Kommunikation ombord

[Fresso]

Ibland tycker jag att det är påfallande svårt med kommunikationen ombord trots att båten bara är sju meter. Som nu i helgen är jag stod på fördäck och frun stod vid rodret. Först försökte vi oss på spinnackersegling men det blev bara strul så vi gav upp. Sedan vid tilläggningen vid uthamnen tar farten slut fyra meter från bryggan. Jag kanske ska tillägga att vi brukar förstå varandra men i söndags var det något konstigt. Inge större skada för det var bara att backa ut och ta om.

Jag vill inte gärna stå och skrika vid tilläggning eftersom det är otrevligt och låter illa. Funderar på att skaffa någon sorts interkom. Är det någon som provat?

[Tommy]

Intressant tråd.. Det är ju knappast något som tilldrar sig omgivningens uppmärksamhet så effektivt som höjda röster ombord. Det kan bara slås av en rejäl grundsmäll.

Elegant är att glida in mot förtöjningsplatsen så tyst som möjligt. Om fördäckspersonen behöver meddela något, så gör det vänd mot den som styr, och tydligt och lugnt.

Annars är knepet enkelt: Han/hon pekar åt det håll fören ska styras, och visar med fingrarna hur många meter det är kvar, samt ett litet "backtecken" då det är dags att bromsa upp. Det är den som står där framme som ser bäst, och rorsman har bara att lyda dessa tecken.

[bosseh]

Typ en PMR-radio låter som en bra tanke. Visserligen blir det kanske lite mindre roligt för åskådarna!
Man ser ju en del som använder radio för att hålla kontakt med ungarna.

[Fresso]

Det går lugnare till efter att vi bytte uppgifter och jag sköter föränden men det är ändå lite "kvinnor från venus och män från mars"

De är inte heller kunskapen det brister på eftersom vi båda klarar att manövera båten ensam med tilläggning mm.

[toaen]

Vi brukar, precis som Tommy skriver, använda tecken. Det har fungerat alldeles utmärkt i alla år.

Så även på jobbet tillsammans med en bullrig traktorgrävare. Fast där brukar det inte va samma tecken. Man har inte så stort behov av kabelsand och krossgrus. Möjligen det tredje tecknet vi använde - mat(rast).

Fast det är ju viktigt att man lyder de teckens som ges, som Tommy också skriver, annars kan det gå som det gick för oss i en naturhamn på Ornö.

Vi kom in i en lagun och där var det ganska fullt med båt. Vi är ju försiktiga Bohuslänningar och hade inte ännu varit på Utö och lärt oss av "de stora pojkarna" hur det gå till i "stora värden". Efter att ha gått runt lagunen fick jag se ett ställe där jag trodde att vi skulle kunna ligga. När det var en liten bit kvar in till land började min fru teckna backa. Jag kunde inte förstå varför. Jag såg ju att det skulle gå bra och dessutom hade vi en långkölad L32;a med utvändig järnköl.

Min fru tecknade "backa" allt tydligare, näst in till argsint. När vi var nån meter från land small det, och en halvstor tallgren ramlade ner på däcket. Sen gick det fint att komma in till land. Det var grenen min fru hade uppmärksammat. Vi är ju inte vana att hindras av träd när vi lägger till i naturhamnar hemma. Om det växer ett litet vindpinat träd i nån skreva så är det ju nästan bara bonus.

Det behövs inte särskilt många tecken och våra utvecklades spontant och jag tror att de flesta skulle förstå vad som avses.

Tommy (den andre)

[mariatherese]

För oss funkar inte handsignaler, jag vet inte varför. Vi har funderat på en intercom, för även om jag ger blanka tusan i om jag måste höja rösten något för att förmedla mig med maken (så att alla kan få njuta av våra små övningar), så säger han alltid att han inte kunde höra mig. Visst är det bäst om man kan vara tyst, men hellre för den anledningen att man inte skall störa sina grannar än att jag inte tror att någon har förståelse för att man behöver varandras hjälp för att kunna ta sig in till bryggan så säkert som möjligt. Prestige vill jag inte ha så mycket till övers för...

Det hela falerar på att det då blir ytterligare en sak som skall förberedas inför tilläggning. Förutom fendrar, förtöjningslinor, båtshake och kontroll av hur hamnen ser ut så skall man dessutom ratta en intercom. Nej, jag tror att det blir svårt. Hellre isåfall kanske mobiltelefom med handsfree? Är man i hamn har man ofta täckning.

