Hej
Mitt skeppsapotek består bla. av en del receptbelagda mediciner.
När dessa skall förnyas blir det ofta problem.
Hur gör ni?
Vad bör finnas?
Motivering?
Var får ni tag på grejerna?
Undrar
Calle C
Skeppsapotek
-
Anders S
Jag har en äldre släkting som är a) båttokig och b) läkare. Nu tar han det lugnt med receptskrivandet (fyller 80), men en sådan kontakt löser alla problem. Min fru har en vettig företagsläkare, som går att snacka med.
Vi har en omgång bredbandspenicillin (för infektioner i sår, halsfluss eller annat behandlingsbart) och några starka smärtstillande tabletter i vår låda - annars har vi inte så mycket receptbelagt. Men hade vi haft problem med allergier eller kärlkramp hade sådana medel haft en given plats i apoteket. Här måste man (förstås) ta hänsyn till vad besättningen kan behöva. Några antihistamintabletter (allergi) och cortison (skador, svullnader etc) kan man väl tänka sig. Två varianter på sjösjukemedel är väl också bra att ha - plåstret (Scopoderm) och piller (Lergigan) för de som inte tål/svarar på plåstret. Några rekommenderar medel mot diarre därför att denna åkomma är så extremt diskvalificerande och sådana medel kan kanske också ha sin plats kritiska situationer när man inte kan vara \"sjuk\". De som fungerar är receptbelagda.
Däremot har vi rejält med skadematerial (förband), xylocainsalva, suturer, butterflies och annat som kan vara händigt om man skadas på sådant sätt att det går att laga själv. Särskilt butterflies (ersätter stygn) ger även mesiga personer chansen att få ihop skärsår. Elastiska bindor (vrickningar) och en \"fingertuta\" (skärsår, fingerskador).
Medel som ges via injektioner kräver att man kan ge sådana. Det är inte så svårt att lära sig, men behovet beror i så fall på hur långt bort man är (och var man är) från ära och redlighet. Inte ens de farligaste nordiska ormarna motiverar att man har ormserum som ges intravenöst, t ex. Morfin eller annat för effektiv smärtlindring kan vara en tanke, men även där får man ta med i beräkningen hur långt bort man skall segla. Det lär i vart fall bli svårt att få sådant på recept utan en bra motivering. Men ett ben- eller armbrott i sjögång kan behöva en effektiv rullgardin, både för den som har ont och för de som skall segla båten till sjukhus - det skall man veta. Här hjälper tabletter rätt bra, men inte om man t ex kräks.
Personligen resonerar jag så här: Det man behöver är i första hand kunskap och möjligheter att ta hand om olyckshändelser ombord (och kanske iland). Ambitionen är då att kunna hålla liv i de med allvarliga skador tills man får (eller kommer till) hjälp och fixa de små på platsen. Direkt sjukvård handlar om att slippa springa till apoteket, inte om att vara sin egen doktor. Så kan man tänka om man är någon dag eller två från sjukhusvård.
Seriös medicinsk behandling kräver rätt kunskap och den har inte de flesta. Är man på stora havet är ett välförsett skeppsapotek ändå bra att ha, för man kan få besked om vad som skall sättas in via radio av läkare. Därför skall man ha en VHF-radio i \"sjukvårdslådan\" också.
En början ? Calle - den här tråden skulle du gärna kunna sammanfatta då den är klar!
Anders S.
Vi har en omgång bredbandspenicillin (för infektioner i sår, halsfluss eller annat behandlingsbart) och några starka smärtstillande tabletter i vår låda - annars har vi inte så mycket receptbelagt. Men hade vi haft problem med allergier eller kärlkramp hade sådana medel haft en given plats i apoteket. Här måste man (förstås) ta hänsyn till vad besättningen kan behöva. Några antihistamintabletter (allergi) och cortison (skador, svullnader etc) kan man väl tänka sig. Två varianter på sjösjukemedel är väl också bra att ha - plåstret (Scopoderm) och piller (Lergigan) för de som inte tål/svarar på plåstret. Några rekommenderar medel mot diarre därför att denna åkomma är så extremt diskvalificerande och sådana medel kan kanske också ha sin plats kritiska situationer när man inte kan vara \"sjuk\". De som fungerar är receptbelagda.
