Snäckor på propellern
-
Ostkustseglarn
- Silvermedlem
- Inlägg: 25
- Blev medlem: tor 24 aug 2006, 12:13
Snäckor på propellern
Har en relativt ny bronspropeller och har i år fått massor med snäckor på den. Motorn går tungt och orkar inte få upp farten mer än 4,5 knop mot normala 6 knop. Hur gör ni för att undvika snäckor på era bronspropellrar?
Men bara om man är säker på att den inte behövs! Hellre snäckor än ny propeller...Calle C skrev:Skippar offeranoden
Min båt klarar mig bra i 6 mån på en polerad propeller med anod - både i Östersjön och i riktigt salt vatten. Inga snäckor, endast litet slem. Däremot resulterade 8 mån utan anod i ganska stora korrossionsangrepp - några månader till och en flöjlande MaxProp för 30´ hade varit skrot.
Har de sista 2 åren seglat i kattegatt och skagerack utan anod.
Inga tulpaner på propellern och inga för mig synliga skador av densamma.
Dessförinnan var min propeller som en fotboll i slutet av augusti.
Har faktiskt provat det mesta utan att nå önskat resultat.
Utan anod var inte frivilligt, den flög av direkt efter sjösättningen, förra året skippade jag den frivilligt och proppellern var återigen helt ren vid upptagningen.
I år sitter det en anod på men jag har behandlat propellern på ett anorlunda sätt, återkommer om några veckor och berättar.
Inga tulpaner på propellern och inga för mig synliga skador av densamma.
Dessförinnan var min propeller som en fotboll i slutet av augusti.
Har faktiskt provat det mesta utan att nå önskat resultat.
Utan anod var inte frivilligt, den flög av direkt efter sjösättningen, förra året skippade jag den frivilligt och proppellern var återigen helt ren vid upptagningen.
I år sitter det en anod på men jag har behandlat propellern på ett anorlunda sätt, återkommer om några veckor och berättar.
Calle
Se gla ut
Se gla ut
Brons och koppar samt kopparbaserad bottenfärg skyddar sig mot påväxning genom att det avgår kpparjoner till vattnet. En form av korrosion men oerhört liten.
Havstulpanernas larver letar sig vid vissa perioder under säsongen ut i vattnet för att finna en bostad. I perioder däremellan är de sparsamt förekommande.
Det betyder att man inte skall dra någon förhastad slutsats om hur länge man haft båten i sjön utanbeväxning, eller varför det växte så mycket när man gjorde något visst osv.
Hur som helst.
Rostfritt stål i sitt passiva tillstånd ligger mycket nära brons i den galvaniska kedjan, och de orsakar inte nämvärd inbördes galvnisk korrosion, utan kopparn i bronset kan avge sina kopparjoner till skydd mot diverse påväxning. Väldigt många 70-talsbåtar levde länge lyckliga utan korrosion eller beväxningsproblem med bronspropeller på rostfria axlar utan zinkanoder, och bronslager och syrafasta hjärtstockar förekommer någorlunda mycket utan att man har offeranoder till dem.
Kopplar man nu ihop en zinkanod med de hopsatta propellern och axeln, så stoppar den kopparjoner från bronset eller den kopparhaltiga bottenfärgen på propeller/axel att avgå, och havstulpanerna sätter sig där under stor förtjusning. Det finns t.o.m tecken som tyder på att anstormningen av zinkjoner ger havstulpanerna tillväxtfnatt!
Propeller och axel behöver alltså ingen offeranod, så länge som ingen annan korrosionsfrakallande störning kan drabba dem, t.ex. om man har potentialutjämningsjord ombord, och dessutom landströmsjord så kan man i en del kombinationer av hur detta är hopkopplat och/eller kopplat till havet få galvanisk korrosion och/eller obalansspänningskorrosion inte bara från den egna båten utan även från båtgrannarna.
Ett robust sätt att skydda mot sådant, är att sätta en huvudbrytare på motorn som är tvåpolig och isolerar motorn från ALLT annat elektriskt ledande ombord. (Till motorns gods skall fortfarande tankjord och tankpåfyllningsjord vara kvar. Helst skall tankmätarn då också var hopkopplad med motorinstrumenten som tillhör motorelsystemet). Med den kopplingen finns ingen risk att korrosionsdrivande ström passerar propellern, för den har ingenstans att ta vägen, och ström kan inte flyta utan en sluten krets.
Den som vill studera detta med egna ögon kan nu vid båtupptagninge se på vilka propellrar som är bevuxna och vilka som inte är det, och meddela sen om de som var kraftigt bevuxna hade offeranod.
Notera på den bifogade bilden hur det bottenmålade stödlagret som sitter intill zinkanoden men inte har elektrisk kontakt med den är helt fritt från beväxning då det kan avgå kopparjoner där, medan axel och propeller vars kopparjoner från samma bottenfärg blockeras av zinkanoden och är kraftig bevuxna.
Havstulpanernas larver letar sig vid vissa perioder under säsongen ut i vattnet för att finna en bostad. I perioder däremellan är de sparsamt förekommande.
Det betyder att man inte skall dra någon förhastad slutsats om hur länge man haft båten i sjön utanbeväxning, eller varför det växte så mycket när man gjorde något visst osv.
Hur som helst.
Rostfritt stål i sitt passiva tillstånd ligger mycket nära brons i den galvaniska kedjan, och de orsakar inte nämvärd inbördes galvnisk korrosion, utan kopparn i bronset kan avge sina kopparjoner till skydd mot diverse påväxning. Väldigt många 70-talsbåtar levde länge lyckliga utan korrosion eller beväxningsproblem med bronspropeller på rostfria axlar utan zinkanoder, och bronslager och syrafasta hjärtstockar förekommer någorlunda mycket utan att man har offeranoder till dem.
Kopplar man nu ihop en zinkanod med de hopsatta propellern och axeln, så stoppar den kopparjoner från bronset eller den kopparhaltiga bottenfärgen på propeller/axel att avgå, och havstulpanerna sätter sig där under stor förtjusning. Det finns t.o.m tecken som tyder på att anstormningen av zinkjoner ger havstulpanerna tillväxtfnatt!
Propeller och axel behöver alltså ingen offeranod, så länge som ingen annan korrosionsfrakallande störning kan drabba dem, t.ex. om man har potentialutjämningsjord ombord, och dessutom landströmsjord så kan man i en del kombinationer av hur detta är hopkopplat och/eller kopplat till havet få galvanisk korrosion och/eller obalansspänningskorrosion inte bara från den egna båten utan även från båtgrannarna.
Ett robust sätt att skydda mot sådant, är att sätta en huvudbrytare på motorn som är tvåpolig och isolerar motorn från ALLT annat elektriskt ledande ombord. (Till motorns gods skall fortfarande tankjord och tankpåfyllningsjord vara kvar. Helst skall tankmätarn då också var hopkopplad med motorinstrumenten som tillhör motorelsystemet). Med den kopplingen finns ingen risk att korrosionsdrivande ström passerar propellern, för den har ingenstans att ta vägen, och ström kan inte flyta utan en sluten krets.
Den som vill studera detta med egna ögon kan nu vid båtupptagninge se på vilka propellrar som är bevuxna och vilka som inte är det, och meddela sen om de som var kraftigt bevuxna hade offeranod.
Notera på den bifogade bilden hur det bottenmålade stödlagret som sitter intill zinkanoden men inte har elektrisk kontakt med den är helt fritt från beväxning då det kan avgå kopparjoner där, medan axel och propeller vars kopparjoner från samma bottenfärg blockeras av zinkanoden och är kraftig bevuxna.