Jag undrar om det finns något som inte är ok för naturen (klipporna) om man använder en hammare och slår ner en kil i klippan för att kunna sätta en tamp till kilen, från båten. Jag har aldrig läst att det skulle skada naturen (eller klippan) men undrar om nån av er vet hur det egentligen är?
Anledningen att jag undrar är att jag i helgen la till vid ett ställe där det står \"Naturreservat\" i båtsportkortet och kompisen som var med tyckte vi skulle låta bli att använda en kil där vi la till. Då började jag fundera...
Skadas klippan av att man använder kilar?
-
Herr Q
I princip kan man åverka genom att banka ner kilar, men man får ta i om det skall märkas. Men man kan i princip rasa ner hela bergssidan med hammare och mejsel, om man har tid och ork. Så man kan gärna ta det försiktigt.
Nu finns det också olika sätt att fästa kilarna. En kil som hamras in är inte pålitlig, utan det är spännkrafterna i dragriktningen som skall göra jobbet. Därför skall man ha vinklade kilar eller svagt vridna - då kan man fästa dem utan att hamra. Allt fler använder också speciella bergankare, kilformade pluggar med wirestropp i olika storlekar. De här sitter mycket bra, och är lättare att använda än gammaldags kilar. MAn behöver dock knacka litet på dem för att få loss dem.
Man kan också skaffa några sk \"friends\", repfästen som bergsklättrare använder. De arbetar genom att spärra ut sig i sprickan, och håller (nästan) som berget självt. De kostar en slant, dock och kräver en aning tillsyn (rengöring och litet smörjning emellanåt). Ett sådant kan sätta in och ta ut med en hand, dock.
//HQ
Nu finns det också olika sätt att fästa kilarna. En kil som hamras in är inte pålitlig, utan det är spännkrafterna i dragriktningen som skall göra jobbet. Därför skall man ha vinklade kilar eller svagt vridna - då kan man fästa dem utan att hamra. Allt fler använder också speciella bergankare, kilformade pluggar med wirestropp i olika storlekar. De här sitter mycket bra, och är lättare att använda än gammaldags kilar. MAn behöver dock knacka litet på dem för att få loss dem.
Man kan också skaffa några sk \"friends\", repfästen som bergsklättrare använder. De arbetar genom att spärra ut sig i sprickan, och håller (nästan) som berget självt. De kostar en slant, dock och kräver en aning tillsyn (rengöring och litet smörjning emellanåt). Ett sådant kan sätta in och ta ut med en hand, dock.
//HQ
För att slippa det eviga hamrandet kan man hos t.ex. Banverket skaffa en säck med rälsspik, de är billiga. Sen bakar man i dem på bra ställen med en medelstor Biltemasläggan så deras lite mjuksega stål flyter in bra i sprickan. Sen lämnar man dem där tills nästa gång. (Funderar på att göra plastbrickor med en från svarta tavlan välkända texten \"Låt Stå\")
I synnerhet vid bredsidestillägg är det mycket skönt vid nästa besök att ha de första dubbarna redan på plats.
Och skadorna i berget minskar av att man inte ständigt slår in nya kilar.
I synnerhet vid bredsidestillägg är det mycket skönt vid nästa besök att ha de första dubbarna redan på plats.
Och skadorna i berget minskar av att man inte ständigt slår in nya kilar.
-
Dubbfri
Rälsspik i klipporna
Seawolfs inlägg fick mig att minnas en fundering jag hade tidigare i somras, på en av de vackra öar man tillbringar mycket tid, barnen och man själv springer över klipporna, klättrar och hoppar i vattnet osv.
Det finns en förfärlig massa järndubbar, ringar osv på många ställen, en del relativt nya, andra så gamla att de är halvt bortrostade och bara är en vass dubb som sticker upp, allt mellan några centimeter till halvmeterhöga saker.
Livsfarliga saker för den som trampar fel eller råkar ramla och slå rygg eller huvud i dubben!
