Hur undviker man rost på kölen? Innan sjösättningen i våras så slipade jag bort all synlig rost och grundade med Primocon. På detta så målade jag 2 lager Cruser Eco. Nu efter en säsong i sjön på ostkusten så finns rosten där igen...
Lasse M
Rostig köl
Om det rostat redan efter en säsong så var nog färgskiktet för tunnt. 6-10 lager epoxi är ett alternativ som bör hålla rosten borta under överskådlig framtid. Det räcker inte att slipa bort den synliga rosten, utan hela kölen bör renslipas. Köp en båt med blyköl nästa gång så slipper du problemen!
//Daniel
Re: Rostig köl
bottenfärg skyddar inte mot rost...Lasse M skrev:Hur undviker man rost på kölen? Innan sjösättningen i våras så slipade jag bort all synlig rost och grundade med Primocon. På detta så målade jag 2 lager Cruser Eco. Nu efter en säsong i sjön på ostkusten så finns rosten där igen...
Lasse M
Då behövs det ett antal alger epoxi som sotaren redan nämnde.
Peter
segla en Mustang, www.elvstrom-mustang.org
segla en Mustang, www.elvstrom-mustang.org
Joeh! Man vælger da båd efter kølmateriale!
Min første båd var en Solus 24 med jernkøl, som jeg havde fra 1978-83. Det var en lang kamp mod rusten. På selve køloverfladen kan man nogenlunde holde en køl fri for rust med epoximaling (Hempels Light Primer). Men skal det være godt så skal den sandblæses grundigt og males umiddelbart. Men på overkanten af kølen kan man ikke komme til uden at afmontere kølen, og det betyder at der hele tiden siver rust ud i mellemrummet mellem glasfiberskrog og køl.
Det var ikke til at holde ud, så derfor var det et helt klart designkriterie at min næste båd skulle have blykøl. Alle både med jernkøl var bare diskvalificerede på forhånd - udover rusten er jern jo også et dårligere kølmateriale, lavere vægtfylde. Billigt ja, men alt for dårligt.
Så båden blev en svensk Beason 31 fra 1984 med en dejlig blykøl som aldrig har givet anledning til problemer.
Min første båd var en Solus 24 med jernkøl, som jeg havde fra 1978-83. Det var en lang kamp mod rusten. På selve køloverfladen kan man nogenlunde holde en køl fri for rust med epoximaling (Hempels Light Primer). Men skal det være godt så skal den sandblæses grundigt og males umiddelbart. Men på overkanten af kølen kan man ikke komme til uden at afmontere kølen, og det betyder at der hele tiden siver rust ud i mellemrummet mellem glasfiberskrog og køl.
Det var ikke til at holde ud, så derfor var det et helt klart designkriterie at min næste båd skulle have blykøl. Alle både med jernkøl var bare diskvalificerede på forhånd - udover rusten er jern jo også et dårligere kølmateriale, lavere vægtfylde. Billigt ja, men alt for dårligt.
Så båden blev en svensk Beason 31 fra 1984 med en dejlig blykøl som aldrig har givet anledning til problemer.
Hans-Henrik
Beason 31 D404 Dancing Wave - Lynæs Danmark
Beason 31 D404 Dancing Wave - Lynæs Danmark
En sak man ofta glömmer är att järnkölar kan ingå som styrkeförband i båten och att priset är mycket lägre för råmaterialet. Likadant är bly problematiskt om man tänker miljö och hantering, betydligt mer än järn. Att blykölar har större täthet och man kan sänka tyngdpunkten något litet är naturligtvis korrekt, men det spelar mindre roll än man tror om konstruktören har räknat på saken. Det lär finnas båtar där man rälnat på en blyköl, men sedan valt gjutjärn för kostnadernas skull - där kan det naturligtvis märkas.
