Tomgångskörning

[Brendan]

När jag har förtöjt och ofta redan dessförinnan brukar jag direkt stänga av motorn. Jag gör det för att inte störa omgivningen med oljud och avgaslukt.
Nästan alla andra låter motorn gå både länge och väl, somliga i uppåt en halvtimme.

Är det kanske jag som gör fel som är hänsynsfull?

Mår motorn bättre av att få gå på tomgång efter körning? Verkar osannolikt. Jag har gjort så i 34 år och motorn går lika bra nu som 1976.

Eller är det helt enkelt för att få extra batteriladdning?

Eller är det kanske bara en dålig vana?

[peterh]

Jag skulle kalla det en dålig vana orsakad av okunnighet.
Argumentet att t.ex. "turbomotorer behöver kylas ner" innan man stoppar dem faller direkt då de sista minuterna har man ju redan kört på lägsta varv.

Samma sak med de som startat motorn direkt de kommer till båten för att
20 minuter senare när allting är stuvat köra iväg. Detta är absolut ingen
fördel för motorn om nu någon tror det, det bara en onödig förorening.

Dråpligaste exemplet är väl de som elegant seglar in i naturhamnen för att senare på
kvällen startar motorn ( för att ladda batterier ??)

[Anders S]

En diesel mår inte bra av att gå mycket lätt , speciellt inte om den är råvattenkyld (företeelsen man vill undvika kallas ibland "cylinderpolering" men det är inte det ende problemet). Jag tror att man i så fall är intresserad av att ladda, någon annan vettig anledning att köra motorn i hamn bör inte finnas särskilt ofta. Jag skulle dock kunna tänka mig att köra motorn en bra stund i hamn vid det sällsynta tillfälle jag till exempel bytt bränslefilter eller eljest luftat tryckdelen av insprutningssystemet. Annars är laddning enda skälet, men det kan ju också vara befogat någon gång emellanåt.

Att värma upp motorn behöver man inte - när "råknackandet" upphört är det bara att köra - det tar en minut eller så. Likadant kan man räkna med att även en het turbo är kyld efter någon minut eller två på tomgångsvarv eller däromkring. Går man inte in till bryggan som ett jaktplan landar på ett hangarfartyg kan man stanna motorn omgående.

[styrman]

Går man inte in till bryggan som ett jaktplan landar på ett hangarfartyg kan man stanna motorn omgående.

Annat var det förr. När Patrullbåt tyP Hugin skulle öka varvtalet så var det minst två minuter på varje varvtal (600, 900, 1200, 1400, 1500, undantagsfall 1600 rpm) för att komma upp i marchfart.
Allt för att alla delar skulle utvidga sig i värmen och man inte skulle få cylinderhaveri, oftast läckage mellan foder och block (ca: 20h reparation).
Samma intervall vid nedvarvning. Gäller att planera...

[Tommy]

När jag har förtöjt och ofta redan dessförinnan brukar jag direkt stänga av motorn. Jag gör det för att inte störa omgivningen med oljud och avgaslukt.
Nästan alla andra låter motorn gå både länge och väl, somliga i uppåt en halvtimme.

Brendan är verkligen en hedersman, som tydligen är en av de få som är hänsynsfulla. Nästan alla andra i Brendans hamn är inte hänsynsfulla.

Jag kan bara konstatera att vi Uppsalianer är av ett annat virke. Det är nästan som att vi alla vore en liten Brendan, ty här stänger alla av sin motor tämligen omgående efter tilläggning. Skulle någon ha motorn puttrande i en halvtimme efter ankomst så skulle han/hon nog få ganska arga blickar. Jag pratar då om min Ekolns Segelklubb.

Hälsningar
Tommy

[Anders S]

Jag insåg inte förrän nu att Brendan kanske inte tänkte på motorns väl och ve, utan på sin egen välfärd.

