morg skrev:Orkar inte läsa och nästan inte heller bry mig om detta men måste kommentera Brendans totala brist på stringent argumentation...
Det skall bevaras så mycket har vi alla fattat och jag tror alla till en viss del håller med om det för någonstans är lagom bäst men det är här det roliga börjar...
Det är inte vad som helst som skall bevaras utan Brendans norm om vad som är det vackra Bohuslän. Det är nämligen så att det vackra bohuslän inte är när som helst utan för en sisådär 50 år sedan då man slutat med dumheter som stenbrott och småskalig överlevnadsindustri och istället på heltid ägnar sig åt att vara pitoresk och så där lagom fiskelägeslik. Det är precis samma logik som bibelvansinniga religiösa fundamentalister ägnar sig åt, man stoppar ner ett finger någonstans på tidsaxeln och förklarar det som en norm och sedan är alla dumma i huvudet som inte fattar att det är det som är normen... då allt liksom var så där bäst!
Brendan varför är det inte det Bohuslän som var befolkat av uttrar och människobefriat som var norm? Varför är det inte stenbrottsbohuslän som är norm? Nä det är ju det att det är Brendan som är norm och i det riket finns det inte plats för något annat... det är inneslutet, fyrkantigt och liksom så där lagom befriat från konsistens som den religiösa högern i USA. 1945 är normen då det var så där mysigt i Bohuslän eller är det 1850 jag orkar inte bry mig om att googla reda på när de hackade i graniten...
Oj, förlåt nu bröt jag visst mot normerna om skrivregler på forum också men jag sparar det fina språket till avhandlingen och kör talspråk här! ...och stavningskontrollen är nog inte uppdaterad heller... jag kan ha förra versionen!
Morg, du orkar varken läsa eller bry dig om det som avhandlas i den här tråden, skriver du. Hur kan du då ha någon uppfattning om min argumentation, som du anser totalt sakna stringens?
Morg. Det är inte jag som är norm. Vet inte vad du får det ifrån. Det enda jag gör är att jag sprider vanligt förekommande åsikter här på kusten genom att länka till och kopiera en rad tidningsartiklar i dessa ämnen och utöver det lufta min egen frustration, vilket jag tycker jag har full rätt att göra.
Morg, först måste jag fråga dig hur mycket du har sett av Bohusläns pyttlilla skärgård, den cirka 80 sjömil långa och i snitt cirka 4-5 sjömil breda världsunika kustremsan på Sveriges västkust?
Morg. Hur mycket har du seglat i den bohuslänska skärgården, hur mycket har du sett av den ohyggliga förstörelse som drabbat hundratals öar, skär och kustavsnitt i detta underbart vackra landskap?
Morg. Om det skulle vara så att du eventuellt inte har seglat här så mycket, tycker jag du först ska bilda dig en ordentlig uppfattning på platsen innan du går ut med den tvärsäkerhet du gör. Men OK, du kanske har seglat här mycket mer än jag?
Morg. Jag har hela tiden ansträngt mig att föra ett strängt logiskt eller som du skriver stringent resonemang. Jag ska försöka fortsätta att göra det.
Jag ska gärna erkänna att jag är fullständigt tagen på sängen vad gäller er förälskelse i de skövlade klipporna och stenskrotet. Och vad jag förstår är ni inte från västkusten någon av er. Eller? Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att det finns någon människa som kan tycka att skrotstenen bör vara kvar och till och med hävdar att den är estetiskt tilltalande. Att skrotet blivit kvar trodde jag enbart berodde på att det är för dyrt att sanera öarna. Men ni är tydligen många som har en helt annan uppfattning, vilket jag är den förste att respektera trots att jag inte delar era åsikter. Jag tycker det är mer än nog med de museer som redan finns och de stenbrott som lämnats kvar som kulturminnesmärken.
Litet märkligt tycker jag också det är att det inte tycks finnas några västkustbor som uttrycker samma heta önskan som ni i öster att behålla hundratals öar med stenskrot som minnesmärken över en relativt kort industriepok, då det gick litet för fort och man inte hann planera brytningen så att naturen kunde hanteras mer skonsamt.
Morg. Min norm är klockren: gör minsta möjliga ingrepp i naturen. Det som är gjort går aldrig att återställa. Tänk på det! Även om öarna saneras, vilket med all sannolikhet kommer att göras, så finns ärren kvar som påminnelser om ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande och fullständig brist på planering.
Tack och lov för Calla Curman, som lyckades köpa in och rädda stora delar av kusten runt Lysekil åtminstone.
