Väj!

[ALm]

Denna sommar har jag vid två tillfällen upplevt att motparten inte väjt enligt regelboken. Vid ena tillfället seglade jag bidevind för styrbords halsar, mötande båt bidevind för babords halsar. Jag höll kursen och passerade ca 5m akter om den mötande båten. Rorsmannens leende uppsyn tolkade jag som: “De va en djärv en som våga gå så nära”. Frågan är då om det var okunskap eller var det en form av “chicken race”. Det är ju onödigt att ha så små marginaler med hänsyn till bl.a. ogynnsamt vindskift. Är detta beteende vanligt (vid kappsegling är det givetvis normalt med mycket små marginaler)? Jag har seglat sedan -71 men har möjligen glömt liknande situationer.
/ALm

[HansH]

Jo, tyvärr är det nog så att folk är dåliga på väjningsreglerna.
Och då inte bara motorbåtar utan även alltför många seglare har inte full koll.
Styrbord/babord klarar väl merparten av men när båda båtarna seglar för samma halsar har man ingen aning om att lovartsbåten väjer för läbåten.

[FredrikW]

Jag har också råkat ut för liknande situationer. Jag tror mer det är en form av chicken race, titta bara hur vuxna ansvarskännande familjepappor blir i trafiken - fullständigt livsfarliga! Med ett galet leende utför de trängningar och fulkörningar som skulle få den mest garvade polis att bli deprimerad (jag tillhör nog tyvärr själv skaran fulkörare ).

Jag tycker att man kan försöka få ögonkontakt med "motparten" på sjön och om möjligt kommunicera med varandra när det är trånga situationer. Sen är det frågan vilka som är farligast, de som inte kan väjningsreglerna eller de som håller på sin rätt till väg in i döden om så krävs.

[bosseh]

Sommarens mest irriterande händelse:
Jag kommer för BB-halsar och ligger på BB sida i farleden för att klara mig genom kröken längre fram. Utanför farleden om BB är det grunt men på SB sida är det någon mil med djupt vatten. Jag möter ett snabbgående svallmonster som klämmer sig mellan mig och pricken så att vi möts BB mot BB. Idiot, tänker jag. Gissa vad det står på motorbåten? KBV! Det fanns gott om utrymme i farleden att mötas SB mot SB, och hade de varit hyggliga så hade de med sina 40knop kunnat gå ur farleden. Man kan inte beteckna situationen som "trång farled".

[barry]

Sommarens mest förvånande händelse:
I höjd med Nacka på väg in till Stockholm för ett par veckor sen är man på ett sånt fantastiskt uselt humör som bara två timmars färd i Östersjöns obekvämaste farvatten kan åstakomma(*). Möter ännu en snabbgående motorbåt modell gigantisk på närapå rak kontrakurs jämte oss. Döm om vår förvåning då dom ca 100 m innan mötet droppar gasen och genomför mötet i 6-7 knop för att därefter åter dra på gasen.

I övrigt tycker jag varken det är värre eller bättre än tidigare. Lite för många kör väldigt för mycket utan vare sig hänsyn eller åtlydnad av väjningsregler. Av någon anledning känns snabbgående motorbåtar oerhört överrepresenterade. Fast just den kategorin har å andra sidan överlägsen potential att ställa till jävelskap för andra. Trots allt, lite (o)lustigt känner jag mig aldrig så indignerad som när det är en annan seglare som beter sig eller inte väjer fast plikten så säger och det händer ju verkligen det också!

(*) har du inte seglat från Vaxholm till Stockholm en söndag em, låt för guds skull bli!

[toaen]

Sommarens mest förvånande händelse:
I höjd med Nacka på väg in till Stockholm för ett par veckor sen är man på ett sånt fantastiskt uselt humör som bara två timmars färd i Östersjöns obekvämaste farvatten kan åstakomma(*). Möter ännu en snabbgående motorbåt modell gigantisk på närapå rak kontrakurs jämte oss. Döm om vår förvåning då dom ca 100 m innan mötet droppar gasen och genomför mötet i 6-7 knop för att därefter åter dra på gasen.



