Så här, när skoreparationer och partialriggar är behandlade, är det dags för en propellerdiskussion.
På min egen ägandes var det lite segt med manöverförmågan, proppen ville inte veckla ut sig ordentligt, speciellt vid backning. Och som det nu är, med höga fribord och kort svärd rakt ner i vattnet, så driver båten för minsta vindpust. Besättningen muttrade, det verkade handla om antingen kompetensbrist eller konstruktionsfel - hursomhelst var krisen nära. Som tur var kunde jag i de få hamnar vi besökte (numera betraktar hela besättingen hamnar mest som råtthål) peka på hur andra flytetyg flöt omkring (ett nöje vid kvällsdrinken, utsikten är inspirerande. Om nu någon vill se detta som att just jag har dåligt sinnelag så vill jag bara påpeka på det stora folknöjet i vårt södra grannand: gaa paa molen, dvs gå ut ut på hamnpiren och se alla inkomande båtar gå på de okända grunden vid pirarna).
Nåja, i våras beslöt jag att byta prop.
Först bestämde jag mig för 3-bladigt:
1) snabbare reaktion vid lågt varv, och vid låg fart.
2) mindre diameter vilket skulle minska swoschande ljudet från vattenströmmen under den platta båtbottnen.
först tyckte jag att flöjlande proppar var det bästa. Och det är det nog också. Att kunna variera "pitch", dvs proppens stigning är attraktivt. För segelbåt så blir det självflöjlande som gäller, då mekaniken annars blir för fin och känslig.
Då min axel (ja, motoraxel) lutar neråt lite så måste urvalet begränsas lite till: individuellt sjävlflöjande propellerblad (säg detta 5 ggr efter 3 drinkar så förstår du hur roligt det är). Ytterst begränsat urval kvar: egentligen Maxiprop (tror jag) och Kiwiprop.
Hmmmm, tänka. Maxiprop ca 25' och Kiwiprop ... 10-12'. Kiwi är rolig, tveklöst. vore kul att testa. Men säljs från Noreg eller Holland, bästa prix från Holland. Support är .... obefintlig?
Trots allt, komplex historia. Och jag som alltid hyllar KISS (keep it supersimple / stupid).
OK, det fick bli en foldng. Igen.
Så jag köpte mig en 3 blad FoF.
Jo, den skall ju dimensioneras också: jag har en motor som sägs ge 27 hkr. Vid ett varvtal som jag inte ens kan drömma om (3600). Men vid 3400 ger den 24 hkr, vilket jag använde som dimensioneringskriterium.
I ärlighetens namn måste det sägas att detta är redan tagit hänsyn till i de flesta designprogram / xl-ark som finns. Så medvetet valde jag att underdimensionera min prop något för att få bättre manöveringsförmåga i hamn.
OK, köpt, leverat, mottaget och leveranskontrollerat. Och sedan monterat. Hur gick det då?
Mycket bra! Snabb reaktion, det går numera att lägga i backen på tomgång och båten backar! Otroligt rent - inte sant?
På motorfärd, jo sådant händer, har jag fått marginellt högre fart / lägre bränsleförbrukning. Men framförallt: lägre ljudnivå, jämnare gång. Nu kör jag mest med ca 2000 - 2400 v/min, och den totala ljudnivån accepterar hela besättningen.
Kvarvarande frågor:
- ny 2-bladig folding hade varit billigare och nästan lika bra. Men hur mycket?
- Kiwiprop hade varit intressant att prova. Någon?
- dimensioneringen: valde jag optimum eller ....
- ytbehandling: vad gör man, målning, zinkanod, ...?
/J
the turning of the screw
Screwed
Jag är i marknaden för en ny propeller till min egen, ägandes, och det koomer att bli en trebladig, flöjlande. Men så är min axel (motoraxel) betydligt mindre sluttande än Jaramaz (tror jag, men tror jag fel betyder vinkelfelet ingenting att tala om förrän vid 20 grader eller så). Men det är korrekt att en flöjlande propeller med kopplade blad inte står helt optimalt om axeln är svårt vinklad, men knappast en folding heller, i så fall.
Angående dimensionering: Propellern fungerar som en momentomvandlare, och det betyder att det vid varje varvtal finns en maximal effekt som propellern kan leverera, och följaktligen ett maximalt vridmoment som propellern kan ta upp. Skillnaden är propellerns verkningsgrad, och ibland diskuterar man denna verkningsgrad utifrån slip-begreppet, men det är fel.
