frågor om att lackera / måla vattenlinje

[PeterW]

Jag ska lackera vattenlinja och ny snobbrand på maxi 95:a. Har några frågor.

1.Nuvarande vattenlinje ser inte så bra ut, hur tar jag reda på var vattenlinjen skall målas utan att kolla i sjön?
2.Skall jag ha 1- eller 2-komponent lackfärg? Tips på val av lack?
3.Hur noga är det med slipningen av nuvarande linje om den bara skall målas över? Jag har börjat slipa lite med 400-papper och excenterslip. Det känns som om jag bör gå ner lite i grovlek till kanske 240...
4. Skall jag bottenmåla före eller efter?
5. Vad tror ni om följande:
a. Epoxispackla (med t.ex. http://www.biltema.se/sv/Bat/Kemikalier ... xispackel/ )
b. Slipa ned litet med 240. Finslipa med 400.
c. Tvätta med båttvätt och aceton
d. Klibbduk
e. Primer för plast och metall (t.ex. http://www.biltema.se/sv/Bat/Kemikalier ... ch-metall/)
f. Slipa med 240 och 400
g. lacka ( t.ex. http://www.biltema.se/sv/Bat/Kemikalier ... olyuretan/)

Alla tips mottages direkt!

[hedgehog]

Jag hade nog ski... eller rättare sagt:
Jag skippade färgkladdandet och köpte plastfilm i rätt kulör och tejpade upp snobbranden.
Blev superbra! Om ytan är någorlunda slät får du fin finish. Hitta en firma på din ort som gör reklam på taxibilar och köp av dem.

[Anders S]

Jag brukar enkelt hitta förra årets vattenlinje i den sk skitranden. Detta fungerar på ett märkligt sätt: Båtens vattenlinje höjs något varje säsong, kanske genom jordmagnetismen, ökad dragningskraft eller helt enkelt tunnare vatten. När vi målade om skrovet (inifrån och ut, ny tvåkomponent etc etc, så ritsade jag den nya vattenlinjen innan den gamla slipats bort. Detta gjorde jag med en kloss på några cm tjocklek, som jag höll mot den gamla smutslinjen, dvs jag lyfte den "äkta vattenlinjen" med två cm. Gissa var vattenlinjen gick i höst...

Din förbehandling blir nog mycket bra (240-papper borde räcka, enkomponent är lättmålad och lättbättrad, tvåkomponent brukar hålla bättre men är mer svårmålad (rinner lätt!). Lägger du nu arbete på linjen, ta en bild på båten till datorn och prova hur snyggt det blir om man lyfter vattenlinjebältet en smula mot för och akter. Ögat kan gilla den effekten, prova! Detta är svårare med folie (tejp). Men det går, om man är fena på att lägga sådant. Jag är det inte.

Jag gör på ett helt annat sätt: Bottenfärgen är svart. Denna dras upp så att en cm eller två ligger i vattenlinjen, sedan målar jag ett rött vattenlinjebälte med självpolerande bottenfärg. Skälet? Den blir matt och tråkigare än blank lack, men den är mycket lätt att tvätta av, oavsett vilken skit man fått på den. Några drag med rotborste, så är den som ny.

[Eilean]

Det ser oerhört tråkigt ut med en vattenlinje som är jämnbred, exempelvis mätt med linjal eller tejpad. Under båtens överhäng, främst i aktern men även föröver ser den jämnbreda vattenlinjen avsmalnande ut båten tycks "hänga" i ändskeppen betraktad på litet avstånd.
Sätt av så vattenlinjen åtminstånde blir visuellt jämnbred när man betraktar från sidan, dvs att överkanten böjer uppåt, hels litet mer än vad som behövs. Underkanten skjall givetvis vara rak och parallell med vattenlinjen.
Mycket snyggare!

[Peter_K]

Jag håller nästan med Eilean...
Snyggast brukar bli om vattenlinjens överkant och underkant målas horisontellt, vilket i sin tur betyder att den blir rejält bredare i fören och aktern jämfört med mitt på, eftersom skrovet i regel lutar mer i för och akter...

