Autopilot, feedback önskas

[Anders S]

Visst kan det bli roderkrafter i en svallvåg, men själva AP:n skall nog hålla för enstaka krängningar. Däremot är kraften i motorn inte tillräcklig i längden, och när motorn går tungt blir den också långsam. Långsamheten är också ett problem, speciellt för livliga båtar. (I rejäl sjö är alla båtar "livliga"). Så för att få bästa prestanda skall AP:n orka svänga rodret snabbt nog i alla lägen, samtidigt som AP:n skall vara robust nog för att hålla i längden. På större båtar med tryck i rorkulten kan det krävas starka piloter för att både hålla emot och hinna med.

I lugnt väder och för motor krävs bara små roderjusteringar och krafterna är inte stora (ingen segelpress) och då kan man använda vilken tunnis som helst. Men jag tycker som Toaen, en AP blir användbar när man vant sig. Men då kan man byta upp sig, och går man vägen över servovindroder kan det lösa sig på det sättet också.

Tips: Beroende på båttyp krävs det mer eller mindre stora roderutslag för att styra båten. Jag kan tänka mig (men det behöver inte vara så) att en Allegro33 kan fås att spåra väl och gå bra med små roderrörelser om man trimmar den väl. Då kan man ecperimentera med att ha AP:n längre fram på rorkulten än rekommenderat. Effekten blir mindre roderutslag för en given kursavvikelse och litet mindre gir-ratio, men man skonar AP:n och kanske kan man få en enklare installation. Problemet Toaen talar om är att det är det vinkelräta avståndet från roderaxeln som räknas, och det kan bli långt akteröver om rodret lutar (vanligt på kostrar och principen ser man på varje IF). Att installera kan ibland vara det möjligas konst, och så får man kompromissa litet.

Hydrauliska AP är toppen bortsett från att de drar mycket ström - jag byggde samman en sådan av lösa delar från hydraulbutiken och en befintlig hydraulkolv förra vintern. Fungerar alldeles utmärkt, men jag köpte själva AP-enheten.

[cruisaren]

Hej .
Nu skall jag vara lite motvals....
Jag skulle inte rekommendera att installera en "fintväder-AP", och skälen är två.

1) Om du går för motor och får svallsjö från låringen kommer skutan att vrida sig och AP:n vilja göra stora roderrörelser. Är den underdimensionerad är det risk att den inte står pall för belastningarna.

2) Du skriver att båten är lite lovgirig vid segling på bidevind när det blåser. Vad vore då bättre än en potent gast som kan lösa av dig lite då och då? Jag vet att det kostar mer med en stark AP en än svag men jag är också rätt säker på att du kommer att uppskatta den mycket. Min erfarenhet från Raymarine 4000 (rattpilot) på OE36:an (6,5 ton)under 20 talet år och en hjärtstockmonterad Raymarine med Gyro på vår ny båt (7 ton) i år är att en riktigt dimensionerad pilot är guld värd. Vi använder AP:n MYCKET. Naturligtvis vid motorgång, men även under segling. Det är väldigt skönt att, oavsett väderförhållanden (ja det funkar faktiskt) kunna släppa rodret och genom en knapptryckning kunna släppa styrningen och bistå barnen som är sjösjuka/kissnödiga/hungriga/törstiga/frusna/nyfikna eller bara hämta ett ombyte/trimma seglen/sätta på mat/gå på toa/hämta kaffe/reva seglen eller vad det nu är man behöver göra. Seglar man långa sträckor "shorthanded" är en kompetent AP en av de första tillbehören på min "måstelista".

Jag har för övrigt nästan bara goda erfarenheter av Raymarines AP. Den 4000-pilot vi hade på OE:n fungerade prickfritt under jag vet inte hur många 1000-tals sjömil. Det enda vi behövde fixa med var två nya remmar. En gick åt då min mor under en järnvägsbro i de franska kanalerna i panik vred tillbaks ratten till "rakt fram" då AP:n ville följa magnetfälten på järnvägen och var på väg att sätta pullpiten i betongen. (Det var pga tidsbrist inte läge att frikoppla den mekaniska spärren). Med åren krävdes ytterligare en ny rem för att få bort problemet med att remmen högg fast då ratten vreds hastigt när piloten var urkopplad.

Hjärtstockpiloten är naturligtvis ännu bättre (men också dyrare). Fördelarna är att den är helt ur vägen, det räcker med en knapptryckning för aktivering, den är helt tyst, och man har faktiskt har en möjlighet att styra med piloten om rattstyrningen skulle ge upp (bra t.ex för dem med vajerstyrning!).

