På måndag åker båten i.
Offeranod på axeln eller inte.
Min erfarenhet är: Ingen anod = ingen beväxtning på propellern.
Och vise versa.
korallrev på propellern i september eller rost i motorn.
Vilket ska jag välja?
Offeranod eller inte
-
Anders S
Kanske försent, men...
Har du beväxning på propellern i brons betyder det att anoden fungerar väl, och ser till att ingen zink (det finns litet zink i de flesta bronser också) lakas ur propellern. Annars brukar propellrar skydda sig själva genom att det bildas ett litet kopparoxidskikt på ytan (ett sådant som SXK gillar). Axelanoden skyddar inte motorn mot rost i första hand (det är för mycket lager, fett och annat mellan axeln och motorgodset för att man skall kunna få någon effekt den vägen), utan ser till att brons- och mässingsbeslag (propeller, stävlager, genomföringar etc) inte får \"mässingsröta\". Jag målar själv propellern med en hård kopparbaserad färg (behövs så litet) och har en anod på axeln. Slits färgen av under slutet av säsongen må det vara hänt. Havstulpanerna anfaller i slutet juni - början på juli (har jag för mig) och det är då de söker bostad som giftverkan från kopparn (färgen eller propellern) behövs för att hålla de små liven på avstånd.
Men jag har också haft förfärliga mängder havstulpaner på propellern, och det minskar effektiviten i stor omfattning. Jag har hellre snäckproblem än den gnagande osäkerheten vad som fräts ner i stället för anoden.
Anders S.
Har du beväxning på propellern i brons betyder det att anoden fungerar väl, och ser till att ingen zink (det finns litet zink i de flesta bronser också) lakas ur propellern. Annars brukar propellrar skydda sig själva genom att det bildas ett litet kopparoxidskikt på ytan (ett sådant som SXK gillar). Axelanoden skyddar inte motorn mot rost i första hand (det är för mycket lager, fett och annat mellan axeln och motorgodset för att man skall kunna få någon effekt den vägen), utan ser till att brons- och mässingsbeslag (propeller, stävlager, genomföringar etc) inte får \"mässingsröta\". Jag målar själv propellern med en hård kopparbaserad färg (behövs så litet) och har en anod på axeln. Slits färgen av under slutet av säsongen må det vara hänt. Havstulpanerna anfaller i slutet juni - början på juli (har jag för mig) och det är då de söker bostad som giftverkan från kopparn (färgen eller propellern) behövs för att hålla de små liven på avstånd.
Men jag har också haft förfärliga mängder havstulpaner på propellern, och det minskar effektiviten i stor omfattning. Jag har hellre snäckproblem än den gnagande osäkerheten vad som fräts ner i stället för anoden.
Anders S.
-
Calle C
-
Calle C
-
Anders S
Det finns två sorters galvanisk korrosion. Den ena använder ström (t ex från batteriet) och den andra bildar ström (t ex mellan en RF propelleraxel och en genomföring. En offeranod skydddar mot båda typerna, och ett eventuellt strömläckage ut i vattnet är speciellt obehagligt - det går ibland fort.
När det gäller propelleraxelanoden skyddar den i första hand propellern, i andra hand propelleraxeln. Bronspropellern är i princip mindre ädel än propelleraxeln, men i frånvaro av syre fungerar inte vanliga RF stål på avsett sätt, och kan korrodera. bland annat därför skall man (tycker jag) inte alls chansa just där. På min båt är det den enda anoden och med den drivningen jag har kan den aldrig skydda motorn, alls. I en traditionell drivlina kan fettskiktet i lager och bussningar brytas ner, och då kan man säkert få metallkontakt ända in i motorn - åtminstone ibland. Ännu bättre är att ha en anod som förbinds med kabel till motorn om man är minsta nervös.
