Läste för något år sedan en bra artikel eller snarare en liten skrift som beskrev hur man plastade med polyester och matta, Kan som vanligt inte hitta den igen!!
Någon som har ett tips var man kan hitta den på nätet. Skriven på svenska antagligen något arbete frå KTH elle Chalmers?
Vi har vår i luften var har Ni er?
Kalle vindroder
Glasfiber teknik
Re: Glasfiber teknik
Ett alternativ kan ju vara att söka på de olika plastningstrådar som dyker upp på forumet med jämna mellanrum. Jag tycker att de är väl så bra som all proffslitteratur som finns. Då får du dessutom diskussionen om plus och minus med olika tillvägagångssätt på köpet. Svårigheten blir dock att välja vilken linje man själv ska tro på.
Re: Glasfiber teknik
Kan det vara denna http://fiber.info.se/ eller de här http://www.westsystem.com/ss/use-guides/
Re: Glasfiber teknik
Lars Viebkes handbok på http://www.fiber.info.se/ är suverän!
Re: Glasfiber teknik
Det kan vara värt att påpeka att de reparationsillustrationer som Viebke presenterar är principskisser. De har alldeles för branta fasningar utvisade. För båtar kan man kanske nöja sig att utfasningen behöver vara 5 gånger skadedjupet om området inte är utsatt för nämvärda belastningar (typ lagning av påkörningar i en i övrig obelastad yta), medan skador i utsatta områden (typ grundstötningsskador) skall fasas till minst 10 ggr skadedjupet, ännu mer där värsta krafterna finns.
Re: Glasfiber teknik
För att förstå hur fiberarmerat material egentligen fungerar ur hållfasthetssynpunkt, får man börja med några liknelser.
Materialet byggs som sagt upp av fibrer, samt av något som limmar ihop fibrerna till varandra. Man kallar 'limmet' för matrisen. Matrismaterialet är alltid mycket mjukare och mera elastiskt än fibrerna, och när materialet får t.ex. dragkrafter så är det bara fibrerna som spjärnar emot, medan matrisen fjädrar. Dess egenskap är bara att utjämna och fördela töjningarna mellan fibrerna genom att limma ihop dem.
Olika fibermaterial har olika elasticitet och olika styrka. Skillnad mellan elasticitet och styrka kan man lätt förstå genom följande tankeexperiment:
En gummisnodd kan ha en styrka på 1 kp, dvs. man kan precis lyfta ett kilogram med den innan den går av. Men den töjer sig väldigt lång då, många gånger längre än ursprungslängden.
En tunn ståltråd kan också ha en styrka på 1kp och lyfta lika mycket, men den töjer sig då väldigt lite jämfört med gummisnodden.
Om man nu binder fast både gummisnodden och ståltråden i samma 2kg:s vikt och försöker lyfta den kommer alltså först ståltråden att gå av, därefter gummisnodden.
Av de olika fibrer som brukar användas för båtar kan man nämna glasfiber, kevlar, kolfiber. De har dels olika brotthållfasthet, dels olika töjningsegenskaper. I princip kan man likna glasfiber med gummisnodd och kolfiber med ståltråd, och kevlar någonstans däremellan.
Detta innebär att om man t.ex. blandar kolfiber och glasfiber i samma laminat så kommer all last att tas upp av kolfibern tills den brister.
Fibermattor finns med massor av olika fiberriktningsstrukturer, som avgör i vilka riktningar styrkan sitter. Dessutom finns det både 'lagda' fiberriktningar och vävda. Mot intuitiv känsla, är vävda mattor egentligen inte önskvärda: Genom att fibrerna då blir vågformade kommer de att sträva efter att räta ut sig vid hård belastning, och detta ger mindre stumhet, och kan även göra att de vill slitas lös från matrisen i mikroskalan just vid uträtningsförsöken. Dessutom kan vävar vara svårare att få genomfuktade, åtminstone de grövre vävarna.
Om man alltså skall tala om begreppet ’samma material’ i samband med kompositer, så handlar det om MATERIAL MED SAMMA FIBERMATERIAL OCH SAMMA VÄVKONFIGURATON.