Passusen "När jag har förtöjt och ofta redan dessförinnan brukar jag direkt stänga av motorn" lockar förstås till vidare analys. Undrar hur man tänker där - glider man in på fart det allra sista eller hanterar man den eventuella bristen på framfart med att paddla sista biten, eller sätter man segel? Vad gör man om det skulle vara för hög hastighet? Går in i bryggan med stoiskt lugn - "såhär gör jag varje gång, vad är det med det?"

[S-B A-son]

Passusen "När jag har förtöjt och ofta redan dessförinnan brukar jag direkt stänga av motorn" lockar förstås till vidare analys.

En möjligtvis icke välvillig tolkning av "ofta redan dessförinnan" skulle kunna vara att Brendan i lönndom går för motor som en riktig icke äkta seglare. Strax innan syn- och hörhåll från hamnen stänger munken av motorn för att den sista minuten idka äkta sjömanskap och segla under viss kontroll bland motorbåtar, kajaker och ekor till den senaste vilan vid hemmaplatsen. En på sluttampen (äkta hampa) äkta seglare alltså!

Jag brukar helt kort varva upp maskinen mot maxvarv innan jag stänger av.

mvh Sven-Barry

[Anders S]

Aha, en sorts variant på skrönan om Smögenfiskarena, som med sin splong nya motor (från Gravarne) fegade ur, stoppade den osäkra motorn och seglade in säkert och tryggt.

[toaen]

Aha, en sorts variant på skrönan om Smögenfiskarena, som med sin splong nya motor (från Gravarne) fegade ur, stoppade den osäkra motorn och seglade in säkert och tryggt.

Det är nog egentligen ingen "skröna".

Jag kommer inte ihåg vad den första fiskebåten från Smögen hette som man installerade en motor i - fast jag hört det otaliga gånger.

Fiskarna var rädda att duket skulle skrämma fisken. Har för mig att man fick löftet att motorn skulle plockas ur och man fick pengarna tillbaka om man inte blev nöjda.

Att motorn däremot skulle va från Gravarne ifrågasätter jag starkt. Jag skulle nog snarare påstå Lysekil. Å andra sidan har jag haft fel förr.

tommy
Gravare av födsel och ohejdad vana

[bosseh]

Jag har fått lära mig att man visar hänsyn på sjön. Det innebär tex att man i en naturhamn bland andra båtar stoppar motorn så fort man är förtöjd. Behöver man laddning får man starta i god tid innan man är framme.
Är det däremot en höstkväll och helt fritt från folk runt omkring kan motorn får gå en stund för att ge laddning och värme.

[Anders S]

Jag har fått lära mig att man visar hänsyn på sjön. Det innebär tex att man i en naturhamn bland andra båtar stoppar motorn så fort man är förtöjd. Behöver man laddning får man starta i god tid innan man är framme.
Är det däremot en höstkväll och helt fritt från folk runt omkring kan motorn får gå en stund för att ge laddning och värme.

Nöden har ingen lag. Måste man ladda, så måste man. Det duger ju inte att visa hänsyn till den grad att man därmed inte kan ta vara på sig. Men då handlar det inte om att ladda så man kan se på TV, utan ladda så att man garanterat kan starta motorn om man måste flytta sig. Men det är förstås inte sådant som Brendan tänker på, utan "slarvkörning". Sådant kan man reta sig på något förunderligt, men utan att fråga kan man ju inte veta om det är berättigat buller eller ej.

Jag kan nog reta mig så det räcker, men egentligen, är det så himla ofta man retar sig på sina medseglare egentligen?

[Tommy]

Det händer ju ibland att det en lång period (>3-4 dagar) är fantastiskt seglarväder, med fina vindar, så att man varje dag vill sätta segel direkt efter start från hamnen, och segla precis fram till inloppet till nästa hamn. Under sådana perioder brukar ju batteribalansen bli lidande. Inte kan man ta landström heller, om man föredrar att ligga i naturhamn.