De riktiga stolpskotten råkar man nog ut för när man av misstag kopplar på ström, ut i beslagen. Jag kopplade en oljetryckgivare fel en gång, och frätte upp hela anoden på en säsong (den håller vanligen flera). Jag har hört talas om ett ankarspel som hade motorminus ut i kabelariet och sedan gick strömmen via katoden \"ankarkättingen\" ut i elektrolyten \"havet\" och frätte ner anoden, i det här fallet ett segeldrev av aluminium, Den lilla offeranoden på drevet försvann på nolltid. En dubbelpolig brytare till ankarspelet hade löst problemet.
En annan gång tappade jag ett mynt i ett ventilhus (äldre modell). Det gick sönder förfärligt fort. Ingen anod hade skyddat där om de inte varit förbundna med genomföringarna - och då MÅSTE man ha en anod.
När det gäller propelleraxelanoden skyddar den i första hand propellern, i andra hand propelleraxeln. Bronspropellern är i princip mindre ädel än propelleraxeln, men i frånvaro av syre fungerar inte vanliga RF stål på avsett sätt, och kan korrodera. bland annat därför skall man (tycker jag) inte alls chansa just där. På min båt är det den enda anoden och med den drivningen jag har kan den aldrig skydda motorn, alls. I en traditionell drivlina kan fettskiktet i lager och bussningar brytas ner, och då kan man säkert få metallkontakt ända in i motorn - åtminstone ibland. Ännu bättre är att ha en anod som förbinds med kabel till motorn om man är minsta nervös.
De riktiga stolpskotten råkar man nog ut för när man av misstag kopplar på ström, ut i beslagen. Jag kopplade en oljetryckgivare fel en gång, och frätte upp hela anoden på en säsong (den håller vanligen flera). Jag har hört talas om ett ankarspel som hade motorminus ut i kabelariet och sedan gick strömmen via katoden \"ankarkättingen\" ut i elektrolyten \"havet\" och frätte ner anoden, i det här fallet ett segeldrev av aluminium, Den lilla offeranoden på drevet försvann på nolltid. En dubbelpolig brytare till ankarspelet hade löst problemet.
En annan gång tappade jag ett mynt i ett ventilhus (äldre modell). Det gick sönder förfärligt fort. Ingen anod hade skyddat där om de inte varit förbundna med genomföringarna - och då MÅSTE man ha en anod.
-
Calle C
-
Anders S
Rent teoretiskt borde ingenting hända med dina genomföringar om de inte har galvanisk \"elektrisk\" kontakt. Men havsvatten är både en (dålig) ledare och en (svag) elektrolyt så förutsättningarna för kontakt kan uppstå direkt då du sjösätter. Givetvis spelar avståndet mellan de olika beslagen roll för hur snabbt (långsamt, snarare) det går. Men rent principiellt kan inte ett plast- eller träskrov inte helt hindra att en elektronvandring uppstår när båten väl är i vattnet, även om den i de flesta fall är svag.
Därför kommer det att uppstå en (svag) erodering av den oädlaste metallen. Olika beslag av gulmetall är olika ädla, så man kan inte helt utesluta korrosion ens med bara gulmetalgenomföringar (men den risken är liten). Får däremot beslagen elektrisk kontakt med varandra kommer det att gå mycket snabbare. Det finns två skolor här: Antingen ser man till att inga beslag har kontakt eller så garanterar man dem kontakt med en offeranod via goda kabelförbindelser. Själv tror jag på att hålla isär genomföringarna. Men det finns fällor - t ex en armeringstråd i en spiralslang, någon som \"jordat\" radion i en sjövattengenomföring etc.
Däremot blir förhållandet ett annat om man har olika metaller i kontakt med varandra samt i elektrolyt (havet). Då är den galvaniska cellen garanterad. I de lägena måste man ha en offeranod. Därav min rekommendation om en offeranod med bronspropeller och stålaxel.
