog är de flesta av \"våra\" ankarvikar inte så illa drabbade av skrot och att undvika klippbotten är skepparens ansvar. Men man kan ibland inte ha något val - eller ha ett val mellan bekvämlighet och säkerhet.
I gamla sjömanshandböcker visas ibland hur man kan fästa ankarlinan i kronan, med en stark bändsling till lägget (skaftet). Vid normal användning av ankaret blir bändslingen bara en styrning - kraften tas upp av ankarlinan. Men behöver man dra bakåt brister bändslingen och ankarlinan drar baklänges. Risken är (förstås) att detta händer vid fel tillfälle, t ex då vinden vrider och ökar kraftigt vid svajliggning. Som utveckling (?) skulle man kunna tänka sig att ha en permanent lina fäst i ankarets krona, och sedan bändslad till den ordinarie linan. Den behöver inte vara mycket längre än maxdjupet man ankrar på. En sådan lina kan sitta på permanent, och så bryter man upp bändslingarna den dag man behöver den.
En annan lösning på samma tema är en kättingslinga som dras längs ankarlinan och ger möjlighet att dra baklänges efter att man dragit den på plats bakifrån.
En permanent markeringslina av angenäm styrka och smak gör förstås sånt här mycket lättare. Jag får väl lära mig att lägga ut bojen med litet mer finess... En liten kättingstump (ett par länkar bara) ett par meter från bojen skulle i så fall kunna fungera som sänke för bojlinan. Då kan man nog leva med litet överlång lina och så slipper man block mm - utan större risk för att andra fångar linan med sina ankare eller propellrar.
//HQ
I gamla sjömanshandböcker visas ibland hur man kan fästa ankarlinan i kronan, med en stark bändsling till lägget (skaftet). Vid normal användning av ankaret blir bändslingen bara en styrning - kraften tas upp av ankarlinan. Men behöver man dra bakåt brister bändslingen och ankarlinan drar baklänges. Risken är (förstås) att detta händer vid fel tillfälle, t ex då vinden vrider och ökar kraftigt vid svajliggning. Som utveckling (?) skulle man kunna tänka sig att ha en permanent lina fäst i ankarets krona, och sedan bändslad till den ordinarie linan. Den behöver inte vara mycket längre än maxdjupet man ankrar på. En sådan lina kan sitta på permanent, och så bryter man upp bändslingarna den dag man behöver den.
En annan lösning på samma tema är en kättingslinga som dras längs ankarlinan och ger möjlighet att dra baklänges efter att man dragit den på plats bakifrån.
En permanent markeringslina av angenäm styrka och smak gör förstås sånt här mycket lättare. Jag får väl lära mig att lägga ut bojen med litet mer finess... En liten kättingstump (ett par länkar bara) ett par meter från bojen skulle i så fall kunna fungera som sänke för bojlinan. Då kan man nog leva med litet överlång lina och så slipper man block mm - utan större risk för att andra fångar linan med sina ankare eller propellrar.
//HQ
-
Jens K
det är väl frågan vad man tar som ankarboj???Jens K skrev:Jag läste en gång på en engelsk diskussionssida liknande den här en tråd om just ankarbojar. Där var det några som varnade för dem eftersom det finns allt fler som inte fattar vad det är och försöker förtöja vid dem i tron att det är gratis förtöjningsbojar!
Min var en liten boll som likande något som man brukar ibland använda för fickenät. Det fanns också någon som trodde att jag lade ut ett sådant, men f-n vem fiska så nära alla förtöjda båtar???