Var har ni varit i år?
Själv har vi hunnit med svenska västkusten (som vanligt) och litet Norge, för omväxling.
På vägen fanns det ett och annat att observera. ill exempel har dieselmacken i Råå stängt för renovering, och nästa mack finns på andra sidan färjorna. Till denna kom vi rätt sent, och då hade det lagt sig nattgäster vid bränslebryggan. De tyckte det var lagom kul då vi drog bunkerslangen över deras däck, men det blev inga märken och vi var förhållandevis tysta och snälla, så vi skildes (nog?) som vänner.
Transporten längs kusten, upp till Göteborg är litet småseg, men roligare då man faktiskt kan segla. Den nya autopiloten skötte sig dessutom väl; så kan man få tid att trimma och skota litet emellanåt - det hjälper även på en heffaklump. Paus i Falkenberg, mest av gammal vana. Glommen ligger vanligen bättre till. Utanför Valö såg vi ett magnifikt åskväder på avstånd och fick litet regn på oss. Göteborg var som vanligt - en dag iland är det alltid värt.
En numera befäst trend är att båtarna blir allt större (hur det nu går till?) och också att Club Gunnar får allt fler medlemmar - ankarliggare i vikarna blir allt fler. Vi har seglat så i många år - hamnarna har med tiden blivit intressantast dagtid (när något behövs) och ankarviken känns fortfarande som en naturhamn där man "får vara ifred" - om än med fler likasinnade nu än förr. Årets "bästa ankarkväll" (det blev flera) fick vi vid Lyr.
Rullstoren trasslade för första gången vid segelsättning vid Mollösund. Folk på land undrade sannolikt vad vi sysslade med då vi idogt seglade fram och tillbaka i sundet, tills vecket släppte. Att rulla fram&tillbaka var receptet, kan jag berätta. Orsak okänd, skepparen tröstar sig med att "en gång är ingen gång... osv.
Vid Smögen löste vi en fråga som gnagt i mitt sinne ett tag - SvenBarry nämnde Hasselösund, och där går vi numera inte, påstod jag - båten är för stor. Såstor är den dock inte - det lilla sundet som är en smygled till Soten heter Pinan och där gick vi (mycket riktigt) inte - men i Hasselösund var det inga problem. I Sotenkanalen var det som vanligt några små motorbåtar som snällt stannade med segelbåtarna för broöppning. Vi såg också Brendans båda hus, både innan Smögen och I Sotenkanalen. Det i Sotenkanalen såg inte lika tjyvbyggt ut, får jag nog säga.
Sedan var det bara att ramla på norrut, mot Fjällbacka och en liten välskyddad hamnvik som heter Väddökilen.
Vikarna såg heller inte så belamrade ut som annars - kanske ortsbefolkning och gäster städat litet trots allt tal om motsatsen? På Lindö -Kalvö såg vi ett vrag-berg som uppenbarligen var insamlat av människohand, sannolikt flera. Vi lade också några pinnar på högen för den goda sakens skull, men det känns onekligen tristare med oljespill och plastdunkar än ilandflutet trävrak.
Forts följer.
Årets utfärd?
Årets utfärd?
Anders S
Forts:
Strömstad är sig likt från år till år, dvs de nynorska timesharing-bostäderna står för nybyggeskapacitetn i hela norra Bohuslän, så ock i Strömstadtrakten. Kebalviken har fått ett konferenshotell (gammal krigshamn för delar av skärgårdsflottan, för övrigt), kan jag rapportera. Vi är kända i den delen av hamnen och har eget körkort för den vattenburna lilla spårvagnsfärjan in till Strömstad - sannolikt i sällskap med rätt få svenskar, numera. Ration svenska/norska regnummer på bilarna är väl 1:10 eller så
Strömstad är ju (som väl alla vet?) en köpstad av stora mått. En av räddningskryssarna (inte den största, dock) heter "Rescue Maximat" efter en av de större mataffärerna - ett ovanligt vettigt sätt att använda överskottet. Den man räddar kan ju bli kund, ju... I affären handlar norrmännen till fördelaktiga priser (så även vi) med följd att minsta storleken på köttfärs är halvannat kilo och kotletterna säljes helst i 20-pack. Sanslöst. Affären heter numera Eurocash eller något liknande, men är sig helt lik.
