Håller inte med. Det framstår som fullständigt obegripligt för mig, som inte var med, att man lämnar en havskryssare för att med livet som insats ta sig ombord på en ranglig livflotte, dvs att hoppa ur askan i elden. Kan stressrelaterade flyktreflexer driva människor att handla så irrationellt att de föredrar att i full storm med monstervågor kliva över till en rank gummiflotte? Oftast slets taken av, de kappsejsade ideligen och fick vändas på rät köl och fick ständigt ösas. Mat, vatten och nödraketer försvann vid kappsejsningarna. Alltmedan de självrätande havskryssarna som de övergivit drev bort för att senare bärgas förhållandevis intakta.
Det visade sig vid utvärderingen att seglarna från Australien och Nya Zeeland nästan undantagslöst hade klarat sig bra. De hade en helt annan vana vid hårt väder än sina europeiska och amerikanska kolleger. Det är min övertygelse att det bara är en fråga om träning i att handla och tänka rätt, precis som Anders skriver genom systematisk, noggrann inlärning.
Må vara att ensamseglaren inte kan bli ett bra studieobjekt, eftersom han dog, men beträffande fastnetseglarna har man ett digert studiematerial. Tusentals intervjuer har dokumenterats och sammanställts. Många slutsatser drogs och reglerna skärptes på många punkter men jag tror att det finns mycket mer lärdom att hämta från det gamla materialet.
Självklart måste ensamseglaren ha bedömt oddsen för att överleva vara större vid en evakuering än genom att stanna kvar. Det gåtfulla är varför han så missbedömde sina odds.
Någon som vet nått om ensamseglaren?
-
Calle C
-
Gäst
Håller med Calle om att han borde ha säkrat sig med en lina.
Men det förefaller som om han hade i likhet med fastnetseglarna skulle ha kunnat överleva, om han hade stannat kvar ombord i den mycket starkt byggda Coronado 34-an Irish Mist.
Förresten fungerade motorn. Den gick när han lämnade båten. Efterhand får vi veta fler och fler detaljer.
Men det förefaller som om han hade i likhet med fastnetseglarna skulle ha kunnat överleva, om han hade stannat kvar ombord i den mycket starkt byggda Coronado 34-an Irish Mist.
Förresten fungerade motorn. Den gick när han lämnade båten. Efterhand får vi veta fler och fler detaljer.
Kanske har \"Gäst\" inte prövat sin förmåga till och förbi gränserna för när man inte längre kan tänka riktigt klart, men om man har det (i mitt fall under sakkunnig ledning) blir man kanske litet mer realistisk inför bedömningen av egen och andras förmåga i situationer som är psykiskt påfrestande och med upplevd livsfara för egen eller andras del.
Det är också väl känt att det är ett stort problem att objektivt bedöma risker, både då man är mycket ovan (som de allra flesta seglare är vid storm till havs) eller då man är mycket van (som de allra flesta är vid bilkörning). Man tenderar , föga överraskande, att övervärdera risker med det obekanta och undervärdera risker vid det bekanta.
Det är därför jag anser att det inte är svårt att förstå varför en segelbåtsbesättning går i livflotten då situtionen ombord är kaotisk, inredningen sönderslagen, besättningsmedlemmar brutit armar eller ben och båten läcker som ett såll, kanske med styrning och rigg i spillror och vatten över durkarna och utan möjlighet att avgöra hur snabbt båten egentligen sjunker. Då kan svaret på en stark önskan att överleva tillsammans med en hög handlingsberedskap bli att att lämna båten för en livflotte.
Det är också väl känt att det är ett stort problem att objektivt bedöma risker, både då man är mycket ovan (som de allra flesta seglare är vid storm till havs) eller då man är mycket van (som de allra flesta är vid bilkörning). Man tenderar , föga överraskande, att övervärdera risker med det obekanta och undervärdera risker vid det bekanta.
Det är därför jag anser att det inte är svårt att förstå varför en segelbåtsbesättning går i livflotten då situtionen ombord är kaotisk, inredningen sönderslagen, besättningsmedlemmar brutit armar eller ben och båten läcker som ett såll, kanske med styrning och rigg i spillror och vatten över durkarna och utan möjlighet att avgöra hur snabbt båten egentligen sjunker. Då kan svaret på en stark önskan att överleva tillsammans med en hög handlingsberedskap bli att att lämna båten för en livflotte.
