Farligt att segla med bara försegel i hårdvind?

[bassace]

Läser i http://hd.se/hoganas/2008/08/06/baatar-baergades/ att den saknade/förolyckade tyska seglaren vars båt hittades strandad utanför Höganäs i tisdags troligen seglade med enbart försegel och motor när masten knäcktes vid vantspridarna.

Drar mig samtidigt till minnes att det stod något i handboken till en en av mina tidigare båtar (Shipman 28 ) att man skulle vara försiktig med att segla med bara förseglet uppe eftersom det medförde en ojämn punktbelstning i riggen.
Vet någon hur det ligger till, är det förenat med fara för riggen att segla med enbart fock eller genua när det piper i?

edit: ändrat autoformatering av smileys ...

[Jaramaz]

Mycket omdiskuterat, precis som du anför att på partialriggade båtar blir det punktbelastning, som inte tas upp på ett bra sätt om det inte finns backstag.

Med backstag, eller masthead, så är riskerna betydligt mindre.

Så beror det också på hur det seglas: läns i byig vind - då rycker det ordentligt i masten, speciellt om sjön också är grov. Sådana dynamiska förlopp är nog mycket mer påfrestande än höga statiska laster.


Samtidigt kanske det inte finns så mycket val, få har med sig stormstor eller liknande numera, den vanliga storen har oftast inte mer än 2 revrader. Också förseglen är inte stormmodeller, med rulle eller profil är det nästan ogörligt att skifta till en stormfock när det väl blåst upp. Så då har man ingen stormfock heller ...

Intressant ämne, med många aspekter.

[SWE54]

Ett stort problem kan vara när man går i grov sjö, masten utsätts för en massa krafter och kan röra på sig ganska mycket.
Har man en fraktionsrigg med svepta spridare så har man ju inte så mycket att stabilisera med när focken drar hårt i masten samtidigt.
Men generellt är det ju snällare mot riggen att segla storen i stället.

edit: sedär ja...

Ett tillägg där med revbar stor. Man kan inte reva hur mycket som helst heller för då hamnar halshornet för långt ner och man kan få problem med att masten vill invertera...

[Anders S]

Det här ett problem som märks mer på partialriggade båtar, och man kan inte göra så mycket åt saken mer än att försöka ligga på topp med riggansättningen (minskar skak- och glappmöjligheter, dvs skyddar bättre mot dynamiska laster). En krängning i båten är ingenting jämfört med om masten står med spel i riggen och kan knycka fram och tillbaka. Backstag är bra, likadant ett inre förstag som kan riggas vid behov så att man kan sätta en stormstor eller reva till 'fjärde revet'. På ett (tillfälligt) inre förstag kan man också sätta en liten stormfock.

Som Jaramaz sade, mastheadbåtar är lättare att ställa in så att masten står stabilt, med lagom förspänning för att inte röra sig. Så hårt kan det vara svårt att trimma partialriggade båtar, och prestandariggar (smidiga, trimbara, slanka) skall vi bara inte tala om. För segling på stora vatten hade jag kompletterat riggen efter råd från masttillverkaren, varvet eller en erfaren riggare.

[SWE54]

Tittade lite snabbt i Seldéns Råd&Tips och där står det faktiskt att man bör dra åt riggen innan man ger sig ut i hårt väder just för att minimera rörelser i grov sjö.

[friseglarn]

Hm... tycker mig ha sett att förstagsinfästningen inte alltid är på samma nivå som toppvantens infästning på en del båtar. Det borde vara en riskfaktor.

Vad gäller att använda revat storsegel istället för stormfock, när vädret inte tillåter båda samtidigt, får man inte glömma att bommen är en farlig best som måste tämjas... Det räcker inte alltid med preventer, det blir farligt ändå, särskilt om när man måste slå men även annars... Är ju nädvändigt att ibland ändra kursen rejält p g a brytande sjö eller annat... då är preventer en extra risk i sig själv...

vidare om man försöker slå sig ut från en lä-kust så tar båten betydligt sämre höjd med revat storsegel än stormfock... ..

Ytterligare ett problem kan vara om man har svagt roder så blir belastningen större på rodret med bara revad stor... tänk om man har ett vekt roder med skumkärna men inte ordentliga förstärkningar eller ingen ordentlig roderstock, men det är en mer teoretisk spekulation jag har inga egna erfarenheter av det.

I lagom hårt väder på halvvind där jag ska hålla den ungefärliga kursen (förutom att "segla emellan" vågorna när de blir för stora) tycker jag om att ha revat storsegel.

Men när man ska vinna höjd mot hemskt väder kan man vara tvungen att ha stormfock istället för stor för att alls klara att gå mot vinden... Beror på båten förstås.. Kan var nödvändigt att stötta med inombordaren också. Tror inte den stackarn gjorde nån felbedömning med att ha focken... man får anta att han prövat tidigare och hade förtroende för metoden... ända tills masten "svek", honom..