Seawolfs förslag är helt visst bra för var gång han eller någon annan skall förtöja sin båt, men ökar riskerna för alla som däremellan rör sig på klipporna.
Jag föreslår att vi alla gör tvärtom - ta med en liten laddningsbar vinkelkapmaskin och rensa klipporna i hela skärgården från dessa järndubbar som numera inte har någon funktion utan bara är farliga!
Jag skall göra det.
Det finns en förfärlig massa järndubbar, ringar osv på många ställen, en del relativt nya, andra så gamla att de är halvt bortrostade och bara är en vass dubb som sticker upp, allt mellan några centimeter till halvmeterhöga saker.
Livsfarliga saker för den som trampar fel eller råkar ramla och slå rygg eller huvud i dubben!
Seawolfs förslag är helt visst bra för var gång han eller någon annan skall förtöja sin båt, men ökar riskerna för alla som däremellan rör sig på klipporna.
Jag föreslår att vi alla gör tvärtom - ta med en liten laddningsbar vinkelkapmaskin och rensa klipporna i hela skärgården från dessa järndubbar som numera inte har någon funktion utan bara är farliga!
Jag skall göra det.
Nu är det så vist inrättat med rälsspikar att när rosten efter ett par år har käkat på dem så ramlar de omkull ur sin spricka i berget. Ine alls som en inborrad järnten som just lämnar en vass del kvar....
Det finns redan fullt tillräckligt med revirhävdande sommarhusägare som är utrustade med kapmaskiner. De behöver varken uppmuntras eller ges inspiration av välmenande men okloka personer.
Nästa steg är väl att börja propagera för att släpa ut betong för att jämna ut alla vassa kanter som stenbrottskusten är nedlusad med - bara fötter och att snubbla där är jätteriskabelt!
/Skärgårdsrallaren
Det finns redan fullt tillräckligt med revirhävdande sommarhusägare som är utrustade med kapmaskiner. De behöver varken uppmuntras eller ges inspiration av välmenande men okloka personer.
Nästa steg är väl att börja propagera för att släpa ut betong för att jämna ut alla vassa kanter som stenbrottskusten är nedlusad med - bara fötter och att snubbla där är jätteriskabelt!
/Skärgårdsrallaren
-
dubbfri
farliga pinnar
Under bygget av en betongplattform i Condeep-serien i Stavanger på sjuttiotalet där jag var delaktig snubblade en arbetare och slog huvet i en av de många uppstickande ändarna av armeringsjärn, han dog.
Liknande olyckor har säkert hänt i stort antal både förr och senare, kanske kan någon byggare berätta.
Visst Seawolf, att röra sig i skärgårdens klippor är mycket riskablare än på en stadsgata, men det är väl ingen orsak att låta en identifierad och lätt eliminerad risk vara kvar?
Det finns inget egenvärde i tusentals gamla vassa och rostiga järnpinnar på dessa klippor, och att ta bort dem är inte början till att jämna ut själva klipporna, att påstå det är inte att argumentera utan bara att ironisera.
Efter första gången du eller någon du känner skadar sig kommer du att tycka som jag, men vi hoppas naturligtvis att det aldrig händer.
Liknande olyckor har säkert hänt i stort antal både förr och senare, kanske kan någon byggare berätta.
Visst Seawolf, att röra sig i skärgårdens klippor är mycket riskablare än på en stadsgata, men det är väl ingen orsak att låta en identifierad och lätt eliminerad risk vara kvar?
Det finns inget egenvärde i tusentals gamla vassa och rostiga järnpinnar på dessa klippor, och att ta bort dem är inte början till att jämna ut själva klipporna, att påstå det är inte att argumentera utan bara att ironisera.
Efter första gången du eller någon du känner skadar sig kommer du att tycka som jag, men vi hoppas naturligtvis att det aldrig händer.
Nog får man läsa många dumheter på detta och andra fora. Men nog tar 'Dubbfri' priset...
Och nog tycker jag Seawolf har poäng i att dra betong över hela skärgården - det måste väl ändå globalt sett vara fler som dör av att slå skallen i stenar än i armeringsjärn (eller dubbar).