Däremot har vi rejält med skadematerial (förband), xylocainsalva, suturer, butterflies och annat som kan vara händigt om man skadas på sådant sätt att det går att laga själv. Särskilt butterflies (ersätter stygn) ger även mesiga personer chansen att få ihop skärsår. Elastiska bindor (vrickningar) och en \"fingertuta\" (skärsår, fingerskador).
Medel som ges via injektioner kräver att man kan ge sådana. Det är inte så svårt att lära sig, men behovet beror i så fall på hur långt bort man är (och var man är) från ära och redlighet. Inte ens de farligaste nordiska ormarna motiverar att man har ormserum som ges intravenöst, t ex. Morfin eller annat för effektiv smärtlindring kan vara en tanke, men även där får man ta med i beräkningen hur långt bort man skall segla. Det lär i vart fall bli svårt att få sådant på recept utan en bra motivering. Men ett ben- eller armbrott i sjögång kan behöva en effektiv rullgardin, både för den som har ont och för de som skall segla båten till sjukhus - det skall man veta. Här hjälper tabletter rätt bra, men inte om man t ex kräks.
Personligen resonerar jag så här: Det man behöver är i första hand kunskap och möjligheter att ta hand om olyckshändelser ombord (och kanske iland). Ambitionen är då att kunna hålla liv i de med allvarliga skador tills man får (eller kommer till) hjälp och fixa de små på platsen. Direkt sjukvård handlar om att slippa springa till apoteket, inte om att vara sin egen doktor. Så kan man tänka om man är någon dag eller två från sjukhusvård.
Seriös medicinsk behandling kräver rätt kunskap och den har inte de flesta. Är man på stora havet är ett välförsett skeppsapotek ändå bra att ha, för man kan få besked om vad som skall sättas in via radio av läkare. Därför skall man ha en VHF-radio i \"sjukvårdslådan\" också.
En början ? Calle - den här tråden skulle du gärna kunna sammanfatta då den är klar!
Anders S.
-
Calle C
Här nedan finns lite nyttig läsning.
http://www.sjofartsverket.se/upload/SJÖFS/00-021.pdf
Men det ställer en del frågor.
Reg. om sin båt till fartyg och bedriva ngn verksamhet ex charter.
Om vi som chartrade sedan gör samma resa i egen båt, då har vi inget skydd.
Detta under förutsättning att allt är legalt. Troligtvis är det som Anders säger, du måste känna en läkare etc.
Min uppfattning är att vi som långseglar skall \"legalt\" erhålla lämpliga receptbelagda mediciner.
Vad tycker du????
http://www.sjofartsverket.se/upload/SJÖFS/00-021.pdf
Men det ställer en del frågor.
Reg. om sin båt till fartyg och bedriva ngn verksamhet ex charter.
Om vi som chartrade sedan gör samma resa i egen båt, då har vi inget skydd.
Detta under förutsättning att allt är legalt. Troligtvis är det som Anders säger, du måste känna en läkare etc.
Min uppfattning är att vi som långseglar skall \"legalt\" erhålla lämpliga receptbelagda mediciner.
Vad tycker du????
-
Anders S
Andra paragrafen, femte kapitlet ger möjlighet att samråda med läkare och få ett skeppsapotek som kan dokumenteras på en blankett och sedan godkännas av Sjöfartsverket. Med ett sådant beslut kan man kanske räkna med att få ha en rätt så avancerad medicinlåda ombord utan att själv vara läkare eller ha ett personligt recept.