Anders S
-
Gäst
Jo, jag har ganska stor erfarenhet av påfrestande överhavssegling, och har under årens lopp tänjt mina gränser alltmer. De första monstervågorna och den första stormen var gastkramande, men man lärde sig mycket snabbt vad båten, man själv och besättningen tålde. Tror dock inte det finns skuggan av någon möjlighet att jag skulle \"undervärdera\" några risker. Man tenderar att bli extra försiktig, vaksam och avvaktande. Det tror jag gäller de flesta. De australiensiska och nyzeeländska båtarna i fastnetseglingen tycks inte heller ha underskattat riskerna. Bland dem fanns det, vad jag vet, inga exempel på irrationellt beteende, trots att de också måste ha varit trötta, våta, hungriga och utmattade.
Som sagt, för mig är det obegripligt att man föredrar att gå i en ranglig livflotte så länge båten flyter. Livet i livflotten kan inte vara bättre än i båten, så länge den flyter, hur kaotiskt det än är.
Som sagt, för mig är det obegripligt att man föredrar att gå i en ranglig livflotte så länge båten flyter. Livet i livflotten kan inte vara bättre än i båten, så länge den flyter, hur kaotiskt det än är.
Kanske talar vi förbi varann här. Jag har inga problem med att sakligt förstå, inse och hålla med om att man lämpligen bör stanna ombord tills dess att båten inte längre flyter.
Däremot har jag personlig erfarenhet av att drivas så långt att min förmåga att tänka klart blivit nedsatt, dvs varit så trött, stressad och utsatt att jag blivit dum och inte längre klarat att tänka alldeles klart och därmed förlorat förmågan att handla 100% rationellt. Den insikten i sitt eget beteende är kanske nödvändig för att förstå att ingen är riktigt pålitlig när trycket ökar utöver en bestämd (ibland mycket hög) gräns. Den gränsen kan förvisso flyttas mycket högt med ändamålsenlig träning, men jag kan ändå mycket väl förstå hur en livflotte kan förefalla som det bättre av två subjektivt sett \"dåliga\" alternativ om man är pressad tillräckligt långt och dessutom inte är klar över vad det innebär att sitta i en livflotte i storm.
Men att det rent allmänt är bättre att stanna i båten tills det inte längre är möjligt håller jag givetvis med om. Det kan också krävas mycket stora ansträngningar för befälhavaren ombord att genomdriva att beslutet står fast, om alla ombord inte delar denna uppfattning.
Tänk nu på att den typiska Fastnetdeltagaren förmodligen är/var en kappseglingsintresserad försäljare med vana vid kustnära sommarsegling, inte ett Atlantproffs med erfarenhet av storm. Då bör man kunna förstå att det inte direkt är en mänsklig/psykologisk gåta att många handlar \"fel\" när en \"100-års-storm\" drabbar en stor kappsegling.
Däremot har jag personlig erfarenhet av att drivas så långt att min förmåga att tänka klart blivit nedsatt, dvs varit så trött, stressad och utsatt att jag blivit dum och inte längre klarat att tänka alldeles klart och därmed förlorat förmågan att handla 100% rationellt. Den insikten i sitt eget beteende är kanske nödvändig för att förstå att ingen är riktigt pålitlig när trycket ökar utöver en bestämd (ibland mycket hög) gräns. Den gränsen kan förvisso flyttas mycket högt med ändamålsenlig träning, men jag kan ändå mycket väl förstå hur en livflotte kan förefalla som det bättre av två subjektivt sett \"dåliga\" alternativ om man är pressad tillräckligt långt och dessutom inte är klar över vad det innebär att sitta i en livflotte i storm.
Men att det rent allmänt är bättre att stanna i båten tills det inte längre är möjligt håller jag givetvis med om. Det kan också krävas mycket stora ansträngningar för befälhavaren ombord att genomdriva att beslutet står fast, om alla ombord inte delar denna uppfattning.
Tänk nu på att den typiska Fastnetdeltagaren förmodligen är/var en kappseglingsintresserad försäljare med vana vid kustnära sommarsegling, inte ett Atlantproffs med erfarenhet av storm. Då bör man kunna förstå att det inte direkt är en mänsklig/psykologisk gåta att många handlar \"fel\" när en \"100-års-storm\" drabbar en stor kappsegling.