Jaja, det Norrbaggen inte riktigt fixade 1905 med vapenskrammel (varför tror vi att det var vi som skulle ta över, fundera på det?) har han fixat med litet enkla turismgrepp och fräscha oljepengar.
Nu skulle vi ju till riktiga Svartnorget, men det var ju veckan då det blåste. Därför fegade vi i hamn en dag, medan gästerna (halv norrman, den ene - inte åka på expedition utan tolk är en bra regel) vande in sig i kojerna. sedan bar det av. Vi tänkte Hankö, men det blev Tönsberg direkt, Norges äldsta stad enligt somliga. I Tönsberg har man haft valfångarflottar förr i världen och Vilhelm Vilhelmsen startade sitt rederi där. Och så har staden brunnit, om och om igen. Vid infarten kan man få intryck att det handlar om en trist industristad, men man skall ta sig tid att gå upp i byn, så kan det ändras litet. I hamnen fanns det offshoreindustri, förstås. Man byggde specialpråmar för något ändamål, och så slog man stålwire i stålwire-repslageri. Trådrullarna som de rullades på var inte att leka med, om man så säger.
Sedan seglade vi litet i fjordarna runt Tönsberg och tänkte oss till Stavern. Men eftersom det blåste SV kuling kändes det litet vanskligt, trots nya norska båtsportkort. De är dock kemiskt fria från specialer, vilket kan kännas litet "naket". Mitt "bästa norska" elektroniska kort var dessutom ett översiktskort, så där hade jag inte mycket hjälp. Nu hjälper förstås inte ens de bästa sjökorten mot för mycket vind, Nordsjöns hela anlopp och uppgrundningen vid kusten - sjön blev magnifik, kan man säga. Tönsberg Tönne är ett klassiskt märke på kusten - där går den inre leden med en bredd runt 50 meter eller så på ett par ställen. Efter att ha funderat litet på hur kul det egentligen var att segla i sådant så vände vi och höll oss runt Tjöme några dagar istället. Magerö Marina kan man i så fall hålla sig ifrån vet jag att berätta - trist liten håla, helt utan förbindelse med omvärlden och med en kioskägare som tror att "turistan" lever på glass och förtöjningstampar. Hamnen är bra, IOFS, men ack så beroende av att man kör bil om man vill komma till affärer. Det är hårt att vara utlänning, minsann...
Damen i gästsällskapet visade tydliga besvikelsetecken för att vi inte gått till Hankö (Norges och Oslos svar på Sandhamn, kan man säga, men "norskare"), så vi tog den vägen hem. På Hankö har kungen bott, och min kamrats moder har med egna ögon settt "Laffen" gå på do, med morgontidningen i handen. Så förtäljer de (mycket) lokala legenderna historien, utan löft om sanningshalt. Idag ägs stället av en knarkbaron och en avdankad prinsessa, i alla fall påstår somliga skvallertidningar det.
(MÖP-varning:) På en hemlig ö strax norr om Hankö står det sista (?) svenska kustartilleribatteriet, det vill säga, här försvaras Oslo på avstånd av ett ERSTA-batteri som Bofors sålde från hyllan då "di svenske" inte behövde alla de tänkt sig på det onda 80-talet. Det är nu utan tvekan världens modernaste omoderna batteri, kan man säga. Lillebror till ett sådant fanns till för några år sedan kvar på den södra av Kornöarna, vid Lysekil och Gullmarens inlopp.