Lycka till!
//Niklas S
Faurby424 Alinde

[Seawolf]

De viktigaste kraven som ställs på en autopilit är:
1) Den skall röra sig snabbt nog för båtens rörelsemönster.
2) Den skall ha kraft nog för röra rodret utan att sakta av för mycket
3) (Vid användning inomskärs) Den skall klara att en ovan rorsman (i mer eller mindre panik) kan tvinga an annan styrning än vad autopiloten vill utan någon föregående utbildning. (Remmar som slirar eller momentant begriplig frigöringsmekanism osv.)

1) betyder att en autopilot till en liten båt måste röra sig snabbare än till en stor båt.
2) är relaterat till om man har balansroder eller ej och följer alltså bara delvis av om båten är stor eller ej.

De dyrare autopilterna för rorkult rör sig fortare och är starkare än de billiga. I en hel del fall är det alltså nödvändigt att skaffa en dyrare snabbare autopilot till en liten båt än till en stor. Reklamens budskap om att använda båtvikten som valkriterium är alltså tveksamt och i en del fall helt fel....

[hhmcsv]

Jeg har haft en Autohelm1000 (nu "Raymarine") i snart 20 år til min Beason31. Styrer udmærket, også for sejl, men jo ikke bidevind og ej heller med vinden agter.
2 hovedproblemer
- Det er demoraliserende for skipper, hvor lidt rorarbejde som autopiloten kan nøjes med og stadig holde en ret kurt på kortplotteren. For hånd styrer man alt for meget!
- Autopiloten sidder i styrbords side, og når fruen vil have en hel plads i cockpit'et bliver det så bagbords side. Og så må skipper nøjes med styrbords side hvor man så ikke kan ligge . . . . . .men der skal jo også holdes udkig
Min gamle model har ikke mulighed for tilkobling til GPS, men det har de nye - så kan man sejle automatisk efter en rute!

Jeg har også en fornemmelse af at Raymarine er lidt bedre

[bosseh]

Med nuvarande båt följde en Simrad TP20. Tidigare har jag seglat med olika AP, mest med en Autohelm 2000. Förmågan att styra är nog ganska likartad, men Simraden är mycket välbyggd.
Självklart är den kopplad till plottern. När man går för motor i regnet är risken mycket mindre att man ska hamna fel i sida när AP och GPS samarbetar.

[hedgehog]

Hej .
Nu skall jag vara lite motvals....
Jag skulle inte rekommendera att installera en "fintväder-AP", och skälen är två.

1) Om du går för motor och får svallsjö från låringen kommer skutan att vrida sig och AP:n vilja göra stora roderrörelser. Är den underdimensionerad är det risk att den inte står pall för belastningarna.

2) Du skriver att båten är lite lovgirig vid segling på bidevind när det blåser. Vad vore då bättre än en potent gast som kan lösa av dig lite då och då? Jag vet att det kostar mer med en stark AP en än svag men jag är också rätt säker på att du kommer att uppskatta den mycket. Min erfarenhet från Raymarine 4000 (rattpilot) på OE36:an (6,5 ton)under 20 talet år och en hjärtstockmonterad Raymarine med Gyro på vår ny båt (7 ton) i år är att en riktigt dimensionerad pilot är guld värd. Vi använder AP:n MYCKET. Naturligtvis vid motorgång, men även under segling. Det är väldigt skönt att, oavsett väderförhållanden (ja det funkar faktiskt) kunna släppa rodret och genom en knapptryckning kunna släppa styrningen och bistå barnen som är sjösjuka/kissnödiga/hungriga/törstiga/frusna/nyfikna eller bara hämta ett ombyte/trimma seglen/sätta på mat/gå på toa/hämta kaffe/reva seglen eller vad det nu är man behöver göra. Seglar man långa sträckor "shorthanded" är en kompetent AP en av de första tillbehören på min "måstelista".

Jag har för övrigt nästan bara goda erfarenheter av Raymarines AP. Den 4000-pilot vi hade på OE:n fungerade prickfritt under jag vet inte hur många 1000-tals sjömil. Det enda vi behövde fixa med var två nya remmar. En gick åt då min mor under en järnvägsbro i de franska kanalerna i panik vred tillbaks ratten till "rakt fram" då AP:n ville följa magnetfälten på järnvägen och var på väg att sätta pullpiten i betongen. (Det var pga tidsbrist inte läge att frikoppla den mekaniska spärren). Med åren krävdes ytterligare en ny rem för att få bort problemet med att remmen högg fast då ratten vreds hastigt när piloten var urkopplad.

