Ett litet dilemma!

[Gäst]

Har råkat ut för ett litet jobbigt dilemma, önskar lite råd och tips. Jag och min man är tillsammans ägare till en 43 fots segelbåt, min man har haft sin kustskepparexamen under flera år och jag tog både mitt förarbevis och kustskeppare nu i våras.

Problemet är nu inte min man som man kan tro i de första raderna , vi två går alldeles utmärkt ihop. Jag är fullkomligt nöjd med att ta kock/svabb tjänsten ombord, men står lika mycket till rors, jätte kul och nu när jag lärt mig alla sjömärken och regler, känns det ännu roligare, för jag kan delta mer aktivt än förut.

Nä, problemet är en gemensam vän till oss som vi känt i flera år, han gick samma kurser som mig i våras och vi har i år bestämt att segla tillsammans under ca 8-10 dagar. Men nu till vårt lilla dilemma! Vår vän vill tydligen bara göra roliga saker ombord när han är ute och seglar.

Han frågar bara om han ska ta rodret, inte om han ska hjälpa till med vare sig matlagningen ombord eller svabba däcket. Nu sist på en liten längre tur, så fick jag göra allting, tills jag härsknade till på tillbaka resan och sa till honom \"nej du, nu får vi allt börja med maten, eller nu kan du ta disken för det gjorde jag innan idag\". Han betalar inte något för maten ombord i heller, en sak till som vi måste ta upp! Men hur delar man på kostnaderna, vi är två och han en? Eller delar man kostnaderna bara rakt över?

Han sa ingenting, följde med ner och hjälpte mig, men jag kunde känna blixtarna i ryggen. Jag känner mig inte trygg med honom i heller om han ska ha vakten ombord, för han har tydliga begränsningar när det gäller navigering, kan väl säga att han måste använda räknare för göra lätta huvudberäkningar, att både styra och ta ut kurs samtidigt är att glömma.

Att vara trygg ombord är väl något alla eftersträvar, han inser tydligen inte att man måste ha mycket träning innan han kan börja \"leka\" kapten ombord, även om han har sin papper, ingår inte erfarenhet i dem inte. Han drabbades också tråkigt nog av sjösjuka, detta märkte vi av nu sist, då var han helt oförmögen att ens stå till rors om det skulle hända något ombord, får väl vara glad att gubben min inte drabbats nämnvärt hitintills av detta.

Det som var jobbigt, var att vi båda två märkte av att han drabbats av sjösjuka, vi sa åt honom detta, men nej då, det var han inte alls, frågade honom flera gånger, nä inga problem sa han, men en stund senare så spydde han. Hade känts mycket bättre om han kunnat vara ärlig om en sådan sak!

Ingen av oss vill såra honom, han är vår vän, men det känns inte bra. Som när jag styr, då kan han få för sig att säga åt mig \"ja du, hur lägger du nu ut kursen här, vet du var du är nu, eller håller du 260 grader\", saker som är självklara för mig, jag vet var jag är och jag håller kursen jag ska hålla och det vet han mycket väl om. Han vet om att jag gick kursen, för att jag i en nödsituation ska kunna ta mig i land, veta var jag är och hur jag tar ut en kurs och bäring, men att jag inte älskar att hålla på att plotta i papperskorten, överlåter det åt min gubbe.

Det är likadant att om min man ger mig en kurs jag ska hålla, då kan vår vän mycket väl få för sig att ändra den och säga åt mig att hålla den kurs han ger mig istället, typ 20 grader mer eller mindre, detta vägrar jag, har sagt ifrån att jag håller den kurs jag fått. Har ingen aning om varför han gör så. Kanske vill han ha sista ordet? Känns som om han är lite av en bror duktig, har förstått att han är fruktansvärt petig, fick han inte 99-100 % rätt på proven, då var han mycket missnöjd med sig själv.

När jag och min man pratar ombord, alltså till varandra, något som enbart rör oss två) man får väl lov att ha ett privatliv också till viss del ombord?), ja då lägger han sig gärna i vårt samtal, inte varje gång, för ibland har han ingen aning om vad det nu är vi pratar om, men oftast så gör han så. Även om jag vänder mig direkt till min man, säger hans namn och frågar något, ja ta mig tusan om vår vän då inte svarar.