Det innebär att en "för stor" propeller ofta fungerar utmärkt på dellast, dvs på låga varvtal. Man skulle tycka att den då bleve för stor, men icke, vanligen kompenserar det lägre varvtalet för belastningen. Man kan givetvis inte uppnå fullt varvtal (propellern blir för "tung") men på delbelastning kan en sådan propeller ge mycket bra resultat. Hu rätt det blir hänger på hur väl motorns effektkurva ansluter sig till propellerns motståndskurva, och det kan vara mycket olika.
Ett enkelt sätt att simulera detta är att beräkna en propeller för ett antal varvtal och effektuttag. Då finner man att det kanske inte är så stor skillnad mellan den propellerdiameter som man väljer vid 20-hästar och 2800 varv och 27 hästar vid 3600 varv. Däremot kan man råka ut för att en för "lång" propeller gör båten orkeslös vid stort våg- och vindmotstånd - man hamnar utanför den acceptala slipfaktorn (30-40%) och motorn tappar stinget, dvs propellern försöker flytta för mycket vatten bakåt, mer än den klarar av och bladen stallar.
Därför tror jag att Jaramaz valde ungefär den diameter som gällde för den högre effektsiffran, men litet mindre stigning än vad effekt/skrovlängd skulle påvisa? Då får man bra knuff i motvinden, motsjön och litet bättre svar på manöver i maskin. Man får också litet mindre propellergång i sidled om man har finare stigning på propellern.
En tvåbladig folding hade varit lika bra om...
1. Rätt diameter hade fått plats. Det är inte alldeles givet.
2. Propelleraxeln ligger fritt, så propellern får vatten. När propellerblad hamnar i vattenskugga bakom en stödbock eller en stäv blir det en påverkan - denna blir mer markerad när halva bladytan täcks två gånger per varv, än när en tredjedel av bladytan täcks tre gånger per varv.
Teoretiskt är en tvåbladig propeller också effektivare, men i praktiken måste man ta med bladarea och hur tålig propellern är mot stallning innan man gör en helhetsbedömning.
Kiwiprop tänker inte jag prova. Priset är intressant, men bladen är i armerad plast ("komposit") och konceptet bygger på att bladen fjädrar för att ge "bästa stigning" vid belastningsändringar. För "konstigt" för mig.
Ytbehandlingen är knepig. Man kan måla, man kan ha en "för liten" zinkanod (så kopparjoner fälls ut från propellern direkt, det är för att det inte skall hända man HAR zinkanoden i första läget...). Jag har ju båten i en näraliggande hamn, med en å som flyter igenom, och jag har haft bra resultat med att helt sonika måla med samma polerande bottenfärg som jag har till skrovet. Denna virvlas bort rätt fort, men hjälper ändå. Men jag kör en hel del med motor, och låter man inte båten ligga för länge i taget går det rätt bra. Någon havstulpan kan det väl bli men inte på bladen, utan på navet.
På en folding eller flöjlande skulle jag aldrig våga vara utan zinkanod, för övrigt. Lakas för mycket koppar ut kommer något att gå sönder - det har jag en Goripropeller med brustna kuggsegment som bevis på.
Vad var det nu för propeller du köpt, ifall jag också snålar ur till våren?
Angående dimensionering: Propellern fungerar som en momentomvandlare, och det betyder att det vid varje varvtal finns en maximal effekt som propellern kan leverera, och följaktligen ett maximalt vridmoment som propellern kan ta upp. Skillnaden är propellerns verkningsgrad, och ibland diskuterar man denna verkningsgrad utifrån slip-begreppet, men det är fel.
Det innebär att en "för stor" propeller ofta fungerar utmärkt på dellast, dvs på låga varvtal. Man skulle tycka att den då bleve för stor, men icke, vanligen kompenserar det lägre varvtalet för belastningen. Man kan givetvis inte uppnå fullt varvtal (propellern blir för "tung") men på delbelastning kan en sådan propeller ge mycket bra resultat. Hu rätt det blir hänger på hur väl motorns effektkurva ansluter sig till propellerns motståndskurva, och det kan vara mycket olika.