Och motorn mår som bekant inte optimalt av att gå på tomgång. Men vi brukar under sådana perioder ändå ladda någon timme (=tomgång utan propellerdrift) då och då under segling, då vi är mitt ute på en fjärd och ingen annan är i närheten. Stör ingen. Alternativet är att gå för motor trots att det är fint seglarväder, vilket man ju heller inte vill. Ladda med motorn förtöjd i naturhamnen är uteslutet, då uppstår snabbt lynchstämning, och man vill ju inte att semestern ska sluta med att man hänger i en snara uppe i ett träd.

Känns situationen igen? Hur gör ni? Nu till sommaren har vi vår nya solpanel, så förhoppningsvis ska problemet vara borta. Åtminståne under soliga dagar borde man kunna ransonera på elen så mycket så att solpanelen räcker till för hela dygnet.. ?

Hälsningar
Tommy

[bosseh]

Men vi brukar under sådana perioder ändå ladda någon timme (=tomgång utan propellerdrift) då och då under segling, då vi är mitt ute på en fjärd och ingen annan är i närheten.

Det problemet har dessa underbara solpaneler löst. Skönt, för det är fruktansvärt frustrerande att behöva segla med motorn igång. Förr använde jag ibland ett bensindrivet elverk, det var lättare att stå ut med, i synnerhet när man ställde det i jollen!

[Eilean]

Jag stänger av när jag anser att jag förtöjt gott nog för att tryggt kunna stänga av.
Uppfattningen när detta inträffar har inte alltid delats av min granne. Men eftersom jag har ansvaret för min båt är det jag som har avgörandet.
Okynneskör gör jag inte.

[S-B A-son]

... Förr använde jag ibland ett bensindrivet elverk, det var lättare att stå ut med, i synnerhet när man ställde det i jollen!

Hur i hela friden bar du dig åt för att ha ett bensindrivet elverk i jollen? Förklara gärna hur du gjorde och hur du tänkte med ett sådant arrangemang?

Jag har fått lära mig att man visar hänsyn på sjön. Det innebär tex att man i en naturhamn bland andra båtar stoppar motorn så fort man är förtöjd.

Och hur får du det till att låta MINDRE med ett elverk i jollen (ljudisolerad jolle?) än om du låter inombordsmotorn gå? Antingen hade du ett ljudlöst elverk eller en hejdlöst slamrande och högljudd inombordsmotor?

Jag stänger av när jag anser att jag förtöjt gott nog för att tryggt kunna stänga av.
...
Okynneskör gör jag inte.

Gör inte alla så, dvs stänger av när det är tryggt att stänga av? Och vad som är okynneskörning är som vanligt in the eye of the beholder.

Vi låg för ankar i Fjällbackaskärgården en vacker kväll i augusti. Vid stranden låg fem st. identiska blåskrovade norskflaggade motorbåtar. Blev nyfiken och kikade på dem. Bavarior allihopa. (De gör motorbåtar också.) Inte en människa fanns ombord eller på stranden. Vid 8-blecket kom förklaringen med en hel svärm gummibåtar, ja fem st. då. Kom förmodligen från Fjällbacka där de har god pilsner och restauration. Anade oråd och när de gick ombord startades först ett elverk, sedan ett annat och till sist gick elverken på alla fem båtar. Ett d-a oljud (är tråkigt musikalisk och störs av motoriserade dissonanser utan konstnärliga ambitioner) och S-B funderade ett slag på att göra just slag i saken och förklara det olämpliga i osv. Men, efter tjugo minuter tystnade dissonanserna och lugnet lade sig över nejden. Egentligen rätt OK alltså, jag var mer irriterad på vad jag trodde skulle komma!

Nog har Anders S rätt i sin betraktelse:

Jag kan nog reta mig så det räcker, men egentligen, är det så himla ofta man retar sig på sina medseglare egentligen?

mvh Sven-Barry