Mina regelbrott

Här kan man ställa alla typer av segelbåtsrelaterade frågor som inte passar i någon annan kategori
Lars J
Platinamedlem
Inlägg: 115
Blev medlem: fre 22 sep 2006, 09:47
Ort: Onsala

Mina regelbrott

Inlägg av Lars J » tis 12 feb 2008, 13:43

Hej,
om nu väjningsregeltråden börjar bli lite hätskt, startar jag en ny, lite ödmjukare, enligt rubriken. Jag börjar:
Seglade söderut en bra bit utanför Onsalalandet en vårdag. Fri horisont, inte en båt i sikte. Dvs, tills jag bestämde mig för att vända och segla hemmåt. Då upptäckte jag plötsligt en annan seglare i mitt kölvatten kanske 50-100 meter bort. Det var aldrig fråga om kollsion eller ens nära, men jag hann bli ganska kall innan situationen redde ut sig.
Mitt brott? Dålig utkik.

/Lars J

Användarvisningsbild
Tommy
Diamantmedlem
Inlägg: 1867
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 17:49

Inlägg av Tommy » tis 12 feb 2008, 15:37

Hej!

Jag har ett bidrag från i somras ute på Ekoln (mälaren): Seglade för god vind in från styrbord. Plötsligt upptäckte jag en annan segelbåt på ordentligt nära håll som redan hade fallit av och gått akter om mig. Han hade babordvind och var följaktligen väjningsskyldig, men jag hade definitivt gjort mig skyldig till dålig utkik kände jag ... :oops:

Så kan det gå, och min lärdom av den händelsen är ännu bättre utkik. Man blir lite kallsvettig när man upptäcker något nära inpå... :|

/Tommy

Användarvisningsbild
Anders S
Diamantmedlem
Inlägg: 11722
Blev medlem: fre 20 maj 2005, 07:23
Ort: Sandö hamn (Onsala)

Re: Mina regelbrott

Inlägg av Anders S » tis 12 feb 2008, 17:02

Lars J skrev:Hej,
om nu väjningsregeltråden börjar bli lite hätskt, startar jag en ny, lite ödmjukare, enligt rubriken.
/Lars J
Om hätskhet: Ibland uppfattas kritik som hätskhet och envishet som rent tjat. På forum skall man ta lätt på sådant. Meningsutbyten är av godo, just för att man bara då får fram oklarheter eller missförstånd. När en person som gör allt helt rätt och riktigt (men kanske inte vet varför) påstår att han "väljer att bryta mot reglerna för att det skall bli bra" är detta extra viktigt att påtala. Dels bryter man inte mot regeln i sig, vilket är bra nog och bör framhållas, dels slipper man att något pucko verkligen tror på att det är OK att bryta mot regeln, bara syftet är att det skall bli bra.

Om regelbrott: Jag hade (givetvis) järnkoll på alla båtar runt mig från sittbrunnen innan jag hoppade ner i ruffen för att sätta på kaffet. Nere i ruffen (max 10 sekunder efter att jag sett mig omkring) ser jag ett segel genom ruffventilen, föröver och i riktning mot mig, NÄRA! RIKTIGT NÄRA! På 0.2 är jag i sittbrunnen, och givetvis seglar en Maxi med två ombord, nära på babord, lagom för att jag skulle inse att de inte kan ha varit många meter framför stäven då de passerade. Brottet: Usel utkik, dåligt sjömanskap.

Än i denna dag vet jag inte var de kom ifrån. Finns det Maxi som är byggda som U-båtar?
Anders S

Rudi
Diamantmedlem
Inlägg: 770
Blev medlem: tis 13 dec 2005, 01:33

Inlägg av Rudi » tis 12 feb 2008, 17:39

Vid ett tillfälle, då jag satt ensam till rors i beckmörka natten, ungefär mitt emellan Bornholm och Rügen i södra Östersjön med kurs söderut, mötte jag ett motorfartyg på kollissionskurs. Jag höll flitig utkik och väntade på att han skulle väja. Då detta inte tycktes vilja inträffa gjorde jag mig själv beredd att ändra kurs.