Ett enkelt sätt att simulera detta är att beräkna en propeller för ett antal varvtal och effektuttag. Då finner man att det kanske inte är så stor skillnad mellan den propellerdiameter som man väljer vid 20-hästar och 2800 varv och 27 hästar vid 3600 varv. Däremot kan man råka ut för att en för "lång" propeller gör båten orkeslös vid stort våg- och vindmotstånd - man hamnar utanför den acceptala slipfaktorn (30-40%) och motorn tappar stinget, dvs propellern försöker flytta för mycket vatten bakåt, mer än den klarar av och bladen stallar.
Därför tror jag att Jaramaz valde ungefär den diameter som gällde för den högre effektsiffran, men litet mindre stigning än vad effekt/skrovlängd skulle påvisa? Då får man bra knuff i motvinden, motsjön och litet bättre svar på manöver i maskin. Man får också litet mindre propellergång i sidled om man har finare stigning på propellern.
En tvåbladig folding hade varit lika bra om...
1. Rätt diameter hade fått plats. Det är inte alldeles givet.
2. Propelleraxeln ligger fritt, så propellern får vatten. När propellerblad hamnar i vattenskugga bakom en stödbock eller en stäv blir det en påverkan - denna blir mer markerad när halva bladytan täcks två gånger per varv, än när en tredjedel av bladytan täcks tre gånger per varv.
Teoretiskt är en tvåbladig propeller också effektivare, men i praktiken måste man ta med bladarea och hur tålig propellern är mot stallning innan man gör en helhetsbedömning.
Kiwiprop tänker inte jag prova. Priset är intressant, men bladen är i armerad plast ("komposit") och konceptet bygger på att bladen fjädrar för att ge "bästa stigning" vid belastningsändringar. För "konstigt" för mig.
Ytbehandlingen är knepig. Man kan måla, man kan ha en "för liten" zinkanod (så kopparjoner fälls ut från propellern direkt, det är för att det inte skall hända man HAR zinkanoden i första läget...). Jag har ju båten i en näraliggande hamn, med en å som flyter igenom, och jag har haft bra resultat med att helt sonika måla med samma polerande bottenfärg som jag har till skrovet. Denna virvlas bort rätt fort, men hjälper ändå. Men jag kör en hel del med motor, och låter man inte båten ligga för länge i taget går det rätt bra. Någon havstulpan kan det väl bli men inte på bladen, utan på navet.
På en folding eller flöjlande skulle jag aldrig våga vara utan zinkanod, för övrigt. Lakas för mycket koppar ut kommer något att gå sönder - det har jag en Goripropeller med brustna kuggsegment som bevis på.
Vad var det nu för propeller du köpt, ifall jag också snålar ur till våren?
Anders S
-
Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Ni nämner inte tyska flöjlande Sailprop? Den har jag på en likadan motor som Jaramaz. Den kan ställas in för en stigning framåt och en annan bakåt. Mkt bra om man som Jaramaz och jag har en Yanmar GM30 som har en mkt lägre utväxling på backen än framåt. För fyra år sen fick jag prutat o klart ge lite drygt 12000 för min 16" trebladiga.
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.
Propellerdimensionering har många aspekter. Instämmer i det mesta som Anders framför, men jag hade lite extra krav!
- visst är det vridmomentet som är avgörande, men de flesta beräkningsmodeller (och -program) som finns tar inte med det. Synd, men så är det med förenklingar.
- att en tvåbladig propeller är lika effektiv, eller effektivare, än en trebladig instämmer jag i, det är mest en fråga om dimensionering. Effektiv skall väl här utläsas som "vid normalgång". För min del ville jag minska vattenströmmen under den platta båtbottnen för att minska ljudnivån, enklast med att minska propellerdiameter och därmed är det naturliga valet trebladigt. Visst kan ökad stigning kompensera minskad diameter (tex med en tvåbladig), men jag tror att man skall akta sig för stora stigningar (av två skäl: prop walking ökar, och effektiviteten borde minska -eller gör jag här tankemissen med slip:en?).
Sedan kan man spekulera i effektiviteten vid låga farter, och än mer då man kör motorn bakåt då båten rör sig framåt - hur fungerar respetive propeller då. Egentligen vad det detta som leddde till självflöjlande propeller, att inte vara beroende av varvtalet för att propellern skall slå ut! De flesta flöjlande är också trebladiga.