En inte helt välkänd fälla är att vanligt rostfritt har två lägen, passift och aktivt. Om det med hjälp av syre kan formas ett tunt oxidskikt på ytan blir RF stål passivt. I detta läge är det mer ädelt än om det är aktivt, vilket kan inträffa i en syrefattig miljö, t ex mot skrovsidan. På så sätt kan en galvanisk cell uppstå och även RF stål frätas bort, kanske överraskande för några. Men hittar man en \"rostig\" rostfri bult är detta den allra troligaste förklaringen.
Det är inte så att jag är superängslig, men en offeranod och besvär med snäckor är i mitt tycke ett rimligt pris att betala för en viss sinnesfrid.
Anders S.
Därför kommer det att uppstå en (svag) erodering av den oädlaste metallen. Olika beslag av gulmetall är olika ädla, så man kan inte helt utesluta korrosion ens med bara gulmetalgenomföringar (men den risken är liten). Får däremot beslagen elektrisk kontakt med varandra kommer det att gå mycket snabbare. Det finns två skolor här: Antingen ser man till att inga beslag har kontakt eller så garanterar man dem kontakt med en offeranod via goda kabelförbindelser. Själv tror jag på att hålla isär genomföringarna. Men det finns fällor - t ex en armeringstråd i en spiralslang, någon som \"jordat\" radion i en sjövattengenomföring etc.
Däremot blir förhållandet ett annat om man har olika metaller i kontakt med varandra samt i elektrolyt (havet). Då är den galvaniska cellen garanterad. I de lägena måste man ha en offeranod. Därav min rekommendation om en offeranod med bronspropeller och stålaxel.
En inte helt välkänd fälla är att vanligt rostfritt har två lägen, passift och aktivt. Om det med hjälp av syre kan formas ett tunt oxidskikt på ytan blir RF stål passivt. I detta läge är det mer ädelt än om det är aktivt, vilket kan inträffa i en syrefattig miljö, t ex mot skrovsidan. På så sätt kan en galvanisk cell uppstå och även RF stål frätas bort, kanske överraskande för några. Men hittar man en \"rostig\" rostfri bult är detta den allra troligaste förklaringen.
Det är inte så att jag är superängslig, men en offeranod och besvär med snäckor är i mitt tycke ett rimligt pris att betala för en viss sinnesfrid.
Anders S.
-
Calle C
-
Anders S
-
Calle C
Hej igen Anders
Du behöver inte ge något löfte, Jag vet i stort vad jag gör.
Det var bara lite av ditt första svar som förbryllade mig.
Ville helt enkelt klargöra att det inte är någonting som blivit förbisett.
Däremot kom det fram en massa som jag inte har tänkt på s.ex. armeringar i slangar eller metalliserade tryckslangar m.m.
Hoppas få se dig på Sveriges framsida i sommar.
Du behöver inte ge något löfte, Jag vet i stort vad jag gör.
Det var bara lite av ditt första svar som förbryllade mig.
Ville helt enkelt klargöra att det inte är någonting som blivit förbisett.
Däremot kom det fram en massa som jag inte har tänkt på s.ex. armeringar i slangar eller metalliserade tryckslangar m.m.
Hoppas få se dig på Sveriges framsida i sommar.
-
Anders S
-
Anders S
-
Calle C
-
Miguel Midhage
\"Rostfri korrosion\"
Jag läste med intresse raderna rubriken \"Anders\" skrev om det något okända fenomenet att \"rostfritt stål\" till synes kan frätas bort av sig själv. Jag måste fråga Anders om jag är på rätt spår när det gäller mina antaganden om RF -stål och korrosion. Båten är en koster med kraftiga beslag i RF
Jag citerar ur min skrift från Vagabondklubbens hemsida:
\"Såväl beslagen på rodret som de i skrovet fastbultade beslagen hade urgröpningar liknande längsgående \"ådring\" i ytskiktet. På ett ställe på beslagen i skrovet fann jag ett hål, ett par millimeter brett. Jag fick en duktig svetsare i rostfritt att laga detta och han ställde även diagnosen \"galvanisk korrosion\".
