Så blev det att vi var med på kappseglingen från Skärså till Hudiksvall i alla fall. Var och donade i båten till framåt två på lördag morron, steg upp skittrött kl 0500, då kom Bengt Maskinist och det var dags att sticka mot starten i Skärså. Vinden var dan innan 21 m/sek, men skulle ju minska, hade man ju sagt dan innan. Sen säger de förstås på rapporten 07.55 att det är kulingvarning hela vägen från Östersjön till Bottenviken!
Ravioli Cup är en segeltävling för enbart Skärsåbor, men ibland kan ett ”wild card” få vara med. Vi var wild cardet. Många har bett på knäna att få vara med men blivit nekade. Varför vi fick vara med vete 17. Ena snubben hade varit med varje år sen 1983! Om det var första året vet jag inte heller.
I Skärså mönstrade även Lennart på. Han är en musikerpolare som seglat jämt och började tävla med jolle. Han var en jävel på att styra i hårdvind och att segla överhuvudtaget. Jag är helt usel, har mest styrt med autopilotknapparna. Bengt är lite bättre än mig.
När vi motorseglade och bitvis bara motorn, till starten på morgonen blåste det sån motvind att vi nästan stod still innanför Klacksörarna. Eftresom det blåste så jävligt på väg till starten i Skärså så båten stod nästan still så gorde vi ett test och satte kutterstaget och nio kvadrats stormfocken vid bryggan i Skärså och for ut till startområdet där de LYS-långsammaste startade först. När vi kom ur Skärsås skyddade lagun hade vinden mojnat, det hade lagt sig rejält. (tillfälligt nära land) Shit! För sent att få bort kutterstaget. Nu rullade vi ut genuan, sen vi släppt ner stormfocken på däck. Första delsträckan är 13 nm från Skärså till Kråkösund och Kråköns hamn för matstopp. Först dit vinner äran. Det blev en sträckbog hela vägen. Vi rushade på rätt bra, lyckades sega ifrån en båt med samma LYS som oss, men i sundet när vinden kom rätt emot sprack det, vi kunde inte slå, kutterstaget var i vägen, vi fick dra igång motorn för att inte blåsa upp på berget. Sen var det lunchstopp i en hamnvik där nordvästen blåste rätt in. De som hade vindmätare sa att det blåst över 10 m/sek hela tiden, det ökade mer och mer, 16 m/sek i byarna. Så vi bröt första sträckan lite snopet. Jag har ingen tävlingsinstinkt alls så mig var det det samma för, men för Lennart kändes det lite surt.
I hamn tog vi bort kutterstaget. Vi borde nog gjort tvärtom och seglat första sträckan utan stormfock och kutterstag och sen satt stag och stormfock för den avgörande kryssen i till Hudiksvall i stället. När vi skulle iväg och ut ur hamnviken blåste det så enormt rätt in att vi nästan inte rörde oss på fullgas. I lä i Kråkösundet satte vi två rev och rullade ut lite genua. Vinden låg på över en stor hiskelig fjärd. Jag ville skita i allt ihop och vända hemåt eller till en lähamn på Agön. Men jolleseglaren Lennart gaskade upp oss med glada hejarop så vi hade bara att lyda order. Bengt var rädd att riggen skulle gå åt helvete. Jag var bara rädd. Fy fan säger jag. Jag fattar inte att vi kunde ta oss emot vind och sjö som vi gjorde, vi kommer aldrig att kunna ta nån höjd alls skrek jag i panik! Men även Ljusne-Håkan har sina knep. Jag klättrade ner på väggen i ruffen och drog på Maria Marusjka med Harry Brandelius, hällde i mig en liten visky och även trestrecksöl. Tittade på Hanneles framfart i datorn. Se på fan, vi tuggar ju höjd! Vattnet sprutade över båten. Väggen blev golv. Bengt och jag var livrädda emellanåt, Lennart stortrivdes vid rorkulten där ropade ut kommandoord i en strid ström. ”Skota, skota hårdare, ta i bägge två och skota! Skota storen med”! Jag var allvarligt rädd att genuavinsharna skulle braka sönder som det knakade i dem.
Med hjälp av hårt arbete och datornavigering lyckades vi på fyra timmar ta oss förbi alla grund ända in till Hudiksvalls ganska usla gästhamn. Det hade blåst 19 m/sek rätt i näbben! Fyra båtar bröt, jag tror vi kom tvåa i mål. Vi var förstås ruskigt nöjda att vi inte bröt. Alla var förvånade att Vagabonden var en sån dräpare i hårdvinden. Original storsegel från –85 och genua inrullad till en tredjedel är inte det optimala. Måste få råd till ny kryssfock. Hela succe´n var Lennarts förtjänst.
Sen gick vi ut på krogen men orkade inte härja allt för mycket, jag hade nästan inte sovit alls natten innan. Där förrättades prisutdelning av den urgamla plastade (!) Ravioliburken. Frelin med en Najad 34 som han köpt av engelska marinan på Malta (tror det var så) var segrare. Den båten var verkligen ett snabbt lokomotiv på kryssen. Men den båt som impade mest på mig var en IF. De seglade fort som fan med den. Fockfallet blåste av för dem, de fortsatte för enbart storen, på kryss i den vinden!