[Jaramaz]

Så finns det båtar där i tvärskeppsvyn skrovet är kraftigt vinklat just i vattenlinjen.

Instämmer i all på håll skall vattenlinjen se hyfsat rak ut ( i förhållande till vattnet), men det kan vara svårt att få till det.
Många båtar sätter sig en hel del på aktern, pga av motor, och för mycket last i aktern. Då är det frestande att vilja korrigera vattenlinjen där, men egenritade vattenlinjer blir lätt fula, krokiga och konstiga. Ta en titt i hamnen så finns det alltid någon båt som har en fult ritad vattenlinje.

Det är svårt att få en en-komponentsfärg att bli tillräckligt slitstark. Blir lätt ett årligen återkommande sysslomål (been there ...).

/J

[toaen]

Jag håller nästan med Eilean...
Snyggast brukar bli om vattenlinjens överkant och underkant målas horisontellt, vilket i sin tur betyder att den blir rejält bredare i fören och aktern jämfört med mitt på, eftersom skrovet i regel lutar mer i för och akter...

Eilean bruka ha rätt i det mesta, men i denna frågan instämmer jag med Peter_K.

Det enda på e båt som skall va rak är vattenlinjen.

Jag har också samma erfarenhet som Anders. Båten sjunker med åren. Inte så mycket men några mm/år - eller?

När jag märkte det första gången hade jag en svart gelcoatvattenlinje på ca 10 cm. Jag ville ha en blå linje, så jag målade en blå hård bottenfärg. Det var nån gång i början av 1980-talet. Sen har jag fortsatt med det. Visserligen betyder det att jag målar vattenlinjen varje år - ja åtminstone de åren jag tar båten på land för bottenmålning. Eftersom jag brukar göra så tycker jag inte att det är speciellt besvärligt. Det går av bara farten.

Att slå ut en ny vattenlinje är inte speciellt svårt. Det finns ju några sätt, men i regel använder jag mig av den traditionella. Planka och snöre.Jag har skrivit lite om ämnet här http://thallatha.blogspot.com/2010/06/vattenlinje.html

[Eilean]

Att båten ofta flyter för djupt och även sitter på rumpan kan man bara kompensera med att göra en ny vattenlinje som baseras på verkligheten, inte på konstruktörens/varvets förhoppningar. Anders S var inne på smutsranden som guide, men den kan vara svårt att se och är litet oprecis.

Jag gjorde såhär:
Jag tejpade fast en penna på ett tunt frigolitflak. Förtöj båten så att sidorna går att komma åt runt om en stilla dag. I jollen drog jag mig runt båten och satte av markeringar på friborden med pennan på den flytande frigoliplattan med ca 30-50 cm avstånd runt om.
På land var det smal sak att förbinda dessa punkter som då bildar underkanten av vattenlinjen. Frigolitens tjocklek avgör avstånde från vatten till underkant målad vattenlinje. Jag valde 3 cm vilket jag tycker passar bra på min båt, hon vinner på att se ut att flyta "lätt". En mindre/lägre båt bör nog ha mindre avstånd.
Från denna linje skall man sedan sätta av överkanten på vattenlinjen - vilken åtminstånde skall vara parallell med underkanten när man betraktar båten från sidan, som Peter K säger. Det betyder att den i verkligheten kan bli flerdubbelt bredare exempelvis under akterns överhäng där sektionerna nästan är horisontella jämfört med midskepps. Hur detta görs bäst kan diskuteras. Men jag ville också ha en riktigt klassisk vattenlinje där främst förändan lyfter litet i överkant, så som man gjorde förr på segelbåtar, när tid var billig, hantverket gott och fula, självhäftande stripes bara fanns i science-fictionlitteraturen.

