Strandnära
Olika standard
Den gamla anspråkslösa stenstugan berörs inte
av nutida strandskydd.
Det gör tydligen inte heller de för året nya husen
i Sotenkanalens norra del. Vackra hus förvisso,
men här försvann ytterligare en bit bohuslänsk
strand, som inte längre lär vara tillgänglig för allmänheten.
av nutida strandskydd.
Det gör tydligen inte heller de för året nya husen
i Sotenkanalens norra del. Vackra hus förvisso,
men här försvann ytterligare en bit bohuslänsk
strand, som inte längre lär vara tillgänglig för allmänheten.
Bredan - Menar du att husen på den nedre bilden är nya?
Då måste de ha ersatt de hus som låg där tidigare. Jag vet att jag för ett antal år sen var på platsen och läste av elmätaren och under den perioden jag var arbetsledare på Sotenäs Elverk - norra delen (1990 -95) var jag där och planerade ett jobb. Då låg det i alla fall hus på platsen och det har säkert legat hus där sen i början av 1900-talet, kanske tom tidigare (1800-talet). Om du kollar på ett gamalt sjökort så finns det tecken för hus just på platsen.
Sen finns det ju regler för att bygga sk "Friggebodar" och det kan ju tom finnas byggnadslof för de eventuella ändringar som har skett - om det nu har skett några. Jag har inte kollat och tänker inte heller göra det. Telefo nr till kommunens växel är 0523-66 40 00. Fråga efter byggnadsnämden.
Så något nytt intrång i strandskyddet tror jag inte att det är. Att man idag är ganska duktiga att "få till det snyggt" när man renoverar gamla hus är väl inte fel - eller?
Och föresten vad spelar det mig eller dig för roll, att det sen en massa år ligger ett hus på platsen. Kommer du sjövägen med en segelbåt, lägger du knapast till just där. Och för oss som någon gång ibland promenerar den vägen brukar det inte va nåt problem att ta sig förbi där.
Är det den "kungliga svenska avundsjukan" som drabbat dig?
tommy
Då måste de ha ersatt de hus som låg där tidigare. Jag vet att jag för ett antal år sen var på platsen och läste av elmätaren och under den perioden jag var arbetsledare på Sotenäs Elverk - norra delen (1990 -95) var jag där och planerade ett jobb. Då låg det i alla fall hus på platsen och det har säkert legat hus där sen i början av 1900-talet, kanske tom tidigare (1800-talet). Om du kollar på ett gamalt sjökort så finns det tecken för hus just på platsen.
Sen finns det ju regler för att bygga sk "Friggebodar" och det kan ju tom finnas byggnadslof för de eventuella ändringar som har skett - om det nu har skett några. Jag har inte kollat och tänker inte heller göra det. Telefo nr till kommunens växel är 0523-66 40 00. Fråga efter byggnadsnämden.
Så något nytt intrång i strandskyddet tror jag inte att det är. Att man idag är ganska duktiga att "få till det snyggt" när man renoverar gamla hus är väl inte fel - eller?
Och föresten vad spelar det mig eller dig för roll, att det sen en massa år ligger ett hus på platsen. Kommer du sjövägen med en segelbåt, lägger du knapast till just där. Och för oss som någon gång ibland promenerar den vägen brukar det inte va nåt problem att ta sig förbi där.
Är det den "kungliga svenska avundsjukan" som drabbat dig?
tommy
thallatha(alfakrull)hotmail.com
Strandnära
toaen skrev:Bredan - Menar du att husen på den nedre bilden är nya?
Då måste de ha ersatt de hus som låg där tidigare. Jag vet att jag för ett antal år sen var på platsen och läste av elmätaren och under den perioden jag var arbetsledare på Sotenäs Elverk - norra delen (1990 -95) var jag där och planerade ett jobb. Då låg det i alla fall hus på platsen och det har säkert legat hus där sen i början av 1900-talet, kanske tom tidigare (1800-talet). Om du kollar på ett gamalt sjökort så finns det tecken för hus just på platsen.