Som för att ta ett exempel, en annan seglarvän till oss, kom bort till vår båt, för att prata med min man om något som hade med riggningen att göra. Då börjar vår vän att prata med honom om riggning och nu hör det till saken, att han har aldrig riggat, nu pratade han på med honom som han inte gjort något annat i hela sitt liv.

Det var ganska lätt att förstå att det var om saker han inte hade en endaste aning om, ganska komiskt. Vår seglarvän sa ingenting, men det syntes att han undrade, för det var ju inte till honom han vände sig. Där tog han på sig rollen som både ägare och kapten på vår båt, hrm???

Han försöker även lägga sig hur vi ska fixa saker ombord som han inte känner till. Nu får vi diskutera sådant när han inte hör, annars kommer han med idéer om att göra si och så och så plötsligt har man fått ett två dagars projekt man inte vill ha.

Dagen efter vi varit ute och seglat på vår lite längre tur, så var det jag som fick svabba däcket (min man höll på att fixa under däck), tror inte att vår vän brydde sig om att se att däcket nästan var brunt av salt.

Jag, min man, vår dotter och hennes pojkvän som kom på besök, hade alla ställt sin skor på fördäck, ingen seende människa kunde undgå fyra par skor, utom han då, när han kom en liten stund senare. Han lyckades med konststycket och gå ombord min sina skor och lämna skitiga avtryck i den fuktiga ytan, kul, behöver väl inte säga att de åkte av fortare än kvickt när jag höjde rösten, men att jag ska behöva göra så, blir himla ledsen.

Nu om två veckors tid, ska vi iväg på 8-10 dagars semestertripp tillsammans, men hur ska jag orka detta? Vad har ni för råd att ge mig, ska man spy ut sin galla, att nu är det så här och så här, dessa regler gäller ombord, ska man ge honom en bok om förhållningsregler på båten och vad ska dessa då innehålla? Min man hade tänkt att prata med honom, men jag tycker inte att han ska behöva ta det själv.

Snälla hjälp mig med några bra tips, just nu så känns ingenting bra, vill inte att hela semestern ska bli förstörd. Vi har bara 14 dagars semester tillsammans!

Mvh
från en som försöker le åt det hela!

[Ravag]

Det är tydligt att det hela tar mycket energi och glädje ifrån er. Om det är som du beskriver saken finns det inte något som talar för att han skall befinna sig i er båt överhuvudtaget. Det finns massor att läsa om hur illa sådana saker kan utveckla sig. Fast han är er vän på land är det tydligt att han inte är er vän på havet och med tanke på hur viktigt det är att man kan lita på varandra på en båt känns det nästintill oansvarigt av er att ta med honom fler gånger.

Mitt förslag är att vara öppen och ärlig mot honom och säga precis som det är. Det borde inte vara alltför svårt eftersom ni redan lagt ut hela storyn på internet, säg som det är och skulle det vara så att han inte förblir er vän på land må det vara hännt. Grundförutsättningarna måste vara de rätta för att det skall fungera tillhavs.

Lycka till ! /Dan

[typhoon]

Instämmer helt i det Ravag skriver.

Lämna vännen på land och låt absolut inte er vänskap äventyra säkerheten till sjöss. Säkerheten måste ALLTID komma i första hand. Om vännen dessutom skapar dålig atmosfär och allmänt bidrar till en dålig stämning, så är det enligt min mening inte så mycket att orda om.

Beträffande kostnader, så hade jag delat rätt av, alltså en tredjedel var.

[Gäst]

Kan bara instämma i vad Ravag och Typhoon svarade. För min egen del hade han seglat för första och sista gången i min båt.

[Quasimodo]

Märklig historia!

Nu tycker jag att gästfrihet även ombord kräver ett visst mått av flexibilitet hos skepparen och skepparhustrun och ifall man vill ha rätt till egna samtal utan inblandning av andra och retar sig på matkostnaderna för en extra person kanske man skall fundera på om man vill ha gäst ombord över huvud taget. Men att bjuda med någon man retar sig på till den milda grad verkar väl också dumt?

Kanske den sk \"gästens\" version låter annorlunda?

Q.

[Filip]

Är man gäst ombord så är man. Självklart ska han då slippa betala för sig och inte heller behöva delta i den tråkiga marktjänsten. Men detta måtte ni väl ha diskuterat igenom grundligt före seglingen?