Jag tog tunt snöre i kontrasterande färg (i mitt fall vitt på svart skrov) och fäste upp det runt båten med små kontorstejpbitar så att det exakt följde den pennritade underkanten på vattenlinjen. Sedan tejpade jag upp ett nytt snöre som bildade ovankanten på vattenlinjen. Detta snöre flyttades sedan vartefter jag och min fru betraktade båten från olika vinklar och avstånd och justerade. Det tog lång tid, men till sist var vi nöjda, en lagom bred vattenlinje som hade det rätta, snygga lyftet i ändarnas ovankant i förhållande till båtens linjer.
Därefter var det en smal sak att rita av snörets placering, maskeringstejpa och måla.

Jag måste säga att jag är mycket nöjd, inga vågor eller krokar båten ser ut att flyta "rätt och lätt" utan att sitta på rumpan och lyftet i ändskeppen ser estetiskt ut. Vi har fått mycket beröm för vår vattenlinje - ett resultat långt ifrån en jämnbred stripesremsa.

[Anders S]

Att båten ofta flyter för djupt och även sitter på rumpan kan man bara kompensera med att göra en ny vattenlinje som baseras på verkligheten, inte på konstruktörens/varvets förhoppningar. Anders S var inne på smutsranden som guide, men den kan vara svårt att se och är litet oprecis.

Om man har en svart båt med svart bottenfärg, så kan det kanske vara litet oprecist?

Annars är min erfarenhet tvärtom - tvättar man inte i missriktad ordningssamhet bort skitranden vid upptagningen, så har man en noggrann markering. Eftersom man rätteligen ändå skall göra som toaen beskriver (tips: pröva en sk snörslå!) och linjera upp vattenlinjen, så räcker det också att mäta upp för och akter. Sedan räcker det att båten står i våg (rakt) för att lyckas.

Den stora baksidan med att ta skitlinjen (eller flyta runt och rita) är att man kan bygga in en feltrimning i båten, inte i för-akterlig led, utan i sidled.

[Eilean]

Min metod använde jag första gången på en båt med vit bottenfärg. Kulören spelar nog mindre roll, skitranden syns nog tydligt ändå, men den är nog 2 cm bred och därför väl oprecis för min smak.

Att få en båt att stå i våg är lättare sagt än gjort är min erfarenhet. I alla fall på uppläggningsplatser med inhyrd mobilkran, tajta tidsscheman där minsta feppel med pallningen kommenteras med hårda ord från stressade förmän och irriterade kranförare.
Nackdelen med skitlinjen som referens är att det blir svårare att avgöra var vattenlinjens underkant skall hamna om man vill ha den ett stycke över den faktiska vattenlinjen. Och det vill man. Man tvingas då till plankor och därmed båtar i våg.

Man kan ju vända på resonemanget, fördelen av använda vattnet som referens är just att permanent feltrim åt alla håll i alla fall inte avspeglas i ful vattenlinje. Man får i värsta fall liksom leva med att pennor rullar över salongsbordet och frun över en i kojen. Men vattenlinjen är i alla fall snygg. Och masten går ju att trimma i lod, handlar det om mycket kan man ju skarva vanten på ena sidan med ett schackel!

Nackdelen med Toaens metod är att man bara kan åstadkomma vattenlinjer som är visuellt lika breda. Vilket jag inte ville ha och det var liksom poängen med min syft-snör-metod - att få till det där lilla estetiska lyftet i aktern och det något större i fören.
Nog hade Fisher 37-an inte sett lika snygg ut med jämnbred vattenlinje?

[Anders S]

Och där satt den... Fishern har ett djärvt och tydligt språng, och det är med det språnget som bas man skall väga in resningen i vattenlinjebältet !

Knepet, om man vill ha ett sådant är att helt enkelt malla ut "stigningen" med underkanten av vattenlinjen som bas. Vill man ha bältet fem cm upp i fören skattar man hur mycket man vill att det skall stiga (följ språnglinjen, men inte fullt ut, mitt tips). Sedan är det en smal sak att med ett ri (en slankig träribba) lägga ut linjen. När det gäller att ställa båten i våg på land, så är det ganska lätt om man nöjer sig med tvärskepps. I våg längs med går det också, men då får man lägga båten på en vipp-pallning, så man kan vicka den.