Annars har allt varit som vanligt. De onda har försvunnit bland de goda, allt har hållit, utom backventiolen till duschlänsen. Å andra sidan - när duschvattnet uppträder utan dushande, ryker lätt och luktar svagt av spagetti har något hänt - det inser även den trögaste efter ett tag.
Deltaankaret har fungerat utmärkt, lika bra som Bruce (minst) - vi har ankrat ca 15 nätter med det i år (mycket hamnar). Det gick fyra hamnavgifter på 22 seglingsdagar, fullt anständigt utbyte av slug ankomst och avgångsplanering och eget ankarspel, kan man säga. Jag anser numera att om hanvaten vill ha betalt, så får han komma och kassera in. I falkenberg, på hemresan kom han på cykel och meddelade att det gick bra att gå 500 meter till toa och dusch, 120 kronor tack... Det kändes som läge för ett litet uppror, i alla fall just då. Men efter löfte om att hamnpengarna skulle gå till jolleskola (jo, jag tror på tomten också) kände jag mig mer mild och generös och betalade utan öppet gnäll.
Det har också blivit en del segling, mer än många andra utflykter. Fyra motordagar, resten bra segling. Att vinden vänder då man själv gör det är ju alltid trevligt.
Strömstad är sig likt från år till år, dvs de nynorska timesharing-bostäderna står för nybyggeskapacitetn i hela norra Bohuslän, så ock i Strömstadtrakten. Kebalviken har fått ett konferenshotell (gammal krigshamn för delar av skärgårdsflottan, för övrigt), kan jag rapportera. Vi är kända i den delen av hamnen och har eget körkort för den vattenburna lilla spårvagnsfärjan in till Strömstad - sannolikt i sällskap med rätt få svenskar, numera. Ration svenska/norska regnummer på bilarna är väl 1:10 eller så
Strömstad är ju (som väl alla vet?) en köpstad av stora mått. En av räddningskryssarna (inte den största, dock) heter "Rescue Maximat" efter en av de större mataffärerna - ett ovanligt vettigt sätt att använda överskottet. Den man räddar kan ju bli kund, ju... I affären handlar norrmännen till fördelaktiga priser (så även vi) med följd att minsta storleken på köttfärs är halvannat kilo och kotletterna säljes helst i 20-pack. Sanslöst. Affären heter numera Eurocash eller något liknande, men är sig helt lik.
Jaja, det Norrbaggen inte riktigt fixade 1905 med vapenskrammel (varför tror vi att det var vi som skulle ta över, fundera på det?) har han fixat med litet enkla turismgrepp och fräscha oljepengar.
Nu skulle vi ju till riktiga Svartnorget, men det var ju veckan då det blåste. Därför fegade vi i hamn en dag, medan gästerna (halv norrman, den ene - inte åka på expedition utan tolk är en bra regel) vande in sig i kojerna. sedan bar det av. Vi tänkte Hankö, men det blev Tönsberg direkt, Norges äldsta stad enligt somliga. I Tönsberg har man haft valfångarflottar förr i världen och Vilhelm Vilhelmsen startade sitt rederi där. Och så har staden brunnit, om och om igen. Vid infarten kan man få intryck att det handlar om en trist industristad, men man skall ta sig tid att gå upp i byn, så kan det ändras litet. I hamnen fanns det offshoreindustri, förstås. Man byggde specialpråmar för något ändamål, och så slog man stålwire i stålwire-repslageri. Trådrullarna som de rullades på var inte att leka med, om man så säger.
