Katamaranprovsegling - rapport

[Eilean]

Flera har ju undrat hur det gick med provseglingen av en Voyager 10 katamaran i England för snart en månad sedan. Här kommer en rapport.

Till och börja med – vi hade ruskig tur med vädret! Vi lämnade ett Stockholm med -12 grader tidigt på morgonen och på eftermiddagen seglade vi ute på The Solent i solsken och +12 grader! Men vinden var tyvärr väl svag, ca 7 knop/3,5 m/s.

Båten då:
Första intrycket var att det var helt enastående uttrymmen. Bilder brukar ofta ljuga, men här var det minst lika rymligt i verkligheten. Gott om svängrum och ruskigt välplanerat. Jämförelsevis, när t.ex en Lagoon 38 åstadkommer 10 cm(!) fri bänkyta i pentryt utöver spis och hoar har Voyager nästan 2 meter!
Gott om plats i sovhytterna och möjlighet till verkstad, tvättstuga och förråd föröver i ena skrovet. Ljus däcksalong med massor av ljusinsläpp och öppningsbart fönster från pentryt ut till sittbrunnsbordet – bara att räcka ut de gratinerade ostronen.

Enorm sittbrunn med bra sikt över däckshuset om man står, eller sitter på de förhöda bänkarna akterut. Bra styrplats med god sikt och alla linor och vinchar samlade inom en armslängs avstånd – perfekt för den som seglar själv. Dock värdelös hydraulstyrning, dessa är aldrig kul, men denna var riktigt illa. Svampig utöver den brist på feedback hydraulik alltid ger. Kan ha varit luft?
En badbryga som rymmer nästan en hel familj med solstolar, alternativt en hel uppdragen jolle., stort fördäck.
Fin finish och robust känsla på plasten och gott detaljarbete även på ställen man inte ser, tighta skarvar mellan olika moduler trots att båten var nummer 1. Träarbetet var däremot fult, slarvigt och sladdrigt God åtkomlighet till alla system, bra kvalitet på beslag och utrustning. T.ex hela 4 rejäla knapar per sida, dubbla ankarrullar med kättingstuv in mot mitten av båten och massor av stuvutrymmen från däck som sväljer rubbet, inklusive cyklar, gummibåt och solstolar..

Med två motorer på över 4 meters avstånd från varandra var manöverbarheten enastående, hon kunde bokstavligen parallellförflyttas i sidled och svänga runt stående på fläcken. Likaså marschfarten som var 8 knop med knappt något ljud i sitbrunnen och helt godtagbart i salongen.

I vind på 3,5 m/s, ibland ”byar” på 4 gjorde vi ca 4-4,3 knop med gennaker i vinklar mellan slör och något för om tvärs. Med den självslående focken 3 knop eller något över ca 35 grader från vinden, inga problem att komma runt i slagen.
Trafiken var intensiv utanför Portsmouth så svallen gav oss litet indikation på hur hon rör sig i sjön. Rörelserna är helt anorlunda än en tung kölbåt, snabbare, något ryckigare men samtidigt mindre. Tendenser till rullning existerar naturligvis inte. I det stora hela kändes rörelserna angenäma men litet ovana.
Några enstaka, riktigt höga, branta svall nådde upp till bridgedäcket, men man fick intrycket av att smällarna inte var så farliga. Hur det verkligen är i grov, krabb sjö återstår att se. Men hin har betydligt högre bridgedäck med sin 70 cm jämfört med även större kattor.
Man har gjort stort nummer av skrovens utformning för att Voyagern inte skall drabbas av ”hobby-horsing”, dvs den ständiga gungande rörelse de flesta kryssarkatamaraner har i viss sjögång. Och det verkar fungera, inga tendenser kunde märkas.
Alla installationer fungerade fint och även om vi inte testade det, verkade systemet för att fälla masten vara mycket genomtänkt, där man tar bommen till hjälp och fäller masten framåt. Jag har ingen anledning att betvivla påståendet att man fäller masten på mindre än 40 min utan yttre hjälp.