Något som jag saknat, teoretiskt, men inte riktigt behövt använda nån gång är "trysail" som man sätter istället för sitt storsegel på parallell skena. Man använder då ej bommen så den faran är borta, vidare är formen bättre (platt) för riktigt hårt väder. Dessutom får man ju bättre driv och balans med både stormfock och trysail... Det kanske hade kanske gått annorlunda om stackarn som fick masten bruten (o ramlade i) hade haft trysail? EN förutsättning för att kunna rädda situationen är ju även att stanna ombord... säkerhetslina och stadiga fästen för denna bör man ha. Det är inte så dumt.

[Anders S]

Det kanske hade kanske gått annorlunda om stackarn som fick masten bruten (o ramlade i) hade haft trysail? EN förutsättning för att kunna rädda situationen är ju även att stanna ombord... säkerhetslina och stadiga fästen för denna bör man ha. Det är inte så dumt.

HD (Helsingborgs Dagblad) hade en ovanligt vettig kommentar (dför att vara tidning) i artikeln.

Jag tror att det kan ha gått helt OK och känts kontrollerat tills dess att masten gick av (om det var så det hände). Då kan det nog ha varit svårt att ta sig fram på däck för att röja upp eller ens för att kunna ankra (komma åt ankare och ankartåg i fören). Har man förberedda band för förflyttning ligger de ju under bråten, till liten nytta.

Dessutom, skulle man gå över sidan, ensam i sådant väder kanske man inte kan ta sig tillbaka ens om man sitter fast i en löplina på däck. Båtens rörelser kan säkert bli övermäktiga och i aktern hugger akterspegeln efter huvudet om man försöker gå den vägen.

[bassace]

Det kanske hade kanske gått annorlunda om stackarn som fick masten bruten (o ramlade i) hade haft trysail? EN förutsättning för att kunna rädda situationen är ju även att stanna ombord... säkerhetslina och stadiga fästen för denna bör man ha. Det är inte så dumt.

HD (Helsingborgs Dagblad) hade en ovanligt vettig kommentar (dför att vara tidning) i artikeln.

Jag tror att det kan ha gått helt OK och känts kontrollerat tills dess att masten gick av (om det var så det hände). Då kan det nog ha varit svårt att ta sig fram på däck för att röja upp eller ens för att kunna ankra (komma åt ankare och ankartåg i fören). Har man förberedda band för förflyttning ligger de ju under bråten, till liten nytta.

Dessutom, skulle man gå över sidan, ensam i sådant väder kanske man inte kan ta sig tillbaka ens om man sitter fast i en löplina på däck. Båtens rörelser kan säkert bli övermäktiga och i aktern hugger akterspegeln efter huvudet om man försöker gå den vägen.

Sett i det perspektivet måste det vara bättre att surra fast sig sittbrunnen eller t o m gå ned i ruffen ocjh låta båten driva in mot land. Hade han bara kunnat hålla sig kvar ombord hade han väl säkerligen överlevt strandningen. Fast man kan ju inte alltid räkna med sådan tur att båten spolas upp på en sandstrand förstås.

[Anders S]

Sett i det perspektivet måste det vara bättre att surra fast sig sittbrunnen eller t o m gå ned i ruffen ocjh låta båten driva in mot land. Hade han bara kunnat hålla sig kvar ombord hade han väl säkerligen överlevt strandningen. Fast man kan ju inte alltid räkna med sådan tur att båten spolas upp på en sandstrand förstås.

Vi vet ju inte vad som hänt.

Det kan ju vara en hjärtinfarkt eller en olycka i tidigare skede, ett slag av bommen eller vad som helst. Det saknas en flytväst och en person, och personen har inte hittats - han kan ju (faktiskt) ha råkat illa ut långt norr om Kullen, men båten seglat på för AP, fock och motor långt därefter. Kanske masten gick först vid grundstötningen?

Stackars seglare, och stackars fru, som tydligen väntade i Köpenhamn.

[Georg]

Intressant diskussion. Som nybörjare, så har jag inte tänkt så mycket på detta. Har dock fått viss erfarenhet av detta.

Var ute i oktober förra året, då SMHI hade "lovat" bra väder hela tiden. Det var bara det, att under lördagen, när jag skulle hemåt, så hade det börjat blåsa rejält. 14m/s från väst, med byar upp till 22m/s enligt min vindmätare, skulle jag segla ensam 8 Nm. hemåt i halv-vind.

Seglade min Birdie32 med knappt halva rullen ute, och stöttade med motor. Gjorde ungefär 6 knop hela tiden. (Och då visste jag inte att jag hade 3cm tjockt lager med havstulpaner på skrovet )

[MiniMe]

Jag tror det var 1984 i Ö-tyskland. En del båtar var på väg (en tillfartsregatta till mästerskapet i havskappsegling) från Stralsund till Warnemünde. De första båtar såg målet när stormen slog till. De flesta båtar rev sönder sina segel fick mastproblem eller försökte segla undan (med bara masten). Nu fick de inte heller lämna landet... och segla vidare. Jag vill minnas att 11 båtar strandade på Hiddensee på sandstanden. Med den standen har stora stenar som skydd. Vissa skador förkom. Andra som försökte söker lä hamnade på stenvallar på Rügen och slogs sönder. Bäst klarade sig dock en båt vars skeppare satt kurs på Dars med sina långa sandstränder och starndsatt båten medveten. men en låååååång lina och bogserbåt drog den två veckor senare tillbaka i vatten igen.