Sen finns det ju regler för att bygga sk "Friggebodar" och det kan ju tom finnas byggnadslof för de eventuella ändringar som har skett - om det nu har skett några. Jag har inte kollat och tänker inte heller göra det. Telefo nr till kommunens växel är 0523-66 40 00. Fråga efter byggnadsnämden.
Så något nytt intrång i strandskyddet tror jag inte att det är. Att man idag är ganska duktiga att "få till det snyggt" när man renoverar gamla hus är väl inte fel - eller?
Och föresten vad spelar det mig eller dig för roll, att det sen en massa år ligger ett hus på platsen. Kommer du sjövägen med en segelbåt, lägger du knapast till just där. Och för oss som någon gång ibland promenerar den vägen brukar det inte va nåt problem att ta sig förbi där.
Är det den "kungliga svenska avundsjukan" som drabbat dig?
tommy
Ja, Toan, förra året fanns det inga hus där. Men man hade börjat bygga i höstas.
Du kan vara helt lugn för att det inte är fråga om avundsjuka från min sida. Husen smälter väl in i miljön och stör mig inte. Inte på annat sätt än att de är en inskränkning i allemansrätten.
Men tack för svaret. Det är just sådana svar jag vill ha - från ortsbefolkningen som har den lokalkännedom jag saknar i min kartläggning av "Det våldtagna Bohuslän".
Med vänlig hälsning
Brendan
Stenstugans historia
En stenstugas historia
Av Jan Borg, Seglarbladet
Den som far genom Sotenkanalen kan knappast undgå att låta blicken dröja vid den lilla ryggåsstuga av sten som kurar i skydd av berget vid kanalstranden omkring 500 meter norr om landsvägsbron. Stugan är en av de få kvarvarande representanterna för stenstugan, en typ av bostad som fordom var mycket vanlig i Bohuslän. Ursprungligen låg på denna plats tre stenstugor. En av dessa låg för övrigt på en plats mitt i den farled kanalen på 1930-talet ritade genom landskapet. Stugan är känd under flera namn: stenstugan, Mor Lenas stuga och under senare år Paschans stuga.
Som stugan var en bland många, är dess historia naturligt nog till stora delar höljd i dunkel. Den torde emellertid ha tillkommit under 1750- eller 1760-talet i samband med att den stora sillperioden då inleddes. Det berättas från den tiden att sillen kunde stå så tätt i fjordar och vikar att det var svårt att ta sig fram roende. Från början torde stugan ha utgjort ett primitivt skydd för fiskare som under längre eller kortare perioder uppehöll sig i Skuteviken, den förlängning av Ramsvikskilen, som sträckte sig in mot den plats där bron över kanalen nu är belägen.
1700-talets sillperiod fick sitt definitiva slut omkring 1808 i och med att sillen då hade lämnat skärgården. Många av fiskarena var folk från inlandet som lockade av förtjänsterna i fisket hade sökt sig till kusten. Nu fick de vända tillbaka inåt landet. Kanske till fordrande husbönder och ett tvång som säkert kändes ovant efter det fria livet under fisket. De som var kvar fick under riskfyllda förhållanden söka sin bärgning längre ut på havet.
Kvar stod stenstugan. Sannolikt blev den nu ett hem för fattiga strandsittare. De människor som präglar stugans historia under 1800-talet är två kvinnor. Om den första, som bodde i stugan under den tidigare delen av århundradet, vet vi inte mycket. Om den andra, som bodde där under senare delen av århundradet vet vi lite mer. Hon hette Caroléna Andreasdotter men kallades allmänt Lena, så småningom Mor Lena.
Troligen hade hon en man, men av honom finns det inga spår i den lokala berättartraditionen. Förmodligen blev mannen tidigt borta, kanske under fiske. Lena levde i stugan tillsammans med sina söner Alfred och Anders. Dessa var två duktiga pojkar. Efter varje storm välsignade Herren kusten med vrak och av virke från stranden gjorde pojkarna i ordning stugan. De murade också upp tunna hällar på insidan av stugans väggar. Väggarna vitkalkades och trägolvet skurades med kalkgrus och vatten. Trevnaden ökade sålunda i det rum och kök som var den lilla familjens hem.