Så vi gjorde nästan en bragd tyckte jag. Ingen av oss tre hade gjort en sån hård segling, inte ens den garvade Lennart.
Dan efter hade vi samma vind, NV fast lite mänskligare styrka, runt 8 – 10 m-sek. Så hemseglingen blev den finaste seglingen jag gjort, lika tyckte de andra. Vi seglade sju timmar nonstop i sex, sju knop hela vägen. Och soligt väder särskilt på slutet. Båten ser helt opåverkad ut av misshandeln. Nu är jag så trött att jag är vindögd, längtar hem till frun som hittat smörsoppar som bjudas på.
Slutet gott allting gott hälsar Håkan, Bengt o Lennart.
Rapport från Ravioli Cup.
-
Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Rapport från Ravioli Cup.
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.
-
Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Jag har i två dagar försökt lägga ut det här med bilder på marinan.coms segelplank men gått bet. Lyckades i alla fall få med färdspårsbilden från sjökortet där. Färdspår och kryssvinklar står det på rubriken.
Det är precis som om att de har ett filter som stoppar allt som har med segling att göra. Korta struntkommentarer går in direkt, men inget om Ravioli eller segling!
Det är precis som om att de har ett filter som stoppar allt som har med segling att göra. Korta struntkommentarer går in direkt, men inget om Ravioli eller segling!
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.
-
Guitar Nilsson
- Diamantmedlem
- Inlägg: 2193
- Blev medlem: mån 04 okt 2004, 22:39
- Ort: Myrbacka Ljusne
- Kontakt:
Fortsättning
Hela inlägget kom inte med här heller, ser jag! Va f-n??? Här kommer resten hoppas jag:
Vi var förstås ruskigt nöjda att vi inte bröt. Alla var förvånade att Vagabonden var en sån dräpare i hårdvinden. Original storsegel från –85 och genua inrullad till en tredjedel är inte det optimala. Måste få råd till ny kryssfock. Hela succe´n var Lennarts förtjänst.
Sen gick vi ut på krogen men orkade inte härja allt för mycket, jag hade nästan inte sovit alls natten innan. Där förrättades prisutdelning av den urgamla plastade (!) Ravioliburken. Frelin med en Najad 34 som han köpt av engelska marinan på Malta (tror det var så) var segrare. Den båten var verkligen ett snabbt lokomotiv på kryssen. Men den båt som impade mest på mig var en IF. De seglade fort som fan med den. Fockfallet blåste av för dem, de fortsatte för enbart storen, på kryss i den vinden!
Så vi gjorde nästan en bragd tyckte jag. Ingen av oss tre hade gjort en sån hård segling, inte ens den garvade Lennart.
Dan efter hade vi samma vind, NV fast lite mänskligare styrka, runt 8 – 10 m-sek. Så hemseglingen blev den finaste seglingen jag gjort, lika tyckte de andra. Vi seglade sju timmar nonstop i sex, sju knop hela vägen. Och soligt väder särskilt på slutet. Båten ser helt opåverkad ut av misshandeln. Nu är jag så trött att jag är vindögd, längtar hem till frun.
Slutet gott allting gott hälsar Håkan, Bengt o Lennart.
Vi var förstås ruskigt nöjda att vi inte bröt. Alla var förvånade att Vagabonden var en sån dräpare i hårdvinden. Original storsegel från –85 och genua inrullad till en tredjedel är inte det optimala. Måste få råd till ny kryssfock. Hela succe´n var Lennarts förtjänst.
Sen gick vi ut på krogen men orkade inte härja allt för mycket, jag hade nästan inte sovit alls natten innan. Där förrättades prisutdelning av den urgamla plastade (!) Ravioliburken. Frelin med en Najad 34 som han köpt av engelska marinan på Malta (tror det var så) var segrare. Den båten var verkligen ett snabbt lokomotiv på kryssen. Men den båt som impade mest på mig var en IF. De seglade fort som fan med den. Fockfallet blåste av för dem, de fortsatte för enbart storen, på kryss i den vinden!
Så vi gjorde nästan en bragd tyckte jag. Ingen av oss tre hade gjort en sån hård segling, inte ens den garvade Lennart.
Dan efter hade vi samma vind, NV fast lite mänskligare styrka, runt 8 – 10 m-sek. Så hemseglingen blev den finaste seglingen jag gjort, lika tyckte de andra. Vi seglade sju timmar nonstop i sex, sju knop hela vägen. Och soligt väder särskilt på slutet. Båten ser helt opåverkad ut av misshandeln. Nu är jag så trött att jag är vindögd, längtar hem till frun.
Slutet gott allting gott hälsar Håkan, Bengt o Lennart.
Vi seglade så fort att dagar och nätter flög förbi som vita och svarta lakan. Och skepparn var så elak att vi med honom skrämde bort hundra meter långa bläckfiskar som kom varannan dag, och ville dra oss ner i djupet.