Åldras master?
Åldras master?
Jag såg i en annan tråd påståendet att aluminiummaster skulle kunna åldras och bli sprödare. Finns det något belägg för detta?
-
Herr Q
Jadå. Det är ett välkänt problem med aluminiumlegeringar. Efter ett (stort) antal böjningar går de av. Olikt stål, som har en gräns där en böjning inte påverkar strukturen så adderas varje liten böjning till totalen på en alumast. Man brukar beskriva det att även en mycket liten deformation av aluminium är plastisk, inte elastisk. Men det hela är mycket esoteriskt i våra sammanhang - aluminium är en utmärkt kompromiss för våra behov.
Bör man bry sig? Kanhända, om man har en mycket gammal alumast (30 år+, kanske?) som stått uppe i ur och skur, vinter som sommar och kanske dessutom pumpat, skakat och rist... Tyvärr finns det inget annat sätt att kolla det här än att vara vaksam och inspektera noga och relativt ofta (varje år). Ser man till slut och efter många år sprickor, skall man tacka för vad som varit, plundra profilen på vad som kan vara något att ha och bygga nytt.
//HQ
Bör man bry sig? Kanhända, om man har en mycket gammal alumast (30 år+, kanske?) som stått uppe i ur och skur, vinter som sommar och kanske dessutom pumpat, skakat och rist... Tyvärr finns det inget annat sätt att kolla det här än att vara vaksam och inspektera noga och relativt ofta (varje år). Ser man till slut och efter många år sprickor, skall man tacka för vad som varit, plundra profilen på vad som kan vara något att ha och bygga nytt.
//HQ
Då borde detta främst gälla partialriggar som böjs än hit än dit i tid och otid och i mindre skala en stum mastheadstolpe.
Egentligen betvivlar jag inte fenomenet, men undrar hur stort problem det egentligen är (ännu). Jag tänker då på försökringsbolagen som utomlands många gånger är noga med att stag och vajer skall bytas ut med vissa intervall, vanligen 10 år. Men de nämner aldrig själva mastprofilen.
Ett annat exempel är min båt som fyllder 29 år i år. Försäkringsbolaget som försäkrade inför vår långsegling plockade bort åldersavdraget för hela riggen när jag kunde visa att den stående riggen var 7 år gammal.
Sprickbildningar är ju annars något som man nog bör hålla utkik efter alldeles oavsett hur gammal masten är.
Egentligen betvivlar jag inte fenomenet, men undrar hur stort problem det egentligen är (ännu). Jag tänker då på försökringsbolagen som utomlands många gånger är noga med att stag och vajer skall bytas ut med vissa intervall, vanligen 10 år. Men de nämner aldrig själva mastprofilen.
Ett annat exempel är min båt som fyllder 29 år i år. Försäkringsbolaget som försäkrade inför vår långsegling plockade bort åldersavdraget för hela riggen när jag kunde visa att den stående riggen var 7 år gammal.
Sprickbildningar är ju annars något som man nog bör hålla utkik efter alldeles oavsett hur gammal masten är.
-
Herr Q
Det här är i mycket en dimensioneringsfråga. Tar man till rejält dröjer haveriet mycket länge, men det kommer naturligtvis till slut - det är aluminiumlegeringarnas principiella nackdel. Och ju mer och ju oftare en vibration/svängning inträffar, ju värre är det.
Jag skulle dock tro att man upptäcker tecknen ett bra tag innan masten kollapsar - så kollar man noga och ofta (=årligen) är det ingen fara. Mastheadriggens svaga punkt är i så fall någonstans vid spridarfästena, speciellt om man har pumpningstendenser i den. Jag skulle själv vänta mig tecknen på utmattningsskador nära mastens rostfria beslag, i närheten av svetsar (konade master!) och runt större skador i eloxeringen i så fall. Men är min mast vore 29 år gammal hade jag gärna ägnat en timme vart år för att kolla den, bekvämast o enklast på land, men icke alls omöjligt från båtsmansstol, och så tar man det ett år i taget....
Jag misstänker (men vet inte) att försäkringsbolagen har en helt överväldigande statistik på att det är defekta stag och vant, ändstycken, vantskruvar och infästningar i både däck och mast som ställer till rigghaverier, inte kollapsande mastprofiler.