Men Mor Lena skulle inte få njuta av trevnaden och den relativa tryggheten under någon längre tid. Hennes pojkar försörjde sig på fisket och havet tog dem båda. Med endast ett års mellanrum blev de borta på ungefär samma plats vid tremilsgränsen utanför Sotenäset.
Nu stod Mor Lena ensam och utan stöd, ett nog så vanligt kvinnoöde på kusten för bara hundra år sedan. Ensam fick hon nu gå ålderdomen till mötes. Försörja sig fick hon göra genom att spinna garn, sticka strumpor och gå omkring och baka tunnbröd – en sysselsättning som den bevarade brödkaveln (käveln) än idag bär vittnesmål om. Medveten om att hennes lott delades av många, bar Mor Lena sitt öde med jämnmod. Tyst och stilla lämnade hon en dag sin stuga för alltid.
Stugans siste invånare blev en man som allmänt kallades Paschan och efter honom kallas stugan idag oftast Paschans stuga. Paschan lär ha varit talför och möjligen kommer namnet av de paschaser (historier) han måhända drog. Paschan var gift och hade förhållandevis många barn, enligt uppgift fyra eller fem. Att en så stor familj fick rum i stugan verkar nästan otroligt, men på den tiden var många barn och små utrymmen nästan regel.
Paschan levde i stugan in på sin ålderdom. Så småningom tyckte kommunens myndigheter att han på sin ålders höst borde få det lite bättre och han flyttade omkring 1923 till ålderdomshemmet i Assleröd. Till en början var det tydligen lite si och så med trivseln, för han ville återvända till sin stuga. För att förta honom lust och möjlighet till detta, rev man ned stugans tak. En brysk metod, idag skulle man kanske ha använt lugnande tabletter i stället. Efter några år avled Paschan på ålderdomshemmet. Några av hans enkla hushållsredskap, tillverkade bland annat av horn, har bevarats.
Därmed hade en av Bohusläns sista stenstugor blivit öde. Då Sotenkanalen grävdes blev stugan stående på kanalmarken, vilken är kronans område. Sotenäsgillet anhöll 1934 om att såsom fornföremål få återställa stugan i dess tidigare skick vilket blev klart 1935. Tillskyndaren till detta var Lars Larsson, ägare till hemmanet Ödby på vars mark stugan ursprungligen stod. Det är också honom vi har att tacka för att en stor del av stugans historia blev bevarad åt eftervärlden. Lars Larsson var en av grundarna av Sotenäsgillet, genom vilkets omsorger stugan idag ger oss en påminnelse om hur många innevånare i en karg trakt levde i gången tid.
Av Jan Borg, Seglarbladet
Den som far genom Sotenkanalen kan knappast undgå att låta blicken dröja vid den lilla ryggåsstuga av sten som kurar i skydd av berget vid kanalstranden omkring 500 meter norr om landsvägsbron. Stugan är en av de få kvarvarande representanterna för stenstugan, en typ av bostad som fordom var mycket vanlig i Bohuslän. Ursprungligen låg på denna plats tre stenstugor. En av dessa låg för övrigt på en plats mitt i den farled kanalen på 1930-talet ritade genom landskapet. Stugan är känd under flera namn: stenstugan, Mor Lenas stuga och under senare år Paschans stuga.
Som stugan var en bland många, är dess historia naturligt nog till stora delar höljd i dunkel. Den torde emellertid ha tillkommit under 1750- eller 1760-talet i samband med att den stora sillperioden då inleddes. Det berättas från den tiden att sillen kunde stå så tätt i fjordar och vikar att det var svårt att ta sig fram roende. Från början torde stugan ha utgjort ett primitivt skydd för fiskare som under längre eller kortare perioder uppehöll sig i Skuteviken, den förlängning av Ramsvikskilen, som sträckte sig in mot den plats där bron över kanalen nu är belägen.