Sedan seglade vi litet i fjordarna runt Tönsberg och tänkte oss till Stavern. Men eftersom det blåste SV kuling kändes det litet vanskligt, trots nya norska båtsportkort. De är dock kemiskt fria från specialer, vilket kan kännas litet "naket". Mitt "bästa norska" elektroniska kort var dessutom ett översiktskort, så där hade jag inte mycket hjälp. Nu hjälper förstås inte ens de bästa sjökorten mot för mycket vind, Nordsjöns hela anlopp och uppgrundningen vid kusten - sjön blev magnifik, kan man säga. Tönsberg Tönne är ett klassiskt märke på kusten - där går den inre leden med en bredd runt 50 meter eller så på ett par ställen. Efter att ha funderat litet på hur kul det egentligen var att segla i sådant så vände vi och höll oss runt Tjöme några dagar istället. Magerö Marina kan man i så fall hålla sig ifrån vet jag att berätta - trist liten håla, helt utan förbindelse med omvärlden och med en kioskägare som tror att "turistan" lever på glass och förtöjningstampar. Hamnen är bra, IOFS, men ack så beroende av att man kör bil om man vill komma till affärer. Det är hårt att vara utlänning, minsann...
Damen i gästsällskapet visade tydliga besvikelsetecken för att vi inte gått till Hankö (Norges och Oslos svar på Sandhamn, kan man säga, men "norskare"), så vi tog den vägen hem. På Hankö har kungen bott, och min kamrats moder har med egna ögon settt "Laffen" gå på do, med morgontidningen i handen. Så förtäljer de (mycket) lokala legenderna historien, utan löft om sanningshalt. Idag ägs stället av en knarkbaron och en avdankad prinsessa, i alla fall påstår somliga skvallertidningar det.
(MÖP-varning:) På en hemlig ö strax norr om Hankö står det sista (?) svenska kustartilleribatteriet, det vill säga, här försvaras Oslo på avstånd av ett ERSTA-batteri som Bofors sålde från hyllan då "di svenske" inte behövde alla de tänkt sig på det onda 80-talet. Det är nu utan tvekan världens modernaste omoderna batteri, kan man säga. Lillebror till ett sådant fanns till för några år sedan kvar på den södra av Kornöarna, vid Lysekil och Gullmarens inlopp.
Annars har allt varit som vanligt. De onda har försvunnit bland de goda, allt har hållit, utom backventiolen till duschlänsen. Å andra sidan - när duschvattnet uppträder utan dushande, ryker lätt och luktar svagt av spagetti har något hänt - det inser även den trögaste efter ett tag.
Deltaankaret har fungerat utmärkt, lika bra som Bruce (minst) - vi har ankrat ca 15 nätter med det i år (mycket hamnar). Det gick fyra hamnavgifter på 22 seglingsdagar, fullt anständigt utbyte av slug ankomst och avgångsplanering och eget ankarspel, kan man säga. Jag anser numera att om hanvaten vill ha betalt, så får han komma och kassera in. I falkenberg, på hemresan kom han på cykel och meddelade att det gick bra att gå 500 meter till toa och dusch, 120 kronor tack... Det kändes som läge för ett litet uppror, i alla fall just då. Men efter löfte om att hamnpengarna skulle gå till jolleskola (jo, jag tror på tomten också) kände jag mig mer mild och generös och betalade utan öppet gnäll.
Det har också blivit en del segling, mer än många andra utflykter. Fyra motordagar, resten bra segling. Att vinden vänder då man själv gör det är ju alltid trevligt.
Anders S
Hej Anders
Trevligt med din seglingsbeskrivning.
"En numera befäst trend är att båtarna blir allt större (hur det nu går till?)" Det är väl inte så konstigt. Redan på den tiden då jag var "en liten rar gosse" lärde jag mig att båtar sväller när dom ligger i vatten
Angående de hus som Bredan är avundsjuk på, kan man ju bara konstatera att bägge har byggts av Sotenäsbor.
Det i Sotekanalens norra ände har ersatt ett gammal hus, som säkert stått där sen 1800-talet. Det nyqa huset ser i stort sett ut som det hus som legat där innan. Ägaren har ägt det gamla huset så långt tillbaka i tiden som jag, på ett enkelt sätt kan kolla. 1992.
Det andra huset, i Tångenrännan, har också byggts av en ortsbo. Han har naturligtvis kapital som kan finnansiera ett sådant bygge, och det är kanske inte så konstigt, med tanke på den verksamhet som han bedrivit och fortfarande bedriver, och som genererat en mängd arbetstillfällen i komunen.