Känner man en läkare kan man naturligtvis få i stort sett vilken medicin som helt utskriven på recept. Att köpa icke receptbelagda grejor skall inte vara några problem, annat än att de lär bli nyfikna på apoteket.
Annars är jag nog också fortfarande intresserad av att hör vad ni andra tycker är vettigt att ta med?
Anders S.
Känner man en läkare kan man naturligtvis få i stort sett vilken medicin som helt utskriven på recept. Att köpa icke receptbelagda grejor skall inte vara några problem, annat än att de lär bli nyfikna på apoteket.
Annars är jag nog också fortfarande intresserad av att hör vad ni andra tycker är vettigt att ta med?
Anders S.
-
Calle C
-
Calle C
Hej
Så här vill jag att ett skeppsapotek skall se ut.
Plåster
Kompresser
Kirurgtejp
Idrottstejp
Antibiotiska kompresser för brännskador o stora sårskador. R
Bra sax
pincett
desinfektionsmedel
ipren / panodil / Alvedon el likn.
Sjösjukepiller R
Antibiotika, bredspectra R
Metalliserad värmefilt
Whiskey 50% från Islay
Kommentar?
Så här vill jag att ett skeppsapotek skall se ut.
Plåster
Kompresser
Kirurgtejp
Idrottstejp
Antibiotiska kompresser för brännskador o stora sårskador. R
Bra sax
pincett
desinfektionsmedel
ipren / panodil / Alvedon el likn.
Sjösjukepiller R
Antibiotika, bredspectra R
Metalliserad värmefilt
Whiskey 50% från Islay
Kommentar?
-
Nautihamstern
- Diamantmedlem
- Inlägg: 452
- Blev medlem: ons 15 nov 2006, 12:17
Vi har alltid med en föpackning embla-salva, dvs. lokalbedövande salva. Den är kanon om yngsta gasten (9 år) t.ex. får en stor sticka i foten.
I stället för smärta och vånda och elände sköts situationen då med embla-salvan och pappas morakniv medan gasten läser Kalle Anka.
...ja, vi har ju med en hel del annat också, förstås...
I stället för smärta och vånda och elände sköts situationen då med embla-salvan och pappas morakniv medan gasten läser Kalle Anka.
...ja, vi har ju med en hel del annat också, förstås...
Vi kontaktade vår husläkare innan vi gav oss iväg å en längre seglats. Det var inga problem att få utskrivet en del receptbelagt som anti-inflammatoriskt, starkt smärtstillande, muskelavslappnande och antihistamin.
Det här är ju saker som är svåra att missbruka och talar man lungt igenom problemen ställer nog de flesta läkare upp - i alla fall om de känner en sedan tidigare.
Det här är ju saker som är svåra att missbruka och talar man lungt igenom problemen ställer nog de flesta läkare upp - i alla fall om de känner en sedan tidigare.
Min syn på apotekets innehåll har jag gett.
Men ihop med ett vettigt skeppsapotek behövs en viss insikt i vad som kan, bör och (viktigt) absolut inte bör försökas. Det finns kurser för sånt här, och jag har en militär sådan, gammal men ambitiös. Av naturliga skäl var den inriktad på saker vi skall hoppas aldrig händer i båten, men ett bärande tema var att man kan reda ut även allvarliga problem, bara man inte är (bokstavligen) blödig. Men det handlar alltid om att säkra och trygga i väntan på \"riktig vård\".
Men både i vardagslivet och ombord kan det hända mycket, och målsättningen bör vara att få skadade eller sjuka personer under kvalificerad vård så snabbt som möjligt. Man kan som lekman vanligen inte avgöra om ett skalltrauma (typ, bommen i huvudet) kräver behandling eller om det räcker med vila, inte heller om våld mot buken \"går över\" eller om det handlar om invärtes skador, t ex en sprucken mjälte. Brutna ben brukar vara rätt självmarkerande, större blödningar (men inte invärtes) likaså.