Då plötsligt gjorde han en 180-graders helomvändning och försvann ifrån mig. "Konstigt, men skönt att slippa honom", tänkte jag. Jag började slappna av lite men såg strax att ett nytt fartyg närmade sig. Då även detta gjorde en tvärvändning, började jag ana mönstret: det var örlogsmän som spontant hade valt ut oss som måltavla under en övning. De vände ständigt från exakt samma avstånd och detta pågick en knapp timme.

Hur många de var vet jag inte, det kan hända att de anslöt till kollonnen efter varje "anfall" - jag kan tänka mig att de avfyrade en imaginär bredsida vid varje vändning :wink: .

Senare, efter gryningen, dök ett jaktplan från främmande makt upp och gick genom ljudvallen strax ovanför (nåja...) masttoppen, förmodligen för att retas.

Rudi

Användarvisningsbild
Tommy
Diamantmedlem
Inlägg: 1867
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 17:49

Inlägg av Tommy » tis 12 feb 2008, 19:25

Läskigt Rudi! Att bli utvald som måltavla för en flottövning på natten kan knappast höra till det mest angenäma man kan råka ut för... "Får" de verkligen göra så :o

Jag hade en incident till för några år sedan i Stockholms skärgård. Då med vår Albin 78. Vi hade en härlig bidevindssegling i frisk vind och fint väder, tror att det blåste runt 10 m/s. 8) Under ganska lång tid låg vi jämnsides och "tävlade" med en annan segelbåt som råkade hålla ungefär samma fart som oss och till att börja med låg 50-100 meter åt lä. Nu bar det sig inte bättre än att vi skulle passera ett lågt skär och ha detta i lovart. Leden som vi båda ville passera vek av åt lovart efter detta, så av naturliga skäl ville vi bägge passera så nära detta (bråddjupa) skär som möjligt.
Skäret närmade sig med oroväckande hastighet (eller kanske det var vi som närmade oss det, skit samma :) ). Den där båten bara lovade och lovade och pressade oss närmare skäret. Vi gav tecken att det vore snällt om han föll av något och gav oss spelrum. Tillslut var vi nästan "farligt" inpressade mellan den båten och skäret, frisk vind, hög fart, Albin 78 som är erkänt vek och lätt skär upp vid vindbyar. Vi lyckades dock få stopp genom att släppa ut och fladdra med seglen, och sedan falla av bakom honom och sedan återta "jakten" i lä.

Vårt fel: Dålig framförhålling. Helt klart är vi väjningsskyldiga. Vi borde ha gått akter om honom mycket tidigare. Kunde bara inte tro att han med berått mod skulle pressa oss upp mot klippan.
Man kan tycka att han kunde varit "shysst" och ge oss fri väg. Typ regel 2b där det ju sägs "särskilda omständigheter, inbegripet förekommande inskränkningar i berörda fartygs manövreringsmöjligheter, vilka kan göra en avvikelse från dessa regler nödvändig för att undgå överhängande fara." Men det är ju inget man kan kräva, utan är enbart en fråga mellan den seglaren och hans hänsyn/samvete.

Men jag håller ändå oss för huvudansvariga till att situationen uppstod. Vi borde som sagt var ha förutsett detta och gått akter om honom långt tidigare :oops:

Hälsningar
Tommy

Användarvisningsbild
Guitar Nilsson
Diamantmedlem
Inlägg: 2193
Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
Ort: Myrbacka Ljusne
Kontakt:

Inlägg av Guitar Nilsson » tis 12 feb 2008, 20:19

Mitt tredje seglarår sjösatte jag tidigt och stävade ut på den som vanligt tomma Ljusne-botten seglade rätt ut mot solen. Efter en god stund ser jag en annan seglare långt borta på min babordssida som kanske kommer att skära min kurs. Jo bäringen är efter en stund den samma. Men duktig som jag är vill jag inte stressa honom och vingla i kursen, han ska ju väja. Till slut möts vi och han väjer akter om mig i senasste laget. För att visa att inte jag är en långsint surkart ropar jag:
-"Skepp ohoj, nu är det härliga tider"!
Han nickade och sa nåt kort jag inte hörde. Strunt samma, det var ettt fantastiskt väder och jag seglade världens vackraste båt, vad kunde störa mig? Efter en stund tittade jag uppåt storseglet vars bom pekade åt styrbord... Få se nu han kom från babord... högerregeln...... hm, skits helvete, det var ju han som hade vinden in från styrbord! Pinsamt värre, jag var ju inte ens berusad.

