Efter 12 år (eller så, länge har det varit i alla fall) är det kanske varken uppseendeväckande eller oförutsägbart, men ändå...Däremot upptäckte jag en liten avigsida, som jag själv bäddat för med min "fiffighet". I min båt använder jag en huvudbrytare mellan batteriladdare och batteribankar för att hålla isär batterierna och laddaren. Det är ju i sig bra - aldrig mötas de två (eller tre) oavsiktligt, dessutom får jag en möjlighet att korskoppla batterierna, om det skulle behövas. Det här med strömbrist till starten inträffade i somras, och alla gratulerade mig till en fiffig och listig konstruktion, vilka jag ivrigt slickade i mig. (Det var egentligen första tabben att inte tänka till redan då, startbatteriet var naturligtvis på upphällningen redan då).
Under vintern har jag flera gånger gett hushållsbatterierna en liten uppiggande dosis - det är ju lämpligt och allmänt bra. Det jag då förbisåg var att startbatteriet och förbrukarbatterierna av bekvämlighet varit sammankopplade genom laddaren hela vintern. Normalt skall inget hända bara man laddar emellanåt, utan jag har bara varit oroad för att tömma startbatteriet på sommaren, därav kopplingen.
Tyvärr visade det sig att startbatteriet gått sönder någon gång under de senaste veckorna ("sen jag kollade senast", typ) och dragit med sig de fyra friska husbatterierna i sitt förfall. Kollapsen har varit monumental, för alla batterierna stod på knappa tre volt, ungefär. Nu får vi se hur det har gått - har jag en god portion tur och bra batterier från början kan de väl ha klarat sig, men det ger sig. Jag verifierade att det var startbatteriet genom att ladda det separat en liten stund. Då började batteriet att väsa åt mig, och efter några sekunder spreds en oangenäm svavelvätedoft runt batteriet (verkligen!). Jag har laddat dåliga batterier förr, men det här var sannerligen något alldeles extra... Det kändes vettigast att upphöra med laddningen och skriva av batteriet direkt, så det gjorde jag.
Nu till lärdomen (om någon): Trots att jag mycket väl vet riskerna och har motverkat dem så blev det ändå fel. Jag kunde gjort något åt saken tre gånger: För det första var jag inte vaksam i somras när batteriet varnade mig genom att krångla. För det andra var jag bekväm (lat) och använde inte min egen koppling på rätt sätt. För det tredje hade "vän av ordning" kopplat loss strömkabeln till båten bakom min rygg, allt i akt och mening att bevaka de gemensamma intressena (elräkningen) i hamnen, och hade jag skrivit "batteriladdning" på sladden hade den fått sitta kvar.
Av skadan blir man vis, men inte rik, sägs det.
Edit: språkfel (Brendan är inte att leka med)