//HQ
Jag skulle dock tro att man upptäcker tecknen ett bra tag innan masten kollapsar - så kollar man noga och ofta (=årligen) är det ingen fara. Mastheadriggens svaga punkt är i så fall någonstans vid spridarfästena, speciellt om man har pumpningstendenser i den. Jag skulle själv vänta mig tecknen på utmattningsskador nära mastens rostfria beslag, i närheten av svetsar (konade master!) och runt större skador i eloxeringen i så fall. Men är min mast vore 29 år gammal hade jag gärna ägnat en timme vart år för att kolla den, bekvämast o enklast på land, men icke alls omöjligt från båtsmansstol, och så tar man det ett år i taget....
Jag misstänker (men vet inte) att försäkringsbolagen har en helt överväldigande statistik på att det är defekta stag och vant, ändstycken, vantskruvar och infästningar i både däck och mast som ställer till rigghaverier, inte kollapsande mastprofiler.
//HQ
-
Sailorx
En gång -för längesen- när jag fått en skada på min mast, bare en liten liten skada, så fick jag leta reda på en kille som kunde svetsa den. Då sa han .\".. är där något att svetsa i då? Det brukar det inte vara på IF-masterna.\" (fast jag hade ingen IF-mast så det gick bra).
Alltså, så talade erfarenheten. Skulle tro att det typiska är att det blir åldringssymptom i första hand kring infästningar av olika slag, speciellt där material blandas. som alla rostfria grunkor som trycks dit. Ibland har de någon typ av isolering, vilket kan vara värt en egen mässa (tunn plastskiva eller så, när tar den slut?).
Så man bör nog gå över sin mast regelbundet (årligen), kolla alla beslag och svetsar.
/S
Alltså, så talade erfarenheten. Skulle tro att det typiska är att det blir åldringssymptom i första hand kring infästningar av olika slag, speciellt där material blandas. som alla rostfria grunkor som trycks dit. Ibland har de någon typ av isolering, vilket kan vara värt en egen mässa (tunn plastskiva eller så, när tar den slut?).
Så man bör nog gå över sin mast regelbundet (årligen), kolla alla beslag och svetsar.
/S
-
herr P
Aluminiummaster bryts inte pga åldersutmattning, om det inte är så att du seglar i hundra år.
Problemen är korrision pga dålig eller skadad ytbehandling eller galvanisk korrision pga andra metaller eller materialspänningar pga dålig tillverkning eller svetsning.
Rigghaverier hänförs till spridarinfästningar och brister på den stående riggen.
Problemen är korrision pga dålig eller skadad ytbehandling eller galvanisk korrision pga andra metaller eller materialspänningar pga dålig tillverkning eller svetsning.
Rigghaverier hänförs till spridarinfästningar och brister på den stående riggen.
-
alumannen
ytbehandling?
herr P skriver i sitt inlägg helt korrekt om aluminium och vad som kan hända, men en detalj känner jag inte igen och får mig att fråga följande:
Vad är det för ytbehandling som enligt herr P kan vara dålig eller skadas och leda till problem?
Vad är det för ytbehandling som enligt herr P kan vara dålig eller skadas och leda till problem?
-
alumannen
anodisering
Tack för blixtsnabbt svar herr P, jag har jobbat en del med aluminiumfartyg och rörliga utrustningar till sådana, och det jag tagit till mig från de konstruktionsuppdragen är att det finns en mängd olika legeringar med olika egenskaper gentemot saltvatten, och att i princip alla legeringar tappar styrka om de upphettas genom till exempel svetsning, såvida de inte från början tillverkats med lägre nominell hållfasthet just för att inte tappa den vid upphettning.
Aluminium är ett fantastiskt material, men med stora krav på konstruktören och byggaren för att komma till sin rätt.
Men jag har aldrig i sammanhang med stora fartyg som till exempel passagerarkatamaraner sett anodisering som ett begrepp.
Har detta något med just fritidsbåtsmaster att göra?
Aluminium är ett fantastiskt material, men med stora krav på konstruktören och byggaren för att komma till sin rätt.
Men jag har aldrig i sammanhang med stora fartyg som till exempel passagerarkatamaraner sett anodisering som ett begrepp.