[Eilean]

Vi kör med handtecken där varje finger är en halvmeter, tre fingrar är alltså 1,5 meter och det är också vid det avståndet vi börjar vifta. Det är när det är mindre än två meter kvar det börjar bli svårt att bedöma avståndet från aktern. Hela handflatan upp betyder stopp. Men det tecknet behövs sällan, vet man när man har en halvmeter kvar brukar stoppet ge sig.
Ankrar vi betyder handflatan också "stopp" och en roterande rörelse med pekfingret "backa långsamt", därefter en lyftande rörelse med handen för mer gas på back, tills vi förvissat om att ankaret greppat. Då betyder tummen upp "OK-stäng av"

Vi är noga med att alltid gå igenom tilläggningsproceduren innan, hur det skall gå till, vilken tamp som skall iland först och vi kör inte in förrän allting förberett och klart med gott om fendrar ute, extratampar klara att använda om det skulle behövas. God planering och goda förberedelser är ett måste på 14-15 ton båt, man petar inte litet med en båtshake eller puttar ifrån med handen om det skulle behövas. Och det kostar ju inget att ta ett varv extra tills man är verkligen klar, det har nog räddat oss från många pinsamheter, höga röster och irritation..
Det fungerar rätt bra och det är bara i undantagsfall Fru S och jag behöver röstkommunicera med varandra under själva tillägget.

Det är förvånansvärt hur ofta man ser en båt komma in i hamnen, spana efter plats. Och när de ser en styr de omedelbart ditåt och in. Inte nog med att man ofta kommer in snett för att man inte påbörjat giren tillräckligt långt ut, så har man alltför ofta inte alla tampar och fendrar klara, man har inte talat igenom en strategi och det hela blir en större eller mindre röra.

[mariatherese]

Det är faktiskt en intressant iakttagelse, jag har faktiskt sett båtar braka rakt in i hamn utan ett ljud från någon av de ombord. Inser att det är en stark drift att vara tyst oavsett vad som händer... Fast jag hade nog tjoat långt hellre än att braka in med båten i något hårt. Kan inte heller förstå de som skall ratta på med fendrar och börja rota med tampar i sista stund.

[S-B A-son]

I somras blev vi (tyvärr får man säga) vittne till när en stor groggverandabåt försökte ta sig in genom en smal och relativt grund passage. Kvinna på fördäck som genom ivriga gester och högt prat försökte kommunicera med skepparen och få honom att styra än åt ena än åt andra hållet. Till slut brast skepparens nerver ihop totalt och den bedrövlige karln skrek med hög gäll röst som alla hörde - håll käften djävla subba!

Sedan lyckades han med konstycket att krocka med båten närmast vår, riva upp tre ankarlinor (ja Gunnar, kätting kanske hade varit bättre) innan ekipaget kom någorlunda till ro!

Har man en sådan relation till sin hustru/gast spelar tecken eller övernskomna signaler ingen roll.

Senare kom han och bad om ursäkt till de drabbade och erbjöd sig betala eventuella skador. Undrar vad han sade till sin hustru?

mvh Sven-Barry

PS. Vi använder ett teckensystem som utmejslats under åren. DS.

[stangen]

Jag seglar emellanåt med gastar som är mer eller mindre bortkomna (vana) på båt. Så här gör jag för att få det att funka.

Innan vi går ut från en hamn eller berget gör vi klart allting för avgång. Sedan har jag kort genomgång där jag berättar mina avsikter:
"Ok, klara? Bra - jag backar ut åt det hållet och tar ankaret samtidigt. Lasse tar förtamparna och Sven bär av där båten är som tjockast."
Det fungerar klockrent.

På samma sätt när vi skall i hamn eller naturvik.
"Vi chansar på mellan den blå segelbåten och stora motorbåten. Lasse tar förtamp och tittar ner i vattnet efter stenar. Sven bär av på sidorna. Vinka med händerna om ni vill att jag skall stå på eller bromsa - jag hör inget härbak. Själv tar jag ankare"

Alla vet vad de skall göra och vad jag avser att göra.

Ofta brukar jag köra in i snigelfart och titta själv, kanske backa ut och droppa ankare. Bara man tar det i riktigt sakta fart går det alltid bra.

Prata ihop er innan manövern alltså så ni har en plan...
Med tiden så lär ni er varandra och pratet blir allt mindre till dess att ni blir en av de där tysta båtarna där alla vet vad som skall göras.