Hjärtstockpiloten är naturligtvis ännu bättre (men också dyrare). Fördelarna är att den är helt ur vägen, det räcker med en knapptryckning för aktivering, den är helt tyst, och man har faktiskt har en möjlighet att styra med piloten om rattstyrningen skulle ge upp (bra t.ex för dem med vajerstyrning!).

Lycka till!
//Niklas S
Faurby424 Alinde

Jag fattar precis hur du menar, tror vi menar olika saker, bara.
Inget snack om att det behövs en kraftig pilot till vår båt under segel i hårdare vindar. Men, en sån är beroende av gott om ström och dessutom dyr. Det behovet tänker jag lösa med ett vindroder så småningom. Dyrt det också så jag vill inte lägga ut mer än nödvändigt på en ap.
Jag är fullt nöjd just nu med styrhjälp i mkt lätt eller ingen vind. I områden med annan trafik så nära inpå att svallvågor riskerar att ställa till det föredrar jag nog att handstyra i vilket fall som helst.
Att döma av de flesta svaren tycks det inte vara helt galet tänkt.

/p

[Anders S]

Cruisarens tanke är i princip rätt, men om man har Hedgehogs medvetna begränsning tycker jag ma kan överväga antingen en riktigt billig eller en riktigt bra AP.
På en Allegro33 är man nog tvungen att välja en rolkultspilot - det är ganska svårt att ordna till en hydraulisk AP styrning eftersom man då får bygga en roderarm på själva rodret och linjärmotorn (mekanisk eller hydraulisk) får placeras i öppning i aktern eller på däck.

[janne]

Jag hade samma funderingar på storlek som du. Jag köpte en 4000 som jag tänkte använda i lugnt väder vid motorgång på min 15 tons båt. Det visade sig att den inte orkar ens det om farten går över 5 knop!!!
Mitt råd är att inte snåla....

[friseglarn]

Autopilot och självstyrning i allmänhet

Vet inte om jag har nåt att bidra med... .. men jag har märkt följande (som egentligen är självklart): sätt fast autopiloten i rorkultens ände om ni vill ha styrka o långsamma utslag. Rorkulten är ju en hävarm så längst bort från axeln behövs inte nån särskild styrka, med tillräckligt lång rorkult kan man alltså ha minsta autopiloten... om utslagen inte behöver vara snabba....

Med en båt var jag i behov av långsamma utslag för autopiloten "stämde" inte med båtens rörelser.. (Etap 24i och raymarine 1000) systemet kom s a s i självsvängning så det var en plåga med autopilot... autopiloten var nästintill oanvändbar.... så jag fick göra så att autopilotens utslag blev mindre och långsammare för att få stadigare kurs.. istället för att flytta ut den till änden (som kanske är smartast, eftersom styrkan blir störst då) satte jag autopiloten i 45 graders vinkel mot rorkulten istället för normala 90 grader (fästpunkt mot aktern istället för i sittbrunnsbänk), då blev det långsammare svängningar såklart eftersom sträckan autopiloten måste göra utslag för viss ändring av rodret blev större. Detta fungerade eftersom styrkan var tillräckligt. Hade styrkan varit ett problem hade jag flyttat ut autopiloten till rorkultens ände istället och haft normal 90 grader mellan rorkult och autopilot. Då hade jag både maximerat styrkan och gjort utslagen långsammare.

Om man på bidevind har starkt rodertryck... och av nån anledning vill ha autopiloten igång... då kan rodertrycket lätt kompenseras med en bungee cord... eller hur? Fast på bidevind behövs aldrig autopilot tycker jag... det är alltid bättre att trimma båten o låta den självstyra med låst roder... då anpassar den sig själv till små ändringar i vindriktningen. Tricket är att ha rätt kurs med focken fylld och storen nästan på väg att tappa luften, fylld i aktre tre fjärdedelarna o luftar i främre fjärdedelen eller så.....Funkar såklart inte i hög sjö förstås, då kan man slås ur kurs av en våg... men det funkar förvånansvärt bra i de flesta förhållandena när vinden kommer för om tvärs (alltid när man går mot vinden m a o, bättre ju högre man går men inte för högt). Om man orkar (längre segling) kan man ju hålla på med självstyrning genom att låta fockskotets spänning påverka rodret... funkar bättre än att trimma rätt o låsa rodret när man får till kontrollinan, skotblocken (två st, tre om man vill ha block i fockskotet också) o lagom med bungee cord som bäst men själv har jag tyckt att det varit för pyssligt o besvärligt.. fast ska man segla långt är det nog väl värt pysslet o kontrollinan fram och tillbaka över sittbrunnen. Sägs fungera bäst med surgical tubing för det är "jämnare" i draget än bungee, men det har jag aldrig prövat. Kanske det som krävs för att det ska bli riktigt bra.

