Njutningsfull segling utan räfflor

[Brendan]

I samband med ett februarilov för många herrans år sedan i norska Hemsedal, när jag tillsammans med en seglarbekant var på väg upp i skidliften, småpratade vi om segling, som man gärna gör när man är i fjällen, liksom man ofta pratar skidåkning när man är ute på fjorden. (kappseglare pratar utförsåkning, långseglare pratar om att gå på tur, är det inte så?)

Bredvid mig i släpliften hade jag en av Sveriges då mest framgångsrika finnjolleseglare. Jag lade ivrigt ut texten om hur viktigt det är att seglingsträna i riktigt lätt vind. Det var i smekebrisarna som agnarna skildes från vetet, det var där den verkliga talangen kunde göra sig gällande, inte sant? Nej, det var uppenbarligen inte sant för den store mannen vid min sida. Det där skulle jag helt enkelt aldrig ha sagt, eftersom han var så stor och stark och vägde minst 20 kg mer än jag. Finnjollemästaren blev svart i ögonen och förklarade barskt att det var precis tvärtom. Det var i hårdvind, när man fick kämpa och slita, som mästarna kunde visa sin klass. "Se på mig", såg han ut att tänka! Nästan alla sina pokaler hade han vunnit i hårdvindsrace. Han tryckte till mig så jag skar snett med högerskidan, tappade balansen och föll omkull, fick en utskällning av den bakomvarande som körde över mig och sedan var jag på vippen att hasa ner i en ravin och slå ihjäl mig. Sedan dess har jag blivit litet försiktigare i mina uttalanden, men har ingalunda ändrat åsikt. Själv finner jag ett utsökt nöje i att segla och trimma i de lättaste fläktar. Visst är det en särskild njutning att hålla fart på båten i näst intill bleke.

Och visst är det underbart med en toppgenua på 150% då. Det är det enda raka. Och visst är det viktigt att ha superslät botten. Men det där med räfflor har jag aldrig förstått mig på. Jag har gått runt på båtuppläggningsplatserna och i detalj studerat de mest framgångsrika kappseglingsbåtarna. Alla har superslät botten. Men jag har inte sett en enda med räfflor.

Min första riktiga lättvindsbåt var långsmal som en skärgårdskryssare med långa överhäng i för och akter, vilket gav mycket liten våt yta i lätt vind, då båten inte krängde eller krängde obetydligt. Det var en härlig, riktigt långsmal blekskenare och utomordentlig bidevindseglare. Å andra sidan beklagar jag dem, som inte har upplevt tjusningen med riktig hårdvindssegling. Minst lika njutningsfullt är det att i kuling på öppet hav hålla båten diagonalt surfande på en monstervåg i uppåt 20 knop. Det är sådant som ger minnen för livet. Det ena utesluter inte det andra. Ni som förfäktar att det enda njutningsfulla är lättvindssegling har missat något väsentligt, jag lovar!

[SWE54]

...
Ni som förfäktar att det enda njutningsfulla är lättvindssegling har missat något väsentligt, jag lovar!

Är det någon som gjort det då menar du?

Jag seglar gärna hård undanvind med min, det är mest kryssen ut som brukar bli stökig.
Det mest minnesvärda var nog när vi flög in i Österby hamn i över 13 kn, vattnet sprutade så man kunde inte se åt sidorna alls och loggen visade inte mer än så när hela förskeppet mer eller mindre hänger i luften så hur fort det egentligen gick har jag ingen aning om. Men kul är det, gastinnan skrek med, kanske inte så mycket av förtjusning, det var väl mer "äntligen-är-det-över-snart" glädje.
Sen kan det bli ganska jobbigt och byigt inne i skärgården med när det blåser lite mer så det gäller att vara med på noterna.

Finns ju ett rätt bra exempel från årets Bohusrace...

http://www.blur.se/2009/06/29/dalig-roderverkan/

[toaen]

I samband med ett februarilov för många herrans år .................................................

Sedan dess har jag blivit litet försiktigare i mina uttalanden, men har ingalunda ändrat åsikt.

oj - det hade jag aldrig kunnat räkna ut.

Å andra sidan beklagar jag dem, som inte har upplevt tjusningen med riktig hårdvindssegling.

Jag vet inte om man skall beklaga dem som inte seglat i hårt väder, men då det ofta är ett riktigt skitväder när jag har semester så strävar jag efter enkel segelhantering när det blåser småspik. Detta lite lättvindsseglings bekostnad.

Å andra sidan upptäckte jag under fjolårets 24-timmarseglingen tjusningen med spinnakersegling. Vi seglade både åt söder, väster och öster med spinnaker.

Med den nya motorseglare fanns det fanns det med en "lättvindsgenua" i spinnakerduk med pistolhakar. Under vårens 12- och 24-timmars segling hissade vi den flygande och fick en snarlik upplevelse som med spinnakern året innan, fast enklare att hantera. Att vi sen fick ett antal timmar med totalbleke, kan ju inget segel i världen hjälpa. Då rullen som fanns på båten (av modell CU?) inte fungerar om man spänner upp riggen, funderar jag på att degradera den till Genakerrulle. Jag vet inte om jag upplever så stor njutning av segling i svaga vindar, men det är skönt att slippa höra det eländiga motorljudet så mycket som möjligt när man är på sjön, så enkel segelhantering är alltid ett plus.

Mitt kappseglingsintresse är ju obefintligt och Bohusracet hade jag totalt glömt av. Men skulle gärna seglat sträckan under likartade betingels utom tävlan. Hade gått med båten till Hunnebostrand för att den övriga familjen ville gå på Hunnebo marknad. När jag rundade Guleskär för att gå Tångenrännan låg det ett antal båtar på kryss genom rännan. Norerade att de alla hade så fina och välstående segel. Satte det dock inte i samband med vare sig Bohusracet eller nån annan kappsegling, förrän min kompis "Smoegen" ringde och frågade om jag seglat Bohusracet, då han sett att min båt varit borta.

tommy
slöseglare