Ingen av det två byggena inverkar på tillgängligheten på stranden, då det har varit privat mark sen "urminnes" tider. Vid tångenrännan är det inte heller praktiskt möjligt att gå längst strankanten.
Är det djupgåendet som hindrar dig att gå genom "sunnepinan".
Jag mötte vid ett tillfälle, för ett par år sen, den stora "Zitabåten" där det var som trångast. Jag skulle gå genom sunnepinan med min "Hållöjulle". Det gick att mötas, men det var inte mycket utrymme på sidorna av båtarna, trots att min julle är ganska liten.
Somliga har det bar.
Jag tex som har huvudelen av min semester kvar, med start nästa vecka. Jag har inga planer ännu på vart jag skall segla, men det var länge sen jag var i Norge, så det ligger ju bra till. Annars kan man ju anpassa sig till rådande vindriktning. Dvs norr-väster- eller söderut. Att jag skulle segla österut är inte lika troligt. Varken Munkedal eller Uddevalla låter lockande i mina öron.
tommy
Trevligt med din seglingsbeskrivning.
"En numera befäst trend är att båtarna blir allt större (hur det nu går till?)" Det är väl inte så konstigt. Redan på den tiden då jag var "en liten rar gosse" lärde jag mig att båtar sväller när dom ligger i vatten
Angående de hus som Bredan är avundsjuk på, kan man ju bara konstatera att bägge har byggts av Sotenäsbor.
Det i Sotekanalens norra ände har ersatt ett gammal hus, som säkert stått där sen 1800-talet. Det nyqa huset ser i stort sett ut som det hus som legat där innan. Ägaren har ägt det gamla huset så långt tillbaka i tiden som jag, på ett enkelt sätt kan kolla. 1992.
Det andra huset, i Tångenrännan, har också byggts av en ortsbo. Han har naturligtvis kapital som kan finnansiera ett sådant bygge, och det är kanske inte så konstigt, med tanke på den verksamhet som han bedrivit och fortfarande bedriver, och som genererat en mängd arbetstillfällen i komunen.
Ingen av det två byggena inverkar på tillgängligheten på stranden, då det har varit privat mark sen "urminnes" tider. Vid tångenrännan är det inte heller praktiskt möjligt att gå längst strankanten.
Är det djupgåendet som hindrar dig att gå genom "sunnepinan".
Jag mötte vid ett tillfälle, för ett par år sen, den stora "Zitabåten" där det var som trångast. Jag skulle gå genom sunnepinan med min "Hållöjulle". Det gick att mötas, men det var inte mycket utrymme på sidorna av båtarna, trots att min julle är ganska liten.
Somliga har det bar.
Jag tex som har huvudelen av min semester kvar, med start nästa vecka. Jag har inga planer ännu på vart jag skall segla, men det var länge sen jag var i Norge, så det ligger ju bra till. Annars kan man ju anpassa sig till rådande vindriktning. Dvs norr-väster- eller söderut. Att jag skulle segla österut är inte lika troligt. Varken Munkedal eller Uddevalla låter lockande i mina öron.
tommy
thallatha(alfakrull)hotmail.com
Det är kanske bäst att säga att min kommentar om husen ingalunda var en gliring till Brendan. Men det känns trots allt en aning bättre om det handlar om bygdens eget folk som har verksamhet på orten. Strax norr om Fjällbacka, strax innan Grebbestad ligger Musön, med en trevlig (och frekventerad) lagun som heter Musösältan. Här har det byggts sk "sjöbodar" av tämligen irriterande sort. Det är tycker jag (måhända principlöst?) är en annan sak. Likadant tycker jag de hårt typade massproducerade "turistbostäderna med sjöutsikt" ser orimliga ut i landskapet, även om de säkerligen byggts på rätt avstånd från stranden. Men här kan man ju ha följt regelverket? Bostäder i form av förklädda sjöbodar är sedan något helt annat. Men precis som med sjöfylla och annat dumt - finns det inte redan nu regler som går att tillämpa om viljan finns?