(*) har du inte seglat från Vaxholm till Stockholm en söndag em, låt för guds skull bli!

Var med om en liknande händelse sommaren 2004. Seglade från Pite Havsbad till Luleå. Skillnaden var att var att fartmonstret också kom söderifrån. När de nästan var ikapp slog de av på farten och passerade oss i lite högre hastighet än vad vi hade. När de hade passerat oss drog de på. Gissa vad det stod på den båten? jo just det - KBV. Det var nog första gången jag varit med om att en motorbåt visat hänsyn på det sättet.

Å andra sidan har man nog själv missat vad det gäller väjningsreglerna, av olika anledningar, ett antal gånger genom åren.

tommy

[ALm]

Intressant att ta del av era erfarenheter. Så här ser jag på saken, i stora drag:

Även om jag har rätt till väg, väjer jag givetvis i sista stund för att undvika kollision. Sjölagen och självbevarelsedriften kräver detta. Betr. Fredrik W:s kommentar: ”Sen är det frågan vilka som är farligast, de som inte kan väjningsreglerna eller de som håller på sin rätt till väg in i döden om så krävs.”
Man har väl inte den rätten, man måste väja för att undvika kollision, i annat fall blir man medskyldig.

Om jag har rätt till väg väjer jag nog om det innebär en liten olägenhet för mig och en betydande lättnad för den andra parten. Det fall som [b]bosseh [/b]relaterar är ett exempel.

För fartyg i trånga leder och “inomskärs” väjer jag alltid och visar tidigt att jag tänker hålla mig undan.
/ALm

[DDF]

Det har nog hänt en par gånger varje år att nån båt väjer i allra sista sekunden med minsta möljiga marginal, trots det är solklart att dom ska väja och man har ögonkontakt. Så chicken race mentalitet finns. Väldig onödig när man är ändå på semester.

Nåt nytt för i år var en liten segelbåt men 5 personner i sittbrunen som var på väg inne i en ganska trafikerad led norr om Stavnäs, och som var i kollisionskurs med oss i perfekt semestervind. Vi hade vinden från styrbord, dom från babord, ögonkontakt, så allt lugn. Men precis när dom skulle komma inne i leden så bestämde sig skepparen tydligen att "nu kommer vi om 10 sekunder inne i en trafikerad led och vi kolliderar nog om 1 minut med en båt vi ska väja för, så jag ska passa på att släppa rodret till nån i besättningen som har aldrig seglat förrut och försöka starta aktersnurran i stället för att väja". Helt otrolig. Jag väjde för dom såklart annars hade det smällt. Den glada besättningen tittar på mig och tänker säkert oj vad nära han passerar, samtidigt som skepparen fortsätter kämpa mot aktersnurran. Jag meddelade dom snällt om min uppfattning om vem skulle väja i en sån läge.

Sen har man förstås inte själv gjort rätt 100% genom åren, så jag passar på att tacka dom förhoppningvis få båtar som väjde för oss då!

/david

[Tommy]

Möter ännu en snabbgående motorbåt modell gigantisk på närapå rak kontrakurs jämte oss. Döm om vår förvåning då dom ca 100 m innan mötet droppar gasen och genomför mötet i 6-7 knop för att därefter åter dra på gasen.

Tycker nog att det händer åtminståne ett par gånger varje sommar att man upplever sådan genuin hänsyn även från motorbåtsägare. Alla är inte skurkar. Tyvärr blir det ibland som att dessa svallmonster drar upp mer svall när de går i halvplaning och försöker vara vänliga, än när de drar på...

Vad gäller själva väjningarna så kan jag inte påminna mig något tillfälle alls från i somras där motorbåtar inte väjt. Gäller faktiskt även Waxholmsbåtar, där utrymmet varit så att det är rimligt att tycka att de ska väja för mig som seglar. Men det gäller att ha motorbåtarna under uppsikt, oftast genomförs manövern onödigt nära, så man får ändå sitta beredd att kasta om rodret. Men som sagt var, när det väl kommer till kritan så väjer de (därmed inte sagt att jag låter dem komma farligt nära).