Om de självflöjlande, och individuellt dito, det är också en historia. Anders menar att 20 graders lutning inte presenterar några problem. Kan vara sant, men jag sökte på nätet och fann att det fanns en del seglare som påstod sig ha haft problem med självflöjlande (men inte individuellt) även vid måttliga lutningar. Hade varit kul att prova, men lite för kostsamt.
Min nya folding slår ihop sig helt, det har jag kollat. Borde också märkas omså inte sker.
Kiwi -jo, det är plastblad. Oroar mig inte, det finns inga rapporter på internet om problem med detta. Mer oroad över propellerhuset (mycken mekanik), och den lite klumpiga designen. Finns inga negativa rapporter om detta heller, förvisso, men lite misstänksam är jag. Hade det gått att köpa propellern över disk i USA (prix ca $ 1000) hade jag slagit till, för att prova. Men de har 2-3 veckors leveranstid, så länge är jag sällan på ort och ställe. Europeiska säljare har högre pris (och inte gynnade av en låg $-kurs).
Det finns några som rapporterat på nätet att de haft problem med Kiwi då de backat, den skulle inte ha ställt om sig riktigt. Kan vara någon form av felinställning, det är frestande att justera dessa propellrar. Har för mig att det sagts att backslag med olika utväxling på fram och back (som Guitar tar upp) skulle spela in lite i detta.
Det finns en uppsjö av självflöjlande propellrar. Många är säkert mycket bra, det är helt klart en designtyp som kommer att ta marknadsandelar. Guitars pris på 12' måste betecknas som ett direkt fynd (jag är nog inte så bra på att pruta som Guitar är, jag kom inte i närheten av dessa priser).
Så till slut valde jag alltså en foldingpropeller igen, mest pga den oroväckande mekaniska komplexiteten hos de individuellt självflöjlande, och lite pga priset.
Jag valde en tre-bladig för jag ville ha mindre propellerdiameter, och lite för att jag tankemässig kommit in på den banan.
Valde att svagt underdimensionera för att det var bättre än att överdimensionera. Nu kan man diskutera vad som är under och över - i efterhand ser det inte ut som om det verkligen blev en underdimensionering, om man ser på motorns förmåga att nå toppvarv, det gör den inte riktigt (men det kan ha flera orsaker). Men, visst en tumme till i stigning kanske jag hade kunnat ha. Frågan är om det hade märkts?
Också trebladiga foldingpropellrar finns det en uppsjö av. Efter ett tag hade jag sorterat ut tre huvudalternativ:
- Volvo, pga bra pris. Har också sagts att själva propellern är bra. Men ryktas om metallkvalite, och glapp. Hm.
- Gori, lyxvarianten. Har en intressant uppväxel, vid längre körning kan man välja högre stigning.
- Flex-o-Fold. Ganska konventionell, men bra kvalite sägs det. Hyfsat pris.
Valet blev en FoF: pris, kvalite och enkel konstruktion.
Goripropellrar från 80-talet tycks vara en historia för sig. Omtalad kvalite, men också jag har haft en sådan som jag fått en spricka i, trots ivrig användning av zinkanoder. Gissar att de tummade lite på metallkvaliteten. Dessutom har de (80-talsvarianten) svårt att slå ut, speciellt vid backning. Många som först måste köra fram för att få ut bladen, och sedan i med backen. Inte kul.
Å? Jag som hade fått för mig att Anders låg i Limhamn. Då är det väl Lomma då? Trevlig hamn. Har jag legat i mången gång, och också haft fast plats.
/J
- visst är det vridmomentet som är avgörande, men de flesta beräkningsmodeller (och -program) som finns tar inte med det. Synd, men så är det med förenklingar.
- att en tvåbladig propeller är lika effektiv, eller effektivare, än en trebladig instämmer jag i, det är mest en fråga om dimensionering. Effektiv skall väl här utläsas som "vid normalgång". För min del ville jag minska vattenströmmen under den platta båtbottnen för att minska ljudnivån, enklast med att minska propellerdiameter och därmed är det naturliga valet trebladigt. Visst kan ökad stigning kompensera minskad diameter (tex med en tvåbladig), men jag tror att man skall akta sig för stora stigningar (av två skäl: prop walking ökar, och effektiviteten borde minska -eller gör jag här tankemissen med slip:en?).
