Visst, hans, du har naturligtvis rätt. Visst var det mycket sämre förr.
Det fanns nästan inga motorbåtar eller gummibåtar med snurra och det fanns definitivt inga vattenskotrar. Det var nästan olidligt tyst i skärgården.
Vindkraftverk var okända begrepp utefter strandlinjen. Vad ödsligt utan dessa glada snurror.
Många farleder var ännu inte spärrade av lågbroar och vägbankar. Folk kunde segla lite hur som helst.
Stenindustrin hade ännu inte rått på öar och skär och satt sin mänskliga prägel på dem. De såg fortfarande naturliga ut. Ve och fasa!
Skärgården hade ännu inte välsignats med petrokemiska industrier och oljekraftverk.
Stränderna var ännu inte bebyggda med oljecisterner, processtorn och rörledningar.
Onödiga öar och skär hade ännu inte sprängts bort och förvandlats till skrotsten att bygga kajer och hamnanläggningar av.
Luften var ännu inte bemängd med svart oljerök och andra aromatiska ämnen.
Facklorna från skorstenarna hade ännu inte börjat lysa upp idyllerna Lysekil och Stenungsund.
Tumlare gjorde innerskärgårdarna osäkra. Skönt att de har försvunnit tillsammans med torsk, vitling och skädda. De ersattes av petrokemin.
Och inte gick det att spela musik med hög volym. Hur klarade sig ungdomen på den tiden utan transistorapparater och bergsprängare?
Visst var det hemskt med den gammaldags levande naturliga skärgården utan bostadshus, sjöbodar och oändliga trädäck längs stränderna.
Och tänk ute på Väderöarna, som man på den tiden på något sätt tyckte var exotiskt avlägsna, där fanns inte ens bredband! Det finns det nu, tack och lov. Turbåtarna går i skytteltrafik med konferensfolk, som bor på hotell därute med alla tänkbara moderna bekvämligheter. Och Statens Fastighetsverk har byggt enorma dansbanor och snygga men helt oanvändbara bryggor för EU-pengar och tar nu ut hamnavgift för absolut ingenting. Men visst var det sämre förr, när man inte hade tryggheten av en hamnvakt som tar betalt.
För att nämna en del...