Vad gäller seglare, så är nog den vanligaste orsaken till utebliven väjning helt enkelt dålig utkik. Ofta ser man seglare komma brassande i full fart, och inte hålla koll på mig som har företräde bakom seglet. Ett förvånat uttryck när man tittar fram vid deras akter... Tror att de flesta/alla faktiskt kan de grundläggande väjningsreglerna och försöker följa dem. Någon gång har det t.o.m varit jag som missat utkiken och tvingat en företräde-båt att väja... Eller.. sa jag det där? Nej, det är omöjligt. Så kan det inte vara.

Hälsningar
Tommy

[bosseh]

Alla med motorbåt har inte horn i pannan. Men det finns en stor okunskap i hur man kör om, släpper av häckvåg osv. Jag har träffat trollingfiskare med klass VIII som inte vet hur man praktiskt ska bete vare sig när det gäller hur man passerar andra eller hur man får bra gångegenskaper på den egna båten mha trim/tilt. Sen har vi en stor grupp som kan noll om navigering, väjningsregler mm. De ses aldrig lämna farleden, där vi seglare alltid brukar gena och spara en dryg halvmil åker de snabba båtarna den stora, breda vägen.
Fast vi har ju segelbåtarna som man aldrig sett segla, tragiskt om det är så att de saknar kunskap.

[asdsj]

Alm skrev

Även om jag har rätt till väg, väjer jag givetvis i sista stund för att undvika kollision. Sjölagen och självbevarelsedriften kräver detta.

"i sista stund" Helt fel. Sjölagen säger:

Regel 7 - Risk för kollision
a. Varje fartyg skall utnyttja alla tillgängliga
medel, som med hänsyn till rådande förhållanden och
omständigheter bedöms lämpliga för att avgöra om risk för
kollision föreligger. I tveksamma fall skall sådan risk
anses föreligga.
Regel 8 - Åtgärd för att undvika kollision
a. Varje åtgärd för att undvika kollision skall, då
förhållandena så medger, utföras bestämt, i god tid och
med noggrant iakttagande av gott sjömanskap.

Det är allas ansvar att göra allt för att undvika kollision.

[ALm]

En kommentar till asdsj:s inlägg:
Min formulering “i sista stund” var kanske alltför drastisk - jag väjer så att kollision undviks och med viss marginal för ogynnsamma händelser, t ex. vindvridning, men jag räknar ju inte med att råka ut för t. ex. ett roderhaveri i detta läge. Kort sagt, jag följer regel 21.

Med risk för att tråden blir alltför filosofisk undrar jag vad sjölagen avser med “i god tid”. Kollisionsrisk föreligger ju om bäringen till motparten är konstant. Om båtarna från början befinner sig på stort avstånd kan detta (konstant bäring) gälla ganska lång tid. När skall då båten med rätt till väg väja? Regel 21 förtydligar vad som avses med "god tid".
/ALm

[Tommy]

Det här med god tid är lite lurigt, speciellt i våra hårt trafikerade innerskärgårdsvatten. Ta t.ex. området runt Waxholm, eller ännu längre in mot Stockholms hamn...

Som jag skrev så tycker jag att de flesta motorbåtar och segelbåtar trots allt följer väjningsreglerna ganska bra. Men de väjar ofta sent. Om man då skulle praktisera "I god tid" bokstavstroget så skulle det kunna innebära att man i princip alltid väjar först, fast man har rätt till väg.

Å andra sidan är fritidsbåtar, både segel- och motorbåtar, väldigt lättmanövrerade jämfört med stora fartyg. Så i en situation med massor av båtar farandes kors och tvärs, god sikt och ögonkontakt med de andra båtarna så får nog "Väja i God tid" för den båt som har rätt till väg i detta fall anses vara ordentligt sent. Kanske bara några få båtlängder bort.. Men givetvis aldrig så sent så att man riskerar att fara ihop.

