Linda Lindenau, som skrivit den ganska justa boken "Tag rodret kvinna" har hamnat i Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/kvinna/article2610206.ab
Handen på hjärtat -delar ni med er till era makor och sambor? Och jag menar inte bara "lär upp dem så att man kan bli räddad om man far i sjön" utan verkligen! Alltså faktiskt helt lämnar över ansvaret, låter dem lära sig som vi gjort (d v s learning by doing) och laga trasiga grejer (fastän vi kanske skulle göra det snabbare).
Det är lätt att snacka, men svårare att lämna över ansvaret -särskilt när man själv är så båttokig och dessutom kunnig efter många, många år på sjön. Eller är det så, att det är kvinnans ansvar att ta för sig mer, att läsa på och resolut gå ned till vinteruppläggningen och faktiskt installera något hon själv köpt -för att hon vill det? Vill vi att de skall göra som vi?
Mvh Niklas
Delar ni med er av det roliga?
- Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Är det lugnt och lagom vind kan hon styra bra, men annars blir det jag som gör allt med navigation och trim. Så är det nog för flertalet tyvärr. Har tänkt tvinga henne lite mer i år. Fast det kanske man glömmer bort sen, dels tycker jag att allt som har med seglingen att göra är skitkul, frun tycker mest om att slappa och läsa. Hon tycker nog att krafterna i segel och vind är lite otäcka.
Jag sätter till 99% även vid motorgång och bleke fast mig med sele.
Jag sätter till 99% även vid motorgång och bleke fast mig med sele.
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.
Jag har en mycket kunnig och intresserad hustru. När hon insåg (det är många år sedan) att det krävdes kunskaper tog hon genast skepparexamen. För säkerhets skull den riktiga, den som räknas. Hon har också en irriterande ovana att vanligen krama ur båten en extra tiondels sjömil på sina entimmesvakter än skepparen själv. Om det beror på känsligare sinnen, bättre teknik eller överlägsen förmåga att välja rätt pass avseende vind och riktning har vi diskuterat många år. Något lurt måste det vara...
Jag skruvar dock mer och målar mindre vid arbeten på båten.
Jag skruvar dock mer och målar mindre vid arbeten på båten.
Anders S
Varje skeppare med någorlunda självbevarelsedrift borde se till att partnern kan hanter båten. För at detta ska ske är alla medel är tillåtna, hot, smicker, mutor mm. (ej våld!).
Förarbevis och VHF kurs är en bra del. Kvinnornas studieresultat brukar alltid vara mycket bra. Jag känner två par som skickade sin fruar på VHF-kurs när det skulle skaffas apparater. Resonemanget var att något händer har gubbarna inte tid med radion. Gubbarna har fö fortfarande inga VHF-certifikat!
Det finns ett antal tragiska händelser där partnern inte kunnat hantera båten!
Men man ser då och då båtar som lägger till med kvinnan vid rodret och inte skriker de "hoppa" när det är 6 m till bryggan!
Förarbevis och VHF kurs är en bra del. Kvinnornas studieresultat brukar alltid vara mycket bra. Jag känner två par som skickade sin fruar på VHF-kurs när det skulle skaffas apparater. Resonemanget var att något händer har gubbarna inte tid med radion. Gubbarna har fö fortfarande inga VHF-certifikat!
Det finns ett antal tragiska händelser där partnern inte kunnat hantera båten!
Men man ser då och då båtar som lägger till med kvinnan vid rodret och inte skriker de "hoppa" när det är 6 m till bryggan!