Det är ju också viktigt, att man har gjort klart att det bara finns en kapten ombord, något som er vän inte tycks ha uppfattat.

[Gäst]

Har tagit del av var och en skrivit. Jag har tydligen varit oklar om vissa saker, men det är inte det lättaste att öppna upp sitt hjärta på nätet som jag gjort, med tanke på att alla tänker olika och jag vill inte trampa på någons tår och få huvudet mitt avhugget. Vår vän är överhuvudtaget inte ute och surfar på seglingssidor, han använder Internet ytterst sällan och han är inte intresserad av att surfa what so ever.

Han är inte sk. gäst ombord, vi har inte sagt åt honom att det är klart att du ska med ut och segla med oss på semestern, utan han har bjudit med sig själv. Vi var ute först på en endagstur (han har inte varit intresserad av segling förut), då var han med som vår gäst, då gick också allting hur bra som helst, hade då färdiglagad mat med mig och förtäring skedde i sittbrunnen, jag tog hand om disk och annat efteråt.

Vi hade en smörsegling och alla var upptagna med sitt ombord, var jättekul och alla bidrog till en trevlig tur, inga problem. I varje fall såg ingen av oss de signaler som vi kanske borde se. När vi sedan själv skulle ge oss av på ett par dagars tur, ville vår vän följa med och vi sa ja till detta, men där var han inte inbjuden, utan bjöd med sig alldeles själv. Där stod vi för rubbet, inkl. hamnavgifter, naiva som vi var kanske, så trodde vi att han skulle erbjuda sig betala något, men det har vi oss själva att skylla förvisso.

Det enda jag vill, är att få känna mig trygg på min egen båt och vara likvärdig med alla som är ombord. Hur ska jag då ska berätta för honom att det inte känns bra med honom ombord? Det känns mycket taskigt av mig att säga så, klart att jag kommer såra honom!

Men det känns inte heller bra att ha ont i magen inför kommande tur. Min man tycker om vår vän som seglingskompis, men förstår problemet och att vi inte kan ha det så, han vill inte att vår vän ska se mig som en slav ombord och att endast de ska göra allt det roliga.

Nu vill han helt enkelt dela ut sysslorna till oss alla, så det blir rättvist, men det känns så stelt och opersonligt att göra så. När vi seglar med andra, är det aldrig problem att hjälpas åt eller att man står för matinköpen varannan dag eller bidrar på annat vis. Det går bra att prata med varandra också, ingen som kommenterar, de förstår att man behöver få prata ifred ibland. Själv läser jag en bra bok och låter de som pratar med varandra få prata ifred.

Men innan min man pratar med honom, ville jag gärna ha några tips från er som har något att dela med sig, om hur man kan få det till att fungera ombord under 8-10 dagar ute.

Annars så får jag bita ihop och svälja, sedan efter den turen, så får vi skylla på något när han vill med på långturer. Att enbart ta ut honom på endagsturer. Vår dotter och hennes pojkvän tackar inte nej till att följa med oss, då blir det tillräckligt trångt ombord ändå, för att kunna säga nej till yterliggare en person. Det är förvisso att sticka huvudet i sanden och blunda, men å andra sidan så förblir han vår vän på torra landbacken.

[Calle C]

Hej

Från början insåg jag att det är din mans kompis.......!
Prata med honom och så får han fixa till det, det är inte riktigt att du ska jobba häcken av dig för din mans kompisar.
När jag tar med mig folk(vänner) ut på segling så har vi en börs på båten där vi gemensamt lägger i en femhundring var som betalar mat, hamnavgifter o dyl. när pengarna är slut får alla lägga i ytterliggare.
Med det upplägget har det aldrig varit några problem.
När det gäller framförandet av er farkost är det faktiskt du och din man som har ansvaret, det är er skyldighet att se till att ni inte utgör fara för annan eller er själva. mao ni måste säga till.......
Säg till på ett sätt där ansvarsfrågan finns med, de flesta förstår en sådan förklaring, om förståelse inte uppnås, avbryt gästspelet....

[Quasimodo]

Diplomati brukar ibland beskrivas som konsten att be någon dra åt helskotta på ett sådant sätt att denne ser fram mot resan med förväntan. Har man nu inte diplomatins gåva får man säga det på det tråkiga sättet.