Så slutsatsen – det finns egentligen inte mycket att anmärka på. Viss badkarskänsla med många nakna plastytor. Men detta kan delvis döljas med litet mer trägarnering och framför allt genom att ”bo in” båten med bokhyllor, tavlor, gardiner m.m. Man kan naturligtvis köpa henne utan de erbarmeliga snickerierna och komplettera dem själv till både högre finish och fler trätäckta ytor.
Men så var det känslan – ”vill-ha-känslan”. Kan detta kännas som vårt ”hem” på sjön? Är detta båten man kurar ihop sig i med fotogenlampan tänd, gott vin och god mat en kulen höstkväll för att må bra?
Svaret måste bli nej.
Ingeniörn i oss säger köp – hon är perfekt alla era behov, inget flytetyg kommer någonsin komma närmare eller överträffa våra behov så som denna båt gör. Hon har allt, minst! Och håller godtagbar kvalitet.
Men ändå vill vi inte!
Så det blir ”exit flerskrov” och tillbaks till de enskrovsalternativ som finns.

[cruisaren]

Intressant rapport.
Kan du precisera vad som gjorde att känslan inte infann sig?
//Niklas S

[bosseh]

Jag förstår exakt. Under vissa perioder har jag fått för mig att en katamaran skulle vara perfekt. Så jag har provseglat några stycken tex Edelcat 35.
Det är jättehärligt och de små nackdelar man hittar kan man enkelt komma förbi. Men, efteråt infinner sig alltid samma känsla, det är inte min grej. Helt orationellt naturligtvis. Jag har testat igen efter några år, samma känsla. I somras transporterade jag en fet motorbåt en bit, kanonskick, all utrustning osv. Men samma känsla, inte min grej.
Kanske kan man gå i terapi?

[Anders S]

Ja, det måste bero på något konstigt, typ att man gillar att det lutar och rullar. Men jag känner likadant och är inte ett smack förvånad att Gunnar berättar att det var hjärtat som valde (eller var det magkänslan?). Jag tycker själv att det borde vara bra, kul, rymligt, snabbt... etc, men ändå - nääää, inte för mig. Dessutom går katamaran fetbort med nästan inga sakskäl, annat än ganska överdrivna, typ "katamaraner tippar inte tillbaka i orkanen" och sådant.

Seglare är knäppa så det räcker.

[Eilean]

Intressant rapport.
Kan du precisera vad som gjorde att känslan inte infann sig?
//Niklas S

Tyvärr Niklas. Jag kan nog inte redovisa bättre än ovan. En månad har ju gått och vi har ju haft tid att låta intrycken mogna och både jag och Fru S är ganska överens - vi vill helt enkelt inte, båten känns inte attraktiv. Utan att egentligen kunna förklara varför.
Det finns något ogripbart i att man vill på något sätt identifiera sig med sin båt, den är ens förlängda jag. Det är kanske samma mekanism som får folk (som har något intresse och inte är 100% pragmatiker) att välja olika bilmärken. Alla skumpar med familjen ut till landet, till IKEA och till jobbet, båten, hämtar ungar från träning - nästan alla bilar används på väldigt lika sätt. Ändå är det viktigt med rätt märke, exempelvis bara Audi, inte BMW eller MB. Men var är sakskälen? Är Audi bättre på något vis? Knappast. Ställer man frågan får man nog inget vettigt svar.

Det finns många båtar jag kan "se mig själv" i (inte alltid riktigt samma sak som att jag skulle vilja köpa...). Och det kan vara väldigt olika typer, t.ex en Fisher motorseglare, en Ovni, en Overseas, en L32, en Spraykopia, en Southerly, Bi-Loup, Contest....
Men jag kan inte se mig själv i en HR, Najad eller Malö. Inte heller i en BenJeaBav eller Allegro. Eller en Swan och inte heller i en Vagabond.
Och det är inte klokt, Contest går bra men inte Orust, gammal laurinare går bra men inte Allegro, det är inte så enkelt som sportiga båtar vs. långseglare. Och nu vet jag också att katamaraner hör till den senare gruppen.
Var är sakskälen? Fråga mig inte.

Bosseh har ju uppenbarligen också känt samma sak och funderar på terapi, och Anders S är inne på samma linje, det finns liksom inga sakskäl, och deklarerar sig och sina bröder som knäppa.
Ja, så är det nog.

Och nu är det bara att vandra vidare i processen. I höst hade vi tänkt oss att börja göra i ordning Eilean för försäljning under 2010. Så det börjar snart bli dags att fatta några beslut.