1700-talets sillperiod fick sitt definitiva slut omkring 1808 i och med att sillen då hade lämnat skärgården. Många av fiskarena var folk från inlandet som lockade av förtjänsterna i fisket hade sökt sig till kusten. Nu fick de vända tillbaka inåt landet. Kanske till fordrande husbönder och ett tvång som säkert kändes ovant efter det fria livet under fisket. De som var kvar fick under riskfyllda förhållanden söka sin bärgning längre ut på havet.
Kvar stod stenstugan. Sannolikt blev den nu ett hem för fattiga strandsittare. De människor som präglar stugans historia under 1800-talet är två kvinnor. Om den första, som bodde i stugan under den tidigare delen av århundradet, vet vi inte mycket. Om den andra, som bodde där under senare delen av århundradet vet vi lite mer. Hon hette Caroléna Andreasdotter men kallades allmänt Lena, så småningom Mor Lena.
Troligen hade hon en man, men av honom finns det inga spår i den lokala berättartraditionen. Förmodligen blev mannen tidigt borta, kanske under fiske. Lena levde i stugan tillsammans med sina söner Alfred och Anders. Dessa var två duktiga pojkar. Efter varje storm välsignade Herren kusten med vrak och av virke från stranden gjorde pojkarna i ordning stugan. De murade också upp tunna hällar på insidan av stugans väggar. Väggarna vitkalkades och trägolvet skurades med kalkgrus och vatten. Trevnaden ökade sålunda i det rum och kök som var den lilla familjens hem.
Men Mor Lena skulle inte få njuta av trevnaden och den relativa tryggheten under någon längre tid. Hennes pojkar försörjde sig på fisket och havet tog dem båda. Med endast ett års mellanrum blev de borta på ungefär samma plats vid tremilsgränsen utanför Sotenäset.
Nu stod Mor Lena ensam och utan stöd, ett nog så vanligt kvinnoöde på kusten för bara hundra år sedan. Ensam fick hon nu gå ålderdomen till mötes. Försörja sig fick hon göra genom att spinna garn, sticka strumpor och gå omkring och baka tunnbröd – en sysselsättning som den bevarade brödkaveln (käveln) än idag bär vittnesmål om. Medveten om att hennes lott delades av många, bar Mor Lena sitt öde med jämnmod. Tyst och stilla lämnade hon en dag sin stuga för alltid.
Stugans siste invånare blev en man som allmänt kallades Paschan och efter honom kallas stugan idag oftast Paschans stuga. Paschan lär ha varit talför och möjligen kommer namnet av de paschaser (historier) han måhända drog. Paschan var gift och hade förhållandevis många barn, enligt uppgift fyra eller fem. Att en så stor familj fick rum i stugan verkar nästan otroligt, men på den tiden var många barn och små utrymmen nästan regel.
Paschan levde i stugan in på sin ålderdom. Så småningom tyckte kommunens myndigheter att han på sin ålders höst borde få det lite bättre och han flyttade omkring 1923 till ålderdomshemmet i Assleröd. Till en början var det tydligen lite si och så med trivseln, för han ville återvända till sin stuga. För att förta honom lust och möjlighet till detta, rev man ned stugans tak. En brysk metod, idag skulle man kanske ha använt lugnande tabletter i stället. Efter några år avled Paschan på ålderdomshemmet. Några av hans enkla hushållsredskap, tillverkade bland annat av horn, har bevarats.
Därmed hade en av Bohusläns sista stenstugor blivit öde. Då Sotenkanalen grävdes blev stugan stående på kanalmarken, vilken är kronans område. Sotenäsgillet anhöll 1934 om att såsom fornföremål få återställa stugan i dess tidigare skick vilket blev klart 1935. Tillskyndaren till detta var Lars Larsson, ägare till hemmanet Ödby på vars mark stugan ursprungligen stod. Det är också honom vi har att tacka för att en stor del av stugans historia blev bevarad åt eftervärlden. Lars Larsson var en av grundarna av Sotenäsgillet, genom vilkets omsorger stugan idag ger oss en påminnelse om hur många innevånare i en karg trakt levde i gången tid.