Jag tror i så fall att man skall vara rak och ärlig utan att onödigtvis såra. Att ljuga eller manipulera är ingen bra ide. Det borde gå att hitta ett rimligt sätt att säga att \"vi gillar dig, men inte på flerdagarsturer på sjön - då vill vi vara själva eller med vår närmaste familj\". Vill du överhuvud taget inte ha med karln, så säg ifrån till din man hur du vill ha det. Annars får du väl göra som man brukar göra med vuxna, färdiguppfostrade individer: Värdera personen ifråga och avgör om han är en tillgång eller belastning totalt sett, med alla irriterande egenskaper inräknade - räkna inte på allvar med att kunna förändra eller styra upp via tillsägelser eller någon sorts arbetsfördelning.

Q.

[typhoon]

Liknande problematik fins beskriven i flertalet guider för långfärdssegling, att ha gäster ombord. I korta drag går det ut på att man direkt när gästen kommer visar denne runt i båten, förklarar turordning, var gästen kan \"ha sitt\", samt vilka uppgifter denna förväntas ta del av. I fallet med en \"gäst\", brukar de uppgifterna sällan inbegripa \"tråkiga delar\".

Dock är ju inte detta tillämpbart i detta fall, då gästen bjudit in sig själv och han redan känner sig någorlunda hemma med er och er båt. Att tor att man i efterhand kan styra upp detta med arbetsfördelning och pengar, är nog just bara att tro och inget mer. För mig är det solklart att killen inte skall med. Ni seglar ju för att ha det kul, avslappnade och trevligt tillsammans, inte för att vara barmhärtiga samariter. Späka sig kan man göra på en tråkig middag där man inte trivs med sälskapet, men det äventyrar sällan säkerheten för aftonen.

Jag tror det är viktigt att det framkommer att ni gemensamt kommit fram till detta beslut. Det är nog bra att förklara i generella drag varför, såsom säkerhet, trygghet, privatliv etc. och inte för mycket gå in på enskilda saker ni noterat. Att säga \"du behöver ju miniräknare för högstadiematte\", eller \"du lämnar inte oss i fred\", är antagligen inte någon höjdare utan bidrar förmodligen bara till att han känner sig utpekad. Dessutom är det klokt att lägga upp det så man slipper argumentera för saker, vilket kanske blir fallet om han blir pressad och skall hävda att han minsann har tagit kustskepparn. Alltså övergripande helhet istället för enstaka händelser. Det är i alla fall vad jag tror på.

[Gäst]

Får tacka alla som kommenterat det jag skrivit, har fått en ganska bra uppfattning om vad som gäller nu framöver ombord. Vi måste dra våra regler för honom, det är uppenbart att vi prioriterar olika saker ombord. Bäst att klargöra att vi endast har en kapten ombord, att man inte själv gör vad man tycker.

Vi har aldrig förut behövt göra så, tänkt spara det till de/den som ev. ska följa med på en längre långsegling. I min enfald trodde jag att vi kunde slippa så formella regler för en 10 dagars tur. Jag får skita i att jag tycker att det är trist, det är tydligen bäst för alla parter att köra med klara regler från början.

Kommer inte låta vår vän vara ensam skeppare, någon av oss kommer ha tjänsten tillsammans med honom, för allas säkerhet ombord, håller helt och hållet med bl.a. Calle C ang. säkerheten, givetvis är det något som är nummer ett på prioriteringslistan. Han får lära sig som alla andra, en sak i taget tills det är uppenbart att han klarar av sina uppgifter själv ombord, om det blir fler gånger tillsammans ombord efter vår lilla tur om ett tag.

Min man ville själv ta det här \"lilla dilemmat\" med vår vän som kapten ombord, anser han att det är hans uppgift, men jag vill också vara med. För annars tror förmodligen vår vän att det är jag som är häxan ombord, som ska dominera och styra allting, suck, att jag gömmer mig bakom gubben min och det får han absolut inte tro. Min man har själv både sett och hört samma saker som jag.

Sedan är det egentligen ärligt talat inte mycket jag har lämnat ut, det finns mycket mer personliga saker jag skulle kunnat nämna om vår vän, men det hade verkligen varit att peka ut!

Kan bara tillägga, att hur roligt är det som kapten på sin egen skuta, ha med någon som tvunget ska ändra om kursen man lagt ut och som dessutom drar i ratten/rodret för att kursen avviker 2 grader? I mitt fall kunde han lika gärna smällt mig på fingarna. Min man tog det med jämnmod när han gjorde så mot honom, men jag tycker han ska säga ifrån, känns helt fel.