[Segelbo]

Väl beskrivet och formulerat, Gunnar. Man förstår precis. Jag har också funderat på flerskrov och tittat på flera på olika flytande båtmässor. Man sitter där och känner sig på en gång imponerad och på något sätt håglöst ointresserad. Precis som inför andra båttyper, vilka jag inte får den allra minsta "vill ha"-känsla inför.
Och det är verkligen inte på något enda sätt i världen rationellt. Gunnar nämner Malö, HR och Najad som en enhet. Inte ens så är det för mig. Konstigt nog får jag ingen som helst "vill ha"-känsla inför HR eller Najad. Borde kanske det - de är ju ganska lika vår Malö i konstruktionsfilosofi. Men ändå inte...
När man blir litet glad inombords varje gång man ser sin båt, när man kommer till bryggan - då har man hittat rätt. Skit samma vad det beror på...
Lycka till i ditt fortsatta sökande, Gunnar.

[Eilean]

Väl beskrivet och formulerat, Gunnar. Man förstår precis. Jag har också funderat på flerskrov och tittat på flera på olika flytande båtmässor. Man sitter där och känner sig på en gång imponerad och på något sätt håglöst ointresserad. Precis som inför andra båttyper, vilka jag inte får den allra minsta "vill ha"-känsla inför.
Och det är verkligen inte på något enda sätt i världen rationellt. Gunnar nämner Malö, HR och Najad som en enhet. Inte ens så är det för mig. Konstigt nog får jag ingen som helst "vill ha"-känsla inför HR eller Najad. Borde kanske det - de är ju ganska lika vår Malö i konstruktionsfilosofi. Men ändå inte...
När man blir litet glad inombords varje gång man ser sin båt, när man kommer till bryggan - då har man hittat rätt. Skit samma vad det beror på...
Lycka till i ditt fortsatta sökande, Gunnar.

Just det här med orustbåtarna är intressant. Skall jag hårddra det har jag rätt stor respekt för gamla HR 41, HR 42 och HR 352, däremot inte de riktigt gamla i Monsungenerationen. Efter Enderlein började man gå ifrån det tunga, robusta i allt högre grad. Visst, båtarna vinner i prestanda för varje generation, men tappar samtidigt i själ och på senare år även i användbarhet sett ur mitt perspektiv, de är inga riktiga långfärdsbåtar längre.
Najad 340 är en ganska lyckad båt tycker jag, kanske den jag egentligen gillar mest av alla båtarna från Orust. Men i övrigt är jag rätt kallsinnig.

Och så kommer vi till Malö - jag är väl medveten om att skillnaden till de andra två är avsevärd och att Malö håller en helt annan klass och riktar sig till en annan målgrupp numera. De borde tilltala mig mer än de gör. Jag har goda vänner vi ofta seglar tillsammans med som har en alldeles fantastisk Malö 45 specialinredd för ett långseglande par med precis allt man kan önska sig, specifierat av ägarna och utfört i högsta klass. Sedan har vi andra goda vänner vi seglat tillsammans med i Portugal och Spanien i en Malö 41. Också en fantastisk båt. Och jag måste nog medge att Malö är nog bland det mest högkvalitativa och långfärdsmässiga vi har på den här sidan Atlanten. Men ändå tickar inte hjärtat i samma takt som det borde. Och det blir ett fullständigt irationellt kallsinne.
Det kan iofs ha och göra med ekonomi, de äldre Malö som ligger inom räckhåll är inte samma sak som de senare årens båtar, som ligger utom möjligheternas gräns. Jag tar inte Anders S råd på alvar om att skulder är bara ett ytterligare skäl till att dra iväg jorden runt.

Ibland har jag undrat om jag inte har ett behov av att vara udda. Och att det behovet ibland är starkare än förnuftet. Jag åkte till Skottland och köpte Eilean - en riktit udda båt. Båtarna jag kikar på idag har få eller inga ens hört talas om, bilmärkena jag valt genom åren har också varit av det mer udda slaget.
Jag undrar om inte Bosseh har helt rätt - terapi. Fast samtidigt - varför? Hittar jag min konstiga 2-köls eller svängkölsbåt blir jag nöjd. Och omgivningen blir jú knappast störd, tvärtom. Jag tycks ju roa en och annan med mitt förvirrade letande...