Har detta något med just fritidsbåtsmaster att göra?
-
Gäst
Anodisering sker av profiler i detta fall master i ett anodiseringsbad.
Tjockleken av anodiseringen är enbart ett par my. Skadas detta uppstår korrision av de legeringar som används till mast.
Får du genombrott av anodiseringsskiktet bör du försegla skadan mot luft och salt.
Mitt tips är att du varje år rengör din mast med lackrengöring och därefter vaxar masten, har du stora skador bör du lacka masten.
Aluminium som används till båtbyggeri är av helt annan beskaffenhet och har inte detta problem, däremot har det inte den E-modul som krävs för en mast.
Tjockleken av anodiseringen är enbart ett par my. Skadas detta uppstår korrision av de legeringar som används till mast.
Får du genombrott av anodiseringsskiktet bör du försegla skadan mot luft och salt.
Mitt tips är att du varje år rengör din mast med lackrengöring och därefter vaxar masten, har du stora skador bör du lacka masten.
Aluminium som används till båtbyggeri är av helt annan beskaffenhet och har inte detta problem, däremot har det inte den E-modul som krävs för en mast.
som redan tidigare nämnd så handlar det här om olika typer av master. En alumast för vanliga familjelådor böjs vanligtvis mycket begränsad. Vissa tävlingsbåtar bl.a. starbåt böjs masten mycket starkt. åldring i materialet gör dock att materialet blir hårdare och sprödare och leder slutligen till att masten går av vid samma böjning. Som det nämndes tidigare så är antalet och amplitudarna av böjningar vå faktorer som har en inverkan. Kanske motsvarar en livslängd på 10-20 år på en stare en livslängd på en familjelåda 100 år inte vet jag... 
-
alumannen
E-modul
Tackar Gäst, men jag har varit ansvarig för ett par projekt med större fartyg där det för vissa utrustningar var svårt att överhuvudtaget hitta en legering stark nog för ändamålet, men vi löste det.
Men anodisering behövdes aldrig, samtliga legeringar som kom ifråga var saltvattenbeständiga i sig själva, dvs oxidskiktet som bildades är tätt och skyddar materialet under mot fortsatt oxidering.
Är inte mastaluminium saltvattenbeständigt i sig självt?
Men anodisering behövdes aldrig, samtliga legeringar som kom ifråga var saltvattenbeständiga i sig själva, dvs oxidskiktet som bildades är tätt och skyddar materialet under mot fortsatt oxidering.
Är inte mastaluminium saltvattenbeständigt i sig självt?
-
herr P
Ursäkta, glömde sign.
Aluminium finns i tusentals legeringar, allt för sitt ändamål.
För masttillverkning gäller det enbart att ha så hög E-modul som möjligt därav följer kraven av anodisering.
När anodiseringen skadas är det precis som du säger, det bildas ett oxidskikt som skyddar, men vid minsta beröring skadas skiktet och korrisionen fortsätter, där är problemet.
Aluminium finns i tusentals legeringar, allt för sitt ändamål.
För masttillverkning gäller det enbart att ha så hög E-modul som möjligt därav följer kraven av anodisering.
När anodiseringen skadas är det precis som du säger, det bildas ett oxidskikt som skyddar, men vid minsta beröring skadas skiktet och korrisionen fortsätter, där är problemet.
-
alumannen
oxidskikt
Tack igen herr P, jag tror jag förstår, även på mastaluminium är oxidskiktet tätt och skyddar mot ytterligare korrosion, men genom att lägga på egen ytbehandling regelbundet kan man förbättra skyddet och minska risken att upprepade nötningar på ett och samma ställe orsakar en punktskada.
Men jag skulle uppskatt ett förtydligande, är legeringen i våra båtmaster att definiera som saltvattenbeständig eller inte?
För passagerarkatamaraner som skall klassas av LR eller DNV osv är detta en avgörande och noga reglerad fråga när man väljer material - men hur är det för fritidsbåtar?
Men jag skulle uppskatt ett förtydligande, är legeringen i våra båtmaster att definiera som saltvattenbeständig eller inte?
För passagerarkatamaraner som skall klassas av LR eller DNV osv är detta en avgörande och noga reglerad fråga när man väljer material - men hur är det för fritidsbåtar?