Jag ser nog mest allvarligast på att han inte sa ifrån när han var sjösjuk, utan ljög om det när vi frågade honom flera gånger. Nu trodde vi att han mådde bra, men såklart funderar man på vad som hänt om vi verkligen hade behövt hans hjälp i någon nödsituation? Himla tråkigt att han inte kan vara ärlig, jag skäms inte om jag blir sjösjuk, det kan man faktiskt inte hjälpa. Men att vara grön i ansiktet och blåneka, det förstår jag inte.

Det är lika viktigt att man meddelar vad man ämnar göra och inte bara göra det, när man t.ex. ska lägga till eller gå ut. I vårt fall var vår båt på väg att ränna rakt in i båtgrannens när vår vän gjorde något helt knasigt, vågar inte säga vad så det pekar ut honom.

Vi hade sagt ifrån vad hans uppgift var och vad han skulle uppmärksamma, ändå gör han som han gjorde, förmodligen skulle han visa sig duktig. Nu fixade min man det, han känner vår båt bäst, om inte, hade vi klippt vår ena båtgranne. Detta är bara ett litet axplock av massor!

Sedan tycker jag att Calle C:s idé är bra:

\"När jag tar med mig folk(vänner) ut på segling så har vi en börs på båten där vi gemensamt lägger i en femhundring var som betalar mat, hamnavgifter o dyl. när pengarna är slut får alla lägga i ytterliggare.\"

Jag har även tagit åt mig av Quasimodos inlägg, kloka ord!

\"Diplomati brukar ibland beskrivas som konsten att be någon dra åt helskotta på ett sådant sätt att denne ser fram mot resan med förväntan. Har man nu inte diplomatins gåva får man säga det på det tråkiga sättet.\"

\"Jag tror i så fall att man skall vara rak och ärlig utan att onödigtvis såra. Att ljuga eller manipulera är ingen bra ide. Det borde gå att hitta ett rimligt sätt att säga att \"vi gillar dig, men inte på flerdagarsturer på sjön - då vill vi vara själva eller med vår närmaste familj\". Vill du överhuvud taget inte ha med karln, så säg ifrån till din man hur du vill ha det. Annars får du väl göra som man brukar göra med vuxna, färdiguppfostrade individer: Värdera personen ifråga och avgör om han är en tillgång eller belastning totalt sett, med alla irriterande egenskaper inräknade - räkna inte på allvar med att kunna förändra eller styra upp via tillsägelser eller någon sorts arbetsfördelning.\"

Tack så mycket för allt visat intresse

[Filip]

Ni tycks ha ställt till det för er själva riktigt ordentligt genom att ni inte har satt gränser från första början. Ofta men inte alltid är det nödvändigt att göra det för att undvika slitningar senare. Man tar initialt ett mindre obehag för att senare slippa ett större. Det är alltid betydligt enklare att göra det i början. Att ta upp saken nu är nog svårare men tyvärr absolut nödvändigt, om ni ska få rätsida på er gode vän. Ni tycks ha redan ha skämt bort honom bortom all rimlig gräns.

Ett förslag är att ni skaffar ytterligare en pålitlig besättningsman och anmäler er till Svenska Kryssarklubbens 24-timmars eller helst 48-timmarssegling nu i höst. Före seglingen går ni noggrant igenom såväl SXK:s skrivna som båtens egna oskrivna (?) regler och delar upp er i vaktlag. Om er vän inte lyckas lära sig vett och båtetikett under en sådan segling, så är han ett hopplöst fall.

Det normala är man före en längre segling lägger en skeppskassa, fyller på den om den tar slut och delar upp den efter seglingen. Skeppskassan används för proviant, hamn- och kanalavgifter, drivmedel (dieselolja, bensin), gasol (T-sprit, fotogen), och för längre färder även sjökort etc.

[Gäst]

Jo nog för vi ställt det till för oss, efterklok som man är, borde vi gjort detta redan första gången. Men första gången gick bra, smörsegling, vi hade kul. Andra gången, var vi på en kort tur på ca 3 dagar, då upptäckte vi det, hrm, ja försent kanske, snopna blev vi.