Det finns ett läge när man skall vara särskilt försiktig, och det är om man har en ingjuten barlastköl. Denna är helt oåtkomlig (naturligtvis) och skulle den börja rosta har man bekymmer. IF har denna lösning, och skulle man gå på så till den milda grad attdet går hål gäller det att torka ur effektivt, och göra en förstklassig lagning. Här är bly att föredra, åtminstone ur båtens synpunkt. Ändock ser man få IF-ägare i terapi, åtminstone inte av denna anledning. Min uppfattning (som ägare till en järnkölsförsedda båtar de senaste 25 åren eller så, varav den senaste i 18 år) är att man ganska lätt kan måla dem på ett adekvat sätt. I många fall kan man sedan ganska enkelt fylla/täta skarven mellan köl och skrov med ett tätningsmedel, men har tillverkaren glömt måla kölens ovansida på ett adekvat sätt blir det ju inte bra i längden. Men då är det ett tillverkningsfel, inte direkt ett materialfel.
Primocon är en sk spärrskiktsfärg, avsedd att lägga mellan gammal och ny bottenfärg, och den hjälper inte mot rost. 8-10 lager tät grundfärg (typ, Interprotect) eller ett rostskyddsprogram för undervattensbruk är vad man skall satsa på. Vanlig "gammaldags blymönja (förbjuden!) eller zinkrik grundfärg kan säkert duga det också, men ren yta, noggrann målning och många lager finns det inga alternativ till.
Det finns ett läge när man skall vara särskilt försiktig, och det är om man har en ingjuten barlastköl. Denna är helt oåtkomlig (naturligtvis) och skulle den börja rosta har man bekymmer. IF har denna lösning, och skulle man gå på så till den milda grad attdet går hål gäller det att torka ur effektivt, och göra en förstklassig lagning. Här är bly att föredra, åtminstone ur båtens synpunkt. Ändock ser man få IF-ägare i terapi, åtminstone inte av denna anledning. Min uppfattning (som ägare till en järnkölsförsedda båtar de senaste 25 åren eller så, varav den senaste i 18 år) är att man ganska lätt kan måla dem på ett adekvat sätt. I många fall kan man sedan ganska enkelt fylla/täta skarven mellan köl och skrov med ett tätningsmedel, men har tillverkaren glömt måla kölens ovansida på ett adekvat sätt blir det ju inte bra i längden. Men då är det ett tillverkningsfel, inte direkt ett materialfel.
Primocon är en sk spärrskiktsfärg, avsedd att lägga mellan gammal och ny bottenfärg, och den hjälper inte mot rost. 8-10 lager tät grundfärg (typ, Interprotect) eller ett rostskyddsprogram för undervattensbruk är vad man skall satsa på. Vanlig "gammaldags blymönja (förbjuden!) eller zinkrik grundfärg kan säkert duga det också, men ren yta, noggrann målning och många lager finns det inga alternativ till.
Anders S
Träbåtsfolk pratar ofta om järnmönja som rostskydd, som tydligen skall vara överlägset i längden. T. ex. http://www.wiss.se/smabatsvarv/tips/jarnmonja.html. Googla på järnmönja, så hittar ni fler variationer på samma tema.
Själv har jag en IF med den ingjutna järnkölen, och jag behöver ingen terapi. I alla fall inte p.g.a. kölen...
Själv har jag en IF med den ingjutna järnkölen, och jag behöver ingen terapi. I alla fall inte p.g.a. kölen...
Jag misstänker starkt att Farbror Marieholm har hällt litet tunnflytande polyesterspackel i kölfickan också.fredrikk skrev:
Själv har jag en IF med den ingjutna järnkölen, och jag behöver ingen terapi. I alla fall inte p.g.a. kölen...
Om man nu inte genom ovanlig ovarsamhet skubbar av all plasten mot hård delar av skärgården händer inte så mycket. Det är bara ett exempel på när man får tänka sig för litet extra närom man behöver laga.
Anders S
Tack för alla intressanta inlägg.
Skall forska vidare på ämnet järnmönja och se vart det leder.
