En Stockholmare lämnar Bohuslän - brinnande!

[Eilean]

För att muntra upp er saxar jag följande ur sommarens loggbok – det brinner ombord!

Vi var alltså på väg genom Göta Kanal tillbaka mot Östersjön och kom nu ut på kanalresans högsta punkt, den vackra sjön Viken.
Redan några dagar tidigare hade jag noterat att oljetrycksmätaren ute i styrpiedestalen (alla motorinstrument samt startnyckel är dubblerade) hade fått fnatt. Den stod och slog mot ändläget och betedde sig konstigt. Ingen fara, jag skyllde på det myckna regnet och över 30 år gamla mätarklockor som är monterade utomhus. Oljetrycksmätaren vid inre styrplatsen i salongen visade ju rätt.

Så ute på Viken kunde vi öka varvet och köra på i sju istället för kanalens fem knop. Fru S styrde och jag grejade med något nere i salongen när jag hör ett illtjut från Fru S:
”Det ryker – kom hit!”
Jag tittar ut genom luckan, mycket riktigt – det väller ut tjock gråsvart rök från locket på styrpiedestalen!
Vi stänger omedelbart av motorn och sedan de bägge batterifrånskiljarna, för motor- respektive förbrukningsbatteri. Som tur finns det plats för oss att driva och vinden var i stort obefintlig.
Locket på styrpiedestalen sitter fast med ett antal skruv och med en eldsläckare bredvid mig lossar jag dem snabbt. Redan innan jag lossat locket ser vi att rökutvecklingen avtagit och när jag försiktigt gläntar på locket är det tydligt att inget mer brinner. Det är däremot fullt med stinkande, smälta och förkolnade kablar där nere.
Jaha – vad nu?

Vi har slussat tillsammans med en tysk båt ett par dagar och de kommer upp till oss och undrar vad som står på. Så istället för att vi ankrar tar de oss på släp mot Forsvik medan jag börjar försöka reda ut vad som hänt. Och göra någonting åt det.

Först slår jag på batterifrånskiljaren till förbrukningsbatterierna – ingen ny rök och heller inga onormala värden på den digitala amperemätaren. Och alla navinstrument ute på piedestalen verkar fungera.
Sedan nästa prov – nu långt mer spännande – jag slår på batterifrånskiljaren till startbatteriet. Ingen rök nu heller och amperemätaren visar noll – ingen förbrukning.
Snabbt slår jag på tändningen – nu jäklar händer det saker – amperemätaren hoppar upp i över -40 ampere och jag hinner inte slå av innan Fru S ropar att det även sprakar i piedestalen! Av med tändningen! Och åter noll ampere och lugnt i piedestalen!

Alltså ligger felet i kablaget för motorn ut till den yttre styrplatsen och inget annat verkar vara involverat. Skönt.
Dessa kablar kan jag ganska snabbt identifiera och det tar inte lång tid för mig att koppla loss och vika undan hela den härvan på ett 20-tal kablar anslutna vid motorn och som går ut mot piedestalen.

Nu är det spännande! Jag slår på frånskiljaren igen – noll ampere. Och nu slår jag på tändningen inne i båten. Oljetryckslarmet tjuter och amperemätaren visar drygt -3 A, ganska normalt för motorrumsfläkt, belysning till de inre instrumenten m.m. Och ingen rök eller sprak nu heller.
Jag vrider nyckeln till startläget – och Perkins, good old chap, hoppar glatt igång! Och nu visar amperemätaren +14 A – vi laddar startbatteriet. Men resten av generatorns kapacitet, går den åt till att underhålla en ny brand?
Nej, inget sprakar eller ryker och allt är normalt förutom en sotig piedestal och att motorn måste startas och stoppas inne i båten. Vi lossar linan från våra tyska vänner och är igång igen.

Sens moral.
Jag är glad att inga förbrukare är kopplade direkt till batterierna. När frånskiljarna bröts var jag trygg i det att jag visste att inte en enda liten sladd var strömförande i hela båten. Det är en princip jag gillar och nu var jag verkligen glad för den.
Börjar någon funktion bete sig konstigt – koppla bums bort den. Jag är övertygad om att den hoppande oljetrycksmätaren var boven, till sist blev det kortslutning i den.
Och varför är inte dessa funktioner avsäkrade? Det finns visserligen en säkring, på 100 A som även avsäkrar generatorns utgång. Men 100 A i klena sladdar på ca 1 kvmm räcker gott för en brasa!
Men viktigast av allt. Tänk om detta hänt i hård vind och grov sjö med en pir eller land alldeles i lä, kanske vid dubblering av Islandsberg eller vid inloppet till en hamn.
Det hade just varit kul att välja mellan att antingen brinner båten upp eller slås sönder mot klipporna.
Lärdomen är – gå aldrig så nära en läkust att man inte hinner få upp segel eller ankra med rejäla doningar om motorn skulle haverera.

Så nu har jag ett projekt för vintern att reda ut den här soppan!

[Lars L]

Min IVECO motor´s manöverpanel är avsäkrad, på gott och ont.
Tändningsnyckeln ger ström till en magnetventil som "öppnar" för dieselolja till insprutningspumpen.
Blir panelen strömlös, pga. något smärre fel så att säkringen löst ut, stannar motorn.!
Detta vill jag inte vara med om, varför magnetventilen sattes "ur spel" och ett mekaniskt stopp installerades.
Skulle manöverpanelen brinna upp kan motorn tvångstartas direkt på startmotorn.
Vill man ha ett elektriskt stopp bör det vara av den typen att man skall ge spänning till "stoppen" inte "ta bort".
Saknar startvev.

[Seawolf]

Det är vanligt att motorelektriska kretsar på fartyg är utförda så att så lite som möjligt skall kunna stoppa motorn och så få saker som möjligt skall hindra starten. Just för att aldrig få trassel när man har en läkust för nära.
Men själv har jag separat tvåpolig huvudbrytare mellan batteri och den kompletta motorinstallationen.

Vad gäller att koppla ALLT via huvudbrytaren håller jag helt med. Punkter att diskutera kan vara :
- elektrisk länspump med nivåvakt. (plastbåt lämnad en vecka med plötslig läcka och full länspumpdrift, tar nog slut på batteriet)
- Stödspänning till t.ex. bilradio - här kan man ha en löjligt strömsvag egen säkring direkt vid batteriet.
- Värmare. Tillverkarna påstår att dessa skall matas före huvudbryteren. Men samtidigt har de en säkring. Jag påstår att ingen värmare går sönder eller skapar faror av att dess säkring går. Alltså är en huvudbrytare heller inget problem, förnuftigt använd. Däremot skall man absolut undvika att slå från värmaren med huvudbrytaren i onödan, och framförallt skall man absolut inte återstarta en sålunda tvärstoppad jättevarm värmare innan den kallnat. Då kan nämligen bränsle ansamlas och förgasas så att det sker en explosion när det väl tänder.