Jag kan också vara kapten ombord om jag vill på vårt eget skepp, har gått kustskepparen. Men vår vän vill vara styrman (helst kapten förstås), han tycker inte att jag ska vara styrman.

Han ger mig pikar, \"jaha du som är styrman nu, du vet väl var vi är någonstan och så trycker han upp sjökortet i ansiktet på mig, bara för han vet om att jag gillar inte plotta ut kursen själv, men jag gör det för visa honom att jag kan.

Jag håller den kurs som jag fått av kapten, klart att vår vän då blir sur, för att jag inte ändrar kursen till det han vill jag ska styra, som han då anser är mer rätt än kaptens kurs, märk väl, att de två är ändå nära vänner. Varför han gör så, har ingen aning, kan var förstås bero på att han nu också har kustskepparen och att han då anser att han kan lika mycket som min man då!

Min man har haft båt i många år, vår vän har aldrig haft båt, han har enbart seglat med några andra några få gånger.

Nu ville han att min man/kapten, ska skriva under för hans skepparexamens praktik. Vi gjorde inte det, för först vet vi inte om man får lov att göra så, har inte kollat upp det. Sedan har han inte gått igenom praktiken med oss, vad han måste göra för att bli sk. godkänd.

Vi ska bjuda med en riktig erfaren seglare som vi känner på någon dagstur snart, innan semestern, så ska vi se hur vår vän uppför sig då mot honom, ganska intressant.

Han klagar ju på hur vi skotar, winchar, att seglen inte har tillräckligt med buk eller bla bla bla, ganska roligt, för sedan när vi berättar att det inte går att göra så som han vill just nu, eftersom bla bla bla, då går det upp ett lilljeholmens för honom, men tro inte att han tänker lite mer nästa gång, nä han påpekar något annat bara efter en stund.

Annars får det bli kryssarklubbens segling, låter faktiskt himla kul!

[Fribbe]

Knepig sits...
Att han själv tycker att det är kul att följa med känns märkligt. Han måste ju själv ha märkt hur ni känner.
Att kostnaden och arbetsuppgifterna ombord (utom skepparrollen) ska delas lika ser jag som självklart. Förklara det för honom. Det är ju faktiskt lite skillnad kostnadsmässigt med en helgsegling och tio dagar. Det vore väldigt barnsligt om han tog illa upp för det. Med lite tur kanske intresset för att följa med svalnar om han inte får en gratis helpensionssemester.

Jag får uppfattningen att du lider mer än din man av att kompisen följer med. Ni ska absolut trivas lika bra på båten. Se till att din man backar upp dig när han märker att du vantrivs.

[matsa]

jag tycker att han ska absolut INTE följa med överhuvudtaget. det behövs så himla lite som blir fel för att åtminståne jag ska reta ihjäl mej på nån som är med. har kappseglat med bästa polare som gast nån gång och nästan kunnat kasta vederbörande överbord, pga av en som man kan tycka \"skitsak\", typ spinnakerskotning som han kanske inte klarat av till 100%, och trots förmaningar och instruktioner ändå inte kunnat få till det bättre, men ändå envisas med att fortsätta. då har jag bara känt att han ska ALDRIG mer följa med på nån kappsegling, för då blir vi ovänner för livet. det är skitjobbigt att veta att man inte kan lita till 100% på den/dom som är med. det räcker med att det blir fel en eller två ggr så känns det så. i och med att du vet om alla hans fel så kommer seglingen att bli helt förstörd för din del, bara för att du kommer att vänta på att han ska klanta sej, eller börja trakassera dej med sin besserwisserstil. så mitt råd är att han ska aldrig någonsin mer följa med er ut på eran båt igen. nattseglade tidigt i våras i rejäl dimma från bornholm mot kalmarsund, över tät trafikerad fartygsled och så var ju sikten skitdålig. min medseglare den ggn hade slarvat några ggr när han tagit ut å lagt in waypoints på GPSen, detta räckte för att det hela skulle kännas ganska olustigt. jag visste ju att jag inte kunde lita på honom till 100%. han var jätteduktig för övrigt, men just det slarvet räckte. så det behöver inte vara några stora grejor för att det ska bli trist och olustigt.
så, lämna den jäveln i land! han verkar skitjobbig! ni åker väl inte ut på sjön för att vara barnvakt och försöka uppfostra nån? /m