Matrismaterialet för båtbruk är ortopolyester, isopolyester, vinylester eller epoxi. De egenskaper som eftersträvas är (hanteringsegenskaper ej nämnda):
- liten vattenupptagning
- Bra vidhäftning till fibrerna
- lågt pris
Bortsett från hanteringsegenskaper och pris är epoxi överlägsen de andra i alla avseenden, bl.a. för att de andra i princip aldrig härdar färdigt, medan epoxi gör det och blir sen opåverkat av annat än t.ex. UV-ljus.
Talar vi om kompositers hållfasthet så räcker det i allmänhet med annat än epoxi för att uppnå tillräcklig limning mellan fibrerna. Talar vi om kolfiber brukar man anse att epoxis bättre limnings- och elasticitet gör det nödvändigt för att fullgott resultat.
REPARATIONSPROBLEMET:
På grund av olika ytspänning mellan härdad och ohärdad polyester och liknande för vinylester och dessutom vissa skillnader mellan undertyper , kommer det att föreligga mer eller mindre svåra problem med att få ett nytt lager matris att limma bra mot en gammal. Att rådfråga en matrisleverantör om sådana kombinationer är alltid viktigt, och att helst provlaminera nytt på en liten bit på det gamla och efter härdning göra ett dragprov är mycket önskvärt för att undgå misstag som inte skulle visa sig förrän alltför sent.
Det har rapporterats problem med att få god vidhäftning mellan härdad vinylester och i princip alla andra vanliga matriser inklusive epoxi. Något att fundera över, för i andra avseenden har vinylester bättre egenskaper än polyesterplast. (- bra båtar som inte går att laga bra-?)
När man lagar en skada i en komposit innebär ju detta att man kommer att få en skarv mellan gammalt och nytt laminat. Och framför allt: Man kommer inte att ha en enda fiber som passerar igenom skarven. Skarven är alltså en ren limning. Det som gör epoxi attraktivt för reparationer på polyestermatrislaminat är att det ger BÄTTRE limningsegenskaper på den gamla polyestern än vad ny polyester ger. Trots detta är det ändå nödvändigt att slipa en fasningsvinkel som ger en slipavstånd på c.a 20 ggr skadedjupet (ex: spricka i laminattjocklek 10 mm ger 200 mm jämn fasning runt sprickan) för att en skarv skall bli tillräckligt bra. Det är värt att notera att man inom flyget oftast kräver c:a 40 ggr fasat slipavstånd .....och i många sammanhang krävs det dessutom att slipningen görs från båda håll för att man inte så lätt skall få en ’spjälkning’.
Med ovanstående sagt hoppas jag kunnat övertyga er om att användning av epoxi INTE är att betrakta som en materialövergång eller nytt material. OM man däremot behåller polyester på polyester, men inte har samma fibermaterial med samma fiberorientering som originallaminatet, DÅ har man bytt material, så att man får den där lokala stora stressen som materialbyten alltid ger....
Materialet byggs som sagt upp av fibrer, samt av något som limmar ihop fibrerna till varandra. Man kallar 'limmet' för matrisen. Matrismaterialet är alltid mycket mjukare och mera elastiskt än fibrerna, och när materialet får t.ex. dragkrafter så är det bara fibrerna som spjärnar emot, medan matrisen fjädrar. Dess egenskap är bara att utjämna och fördela töjningarna mellan fibrerna genom att limma ihop dem.
Olika fibermaterial har olika elasticitet och olika styrka. Skillnad mellan elasticitet och styrka kan man lätt förstå genom följande tankeexperiment:
En gummisnodd kan ha en styrka på 1 kp, dvs. man kan precis lyfta ett kilogram med den innan den går av. Men den töjer sig väldigt lång då, många gånger längre än ursprungslängden.
En tunn ståltråd kan också ha en styrka på 1kp och lyfta lika mycket, men den töjer sig då väldigt lite jämfört med gummisnodden.
Om man nu binder fast både gummisnodden och ståltråden i samma 2kg:s vikt och försöker lyfta den kommer alltså först ståltråden att gå av, därefter gummisnodden.
Av de olika fibrer som brukar användas för båtar kan man nämna glasfiber, kevlar, kolfiber. De har dels olika brotthållfasthet, dels olika töjningsegenskaper. I princip kan man likna glasfiber med gummisnodd och kolfiber med ståltråd, och kevlar någonstans däremellan.