Beträffande Primocon så kunde jag inte hitta någonting om rostskydd i Internationals produktblad. Färgen är specificerat som en grundfärg för bottenmålning med egenskaper som gör den lämplig som spärrskikt vid byte av bottenfärg.
Lasse M
Skall forska vidare på ämnet järnmönja och se vart det leder.
Beträffande Primocon så kunde jag inte hitta någonting om rostskydd i Internationals produktblad. Färgen är specificerat som en grundfärg för bottenmålning med egenskaper som gör den lämplig som spärrskikt vid byte av bottenfärg.
Lasse M
Frågan är väl vad man kan måla ovanpå järnmönjan? Går det att spackla t ex?Lasse M skrev:Tack för alla intressanta inlägg.
Skall forska vidare på ämnet järnmönja och se vart det leder.
Beträffande Primocon så kunde jag inte hitta någonting om rostskydd i Internationals produktblad. Färgen är specificerat som en grundfärg för bottenmålning med egenskaper som gör den lämplig som spärrskikt vid byte av bottenfärg.
Lasse M
Skillnad på bly och bly
JIPPIE! en chans att vara beservisser 
bly problematiskt om man tänker miljö och hantering, betydligt mer än järn. [quote]¨
Bly i den här formen har inte mer miljöpåverkan än järn. Metaliskt bly kan bara komma ut i naturen när den förångas. I det här fallet vid gjutningen. Blyångorna kan tas upp av levande organismer, lagras och snurra runt i ekosystemet. Om du skulle skava av lite mot en sten har inte mer påverkan än om du råkar slå ur en bit av din järnköl. Man kan väl förutsätta ett framställningen av järnkölar ocks har en viss miljöpåverkan.
Som jägare har jag följt debatten om blyhagel. Blyförbudet vid sjöfågeljakt över vatten bygger på att man har hittat hagel i krävan på änder som äter grus. Av detta har man gjort antagandet att blyet skulle kunna tas upp av kroppen över tid.
Det finns många tusentals ton bly i terrängen, mest i form av blymantlade kablar. Det finns också en del bly i skjutvallar och på försvarmaktensövningsfält, samt en del i skog och mark som härstammar från mindre lyckade jaktskott. Bly av den här typen kan inte frigöras i naturer och tas upp i näringskjedjan. Den kan mer ses som en form av osynlig nedskräpning. Den största miljöboven var blyad bensin.
bly problematiskt om man tänker miljö och hantering, betydligt mer än järn. [quote]¨
Bly i den här formen har inte mer miljöpåverkan än järn. Metaliskt bly kan bara komma ut i naturen när den förångas. I det här fallet vid gjutningen. Blyångorna kan tas upp av levande organismer, lagras och snurra runt i ekosystemet. Om du skulle skava av lite mot en sten har inte mer påverkan än om du råkar slå ur en bit av din järnköl. Man kan väl förutsätta ett framställningen av järnkölar ocks har en viss miljöpåverkan.
Som jägare har jag följt debatten om blyhagel. Blyförbudet vid sjöfågeljakt över vatten bygger på att man har hittat hagel i krävan på änder som äter grus. Av detta har man gjort antagandet att blyet skulle kunna tas upp av kroppen över tid.
Det finns många tusentals ton bly i terrängen, mest i form av blymantlade kablar. Det finns också en del bly i skjutvallar och på försvarmaktensövningsfält, samt en del i skog och mark som härstammar från mindre lyckade jaktskott. Bly av den här typen kan inte frigöras i naturer och tas upp i näringskjedjan. Den kan mer ses som en form av osynlig nedskräpning. Den största miljöboven var blyad bensin.
Rock 20
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Mjaho?
Hur var det nu med romarns vatten? Nå, det kanske är en skröna.
Men nog kan bly komma ut i naturen via tex blykölar eller blymönja. Det är väl mest så att man gör en avvägning, där man menar att det är lite bly som släpps ut via blykölkar, och för mycket (tydligen) via blymönja (för det finns inte att köpa, sägs det). Man gör allt man kan för att minska blymängderna i samhället, tex blyfri lödning. Hade det bara varit problem vid smältning så hade det lätt kunnat hanterats för lödning, istället används mycket kostsamma alternativa lödtenn, som inte alls är så bra som de med bly i.
