Det som skiljer mest mellan försäkringsbolagen är kanske inte premien. Det är hur de hanterar skador.
Därför skall du dels lusläsa försäkringsvillkoren och försäkra dig om att det är DU som avgör vilket reparationsvarv som skall utnyttjas, och att du har rätt att låta en oberoende besiktningsman avgöra vilka av båtens skador som uppstått som skall repareras av försäkringen. Vidare, att varvet som reparerar båten skall meddela dig när all slipning av skadorna är utförd, så att du själv, eller en av dig utsedd sakkunnig, besiktigar att slipningen är tillräcklig och att laminatet då är fuktfritt. Först därefter får varvet gå vidare att återplasta och gelcoatera.
Stora delar av försäkringsbranchen funkar som en parodi på demokrati: Man lovar guld och gröna skogar för att locka många att köpa deras billiga försäkring. De få, vars skador skall lagas, försöker man fuska bort så mycket det går för att just kunna hålla de låga premierna. De få som därvid drabbas blir då förbannade, och går till ett annat bolag som lovar guld och gröna skogar, osv....
Om den f.d. skadedrabbade därefter återigen lätt törnar på ett grund och båten spricker upp i den undermåligt lagade skarven, och vänder sig till det nya försäkringsbolaget så hävdar de att försäkringen inte gäller, för den beror på en undermålig reparation....
Lycka till med ditt val....
Its not what you pay, its what you get...
Jag har bra erfarenheter från Atlantica när det gäller skadebehandling, bl an ett inbrott och en propellerförlust. Tyvärr visade de sig vara alltför dyra när jag nu senast bytte båt - kanske var det ett misstag.
Men för att balansera bilden en aning så har försäkringsbolagen det heller inte så lätt. Man har dock tuggat till vissa delar själva. Varken vi hederliga eller bolagen mår ekonomiskt bra om ohederliga missbrukar försäkringen i form av rena bedrägerier - man kan ha köpt båten med en skada, och sedan ringer man när det gått lagom länge. Ett annat problem är de som \"saltar\" så fort de haft inbrott eller annan skada. När sådant blir vanligt blir följden misstänksamhet och snål skadebehandling.
Det finns också ett problem som inte något bolag har löst riktigt bra - man har genomgående stora värdeavdrag för \"ålder och bruk\" även på utrustning som normalt har mycket lång livslängd. Bolagen drar också gärna av från värdet efter schablon, trots att det inte finns något som säger att det gamla varit slitet eller ens att det går att välja att reparera med begagnad utrustning. Tyvärr innebär det att skitsaker för några tusenlappar snabbt växer till sig, och det är helt säkert surt att själv punga ut med 30-60 tusen för ett masthaveri när man tror att man är fullt försäkrad.
Men för att balansera bilden en aning så har försäkringsbolagen det heller inte så lätt. Man har dock tuggat till vissa delar själva. Varken vi hederliga eller bolagen mår ekonomiskt bra om ohederliga missbrukar försäkringen i form av rena bedrägerier - man kan ha köpt båten med en skada, och sedan ringer man när det gått lagom länge. Ett annat problem är de som \"saltar\" så fort de haft inbrott eller annan skada. När sådant blir vanligt blir följden misstänksamhet och snål skadebehandling.
Det finns också ett problem som inte något bolag har löst riktigt bra - man har genomgående stora värdeavdrag för \"ålder och bruk\" även på utrustning som normalt har mycket lång livslängd. Bolagen drar också gärna av från värdet efter schablon, trots att det inte finns något som säger att det gamla varit slitet eller ens att det går att välja att reparera med begagnad utrustning. Tyvärr innebär det att skitsaker för några tusenlappar snabbt växer till sig, och det är helt säkert surt att själv punga ut med 30-60 tusen för ett masthaveri när man tror att man är fullt försäkrad.
Anders S
-
Calle C
Hej
Jo Anders, precis det är det värsta med våra försäkringsbolag.
Om min mast går av(250.000), så lär jag väl få köra motorbåt.
Alla Svenska försäkringar är usla när det gäller själva riggen.
Riggen är trots allt det primära för en segelbåt, minimum krav borde vara en ersättningsnivå runt ca 75% av dagspris. Sedan spelar det egentligen ingen roll om riggen är ny eller 20 år gammal.
Villkoren betr. detta är inte anständiga. Protestera mot det här varenda gång ni talar med ert försäkringsbolag.
Calle
Jo Anders, precis det är det värsta med våra försäkringsbolag.
Om min mast går av(250.000), så lär jag väl få köra motorbåt.
Alla Svenska försäkringar är usla när det gäller själva riggen.
Riggen är trots allt det primära för en segelbåt, minimum krav borde vara en ersättningsnivå runt ca 75% av dagspris. Sedan spelar det egentligen ingen roll om riggen är ny eller 20 år gammal.
Villkoren betr. detta är inte anständiga. Protestera mot det här varenda gång ni talar med ert försäkringsbolag.
Calle
-
Seawolf
Om rigg och segel
Det borde vara självklart att väderingen av rigg och segel inte skall gå efter åldern, utan av 'bedömd kvarvarande livsläng'.
Inte alltid enkelt att ta reda på, men är en betydligt mer rättvisande utgångspunkt. Ta t.ex. ett hårdvindssegel som knappt är använt. Det är antagligen uppe i ett läge då rigg och segel skadas.
Alltså kommer det knappt använda 10 år gamla seglet att värderas som värdelöst....
Inte alltid enkelt att ta reda på, men är en betydligt mer rättvisande utgångspunkt. Ta t.ex. ett hårdvindssegel som knappt är använt. Det är antagligen uppe i ett läge då rigg och segel skadas.
Alltså kommer det knappt använda 10 år gamla seglet att värderas som värdelöst....
Ett delproblem är ju att det finns en liten kategori seglare som ser försäkringen som en möjlighet, inte en trygghet.
Men ifall man skulle gå efter \"kvarvarande livslängd\" och vågar göra skillnad på detta begrepp för olika typer av båtar kan det ju hjälpa. Åtminstone något bolag gör så för segel, typiska racingsegel har kortare avskrivningsperiod än långfärdssegel.
Det som är riktigt surt är rena olyckshändelser. Att den som tappar masten till en 30 år gammal, välhållen långfärdsbåt vid mastkranen får betala nästan hela riggen själv medan en tre år gammal racer som tagit stora risker för att (kanske) vinna Gotland Runt får en ny mast mot självrisken känns inte rättvist.
Men ifall man skulle gå efter \"kvarvarande livslängd\" och vågar göra skillnad på detta begrepp för olika typer av båtar kan det ju hjälpa. Åtminstone något bolag gör så för segel, typiska racingsegel har kortare avskrivningsperiod än långfärdssegel.
Det som är riktigt surt är rena olyckshändelser. Att den som tappar masten till en 30 år gammal, välhållen långfärdsbåt vid mastkranen får betala nästan hela riggen själv medan en tre år gammal racer som tagit stora risker för att (kanske) vinna Gotland Runt får en ny mast mot självrisken känns inte rättvist.
Anders S