Glykol eller emulgerande olja

[SteX]

Pratade med en båtägare som påstod att det är bättre att konservera motorn med emulgerande olja istället för glykol. Motorn han har pysslat om är en Yanmar 2 GM. Vad säger ni andra, glykol eller emulgerande olja för en sjövattenkyld motor?

[Anders S]

Frågade du inte varför?

En fördel med emulgerande olja i "sista kylvattnet" är att man kan blåsa ur avgasröret ordentligt och att det kostar mindre att konservera på det sättet i större kylsystem. Annars tycker jag att metoderna kan vara ganska likvärdiga, under förutsättning att man tar till tillräckligt med glykol motorn står ju sällan mer än ett par månader i taget.

Det långsiktiga problemet är ju inte bara frysning, utan också korrosion. När båten ställs på land rinner glykolvattnet delvis ut ur motorn och toppen och kylmanteln blottas. I den mån det skadar i någon större omfattning över en kall vinter tror jag inte, men i teorin är det bättre med ett oljehinna (eller proppfullt med rostskyddande glykol) än att låta det lufta.

[ALm]

Jag har prövat båda metoderna: Emulgerande olja för en MD6A under ett flertal år och propylenglykol för en MD2020 (och då endast "sjövattensidan"). Glykolvarianten är bättre i mitt fall - det var tidskrävande och "slabbigt" att tömma systemet på oljeemulsionen för att undvika frysskador. Den rostskyddande effekten kan jag inte uttala mig om, men troligen rostar det mera under seglingssäsongen med syrerikt vatten i systemet.
/ALm

[SteX]

Frågade du inte varför?

Han påstod att det var bättre än glykol och jag vet inte vad som är bäst.

[Anders S]

Frågade du inte varför?

Han påstod att det var bättre än glykol och jag vet inte vad som är bäst.

Det är ju heller inte lätt att veta. Jag tänkte nog som så att man kan tala om varför ifall man kommer med ett såpass tydligt påstående. Det finns ju för- och nackdelar med båda modellerna, speciellt bekvämligheten i att slippa dränera en motor där dräneringskranarna är svåra att komma åt. Den servicemodell man kan göra ordentligt och som därför blir gjord är ju bättre än den som kanske är teoretiskt litet starkare men som är svår eller omöjlig att få till.

Det finns ytterligare en faktor som man kan tänka på, och det är om impellerpumpen (sjövattenpumpen) och dess packningar tål emulgeringingsoljan. Å andra sidan är det heller aldrig bra för någon läpptätning (typ, simmerring) att stå stilla och torr någon längre tid. Jag har själv följt två principer genom åren: Den ena är att glykolvattna motorn. Då har jag gjort en tillfällig sluten krets till sjövattendelen, med glykolblandat vatten, och så har jag kört motorn helt kort med några vecors mellanrum. Det kostar några kallstarter, men smörjer och motionerar packningar, remmar och mekanismer. Den andra strategin är ätt tömma motorn på yttre kylvatten (råvatten, sjövatten) så den inte fryser sönder. Men det här har varit färskvattenkylda motorer med värmeväxlare.

På en sjövattenkyld motor skulle jag använt mig av en sluten krets (dunk och två slangar) för att försäkra mig om att det finns glykolblandat vatten i alla kylvattenfickor. Sedan hade jag valt att motionera motorn (man kör runt på dunkens vatten några minuter) men det finns många som inte anser det är bra). Men det går också att låta bli, bara man är noga med servicen innan man ställer av båten några månader. Framförallt gäller det att ha ren olja i motorn, och rent och vattenfritt bränsle i insprutningspump och munstycken, och så se till att motorn inte kan frysa sönder. Hur man löser det senare problemet kan ju kvitta, egentligen.