Sedan kan man spekulera i effektiviteten vid låga farter, och än mer då man kör motorn bakåt då båten rör sig framåt - hur fungerar respetive propeller då. Egentligen vad det detta som leddde till självflöjlande propeller, att inte vara beroende av varvtalet för att propellern skall slå ut! De flesta flöjlande är också trebladiga.
Om de självflöjlande, och individuellt dito, det är också en historia. Anders menar att 20 graders lutning inte presenterar några problem. Kan vara sant, men jag sökte på nätet och fann att det fanns en del seglare som påstod sig ha haft problem med självflöjlande (men inte individuellt) även vid måttliga lutningar. Hade varit kul att prova, men lite för kostsamt.
Min nya folding slår ihop sig helt, det har jag kollat. Borde också märkas omså inte sker.
Kiwi -jo, det är plastblad. Oroar mig inte, det finns inga rapporter på internet om problem med detta. Mer oroad över propellerhuset (mycken mekanik), och den lite klumpiga designen. Finns inga negativa rapporter om detta heller, förvisso, men lite misstänksam är jag. Hade det gått att köpa propellern över disk i USA (prix ca $ 1000) hade jag slagit till, för att prova. Men de har 2-3 veckors leveranstid, så länge är jag sällan på ort och ställe. Europeiska säljare har högre pris (och inte gynnade av en låg $-kurs).
Det finns några som rapporterat på nätet att de haft problem med Kiwi då de backat, den skulle inte ha ställt om sig riktigt. Kan vara någon form av felinställning, det är frestande att justera dessa propellrar. Har för mig att det sagts att backslag med olika utväxling på fram och back (som Guitar tar upp) skulle spela in lite i detta.
Det finns en uppsjö av självflöjlande propellrar. Många är säkert mycket bra, det är helt klart en designtyp som kommer att ta marknadsandelar. Guitars pris på 12' måste betecknas som ett direkt fynd (jag är nog inte så bra på att pruta som Guitar är, jag kom inte i närheten av dessa priser).
Så till slut valde jag alltså en foldingpropeller igen, mest pga den oroväckande mekaniska komplexiteten hos de individuellt självflöjlande, och lite pga priset.
Jag valde en tre-bladig för jag ville ha mindre propellerdiameter, och lite för att jag tankemässig kommit in på den banan.
Valde att svagt underdimensionera för att det var bättre än att överdimensionera. Nu kan man diskutera vad som är under och över - i efterhand ser det inte ut som om det verkligen blev en underdimensionering, om man ser på motorns förmåga att nå toppvarv, det gör den inte riktigt (men det kan ha flera orsaker). Men, visst en tumme till i stigning kanske jag hade kunnat ha. Frågan är om det hade märkts?
Också trebladiga foldingpropellrar finns det en uppsjö av. Efter ett tag hade jag sorterat ut tre huvudalternativ:
- Volvo, pga bra pris. Har också sagts att själva propellern är bra. Men ryktas om metallkvalite, och glapp. Hm.
- Gori, lyxvarianten. Har en intressant uppväxel, vid längre körning kan man välja högre stigning.
- Flex-o-Fold. Ganska konventionell, men bra kvalite sägs det. Hyfsat pris.
Valet blev en FoF: pris, kvalite och enkel konstruktion.
Goripropellrar från 80-talet tycks vara en historia för sig. Omtalad kvalite, men också jag har haft en sådan som jag fått en spricka i, trots ivrig användning av zinkanoder. Gissar att de tummade lite på metallkvaliteten. Dessutom har de (80-talsvarianten) svårt att slå ut, speciellt vid backning. Många som först måste köra fram för att få ut bladen, och sedan i med backen. Inte kul.
Å? Jag som hade fått för mig att Anders låg i Limhamn. Då är det väl Lomma då? Trevlig hamn. Har jag legat i mången gång, och också haft fast plats.
/J
En kommentar:
Indirekt tar beräkningsprogrammen hänsyn till vridmomentet, eftersom effekten är en funktion av vridmoment ggr varvtal. Så känner man effekten vid den punkt som man väljer som "maxvarvtal" eller "beräkningsvarvtal" så får man en propeller som motorn orkar driva till det varvtalet, men inte högre (om man inte tar ut mer effekt än märkeffekten - men det brukar inte gå utan ingrepp i insprutningspumpen).