Re: Strandnära
Jag har en önskan om att slippa se denna typ av inlägg. När jag läser här på sailguides forum vill jag hålla mig till just det. Står det något intressant på en annan sida som man vill delge de andra, vore det mycket bättre att skriva ett litet referat och lägga in här, än att bara skriva dit en länk. Det är också bra att avsluta med att skriva sin egen åsikt för att starta en diskussion.Brendan skrev:http://klotterplanket.marinan.com
Tyvärr får jag inte veta vad just den här tråden handlar om, för jag orkar inte klicka mig vidare till marinan.com
X-342 SWE 18 "Kexet"
Re: Strandnära
Önska kan man ju alltid...Fredrik skrev:Jag har en önskan om att slippa se denna typ av inlägg. När jag läser här på sailguides forum vill jag hålla mig till just det. Står det något intressant på en annan sida som man vill delge de andra, vore det mycket bättre att skriva ett litet referat och lägga in här, än att bara skriva dit en länk. Det är också bra att avsluta med att skriva sin egen åsikt för att starta en diskussion.Brendan skrev:http://klotterplanket.marinan.com
Tyvärr får jag inte veta vad just den här tråden handlar om, för jag orkar inte klicka mig vidare till marinan.com
Orkar du inte klicka på länken? Det kan väl inte vara något jobb?
Däremot kan det vara jobbigt att lägga ut bilder på Sailguide, till skillnad från vad fallet är på marinan, där det är en barnlek.
Nu har jag ändrat länken och lagt ut en trevlig bild istället. Väl bekomme!
Re: Strandnära
[quote="Brendan
Ja, Toan, förra året fanns det inga hus där. Men man hade börjat bygga i höstas.
Du kan vara helt lugn för att det inte är fråga om avundsjuka från min sida. Husen smälter väl in i miljön och stör mig inte. Inte på annat sätt än att de är en inskränkning i allemansrätten.
Men tack för svaret. Det är just sådana svar jag vill ha - från ortsbefolkningen som har den lokalkännedom jag saknar i min kartläggning av "Det våldtagna Bohuslän".
Med vänlig hälsning
Brendan[/quote]
Hej Bredan
Det var kanske inget bra objekt du valde för att symbolisera "det våldtagna Bohuslän". Det kanske behövs en del källforskning om man skall starta debatt i frågan.
Ägaren är en person som bor i husets omedelbara närhet. Av efternamnet att dömma är han son i den gård som ligger närmast och han bor i ett hus på andra sidan om gården. Han har en byggnadsfirma som har sitt föråd ett par hundra meter från det aktuella huset.
När man går in i vår historik har han stått som ägare sen 1993, det året då datasystemet infördes på elverket. Han har med all sannolikhet ägt huset längre.
Att den gamla "fiskarstugan", med säkert hundra år på nacken, revs ifjol stämmer, vilket också en av mina arbetskompisar säger. Själv brukar jag inte gå genom Sotekanalen mer än i undantagsfall. Sist tror jag det var 1995.
Huset ser i grunden likadant ut som det gjorde förr, med undantag för taklättorna. Däremot är garaget nybyggt och det finns med all sannolikhet (har inte kollat) byggnadslov för det.
Det finns nog värre "våldtäkter" än att enstaka ortsbor bygger om gamla strandnära hus. Någon skillnad i "Allemansrätten" (eller AllemansSKYLDIGHETEN som vi brukade säga när jag var scoutledare - dena hävd har ju inte bara rättigheter som många tycks tro) blir det ju inte då i grunden inget, ur den synpunkten, har förändrats.
Om det är att bygga hus sojm är lika med våldtäkt av Bohuslän så är väl husen som byggds på Malmöns marinas gamla område något som i sitt hela väsen aviker från de lokala byggnadstraditionerna.
Sotenäsbostäders hyreshus uppe uppe på berget i Hovenäset något som skämer det annars så fina sammhälle.
Å andra sidan sett så har "våldtäkten av Bohuslän" helt andra dimentioner än enstaka byggobjekt, men det har ju inget med segling att göra, så jag lämnar det därhän.