Anders S
-
Calle C
Hej
Gå i flotten eller inte.
Det är i grunden en uppfostringsfråga. Mao vad man har lärt sig från vänner bekanta eller genom studier.
Vill man överleva, så stanna i båten så länge den flyter.
Problemet är som här när det kommer hjälp, vad gör man, stannar i båten som läcker och antas sjunka när den är full eller låter sig räddas som i det här fallet gick snett.
Bedömningen är nog att han hade aldrig anropat om hjälp ifall det inte hade varit för livsfara. Han hade varken satt sig i flotten eller tänkt överge båten förrän hjälp kom.
Han handlade både rationellt och logiskt, men hade otur vid ombordstigningen. Otur här är oskicklighet, fantasin räckte inte till om vad som kunde hända.
Calle
Gå i flotten eller inte.
Det är i grunden en uppfostringsfråga. Mao vad man har lärt sig från vänner bekanta eller genom studier.
Vill man överleva, så stanna i båten så länge den flyter.
Problemet är som här när det kommer hjälp, vad gör man, stannar i båten som läcker och antas sjunka när den är full eller låter sig räddas som i det här fallet gick snett.
Bedömningen är nog att han hade aldrig anropat om hjälp ifall det inte hade varit för livsfara. Han hade varken satt sig i flotten eller tänkt överge båten förrän hjälp kom.
Han handlade både rationellt och logiskt, men hade otur vid ombordstigningen. Otur här är oskicklighet, fantasin räckte inte till om vad som kunde hända.
Calle
-
Gäst
Som framgår nedan var den 58-årige ensamseglande göteborgaren mycket sjövan. Det gör det ännu mer gåtfullt att han lämnade båten i onödan.
GP:
”Havet var hans liv\"
Den 58-årige ensamseglaren som befarats ha drunknat i Nordatlanten skulle segla hem båten för sin gamle vän.
- Havet var hans liv. När vi någon gång pratade om döden sa han att han ville segla ut och svepas bort av vågorna. Så blev det, säger vännen och båtägaren.
De två vännerna flög tillsammans till USA för en dryg månad sedan.
De köpte Irish Mist - en 34 fots Coronado, elva meter lång och tre meter bred - i Norfolk, och seglade sedan tillsammans i nästan tio dagar, norrut efter kusten.
- Jag lämnade honom vid gränsen till Kanada. Han skulle sedan segla ensam över Atlanten till Frankrike, en seglats på ungefär en och en halv månad. Sedan skulle vi träffas där och segla tillsammans genom Engelska kanalen och hem igen, säger båtägaren.
Mycket erfaren seglare
Den 58-årige göteborgaren har i stora delar av sitt liv bott på olika båtar. Han var en erfaren seglare, som har seglat mycket ensam. Natten till i söndags hände någonting med båten när han var 100 landmil utanför Newfoundlands kust.
- Jag har ingen aning om vad som kan ha hänt, det var en extremt starkt byggd båt. Enligt kaptenen på Duncan Island (handelsfartyget som skulle rädda 58-åringen) var motorn igång.
Försvann snabbt ur sikte
58-åringen lyckades få ombord sin väska på fartyget men när han själv hade klättrat en meter över vattenytan på lejdaren som fartyget hade skickat ner, kom en kraftig våg och sköljde iväg honom.
Ovädret var så kraftigt att faryget inte vågade sänka ner en räddningsbåt, och efter två minuter försvann 58-åringen ur sikte.
- Det är ett jävla öde, fruktansvärt tragiskt, säger vännen.
