Årets utfärd?

[Anders S]

Var har ni varit i år?

Själv har vi hunnit med svenska västkusten (som vanligt) och litet Norge, för omväxling.

På vägen fanns det ett och annat att observera. ill exempel har dieselmacken i Råå stängt för renovering, och nästa mack finns på andra sidan färjorna. Till denna kom vi rätt sent, och då hade det lagt sig nattgäster vid bränslebryggan. De tyckte det var lagom kul då vi drog bunkerslangen över deras däck, men det blev inga märken och vi var förhållandevis tysta och snälla, så vi skildes (nog?) som vänner.

Transporten längs kusten, upp till Göteborg är litet småseg, men roligare då man faktiskt kan segla. Den nya autopiloten skötte sig dessutom väl; så kan man få tid att trimma och skota litet emellanåt - det hjälper även på en heffaklump. Paus i Falkenberg, mest av gammal vana. Glommen ligger vanligen bättre till. Utanför Valö såg vi ett magnifikt åskväder på avstånd och fick litet regn på oss. Göteborg var som vanligt - en dag iland är det alltid värt.

En numera befäst trend är att båtarna blir allt större (hur det nu går till?) och också att Club Gunnar får allt fler medlemmar - ankarliggare i vikarna blir allt fler. Vi har seglat så i många år - hamnarna har med tiden blivit intressantast dagtid (när något behövs) och ankarviken känns fortfarande som en naturhamn där man "får vara ifred" - om än med fler likasinnade nu än förr. Årets "bästa ankarkväll" (det blev flera) fick vi vid Lyr.

Rullstoren trasslade för första gången vid segelsättning vid Mollösund. Folk på land undrade sannolikt vad vi sysslade med då vi idogt seglade fram och tillbaka i sundet, tills vecket släppte. Att rulla fram&tillbaka var receptet, kan jag berätta. Orsak okänd, skepparen tröstar sig med att "en gång är ingen gång... osv.

Vid Smögen löste vi en fråga som gnagt i mitt sinne ett tag - SvenBarry nämnde Hasselösund, och där går vi numera inte, påstod jag - båten är för stor. Såstor är den dock inte - det lilla sundet som är en smygled till Soten heter Pinan och där gick vi (mycket riktigt) inte - men i Hasselösund var det inga problem. I Sotenkanalen var det som vanligt några små motorbåtar som snällt stannade med segelbåtarna för broöppning. Vi såg också Brendans båda hus, både innan Smögen och I Sotenkanalen. Det i Sotenkanalen såg inte lika tjyvbyggt ut, får jag nog säga.

Sedan var det bara att ramla på norrut, mot Fjällbacka och en liten välskyddad hamnvik som heter Väddökilen.

Vikarna såg heller inte så belamrade ut som annars - kanske ortsbefolkning och gäster städat litet trots allt tal om motsatsen? På Lindö -Kalvö såg vi ett vrag-berg som uppenbarligen var insamlat av människohand, sannolikt flera. Vi lade också några pinnar på högen för den goda sakens skull, men det känns onekligen tristare med oljespill och plastdunkar än ilandflutet trävrak.

Forts följer.