Hade det inte varit så svårt, för att inte säga omöjligt (för mig) att lägga in bilder så tog jag en bild från landsidan när jag var nere vid huset för en stund sen. Jag var ju tvungen att kontrollera att det jag sa var riktigt.
tommy
Ja, Toan, förra året fanns det inga hus där. Men man hade börjat bygga i höstas.
Du kan vara helt lugn för att det inte är fråga om avundsjuka från min sida. Husen smälter väl in i miljön och stör mig inte. Inte på annat sätt än att de är en inskränkning i allemansrätten.
Men tack för svaret. Det är just sådana svar jag vill ha - från ortsbefolkningen som har den lokalkännedom jag saknar i min kartläggning av "Det våldtagna Bohuslän".
Med vänlig hälsning
Brendan[/quote]
Hej Bredan
Det var kanske inget bra objekt du valde för att symbolisera "det våldtagna Bohuslän". Det kanske behövs en del källforskning om man skall starta debatt i frågan.
Ägaren är en person som bor i husets omedelbara närhet. Av efternamnet att dömma är han son i den gård som ligger närmast och han bor i ett hus på andra sidan om gården. Han har en byggnadsfirma som har sitt föråd ett par hundra meter från det aktuella huset.
När man går in i vår historik har han stått som ägare sen 1993, det året då datasystemet infördes på elverket. Han har med all sannolikhet ägt huset längre.
Att den gamla "fiskarstugan", med säkert hundra år på nacken, revs ifjol stämmer, vilket också en av mina arbetskompisar säger. Själv brukar jag inte gå genom Sotekanalen mer än i undantagsfall. Sist tror jag det var 1995.
Huset ser i grunden likadant ut som det gjorde förr, med undantag för taklättorna. Däremot är garaget nybyggt och det finns med all sannolikhet (har inte kollat) byggnadslov för det.
Det finns nog värre "våldtäkter" än att enstaka ortsbor bygger om gamla strandnära hus. Någon skillnad i "Allemansrätten" (eller AllemansSKYLDIGHETEN som vi brukade säga när jag var scoutledare - dena hävd har ju inte bara rättigheter som många tycks tro) blir det ju inte då i grunden inget, ur den synpunkten, har förändrats.
Om det är att bygga hus sojm är lika med våldtäkt av Bohuslän så är väl husen som byggds på Malmöns marinas gamla område något som i sitt hela väsen aviker från de lokala byggnadstraditionerna.
Sotenäsbostäders hyreshus uppe uppe på berget i Hovenäset något som skämer det annars så fina sammhälle.
Å andra sidan sett så har "våldtäkten av Bohuslän" helt andra dimentioner än enstaka byggobjekt, men det har ju inget med segling att göra, så jag lämnar det därhän.
Hade det inte varit så svårt, för att inte säga omöjligt (för mig) att lägga in bilder så tog jag en bild från landsidan när jag var nere vid huset för en stund sen. Jag var ju tvungen att kontrollera att det jag sa var riktigt.
tommy
thallatha(alfakrull)hotmail.com
Tack Bredan
för berättelsen om "Paschans stôva" som vi alltid har kallar den för.
Min mormor, född i Mars 1902, växte upp tillsammans med sin mor och sin två år äldre bror. Pappan dog tidigt och änkan fick bo på gården Knustdalen, öster om Hunnebostrand, med sina två barn.
När de var stora nog att gå ut till Ramsvik eller Haby för att fiska, gick dom förbi "Paschans stôva". Enligt min mormor, var dom inte bara många som bodde i huset utan också storväxta. Min mormor och hennes bror, brukade knacka på och be att få ett glas vatten, av ren nyfikenhet. Tidsmässigt borde det ha varit före första världskiget (1910 -1914 ?)
tommy
för berättelsen om "Paschans stôva" som vi alltid har kallar den för.
Min mormor, född i Mars 1902, växte upp tillsammans med sin mor och sin två år äldre bror. Pappan dog tidigt och änkan fick bo på gården Knustdalen, öster om Hunnebostrand, med sina två barn.