Mycket tyder på att det är den här båten:
Autor: Claudia Kirchberger (195.3.113.---)Datum: 24-02-05 16:34HalloVerkaufe eine Coronado 34 BJ 1968. Ein sehr schönes GFK Sloop, 10,3m x 3m x 16m, viel extra Ausrüstung wie zum Beispiel Aris Windfahne, Solaranlage, viele Anker mit Geschirr, Rigg fast neu, viele neuwertige Segel, Ducati-VM Diesel, Luftgekühlt, sehr problemlos und neu überholt, Innenausstattung neu,...Mein Mann und ich haben das Schiff in Californinen USA gekauft und sind damit über Panama bis Norfolk, Virginia, USA gesegelt. Aus privaten Gründen musste ich zurück nach Österreich, wo wir uns jetzt ein Stahlschiff zum Restaurieren gekauft haben. Daher können wir den ursprünglichen Plan, die Coronado nach Europa zu segeln aus zeitlichen und finanziellen Gründen nicht einhalten.Das Schiff ist fertig zum Segeln, da wir es für die Übersetzung bereits ausgerüstet haben, daher auch so viele neue Teile. Es macht Spaß es zu segeln. IRISH MIST hat 6 Kojen, wir haben für fast 4 Jahre zu zweit angenehm darauf gelebt. Es ist sehr stark gebaut, ohne Probleme konnten wir Hurricane Lenny überstehen.Da es nach wie vor in Virginia, USA liegt der billige Preis von 15000 Euro. Der Liegeplatz kann übernommen werden (sehr schönes Segelrevier am Eingang der Chesapeake Bay) Infos und Bilder unter cjkirchberge@aon.at oder per Telefon: 07272/20539
GP:
”Havet var hans liv\"
Den 58-årige ensamseglaren som befarats ha drunknat i Nordatlanten skulle segla hem båten för sin gamle vän.
- Havet var hans liv. När vi någon gång pratade om döden sa han att han ville segla ut och svepas bort av vågorna. Så blev det, säger vännen och båtägaren.
De två vännerna flög tillsammans till USA för en dryg månad sedan.
De köpte Irish Mist - en 34 fots Coronado, elva meter lång och tre meter bred - i Norfolk, och seglade sedan tillsammans i nästan tio dagar, norrut efter kusten.
- Jag lämnade honom vid gränsen till Kanada. Han skulle sedan segla ensam över Atlanten till Frankrike, en seglats på ungefär en och en halv månad. Sedan skulle vi träffas där och segla tillsammans genom Engelska kanalen och hem igen, säger båtägaren.
Mycket erfaren seglare
Den 58-årige göteborgaren har i stora delar av sitt liv bott på olika båtar. Han var en erfaren seglare, som har seglat mycket ensam. Natten till i söndags hände någonting med båten när han var 100 landmil utanför Newfoundlands kust.
- Jag har ingen aning om vad som kan ha hänt, det var en extremt starkt byggd båt. Enligt kaptenen på Duncan Island (handelsfartyget som skulle rädda 58-åringen) var motorn igång.
Försvann snabbt ur sikte
58-åringen lyckades få ombord sin väska på fartyget men när han själv hade klättrat en meter över vattenytan på lejdaren som fartyget hade skickat ner, kom en kraftig våg och sköljde iväg honom.
Ovädret var så kraftigt att faryget inte vågade sänka ner en räddningsbåt, och efter två minuter försvann 58-åringen ur sikte.
- Det är ett jävla öde, fruktansvärt tragiskt, säger vännen.
Mycket tyder på att det är den här båten:
Autor: Claudia Kirchberger (195.3.113.---)Datum: 24-02-05 16:34HalloVerkaufe eine Coronado 34 BJ 1968. Ein sehr schönes GFK Sloop, 10,3m x 3m x 16m, viel extra Ausrüstung wie zum Beispiel Aris Windfahne, Solaranlage, viele Anker mit Geschirr, Rigg fast neu, viele neuwertige Segel, Ducati-VM Diesel, Luftgekühlt, sehr problemlos und neu überholt, Innenausstattung neu,...Mein Mann und ich haben das Schiff in Californinen USA gekauft und sind damit über Panama bis Norfolk, Virginia, USA gesegelt. Aus privaten Gründen musste ich zurück nach Österreich, wo wir uns jetzt ein Stahlschiff zum Restaurieren gekauft haben. Daher können wir den ursprünglichen Plan, die Coronado nach Europa zu segeln aus zeitlichen und finanziellen Gründen nicht einhalten.Das Schiff ist fertig zum Segeln, da wir es für die Übersetzung bereits ausgerüstet haben, daher auch so viele neue Teile. Es macht Spaß es zu segeln. IRISH MIST hat 6 Kojen, wir haben für fast 4 Jahre zu zweit angenehm darauf gelebt. Es ist sehr stark gebaut, ohne Probleme konnten wir Hurricane Lenny überstehen.Da es nach wie vor in Virginia, USA liegt der billige Preis von 15000 Euro. Der Liegeplatz kann übernommen werden (sehr schönes Segelrevier am Eingang der Chesapeake Bay) Infos und Bilder unter cjkirchberge@aon.at oder per Telefon: 07272/20539