Propellermomentkurvan (varvtalsberoende) stiger som regel brantare än motoreffektkurvan (också varvtalsberoende) och detta medför vanligen att man får en större propeller (eller åtminstone lika stor) vid ett lägre effektvarv än om man dimensionerat för maxvarv. Men (!), eftersom man nu räknar farten (man vill nå deplacementsfart i lugnt väder och det behövs inte så många HK för att nå dit som man tror) så får man nu en större stigning på propellern, för den går ju färre varv mellan punkt A och punkt B. Vet man bara att man påfrestar motorn styggt om man försöker köra den med för stor stigning för maximalt varv, så kan man vinna en del till vardags på detta sätt. Man vinner att man på mellanvarvtal kommer närmare "specifika effekten" och får en bättre verkningsgrad, varmare kylvatten direkt, renare förbränningsrum mm - motorer som går FÖR lätt mår heller inte bra.
I praktiken blir det som om man frivilligt minskar effekten och maxvarvet på motorn, men den har inte någon spärr mot att ta ut övereffekt (den får man hålla med själv). Möjligen kan man justera regulatorn i pumpen, för ett lägre varvtal, men i praktiken kan man också låta bli att gasa det sista.
Ang Lomma, javisst !
Jag insåg för övrigt inte att du var vaken för utebliven flöjling vid vinkelavvikelse, utan trodde du menade motståndet om bladen inte står optimalt.
Indirekt tar beräkningsprogrammen hänsyn till vridmomentet, eftersom effekten är en funktion av vridmoment ggr varvtal. Så känner man effekten vid den punkt som man väljer som "maxvarvtal" eller "beräkningsvarvtal" så får man en propeller som motorn orkar driva till det varvtalet, men inte högre (om man inte tar ut mer effekt än märkeffekten - men det brukar inte gå utan ingrepp i insprutningspumpen).
Propellermomentkurvan (varvtalsberoende) stiger som regel brantare än motoreffektkurvan (också varvtalsberoende) och detta medför vanligen att man får en större propeller (eller åtminstone lika stor) vid ett lägre effektvarv än om man dimensionerat för maxvarv. Men (!), eftersom man nu räknar farten (man vill nå deplacementsfart i lugnt väder och det behövs inte så många HK för att nå dit som man tror) så får man nu en större stigning på propellern, för den går ju färre varv mellan punkt A och punkt B. Vet man bara att man påfrestar motorn styggt om man försöker köra den med för stor stigning för maximalt varv, så kan man vinna en del till vardags på detta sätt. Man vinner att man på mellanvarvtal kommer närmare "specifika effekten" och får en bättre verkningsgrad, varmare kylvatten direkt, renare förbränningsrum mm - motorer som går FÖR lätt mår heller inte bra.
I praktiken blir det som om man frivilligt minskar effekten och maxvarvet på motorn, men den har inte någon spärr mot att ta ut övereffekt (den får man hålla med själv). Möjligen kan man justera regulatorn i pumpen, för ett lägre varvtal, men i praktiken kan man också låta bli att gasa det sista.
Ang Lomma, javisst !
Jag insåg för övrigt inte att du var vaken för utebliven flöjling vid vinkelavvikelse, utan trodde du menade motståndet om bladen inte står optimalt.
Anders S
Kopparurlakning: Det beror på hur man ser det. En bra bronslegering håller, medan en zinkrik mässingslegering håller inte. Sedan, om man blandar rostfritt och gulmetall (så slipper vi träto om det är brons eller mässing) 
) så kan man få elektrolytisk korrosion och Gori har axlar som sitter fast i bladen, inte i navet.
Så det är rätt - det måste inte vara zinkbrist. Men de som saluför de härna propellrarna med vridbara blad är IOFS noga med att man skall ha en zinkanod direkt på propellern. Det kan nog vara så att man inte vill riskera korrosionsskador över huvud taget, och eventuella växter blir en andrahandsfråga.
) så kan man få elektrolytisk korrosion och Gori har axlar som sitter fast i bladen, inte i navet. Så det är rätt - det måste inte vara zinkbrist. Men de som saluför de härna propellrarna med vridbara blad är IOFS noga med att man skall ha en zinkanod direkt på propellern. Det kan nog vara så att man inte vill riskera korrosionsskador över huvud taget, och eventuella växter blir en andrahandsfråga.
Anders S