Bly påminner på många sätt om kvicksilver, som också för inte alltför länge sedan ansågs hyfsat acceptabelt; det fanns i många produkter. Numera nästan helt borta.
Här menar jag att användare måste ha koll på riskerna, och sedan fatta lämpliga beslut. Olika typer av risker måste vägas mot varandra, och risker mot andra egenskaper. På det sätt som vi gör, tex när vi tar en promenad.
/J
Hur var det nu med romarns vatten? Nå, det kanske är en skröna.
Men nog kan bly komma ut i naturen via tex blykölar eller blymönja. Det är väl mest så att man gör en avvägning, där man menar att det är lite bly som släpps ut via blykölkar, och för mycket (tydligen) via blymönja (för det finns inte att köpa, sägs det). Man gör allt man kan för att minska blymängderna i samhället, tex blyfri lödning. Hade det bara varit problem vid smältning så hade det lätt kunnat hanterats för lödning, istället används mycket kostsamma alternativa lödtenn, som inte alls är så bra som de med bly i.
Bly påminner på många sätt om kvicksilver, som också för inte alltför länge sedan ansågs hyfsat acceptabelt; det fanns i många produkter. Numera nästan helt borta.
Här menar jag att användare måste ha koll på riskerna, och sedan fatta lämpliga beslut. Olika typer av risker måste vägas mot varandra, och risker mot andra egenskaper. På det sätt som vi gör, tex när vi tar en promenad.
/J
Hur det ligger till med bly i metallisk form vet jag inte. Men blymönja (blyoxid) är definitivt olämplig ur hälso- och miljösynpunkt. Slipdamm från blymönja är ett klassiskt sätt att bli blyförgiftad på.
Järnmönjan däremot är ogiftig och blir efter härdningen tät. Den fungerar utmärkt som primer, och skyddar (om man målar många, mycket tunna lager och verkligen låter den härda) effektivt mot rost. Den går utmärkt att måla över med bottenfärg, och att spackla över. Lätt att göra själv (hematit, kokt linolja och torkmedlet xerotin). Annars tillverkar Claessons i Genarp den allra bästa mönjan. Har själv goda erfarenheter av järnmönja, både som rostskyddsfärg och primer. Linolja är ätlig, och järnoxid är ogiftigt.
Dock tycker jag inte att mönjan kan mäta sig med en rejäl epoxibehandling av järnkölen. Ett antal lager oförtunnad epoxi, som följs av ett par lager förtjockad och som avslutas med slipning... det håller verkligen forever. Och tål att skrapa emot en berghäll. Kör man med skydd, lösningsmedelfri epoxi (typ West) och låter den härda ut ordentligt innan slipning, så är det inte särskilt vanskligt för hälsan heller.
Järnmönjan däremot är ogiftig och blir efter härdningen tät. Den fungerar utmärkt som primer, och skyddar (om man målar många, mycket tunna lager och verkligen låter den härda) effektivt mot rost. Den går utmärkt att måla över med bottenfärg, och att spackla över. Lätt att göra själv (hematit, kokt linolja och torkmedlet xerotin). Annars tillverkar Claessons i Genarp den allra bästa mönjan. Har själv goda erfarenheter av järnmönja, både som rostskyddsfärg och primer. Linolja är ätlig, och järnoxid är ogiftigt.
Dock tycker jag inte att mönjan kan mäta sig med en rejäl epoxibehandling av järnkölen. Ett antal lager oförtunnad epoxi, som följs av ett par lager förtjockad och som avslutas med slipning... det håller verkligen forever. Och tål att skrapa emot en berghäll. Kör man med skydd, lösningsmedelfri epoxi (typ West) och låter den härda ut ordentligt innan slipning, så är det inte särskilt vanskligt för hälsan heller.