[janne]

Autopilot och självstyrning i allmänhet

Vet inte om jag har nåt att bidra med... .. men jag har märkt följande (som egentligen är självklart): sätt fast autopiloten i rorkultens ände om ni vill ha styrka o långsamma utslag. Rorkulten är ju en hävarm så längst bort från axeln behövs inte nån särskild styrka, med tillräckligt lång rorkult kan man alltså ha minsta autopiloten... om utslagen inte behöver vara snabba....

Så tänkte jag också men inte hjälpte det för min del. Kanske för mycket begärt att klara mer än dubbel rekomenderad vikt men inte ens i plattvatten går det över 5 knop.

[Anders S]

Janne, vilka krafter uppskattar du krävs för att styra "till vardags" och för hand i +fem knop? Och har du i så fall en lång rorkult (hur lång)? För en sak är klar - om man inte orkar hålla/styra för hand i AP:ns infästningspunkt, så kommer inte en klen, liten AP att klara jobbet.

Roderkrafter går att beräkna, och kraften ökar med kvadraten på hastigheten.

[Tommy]

Angående var på rorkulten som man monterar autopiloten, så borde det ju vara så att kraften blir större ju länge ifrån axeln man monterar den. Likafull så står det i Raymarines manual för ST2000 att detta mått (rodrets centrumlinje till punkten där autopiloten "greppar") ska vara exakt 460 mm.

Det är ett ganska kort avstånd, t.ex. är vår rorkult bra mycket längre än så. Jag följde instruktionen men var allt lite nyfiken på varför den ska monteras just där.

/Tommy

[Anders S]

Angående var på rorkulten som man monterar autopiloten, så borde det ju vara så att kraften blir större ju länge ifrån axeln man monterar den. Likafull så står det i Raymarines manual för ST2000 att detta mått (rodrets centrumlinje till punkten där autopiloten "greppar") ska vara exakt 460 mm.

Det är ett ganska kort avstånd, t.ex. är vår rorkult bra mycket längre än så. Jag följde instruktionen men var allt lite nyfiken på varför den ska monteras just där.

/Tommy

För att få rätt rodervinkel och därmed rätt gir-ratio. AP:ns programvara räknar med mer än kursavvikelsen, speciellt modernare modeller som är "självlärande". Då är det enklare att få till det om man åtminstone har en variabel i ordning. Man brukar kunna variera "deadband" och styrutslagets storlek i förhållande till avvikelsen på de flesta äldre piloter, men nyare (enklare) har detta ordnat automagiskt. (Min Navman AP med separat hydrauldrift har å andra sidan massor av inställningar, eftersom tillverkaren inte vet så noga vilken styrapparat (och båt) som den kommer att styra. Men tiden bord-om-bord var det noga med - runt 15 sekunder skulle det vara.)

[hedgehog]

Det blev en Simrad TP10 från Hjertmans julrea. En enkel pilot utan nmea-interface. Uppfyller således våra krav på en enkel,billig pilot som enbart förväntas klara en väl definierad uppgift, dvs styrhjälp för motor under lätta förhållanden.
Lovar att återkomma när vi hunnit använda den ett tag. Ska bli spännande att se hur det fungerar med tanke på att den är konstruerad för betydligt lättare båtar.

/

[Mr Q]

Angående självsvängning så går det att ställa gain på de litet dyrare modellerna.

Min erfarenhet är att det är störst påfrestning på den 1 dm höga infästningen i däck, som servoenheten är infästad i. Rejäla bultar och rikligt med Sika eller kanske t.o.m. epoxy är nog tricket för att få det att hålla. Gäller rorkultsvarianten obs.

Vi seglar så mycket som möjligt med autopilot på, då ingen av oss är så där överförtjusta i att sitta och styra. Semestersegling? Jajamensan!