Tack till er alla för plottern!

[Guitar Nilsson]

Jag känner mig trots mestadels dåligt seglarväder och arbetslöshet nöjd med sommaren. Speciellt Sommarprogrammet i radion var en höjdare, varje dag får jag fortfarande lovord för programmet, det ringde en från Sundsvall idag tex. Jag fick ju tom betalt för programmet, så pass med tusenlappar att jag kunde köpa den efterlängtade plottern jag monterat idag. Så jag tackar härmed alla på Segelplanket, Sailguide, Maringarderoben, Maringuiden, Fendern, Studio Forum osv, alla ni som röstade på mig för plottern, det är ju er förtjänst att jag i sista stund högg på den där sk tävlingen. Att vid 53,9 års ålder få såna bevis på att folk gillar att höra mig prata är mycket större än vad någon förstår. Att jag blev musiker en gång i barndomen var för att jag alltid haft svårt att uttrycka mig verbalt, musiken har varit en livsnödvändig ventil att få uttrycka vad jag känner eftersom snackandet aldrig varit min grej. Att skriva som jag gör nu är en helt annan femma, det går av sig självt. Men just det att prata, det har aldrig funkat för mig. Det är alltid någon som efter att jag sagt fem ord avbryter och gapar tiofalt värre om nåt liknande det jag nämnde, fast nåt mycket större och viktigare. Och då brukar jag alltid tänka att; ja men skit i det jag tänkte säga då, du är ju helt klart ändå inte ett skit intresserad. Så är det ofta, inte jämt. Jag har några få jag kan prata med. men nu vet jag som sagt att många även gillar mitt egenartade sätt att prata på, de tycker inte ens att det är egenartat. Programmet gjorde jag här nere i Vagabonden där jag sitter nu, och nästan helt utan manus.

Så tack för alla goda råd jag fått av er alla genom åren, och ett extrastort tack för plottern, den har jag verkligen längtat efter.
MVH Håkan Nilsson.

[ole]

Akta dig bara så du inte blir plotterberoende.

[Guitar Nilsson]

Akta dig bara så du inte blir plotterberoende.

Det är ingen fara. Jag har befarit hafven med papperskort o kompass i 20 år förut, det tänket går aldrig ur.