Men ihop med ett vettigt skeppsapotek behövs en viss insikt i vad som kan, bör och (viktigt) absolut inte bör försökas. Det finns kurser för sånt här, och jag har en militär sådan, gammal men ambitiös. Av naturliga skäl var den inriktad på saker vi skall hoppas aldrig händer i båten, men ett bärande tema var att man kan reda ut även allvarliga problem, bara man inte är (bokstavligen) blödig. Men det handlar alltid om att säkra och trygga i väntan på \"riktig vård\".
Men både i vardagslivet och ombord kan det hända mycket, och målsättningen bör vara att få skadade eller sjuka personer under kvalificerad vård så snabbt som möjligt. Man kan som lekman vanligen inte avgöra om ett skalltrauma (typ, bommen i huvudet) kräver behandling eller om det räcker med vila, inte heller om våld mot buken \"går över\" eller om det handlar om invärtes skador, t ex en sprucken mjälte. Brutna ben brukar vara rätt självmarkerande, större blödningar (men inte invärtes) likaså.
Anders S
Frågan handlar ju mycket om var man seglar.
Hemmavid kan man ju räkna med assistans inom någon timme - är det kris finns ju helikoptrar. Så utöver plåster, förband, desinficierande och liknande för akut skadevård vill jag nog bara ha med mig Betapred vid ev. ormbett eller getingstick i halsen.
Men när vi gav oss ut på vår långsegling fanns det skäl att tänka annorlunda.
Så vår tanke när vi talade med vår husläkare var följande:
1. Vi är bara två ombord. Vi är mao sårbara
2. Vi skulle segla i vatten där det:
a) inte går att nå hjälp med VHF/GSM (typ mitt i Biscaya) Tandvärk motiverar nog inte utlöst EPIRB...
b) dröjer lång tid/svårt att få hjälp (typ Marocco)
3. Vi kan själva nå kvalificerad hjälp inom max ett par, tre dygn.
Vi ville ha mediciner så att man klarar (eller snarare klarar sig själv tills kvalificerad hjälp finns att tillgå) exempelvis en akut tandinfektion (antibiotika, smärtstillande), ett akut ryggskott av värre slag (smärtstillande, antinflammatoriskt, muskelavslappnande) eller sting av t.ex getingar, ormar eller maneter (antihistamin)
Vår husläkare (absolut ingen 'vän' eller någon vi 'känner', utan en läkare vi anlitat vid behov under årens lopp) var efter att vi förklarat situationen villig att skriva ut en del preparat, ge oss råd och anvisningar
Hemmavid kan man ju räkna med assistans inom någon timme - är det kris finns ju helikoptrar. Så utöver plåster, förband, desinficierande och liknande för akut skadevård vill jag nog bara ha med mig Betapred vid ev. ormbett eller getingstick i halsen.
Men när vi gav oss ut på vår långsegling fanns det skäl att tänka annorlunda.
Så vår tanke när vi talade med vår husläkare var följande:
1. Vi är bara två ombord. Vi är mao sårbara
2. Vi skulle segla i vatten där det:
a) inte går att nå hjälp med VHF/GSM (typ mitt i Biscaya) Tandvärk motiverar nog inte utlöst EPIRB...
b) dröjer lång tid/svårt att få hjälp (typ Marocco)
3. Vi kan själva nå kvalificerad hjälp inom max ett par, tre dygn.
Vi ville ha mediciner så att man klarar (eller snarare klarar sig själv tills kvalificerad hjälp finns att tillgå) exempelvis en akut tandinfektion (antibiotika, smärtstillande), ett akut ryggskott av värre slag (smärtstillande, antinflammatoriskt, muskelavslappnande) eller sting av t.ex getingar, ormar eller maneter (antihistamin)
Vår husläkare (absolut ingen 'vän' eller någon vi 'känner', utan en läkare vi anlitat vid behov under årens lopp) var efter att vi förklarat situationen villig att skriva ut en del preparat, ge oss råd och anvisningar