[bosseh]

Gruppterapi?
Jag brukar ibland få åka med kamrater som ska köpa båt, det är lärorikt.
Det finns även en viss tillfredsställelse i att vara grinig petimeter.
Ibland känner man sympati för båtar som man normalt aldrig skulle titta på. Och ibland tvärtom.

[Segelbo]

Tack och lov för de udda människorna - gå för allt i världen inte i terapi, Gunnar! Minns du Apples reklamfilm för många år sedan? "Think Different". "The square plugs in the round holes..." Folk som tänker utanför boxen och gör de oväntade sakerna. De som utmanar och sticker ut. Och som väljer de okonventionella lösningarna. Som får andra att börja fundera och kanske till och med ifrågasätta gamla vedertagna "sanningar". "Impossible only means that you haven't found the solution yet"... och så vidare.

[Anders S]

Nu köper "man" (dvs vi som har långfärdsbåtliv och -pyssel som största hobby och kanske en del av livsmålen) ju sällan en segelbåt därför att den behövs eller den är till objektiv, mätbar nytta. (Har man en charterfirma är det något annat).

Då letar man och hoppeligen också finner, den båt som gör att vill-ha-tarmen suger litet extra. Bilar kan till viss del vara likadant, men den bättre jämförelsen är väl annars den livskamrat man kanske har förmånen att ha - vem diskuterar sin make/makas företräden utifrån ett krasst nyttoperspektiv. Där är ju känslorna "kung" och ingen tycker något konstigt om det.

[Anders S]

Tack och lov för de udda människorna - gå för allt i världen inte i terapi, Gunnar! Minns du Apples reklamfilm för många år sedan? "Think Different". "The square plugs in the round holes..." Folk som tänker utanför boxen och gör de oväntade sakerna. De som utmanar och sticker ut. Och som väljer de okonventionella lösningarna. Som får andra att börja fundera och kanske till och med ifrågasätta gamla vedertagna "sanningar". "Impossible only means that you haven't found the solution yet"... och så vidare.

Inte skall vi tycka att det är höjden av utanförlådan-tänk att välja en Southerly 155 före en Malö? Problemet för Gunnar var väl att katamaranen, en så uppenbart genomtänkt och fördelaktig båtlösning för hans kravspec, inte väckte de rätta känslorna. Men menar du att det var starkt att tänka "katamaran" ett tag, så var det ju det.

Att köpa en engelsk båt (igen) kan ju inte jag se som något udda eller frivolt - inte alls! En aluminiumbåt däremot, hmmm...

[Eilean]

....den bättre jämförelsen är väl annars den livskamrat man kanske har förmånen att ha - vem diskuterar sin make/makas företräden utifrån ett krasst nyttoperspektiv. Där är ju känslorna "kung" och ingen tycker något konstigt om det.

Fan vet....?

med tanke på hur många par som nuförtiden träffas via nätet och någon slags kontaktsajt undrar jag inte om "nyttoperspektivet" ínte spelar en allt större roll. Det finns ju inga hinder att idag ställa upp en kravspec som innefattar grad av: seglingintresse, bh-kupstorlek, utbildning, hårfärg och favoritmusik långt innan första mötet.

[Eilean]

Inte skall vi tycka att det är höjden av utanförlådan-tänk att välja en Southerly 155 före en Malö? Problemet för Gunnar var väl att katamaranen, en så uppenbart genomtänkt och fördelaktig båtlösning för hans kravspec, inte väckte de rätta känslorna. Men menar du att det var starkt att tänka "katamaran" ett tag, så var det ju det.

Att köpa en engelsk båt (igen) kan ju inte jag se som något udda eller frivolt - inte alls! En aluminiumbåt däremot, hmmm...

Nu seglar du ju engelskt själv, så det vore väl synnerligen opassande att betrakta det som något frivolt...
Men nog tycker jag mig ana en visserligen inte så stark men ändå utbredd skepsis till exempelvis engelska båtar. Och för 10-15 år sedan gällde det även franska och tyska. Men nu har vi ju tagit BenBavJeaHan till våra hjärtan.

Att aluminium är frivolt eller inte kan diskuteras. Kanske det finns en del att dryfta där. Undrar om man skulle starta en ny tråd i ämnet aluminiumbåtar?