Detta innebär att om man t.ex. blandar kolfiber och glasfiber i samma laminat så kommer all last att tas upp av kolfibern tills den brister.
Fibermattor finns med massor av olika fiberriktningsstrukturer, som avgör i vilka riktningar styrkan sitter. Dessutom finns det både 'lagda' fiberriktningar och vävda. Mot intuitiv känsla, är vävda mattor egentligen inte önskvärda: Genom att fibrerna då blir vågformade kommer de att sträva efter att räta ut sig vid hård belastning, och detta ger mindre stumhet, och kan även göra att de vill slitas lös från matrisen i mikroskalan just vid uträtningsförsöken. Dessutom kan vävar vara svårare att få genomfuktade, åtminstone de grövre vävarna.
Om man alltså skall tala om begreppet ’samma material’ i samband med kompositer, så handlar det om MATERIAL MED SAMMA FIBERMATERIAL OCH SAMMA VÄVKONFIGURATON.
Matrismaterialet för båtbruk är ortopolyester, isopolyester, vinylester eller epoxi. De egenskaper som eftersträvas är (hanteringsegenskaper ej nämnda):
- liten vattenupptagning
- Bra vidhäftning till fibrerna
- lågt pris
Bortsett från hanteringsegenskaper och pris är epoxi överlägsen de andra i alla avseenden, bl.a. för att de andra i princip aldrig härdar färdigt, medan epoxi gör det och blir sen opåverkat av annat än t.ex. UV-ljus.
Talar vi om kompositers hållfasthet så räcker det i allmänhet med annat än epoxi för att uppnå tillräcklig limning mellan fibrerna. Talar vi om kolfiber brukar man anse att epoxis bättre limnings- och elasticitet gör det nödvändigt för att fullgott resultat.
REPARATIONSPROBLEMET:
På grund av olika ytspänning mellan härdad och ohärdad polyester och liknande för vinylester och dessutom vissa skillnader mellan undertyper , kommer det att föreligga mer eller mindre svåra problem med att få ett nytt lager matris att limma bra mot en gammal. Att rådfråga en matrisleverantör om sådana kombinationer är alltid viktigt, och att helst provlaminera nytt på en liten bit på det gamla och efter härdning göra ett dragprov är mycket önskvärt för att undgå misstag som inte skulle visa sig förrän alltför sent.
Det har rapporterats problem med att få god vidhäftning mellan härdad vinylester och i princip alla andra vanliga matriser inklusive epoxi. Något att fundera över, för i andra avseenden har vinylester bättre egenskaper än polyesterplast. (- bra båtar som inte går att laga bra-?)
När man lagar en skada i en komposit innebär ju detta att man kommer att få en skarv mellan gammalt och nytt laminat. Och framför allt: Man kommer inte att ha en enda fiber som passerar igenom skarven. Skarven är alltså en ren limning. Det som gör epoxi attraktivt för reparationer på polyestermatrislaminat är att det ger BÄTTRE limningsegenskaper på den gamla polyestern än vad ny polyester ger. Trots detta är det ändå nödvändigt att slipa en fasningsvinkel som ger en slipavstånd på c.a 20 ggr skadedjupet (ex: spricka i laminattjocklek 10 mm ger 200 mm jämn fasning runt sprickan) för att en skarv skall bli tillräckligt bra. Det är värt att notera att man inom flyget oftast kräver c:a 40 ggr fasat slipavstånd .....och i många sammanhang krävs det dessutom att slipningen görs från båda håll för att man inte så lätt skall få en ’spjälkning’.
Med ovanstående sagt hoppas jag kunnat övertyga er om att användning av epoxi INTE är att betrakta som en materialövergång eller nytt material. OM man däremot behåller polyester på polyester, men inte har samma fibermaterial med samma fiberorientering som originallaminatet, DÅ har man bytt material, så att man får den där lokala stora stressen som materialbyten alltid ger....
Re: Glasfiber teknik
Men det gäller väl även vid vanlig plastning så fort man byter till en ny bit väv? Det finns väl i princip inga båtar som är byggda i ett enda stycke med en enda rulle väv. Men det är klart vått-i-vått-effektern får man ju vid ett nybygge.matz skrev:Och framför allt: Man kommer inte att ha en enda fiber som passerar igenom skarven. Skarven är alltså en ren limning.