Slutsats: Långvarigt segellöst snipåkande har satt sina spår. Med den väjde jag för alla seglare utan att tänka på vilken sida av storen vinden blåste på. :oops:
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.

Användarvisningsbild
Fredrik
Diamantmedlem
Inlägg: 868
Blev medlem: sön 10 sep 2006, 19:13
Ort: Göteborg

Inlägg av Fredrik » ons 13 feb 2008, 08:38

Tommy skrev: Skäret närmade sig med oroväckande hastighet (eller kanske det var vi som närmade oss det, skit samma :) ). Den där båten bara lovade och lovade och pressade oss närmare skäret. Vi gav tecken att det vore snällt om han föll av något och gav oss spelrum. Tillslut var vi nästan "farligt" inpressade mellan den båten och skäret, frisk vind, hög fart, Albin 78 som är erkänt vek och lätt skär upp vid vindbyar. Vi lyckades dock få stopp genom att släppa ut och fladdra med seglen, och sedan falla av bakom honom och sedan återta "jakten" i lä.
Det är ju aldrig tillåtet att sätta upp någon annan på ett grund, oavsett om du är läbåt eller kommer för styrbords halsar. Om ett överlapp råder, har du ju inte något annat val än att hålla din kurs och fart för att undvika att gå på grund. Den andra båten är skyldig att hålla undan för att undvika kollission. Det verkar ju som att ni seglade under "kappseglingslika" förhållanden, vilket får mig att tro att bägge båtarna var med på att köra lite "tufft". Korrekt att göra i det läget som lovartbåt är att högt ropa "Plats för land!" och därefter se till att hålla sin kurs för att undvika grundet. Lämnar inte den andra båten plats, har han/hon brutit mot sjövägsreglerna.

Det verkar som att ni ändå löste situationen på ett föredömligt sätt, som kunde bromsa in och väja. Det är inte alltid som situationen tillåter detta, går man t.ex. platt läns går det ju inte att bromsa på annat sätt än att man lovar upp.
X-342 SWE 18 "Kexet"

Användarvisningsbild
Tommy
Diamantmedlem
Inlägg: 1867
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 17:49

Inlägg av Tommy » ons 13 feb 2008, 12:42

ja, min tolkning är densamma som din. Vi ropade säkert något, kanske inte just Plats för Land men något i den stilen. Sekunderna tickade iväg och landet närmade sig så tillslut var det bara att forsa ner tätt akter om den andra båten.

Han borde nog ha lämnat plats i den situation som rådde, men grundfelet var ändå solklart vårt som inte förutsåg och agerade tidigare :oops:

... vilka kan göra en avvikelse från dessa regler nödvändig för att undgå överhängande fara."

Intressant denna 2b. Om det finns en regel som säger att man kan avvika från regeln så är ju det också en regel... :wink: Men en viss flexibilitet verkar det dock öppnas för, om det handlar om överhängande fara.

Hälsningar
Tommy

SWE54
Diamantmedlem
Inlägg: 2674
Blev medlem: lör 23 dec 2006, 21:54

Inlägg av SWE54 » ons 13 feb 2008, 13:32

Tommy skrev:ja, min tolkning är densamma som din. Vi ropade säkert något, kanske inte just Plats för Land men något i den stilen. Sekunderna tickade iväg och landet närmade sig så tillslut var det bara att forsa ner tätt akter om den andra båten.

Han borde nog ha lämnat plats i den situation som rådde, men grundfelet var ändå solklart vårt som inte förutsåg och agerade tidigare :oops:

... vilka kan göra en avvikelse från dessa regler nödvändig för att undgå överhängande fara."

Intressant denna 2b. Om det finns en regel som säger att man kan avvika från regeln så är ju det också en regel... :wink: Men en viss flexibilitet verkar det dock öppnas för, om det handlar om överhängande fara.

Hälsningar
Tommy
Svårt såklart att få en klar bild över hur det egentligen såg ut men jag är inte så säker på att ni egentligen gjorde något fel. Det uppstod en närsituation eftersom ni båda seglade åt samma håll och närmade er varandra för ni skulle runt samma hinder. På vilket sätt skulle den andra ha rätt till väg? Även om den andra är läbåt så är man ju tvungen att lämna plats för hinder.
Att i efterhand se att man skulle nog gått akterom tidigare blir väl en efterhandskonstruktion, eller..?