Hälsningar
Tommy

[Anders S]

En kommentar till asdsj:s inlägg:
Min formulering “i sista stund” var kanske alltför drastisk - jag väjer så att kollision undviks och med viss marginal för ogynnsamma händelser, t ex. vindvridning, men jag räknar ju inte med att råka ut för t. ex. ett roderhaveri i detta läge. Kort sagt, jag följer regel 21.

Med risk för att tråden blir alltför filosofisk undrar jag vad sjölagen avser med “i god tid”. Kollisionsrisk föreligger ju om bäringen till motparten är konstant. Om båtarna från början befinner sig på stort avstånd kan detta (konstant bäring) gälla ganska lång tid. När skall då båten med rätt till väg väja? Regel 21 förtydligar vad som avses med "god tid".
/ALm

Det blir helt storleksberoende. Är ett stora fartyg inblandade blir det distansminuter, vi kan ta det lugnare. "Konstant bäring", eller rättare bäringsdragning kan ma inte avgöra på en liten båt som inte går stabil kurs, och som inte har en pejlanordning (pelorus, radar etc), så känslan (endera hållet, skräck eller lättnad) är inte något att lita på. Vi har ju heller inga problem med att stanna på en båtlängd eller två, gira snävt och i allmänhet händer inget farligt om vi går utanför farleden.

Man är skyldig att göra vad man kan för att undvika kollision, men man är också skyldig att vara förutsägbar. Jag (personligen) brukar tolka detta som att hålla kurs och fart tills jag tycker att det känns "osäkert" - då viker jag. (Ibland under högljudda och tydliga protester, skändande åtbörder och grimaser - det medges).

Jag tycker mer problemet handlar om att vika undan på det säkraste sättet, det sätt som mest kan garantera att inte gå till den plats på vattnet dit den andra båten går om den kommer på bättre tankar och verkligen väjer i sista stund. Ett exempel på en sådan situation kan man eventuellt härleda ur Bosses post tidigare i tråden, även om det handlar om motor vs segel som grundfall. Men om man går på fel sida farleden och försöker mötas stäv om stäv på fel sida ställer man sin motpart i ett svårt läge. Det normala är att två båtar på kollisionskurs skall gira styrbord, båda! Annars kan det hända grejor oavsett allas goda vilja och ansträngningar att komma undan.

[SWE54]

Alm skrev

Även om jag har rätt till väg, väjer jag givetvis i sista stund för att undvika kollision. Sjölagen och självbevarelsedriften kräver detta.

"i sista stund" Helt fel. Sjölagen säger:

Regel 7 - Risk för kollision
a. Varje fartyg skall utnyttja alla tillgängliga
medel, som med hänsyn till rådande förhållanden och
omständigheter bedöms lämpliga för att avgöra om risk för
kollision föreligger. I tveksamma fall skall sådan risk
anses föreligga.
Regel 8 - Åtgärd för att undvika kollision
a. Varje åtgärd för att undvika kollision skall, då
förhållandena så medger, utföras bestämt, i god tid och
med noggrant iakttagande av gott sjömanskap.

Det är allas ansvar att göra allt för att undvika kollision.

Man kanske även ska tänka på att dessa regler skrevs i första hand för kommersiell, tyngre sjöfart men gäller ju även fritidsbåtar så det formuleras ju så man ska ha god marginal. Som Anders S är inne på så är det en helt annan manöverbarhet på våra små och lätta båtar så det kan ju bli "nära" ibland. Är det dessutom lite trångt och man måste kryssa för att ta sig fram så blir det ofta mindre marginaler.
Seglade mellan Björkö och Hälsö för ett tag sedan i lättvind och en hiskelig motström. Då var det tätt mellan båtarna då och då. Men det går ju bra om man bara är tydlig och på sin vakt.
Men som sagt, man måste ju vara säker på vem som är väjningsskyldig för att kunna vidta rätt åtgärd.