När de var stora nog att gå ut till Ramsvik eller Haby för att fiska, gick dom förbi "Paschans stôva". Enligt min mormor, var dom inte bara många som bodde i huset utan också storväxta. Min mormor och hennes bror, brukade knacka på och be att få ett glas vatten, av ren nyfikenhet. Tidsmässigt borde det ha varit före första världskiget (1910 -1914 ?)
tommy
thallatha(alfakrull)hotmail.com
Re: Strandnära
Hej Brendantoan skrev:[quote="Brendan
Ja, Toan, förra året fanns det inga hus där. Men man hade börjat bygga i höstas.
Du kan vara helt lugn för att det inte är fråga om avundsjuka från min sida. Husen smälter väl in i miljön och stör mig inte. Inte på annat sätt än att de är en inskränkning i allemansrätten.
Men tack för svaret. Det är just sådana svar jag vill ha - från ortsbefolkningen som har den lokalkännedom jag saknar i min kartläggning av "Det våldtagna Bohuslän".
Med vänlig hälsning
Brendan
Det var kanske inget bra objekt du valde för att symbolisera "det våldtagna Bohuslän". Det kanske behövs en del källforskning om man skall starta debatt i frågan.
Ägaren är en person som bor i husets omedelbara närhet. Av efternamnet att dömma är han son i den gård som ligger närmast och han bor i ett hus på andra sidan om gården. Han har en byggnadsfirma som har sitt föråd ett par hundra meter från det aktuella huset.
När man går in i vår historik har han stått som ägare sen 1993, det året då datasystemet infördes på elverket. Han har med all sannolikhet ägt huset längre.
Att den gamla "fiskarstugan", med säkert hundra år på nacken, revs ifjol stämmer, vilket också en av mina arbetskompisar säger. Själv brukar jag inte gå genom Sotekanalen mer än i undantagsfall. Sist tror jag det var 1995.
Huset ser i grunden likadant ut som det gjorde förr, med undantag för taklättorna. Däremot är garaget nybyggt och det finns med all sannolikhet (har inte kollat) byggnadslov för det.
Det finns nog värre "våldtäkter" än att enstaka ortsbor bygger om gamla strandnära hus. Någon skillnad i "Allemansrätten" (eller AllemansSKYLDIGHETEN som vi brukade säga när jag var scoutledare - dena hävd har ju inte bara rättigheter som många tycks tro) blir det ju inte då i grunden inget, ur den synpunkten, har förändrats.
Om det är att bygga hus sojm är lika med våldtäkt av Bohuslän så är väl husen som byggds på Malmöns marinas gamla område något som i sitt hela väsen aviker från de lokala byggnadstraditionerna.
Sotenäsbostäders hyreshus uppe uppe på berget i Hovenäset något som skämer det annars så fina sammhälle.
Å andra sidan sett så har "våldtäkten av Bohuslän" helt andra dimentioner än enstaka byggobjekt, men det har ju inget med segling att göra, så jag lämnar det därhän.
Hade det inte varit så svårt, för att inte säga omöjligt (för mig) att lägga in bilder så tog jag en bild från landsidan när jag var nere vid huset för en stund sen. Jag var ju tvungen att kontrollera att det jag sa var riktigt.
tommy[/quote]
Toan, jag betar av landskapet sakta men säkert och tar upp stort som smått. Redan någon sjömil norrut, i Hunnebo, har det byggts enormt många fula strandbodar och annat. Där kan man verkligen tala om våldtäkt. Jag återkommer med bilder, när jag kommer till min till min egen dator så småningom.
På Malmön, däremot, tycker jag att det har blivit riktigt fint. Ön är ju till största delen totalförstörd av stenindustrin. Det kan knappast bli värre. Alla förändringar blir nödvändigtvis till det bättre. Den stugby man byggt vid marinan är verkligen lyckad.
Det enda man kan invända mot är väl stenmurarna - "Kinesiska muren", byggd av granit importerad från Kina. Jag kunde inte tro att det var sant men fick detta makalösa faktum bekräftat av hamnvakten, enligt vilken befolkningen är ursinnig på byggherren, som har mage att avstå från inhemsk granit som finns i överflöd och istället importerar från Kina.