Jag var minst sagt förbryllad över detta, då det ju var samma material i beslagen. Jag kunde dock konstatera att det var olika kvalité på de genomgående bultar och muttrar som användes, jämfört med den som var i beslagen. Bult och mutter var i syrafast, under det att beslagen föreföll vara av något lägre kvalité. Kunde detta möjligen vara orsaken? Enligt galvaniska spänningskedjan borde det inte vara så stor potentialskillnad att det skulle ge upphov till korrosion.
Jag målade noggrannt över beslagen med \"VC 17 Tar\" och monterade offeranoder av större rektangulär modell på beslagen på rodret. Dessa förband jag även med en 1,5mm2 kabel (med skyddshölje) till beslagen på skrovet. Dessa tre anoder äts numera upp fullständigt på två säsonger.
Båten ligger på västkusten i vatten som ej är strömmande, men ändå förhållandevis sött då Nordre älv har sitt utflöde inte så långt bort. Med andra ord, en förhållandevis mild miljö för anoderna.
Jag har vid närmare studier i ämnet troligen ringat in orsaken. Det är antagligen en form av galvanisk korrosion som kallas \"gropkorrosion\". Den uppstår just på rostfritt stål under vattenytan. Små skador i ytskiktet på stålet kan leda till att ytan blir katod och det underliggande materialet blir anod\".
Nb! Skrovet är i GAP och inga av beslagen är förbundna till andra delar av metall i skrov motor eller liknande. Vare sig vår båt eller grannbåtar ligger kontinuerligt för landström. Båten liggger halva tiden av sommaren i, just det, Strömstad.
Tror Du att jag är på rätt spår Anders? Gropkorrosion?
Mvh
Jag citerar ur min skrift från Vagabondklubbens hemsida:
\"Såväl beslagen på rodret som de i skrovet fastbultade beslagen hade urgröpningar liknande längsgående \"ådring\" i ytskiktet. På ett ställe på beslagen i skrovet fann jag ett hål, ett par millimeter brett. Jag fick en duktig svetsare i rostfritt att laga detta och han ställde även diagnosen \"galvanisk korrosion\".
Jag var minst sagt förbryllad över detta, då det ju var samma material i beslagen. Jag kunde dock konstatera att det var olika kvalité på de genomgående bultar och muttrar som användes, jämfört med den som var i beslagen. Bult och mutter var i syrafast, under det att beslagen föreföll vara av något lägre kvalité. Kunde detta möjligen vara orsaken? Enligt galvaniska spänningskedjan borde det inte vara så stor potentialskillnad att det skulle ge upphov till korrosion.
Jag målade noggrannt över beslagen med \"VC 17 Tar\" och monterade offeranoder av större rektangulär modell på beslagen på rodret. Dessa förband jag även med en 1,5mm2 kabel (med skyddshölje) till beslagen på skrovet. Dessa tre anoder äts numera upp fullständigt på två säsonger.
Båten ligger på västkusten i vatten som ej är strömmande, men ändå förhållandevis sött då Nordre älv har sitt utflöde inte så långt bort. Med andra ord, en förhållandevis mild miljö för anoderna.
Jag har vid närmare studier i ämnet troligen ringat in orsaken. Det är antagligen en form av galvanisk korrosion som kallas \"gropkorrosion\". Den uppstår just på rostfritt stål under vattenytan. Små skador i ytskiktet på stålet kan leda till att ytan blir katod och det underliggande materialet blir anod\".
Nb! Skrovet är i GAP och inga av beslagen är förbundna till andra delar av metall i skrov motor eller liknande. Vare sig vår båt eller grannbåtar ligger kontinuerligt för landström. Båten liggger halva tiden av sommaren i, just det, Strömstad.
Tror Du att jag är på rätt spår Anders? Gropkorrosion?
Mvh