Alkohol och båtliv

[Anders S]

Till hälften OT

Du menar alltså att "vi skötsamma" hamnar i riskfyllda situationer på grund av att vi är tvungna att hjälpa Fylle-Pelle när han druttat i från ekan. Därför skall Fylle-Pelle minsann hållas nykter alternativt på landbacken.

Med anledning av detta har jag två frågor:
1) Att bistå efter förmåga - innefattar det att riskera att skada sig själv?
2) Är detta ett verkligt problem eller endast teoretiskt?

Jag menar att med nuvarande lagstiftning (den är annorlunda på land, bör kanske sägas) är det inte den resandes ensak om man vill uppträda på ett riskabelt sätt till sjöss. Fyll-Pelle var en symbol, ingen kategori.

1. Jag bedömer att man skall ta en rimlig risk. Lagtexten säger "Anträffar befälhavaren någon i sjönöd är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, om det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande." Vad "allvarlig fara" är kan diskuteras, men det är mer än jobbigt, tidsödande och småskador på båten, klämda fingrar eller gråtande barn. Om man säger så.

2. Problemet är nog inte så vanligt. Men jag har själv under årens lopp ändå räddat en (säger en (1) windsurfare i sjönöd, ca 150 meter från Tullbodens brygga med segelbåten. Kallt i vattnet, kallt i luften, trött så han var dum och fumlig och det kunde kanske slutat illa om ingen brytt sig. Åtminstone fem bättre lämpade (=mindre) båtar gick förbi utan åtgärd. Själv är jag en blödig typ som gärna lägger min näsa i blöt så jag gick nära för att kolla. Men han var bara redlös, inte berusad...

Problemet är nog mer på det planet att de flesta inte vet så noga att regeln finns och kanske heller inte riktigt anser att andras väl och ve angår dem. Men på sjön är det lagstadgat att vi tar vara på varann om det behövs. Då menar jag att det borde vara självklart att man ställer krav på att envar tar vara på sig själv, också.

[Seawolf]

Det som stökar till många av båtlivets frågeställningar och som rör hänsyn, körkort och nykterhet är att båtar finns av så många typer med radikalt olika egenskaper.
En bland många undersökningar inom bilkörning och alkohol visade tydligt att det som trubbas av redan vid 0.2 promille är i stort sett reaktionssnabbheten. Först uppåt 0.5 mpromille börjar omdömet försämras.
Den elementäraste säkerhetsanalys för bilar skulle omgående förbjuda bilkörning på alla vägar utan mittdelare. På vanliga vägar kan ouppmärksamhet under en sekund kan vara nog för att orsaka frontalkrock. Bilar är i detta avseende rätt homogena vad gäller hur de körs och med vilken hastighet. Det är bland annat på grund av dessa undersökningar man sänkte nivån för bilkörning till 0.2
Om man däremot ser till båtflottan så är det oerhört mycket mera differentierad. De som har fartegenskaper av storleksordning som bilar bör ha promillegräns 0.2, reaktionsförmågan är viktig. De som är långsamma kan ha 0.5 utan problem, för även om man inte behöver reaktionssnabbheten så behövs omdömet fullt ut. Var maxfartgränsen skall dras kan man diskutera. Men den finns.

[Seglaren]

Omdöme och reaktionssnabbhet, men hur är det med motoriken? Är man lika säker på däck och i förflyttning av den egna kroppen vid 0,2 upp till 0,5 som vid 0 promille? Jag vet inte hur sambandet ser ut.

[Maxi33]

Alkohol påverkar allting i kropp och själ gradvis Seglaren, men olika förmågor olika snabbt och en del människor reagerar märkbart mindre eller annorlunda än andra.
Flera andra saker påverkar också, som trötthet, hunger, om man är frusen, ängslig, olycklig osv osv.

Det finns säkerligen sådana som är i bättre skick att hantera sig själva och båten vid 0,5 promille än vissa andra som är spiknyktra men trötta eller olyckliga eller frusna osv.

Trött och 0,5 promille är naturligtvis ingen bra kombination...

Underligt egentligen att detta med promillegräns för fritidsbåtliv är så viktigt för många, antalet offer för alkohol till sjöss är ju en bråkdel av antalet offer i livet i övrigt - inför i stället en promillegräns i hemmen till exempel och rädda massor av liv och förhindra en massa misshandel och barntragedier.

Varför prioritera oss båtfolk som om just våra liv är mer värda...?

[Anders S]

Underligt egentligen att detta med promillegräns för fritidsbåtliv är så viktigt för många, antalet offer för alkohol till sjöss är ju en bråkdel av antalet offer i livet i övrigt

En promillegräns, gärna låg, är mumma för KBV och polis - men det är för att de får ett objektivt brottsrekvisit som inte kräver utredningar, bedömningar och en jobbig tingsrättsförhandling.

[Seglaren]

Underligt egentligen att detta med promillegräns för fritidsbåtliv är så viktigt för många, antalet offer för alkohol till sjöss är ju en bråkdel av antalet offer i livet i övrigt - inför i stället en promillegräns i hemmen till exempel och rädda massor av liv och förhindra en massa misshandel och barntragedier.

Varför prioritera oss båtfolk som om just våra liv är mer värda...?

Pengar, pengar, spel för gallerierna. Handlade det om folkhälsan och människors lidande skulle man ju införa totalförbud mot alkhol. De positiva effekterna räknas väl snarast i kronor medans lidandet räknas i mer dyrbara erfarenheter, men det påverkar ju inte statskassan direkt utan bara indirekt. Klirr i kassan är ju det som räknas och ska man kunna äta kakan och ändå ha den kvar får man väl ta till lite "krafttag" för att visa att kapitalet också tar sitt moraliska ansvar... Men visst borde det finnas effektivare sätt att minska alkoholrelaterade olyckor och åkommor totalt sett genom åtgärder på fler plan på land än att jaga fyllerister på sjön mha promillegränser.

På sjön skulle man säkert uppnå "bra" siffror på omhändertagande och strafförelägganden genom att punkt bevaka ett dussin "vattenhål" i skärgårdarna. Det kunde ju rentav vara en lönsam affär.