[matz]

> Eilean..hur gick det med omlackningen ?, gissar att det inte gick så bra eftersom vi inte fick se en bild på resultatet förrän nu

[Eilean]

Och där satt den... Fishern har ett djärvt och tydligt språng, och det är med det språnget som bas man skall väga in resningen i vattenlinjebältet !

Knepet, om man vill ha ett sådant är att helt enkelt malla ut "stigningen" med underkanten av vattenlinjen som bas. Vill man ha bältet fem cm upp i fören skattar man hur mycket man vill att det skall stiga (följ språnglinjen, men inte fullt ut, mitt tips). Sedan är det en smal sak att med ett ri (en slankig träribba) lägga ut linjen. När det gäller att ställa båten i våg på land, så är det ganska lätt om man nöjer sig med tvärskepps. I våg längs med går det också, men då får man lägga båten på en vipp-pallning, så man kan vicka den.

Lättare sagt än gjort - har du verkligen provat det här?
Med din metod är det faktiskt omöjligt at få en snygg övergång från jämnbred linje till kurvaturen. En tunn slana funkar inte för den sista biten, där böjen närmar sig "noll" blir det ofrånkomligt osnyggt. Tro mig - jag har försökt.
Sedan är det svårt att skatta hur mycket böjen skall upp i fören, språnglinjen är ingen hjälp för man skall inte följa den - det ser inte klokt ut, det har jag också försökt. Studera Fishern noga, vattenlinjens överkant följer inte språnglinjen slaviskt.
Jag har varit igenom allt det där. Glöm skattningar och teoriseringar. Ögat är bästa verktyget. Och det som ser bra ut från sidan kan se helt fel ut från andra vinklar. Massor av justeringar och tålamod behövs.

Som sagt tidigare, med plankor och tyngda snören måste båten stå i våg i alla riktningar, det räcker inte med tvärskepps. Vipp-pallning? Tja, jag tänker då inte testa!
Jag är övertygad om vilket som tar minst tid - paddla runt båten alternativt utgå från smutsranden eller meka med en kran eller andra båttippande metoder.

Matz - nej målningen gick snett, hösten kom ju tidigt förra året. Bilderna här är gamla. Vi chansade, det blev för kallt och daggen kom, stora matta sjok som inte går att polera bort. Så hon skall upp igen i slutet av maj, en mattslipning och sedan omsprutning.

[toaen]

Som sagt tidigare, med plankor och tyngda snören måste båten stå i våg i alla riktningar, det räcker inte med tvärskepps. Vipp-pallning? Tja, jag tänker då inte testa!
Jag är övertygad om vilket som tar minst tid - paddla runt båten alternativt utgå från smutsranden eller meka med en kran eller andra båttippande metoder.

Skall man köra med slangvattenpass måste båten stå i våg åt alla håll. Kör man med planka och snören, så behöver bara båten stå i våg sidledes. Nu har jag ju bara haft "småbåtar" Den största var en L32;a på 6,5 ton. Att ställa en sån båt i våg sidledes är inga problem. Det fixar man med de justerbara benen på vaggan. Det kanske blir lite annorlunda med "Eilean".

Sen kan det ju va som Gunnar skriver att man vill "överdriva" bredden på vattenlinjen tex i fören på vissa båtar av olika själ, men det är ju en annan historia.

Vattenlinjen på Eilean, som vi sett några bilder på i tråden är ju helt perfekt.

[Anders S]

Och där satt den... Fishern har ett djärvt och tydligt språng, och det är med det språnget som bas man skall väga in resningen i vattenlinjebältet !

Sedan är det en smal sak att med ett ri (en slankig träribba) lägga ut linjen.

Lättare sagt än gjort - har du verkligen provat det här?

Jadå. Jag har byggt båtar på spant och för att tura spanten (se till att de alla ligger i samma böj både på vattenlinjer och diagonaler har man en sådan ribba. På plastbåtar kan man ofta använda sådan där sugkoppar som glasmästare använder för att få anhåll och stöd.

Allra enklast, ta ett foto, och sedan photoshoppa fram en snygg vattenlinje.