Användarvisningsbild
Guitar Nilsson
Diamantmedlem
Inlägg: 2193
Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
Ort: Myrbacka Ljusne
Kontakt:

Inlägg av Guitar Nilsson » ons 13 feb 2008, 15:43

Var inte den jäkeln upphinnande båt när han klämde dig mot land?
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.

Spider
Diamantmedlem
Inlägg: 681
Blev medlem: mån 15 okt 2007, 09:58
Ort: Stockholm

Inlägg av Spider » ons 13 feb 2008, 15:52

Guitar Nilsson skrev:Var inte den jäkeln upphinnande båt när han klämde dig mot land?
Sånt erkänner man aldrig, inte jag i allafall ALDRIG :evil:

Användarvisningsbild
Tommy
Diamantmedlem
Inlägg: 1867
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 17:49

Inlägg av Tommy » ons 13 feb 2008, 15:53

Hej!

Jo, jag håller med om att han inte betedde sig helt shysst. Tråden var ju dock "Mina regelbrott" :roll: så jag klassar det främst som ett sådant..
Även om det behövs två för en tango..

Upphinnande var det inte, för vi seglade sida vid sida för halv vind i ungefär samma fart. Det var bara det att det råkade komma ett skär i vägen för mig.. :oops:

Hälsningar
Tommy

Spider
Diamantmedlem
Inlägg: 681
Blev medlem: mån 15 okt 2007, 09:58
Ort: Stockholm

Inlägg av Spider » ons 13 feb 2008, 16:04

Tommy skrev:Hej!

Jo, jag håller med om att han inte betedde sig helt shysst. Tråden var ju dock "Mina regelbrott" :roll: så jag klassar det främst som ett sådant..
Även om det behövs två för en tango..

Upphinnande var det inte, för vi seglade sida vid sida för halv vind i ungefär samma fart. Det var bara det att det råkade komma ett skär i vägen för mig.. :oops:

Hälsningar
Tommy
Det var ju det jag sa :wink:

Användarvisningsbild
Tommy
Diamantmedlem
Inlägg: 1867
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 17:49

Inlägg av Tommy » ons 13 feb 2008, 16:17

Hej Spindeln!

Nu har du nog blandat ihop korten lite, Håkan undrade ju om inte den jäkeln var upphinnande båt. I såfall hade han ju varit väjningskyldig.. (dvs det hade då varit fördel mig) :wink:
Men jag tror inte han var det... Alltså känner jag det som att jag var huvudskyldig i detta fall :oops:

Så det jag gjorde var att jag inte "erkände att han var skyldig", utan jag vihöll att det var mitt Regelbrott :)

Och det renderade dessa lustiga kommentar
Sånt erkänner man aldrig, inte jag i allafall ALDRIG
...
Det var ju det jag sa

Lite kul blev det allt! 8)

Spider
Diamantmedlem
Inlägg: 681
Blev medlem: mån 15 okt 2007, 09:58
Ort: Stockholm

Inlägg av Spider » ons 13 feb 2008, 16:37

Tommy skrev:Hej Spindeln!

Nu har du nog blandat ihop korten lite, Håkan undrade ju om inte den jäkeln var upphinnande båt. I såfall hade han ju varit väjningskyldig.. (dvs det hade då varit fördel mig) :wink:
Men jag tror inte han var det... Alltså känner jag det som att jag var huvudskyldig i detta fall :oops:

Så det jag gjorde var att jag inte "erkände att han var skyldig", utan jag vihöll att det var mitt Regelbrott :)

Och det renderade dessa lustiga kommentar
Sånt erkänner man aldrig, inte jag i allafall ALDRIG
...
Det var ju det jag sa

Lite kul blev det allt! 8)
Lite misförstånd tror jag.
Jag menade ju just det att man aldrig erkänner att man blir upphunnen (självklart är man snabbast på fjärden), det gör ju inte du heller, för då hade skulden varit hans
8)
Snacka om att humorn försvinner när man måste förklara sig. Det var nog lite långsökt, men jag kunde inte låta bli.
Sorry om det blev lite trådkap :wink:

Skriv svar