Trots allt (jag har ju varit i Norge!) är Bohuslän fortfarande mycket "rent" och orört, förhållandevis. Det skall man naturligtvis inte ändra på.
Trots allt (jag har ju varit i Norge!) är Bohuslän fortfarande mycket "rent" och orört, förhållandevis. Det skall man naturligtvis inte ändra på.
Anders S
Första sässongen för oss..
Upptäckte att det fungerar annorlunda i trakten kring "Fjollträsk". Trångt i gästhamnarna, dyrt och ett par i 60 årsåldern, motorbåt naturligtvis, snodde vår bryggplats fem meter framför fören.
När vänliga brygggrannar till vår förvåning mötte upp och gav anvisningar, tog i mot trossar, mm. när vi skulle lägga till så hade dom hemma hamn i norrland. Fast vi träffade många genuina seglare också som gav värdefulla tips.
Sista veckan seglade vi i hemma vatten igen. Då kände man igen sig. Det där med att alltid känna sig välkommen vart man än kommer.
När vänliga brygggrannar till vår förvåning mötte upp och gav anvisningar, tog i mot trossar, mm. när vi skulle lägga till så hade dom hemma hamn i norrland. Fast vi träffade många genuina seglare också som gav värdefulla tips.
Sista veckan seglade vi i hemma vatten igen. Då kände man igen sig. Det där med att alltid känna sig välkommen vart man än kommer.
Rock 20
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Första sässongen för oss..
Upptäckte att det fungerar annorlunda i trakten kring "Fjollträsk". Trångt i gästhamnarna, dyrt och ett par i 60 årsåldern, motorbåt naturligtvis, snodde vår bryggplats fem meter framför fören.
När vänliga brygggrannar till vår förvåning mötte upp och gav anvisningar, tog i mot trossar, mm. när vi skulle lägga till så hade dom hemma hamn i norrland. Fast vi träffade många genuina seglare också som gav värdefulla tips.
Sista veckan seglade vi i hemma vatten igen. Då kände man igen sig. Det där med att alltid känna sig välkommen vart man än kommer.
När vänliga brygggrannar till vår förvåning mötte upp och gav anvisningar, tog i mot trossar, mm. när vi skulle lägga till så hade dom hemma hamn i norrland. Fast vi träffade många genuina seglare också som gav värdefulla tips.
Sista veckan seglade vi i hemma vatten igen. Då kände man igen sig. Det där med att alltid känna sig välkommen vart man än kommer.
Rock 20
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Inte avundsjuka Toan!
Toan!toaen skrev:Angående de hus som Bredan är avundsjuk på, kan man ju bara konstatera att bägge har byggts av Sotenäsbor.
tommy
Håll dig till sanningen och lär dig stava!
För det första är det inte jag som började publicera bilderna på husen ifråga. Det var två andra aktörer på Planket som lade ut de första bilderna på nybygget i Tången. Det vet du mycket väl. Äras dem som äras bör. Sedan har jag kompletterat allteftersom byggnationen fortskridit. Någon avundsjuka är det absolut inte fråga om. Jag har mitt på det torra och ser helt, kanske väl ensidigt, till det rörliga friluftslivets bästa.
Jag fortsätter dokumentationen och har redan nu hundratals kontroversiella bilder i mitt arkiv. Vi kommer nog att få en hel del att kivas om i höst.
Vi gick också i sakta mak det trånga sundet Pinan, som nu är trängre än någonsin. Båtar låg i bredd vid sjöbodarna, och blickarna vi fick var inte vänliga. Men vi log våra raraste leenden och smög förbi utan bottenkänning denna gång. Min båt sticker 1.70.
Angående Musösältan är det ett norskt spekulationsprojekt av allra värsta slag men förmodligen helt inom lagens ram.