Dessutom vill jag slå ett slag för en annan (livs-) fara! Dessa tampar som båtägare spänner mellan sina båtar och trän, dubbar, ringar och rälsspik. Alla har vi väl råkat snubbla på dessa försåtligt dragna linor, ofta i en grå-beige färg som kontrasterar illa mot klipporna.
Kan man inte helt komma till rätta med detta problem anser jag att man åtminstånde bör införa ett temporärt förbud mellan midsommaraftons morgon och midsommardagens kväll då snubblingsrisken är som störst.
Och nog tycker jag Seawolf har poäng i att dra betong över hela skärgården - det måste väl ändå globalt sett vara fler som dör av att slå skallen i stenar än i armeringsjärn (eller dubbar).
Dessutom vill jag slå ett slag för en annan (livs-) fara! Dessa tampar som båtägare spänner mellan sina båtar och trän, dubbar, ringar och rälsspik. Alla har vi väl råkat snubbla på dessa försåtligt dragna linor, ofta i en grå-beige färg som kontrasterar illa mot klipporna.
Kan man inte helt komma till rätta med detta problem anser jag att man åtminstånde bör införa ett temporärt förbud mellan midsommaraftons morgon och midsommardagens kväll då snubblingsrisken är som störst.
-
Quasimodo
Nå, om man ser med gillande på att SXK (och andra) sätter dit dubbar må man väl också acceptera att någon städar undan resterna då de (efter många år) tjänat ut.
De kapmaskinförsedda revirhävdarna är en annan sak - de sågar ju av funktionsdugliga dubbar för att slippa slemma båtar på sin mark. Det är (för att travestera en reklamkampanj) lågt.
Q.
De kapmaskinförsedda revirhävdarna är en annan sak - de sågar ju av funktionsdugliga dubbar för att slippa slemma båtar på sin mark. Det är (för att travestera en reklamkampanj) lågt.
Q.
-
dubbfri
risker vi alla tar
En risk alla tar på ett forum är att bli missförstådda, möjligen tror Eilean att jag vill ta bort de öglor som kryssarklubben satt upp runt om i naturhamnar, men naturligtvis inte!
Inte heller sådana öglor eller dubbar som sitter där de kan användas till förtöjning.
Men tusentals rester efter olika förankringsarrangemang och byggnader sedan hundra år eller mer sitter spridda i skärgården, ofta långt från vattnet och mitt inne på öar osv. Dessa är bara farliga och har inget värde.
Eileans förslag att släppa båtars förtöjningar under midsommarnatten för att minska snubbelrisken var också bra...
Inte heller sådana öglor eller dubbar som sitter där de kan användas till förtöjning.
Men tusentals rester efter olika förankringsarrangemang och byggnader sedan hundra år eller mer sitter spridda i skärgården, ofta långt från vattnet och mitt inne på öar osv. Dessa är bara farliga och har inget värde.
Eileans förslag att släppa båtars förtöjningar under midsommarnatten för att minska snubbelrisken var också bra...
-
dubbfri
återställa
Jag tolkar det så att herr P är på min sida och att herr P menar förmodligen att när en järnpinne inte längre används som den varit avsedd skall den som satte dit den ta bort den.
En helt normal princip, men tyvärr är de flesta av dagens järnrester så gamla att någon annan måste göra det om det skall bli gjort.
Jag kan inte förstå att någon kan tycka det är bättre att låta gamla rostiga och vassa järnrester sitta kvar, på ställen där ingen båt kan förtöjas i dem men där barn och vuxna vill röra sig, än att ta bort dem.[/i]
En helt normal princip, men tyvärr är de flesta av dagens järnrester så gamla att någon annan måste göra det om det skall bli gjort.
Jag kan inte förstå att någon kan tycka det är bättre att låta gamla rostiga och vassa järnrester sitta kvar, på ställen där ingen båt kan förtöjas i dem men där barn och vuxna vill röra sig, än att ta bort dem.[/i]