Problemet är nu inte min man som man kan tro i de första raderna , vi två går alldeles utmärkt ihop. Jag är fullkomligt nöjd med att ta kock/svabb tjänsten ombord, men står lika mycket till rors, jätte kul och nu när jag lärt mig alla sjömärken och regler, känns det ännu roligare, för jag kan delta mer aktivt än förut.
Nä, problemet är en gemensam vän till oss som vi känt i flera år, han gick samma kurser som mig i våras och vi har i år bestämt att segla tillsammans under ca 8-10 dagar. Men nu till vårt lilla dilemma! Vår vän vill tydligen bara göra roliga saker ombord när han är ute och seglar.
Han frågar bara om han ska ta rodret, inte om han ska hjälpa till med vare sig matlagningen ombord eller svabba däcket. Nu sist på en liten längre tur, så fick jag göra allting, tills jag härsknade till på tillbaka resan och sa till honom \"nej du, nu får vi allt börja med maten, eller nu kan du ta disken för det gjorde jag innan idag\". Han betalar inte något för maten ombord i heller, en sak till som vi måste ta upp! Men hur delar man på kostnaderna, vi är två och han en? Eller delar man kostnaderna bara rakt över?
Han sa ingenting, följde med ner och hjälpte mig, men jag kunde känna blixtarna i ryggen. Jag känner mig inte trygg med honom i heller om han ska ha vakten ombord, för han har tydliga begränsningar när det gäller navigering, kan väl säga att han måste använda räknare för göra lätta huvudberäkningar, att både styra och ta ut kurs samtidigt är att glömma.
Att vara trygg ombord är väl något alla eftersträvar, han inser tydligen inte att man måste ha mycket träning innan han kan börja \"leka\" kapten ombord, även om han har sin papper, ingår inte erfarenhet i dem inte. Han drabbades också tråkigt nog av sjösjuka, detta märkte vi av nu sist, då var han helt oförmögen att ens stå till rors om det skulle hända något ombord, får väl vara glad att gubben min inte drabbats nämnvärt hitintills av detta.
Det som var jobbigt, var att vi båda två märkte av att han drabbats av sjösjuka, vi sa åt honom detta, men nej då, det var han inte alls, frågade honom flera gånger, nä inga problem sa han, men en stund senare så spydde han. Hade känts mycket bättre om han kunnat vara ärlig om en sådan sak!
Ingen av oss vill såra honom, han är vår vän, men det känns inte bra. Som när jag styr, då kan han få för sig att säga åt mig \"ja du, hur lägger du nu ut kursen här, vet du var du är nu, eller håller du 260 grader\", saker som är självklara för mig, jag vet var jag är och jag håller kursen jag ska hålla och det vet han mycket väl om. Han vet om att jag gick kursen, för att jag i en nödsituation ska kunna ta mig i land, veta var jag är och hur jag tar ut en kurs och bäring, men att jag inte älskar att hålla på att plotta i papperskorten, överlåter det åt min gubbe.
Det är likadant att om min man ger mig en kurs jag ska hålla, då kan vår vän mycket väl få för sig att ändra den och säga åt mig att hålla den kurs han ger mig istället, typ 20 grader mer eller mindre, detta vägrar jag, har sagt ifrån att jag håller den kurs jag fått. Har ingen aning om varför han gör så. Kanske vill han ha sista ordet? Känns som om han är lite av en bror duktig, har förstått att han är fruktansvärt petig, fick han inte 99-100 % rätt på proven, då var han mycket missnöjd med sig själv.
När jag och min man pratar ombord, alltså till varandra, något som enbart rör oss två) man får väl lov att ha ett privatliv också till viss del ombord?), ja då lägger han sig gärna i vårt samtal, inte varje gång, för ibland har han ingen aning om vad det nu är vi pratar om, men oftast så gör han så. Även om jag vänder mig direkt till min man, säger hans namn och frågar något, ja ta mig tusan om vår vän då inte svarar.
Som för att ta ett exempel, en annan seglarvän till oss, kom bort till vår båt, för att prata med min man om något som hade med riggningen att göra. Då börjar vår vän att prata med honom om riggning och nu hör det till saken, att han har aldrig riggat, nu pratade han på med honom som han inte gjort något annat i hela sitt liv.
Det var ganska lätt att förstå att det var om saker han inte hade en endaste aning om, ganska komiskt. Vår seglarvän sa ingenting, men det syntes att han undrade, för det var ju inte till honom han vände sig. Där tog han på sig rollen som både ägare och kapten på vår båt, hrm???
Han försöker även lägga sig hur vi ska fixa saker ombord som han inte känner till. Nu får vi diskutera sådant när han inte hör, annars kommer han med idéer om att göra si och så och så plötsligt har man fått ett två dagars projekt man inte vill ha.
Dagen efter vi varit ute och seglat på vår lite längre tur, så var det jag som fick svabba däcket (min man höll på att fixa under däck), tror inte att vår vän brydde sig om att se att däcket nästan var brunt av salt.
Jag, min man, vår dotter och hennes pojkvän som kom på besök, hade alla ställt sin skor på fördäck, ingen seende människa kunde undgå fyra par skor, utom han då, när han kom en liten stund senare. Han lyckades med konststycket och gå ombord min sina skor och lämna skitiga avtryck i den fuktiga ytan, kul, behöver väl inte säga att de åkte av fortare än kvickt när jag höjde rösten, men att jag ska behöva göra så, blir himla ledsen.
Nu om två veckors tid, ska vi iväg på 8-10 dagars semestertripp tillsammans, men hur ska jag orka detta? Vad har ni för råd att ge mig, ska man spy ut sin galla, att nu är det så här och så här, dessa regler gäller ombord, ska man ge honom en bok om förhållningsregler på båten och vad ska dessa då innehålla? Min man hade tänkt att prata med honom, men jag tycker inte att han ska behöva ta det själv.
Snälla hjälp mig med några bra tips, just nu så känns ingenting bra, vill inte att hela semestern ska bli förstörd. Vi har bara 14 dagars semester tillsammans!
Mvh
från en som försöker le åt det hela!
