Snodd ankarkätting!
Snodd ankarkätting!
Nej, det inte någon som tagit den. Däremot vill jag anknyta till de sista dagarnas livliga kättingdebatt.
Varför kinkar sig min ankarkätting? När den faller ner i kättingboxen kan man se hur den frihängande delen långsamt vrider sig. Tråkigt nog sker inte motsvarande vridning åt andra hållet när den matas ut och resultatet blir att en allt större del av kättingen kinkar sig efter varje ankringstillfälle. Till sist får jag svårigheter att mata ut kätting då den låser sig i kättingklyset eller runt ankarspelet.
Lekare i bägge ändarna av kättingen hjälper inte.
Varför kinkar sig min ankarkätting? När den faller ner i kättingboxen kan man se hur den frihängande delen långsamt vrider sig. Tråkigt nog sker inte motsvarande vridning åt andra hållet när den matas ut och resultatet blir att en allt större del av kättingen kinkar sig efter varje ankringstillfälle. Till sist får jag svårigheter att mata ut kätting då den låser sig i kättingklyset eller runt ankarspelet.
Lekare i bägge ändarna av kättingen hjälper inte.
Det var ju fint att någon inte snott din kätting Gunnar. Vad vore väl värre? Kanske själva ankaret förstås!
Jág antar att du har en märkeskätting av yppersta kvalitet, noga utprovad under ytterst svåra förhållanden utanför yttre Hebriderna eller någon annan utsatt plats. Och självklart kalibrerad med mikrometerprecision. Vi bör därför utesluta defekter vid tillverkningen, dvs att länkarna inte är perfekt symmetriska vilket annars kunde krångla till det hela.
Återstår möjligen slitage. Länkarnas friktion kanske gör att de kinkar. Ojämnt slitna eller kanske helt enkelt utslitna. Jag har förstått att ankring medelst kätting är något av en favoritsysselsättning!
Ankarboxens utformning kan kanske trassla till det. Primrose kanske hade en dålig dag då denna ritades.
Kanske ankarspelet vrider ned kättingen på ett olämpligt sätt? Men det borde iofs ordna sig i alla fall. Är kättingen skitig eller rostig?
Coreoliskrafterna är kanske en aning långsökt. Du låter väl inte kättingen gå ned genom något konverterat tvättställshål för det vet vem som helst som studerat det utgående tvättvattnets rotation att dessa krafter inte är att leka med. Den riktige långseglaren kanske till och med får uppleva att snurren blir rena snurren fast åt andra hållet när ekvatorn passerats. Kanske har du köpt kätting som kalibrerats för södra halvklotet?
Eller är det helt enkelt lagen om alltings jävlighet?
Den båt jag växte upp på ankrades mycket ofta med ett 18 kg patentankare och 50 m kätting utan ankarspel. När jag blivit tillräckligt vuxen förstod jag varför Pappa stod på fördäck och svor som han aldrig gjorde annars. Ankaret är kvar som någon sorts talisman på mina egna båtar och jag hoppas slippa använda detta.
Jag tror mest på för hög friktion mellan länkarna.
Fler teorier emotses!
mvh Sven-Barry
Jág antar att du har en märkeskätting av yppersta kvalitet, noga utprovad under ytterst svåra förhållanden utanför yttre Hebriderna eller någon annan utsatt plats. Och självklart kalibrerad med mikrometerprecision. Vi bör därför utesluta defekter vid tillverkningen, dvs att länkarna inte är perfekt symmetriska vilket annars kunde krångla till det hela.
Återstår möjligen slitage. Länkarnas friktion kanske gör att de kinkar. Ojämnt slitna eller kanske helt enkelt utslitna. Jag har förstått att ankring medelst kätting är något av en favoritsysselsättning!
Ankarboxens utformning kan kanske trassla till det. Primrose kanske hade en dålig dag då denna ritades.
Kanske ankarspelet vrider ned kättingen på ett olämpligt sätt? Men det borde iofs ordna sig i alla fall. Är kättingen skitig eller rostig?
Coreoliskrafterna är kanske en aning långsökt. Du låter väl inte kättingen gå ned genom något konverterat tvättställshål för det vet vem som helst som studerat det utgående tvättvattnets rotation att dessa krafter inte är att leka med. Den riktige långseglaren kanske till och med får uppleva att snurren blir rena snurren fast åt andra hållet när ekvatorn passerats. Kanske har du köpt kätting som kalibrerats för södra halvklotet?
Eller är det helt enkelt lagen om alltings jävlighet?
Den båt jag växte upp på ankrades mycket ofta med ett 18 kg patentankare och 50 m kätting utan ankarspel. När jag blivit tillräckligt vuxen förstod jag varför Pappa stod på fördäck och svor som han aldrig gjorde annars. Ankaret är kvar som någon sorts talisman på mina egna båtar och jag hoppas slippa använda detta.
Jag tror mest på för hög friktion mellan länkarna.
Fler teorier emotses!
mvh Sven-Barry
En komplettering. Kättingen snodde sig aldrig eller kinkade vad jag kan minnas och tur var väl det för ankarboxen var svåråtkomlig om man säger så. Men den var med dagens mått mätt ganska klen, kanske 6 mm. Den var också ganska ordentligt sliten (Jag har kvar en stump. Hur mycket gammal skit kan man spara innan det blir för mycket? ).
Och som sagt, fler teorier emotses.
mvh Sven-Barry
Och som sagt, fler teorier emotses.
mvh Sven-Barry
Jodå, ankaret kan snurra en del när det lyfts. Men den rotationen stoppar när kättingen går över stävrullen och defintivt på ankarspelet där kättingen omöjligt kan rotera i själva kättinghjulet.
Nej, rotationen uppstår när kättingen faller från kättingklyset i däcket och ner på högen av kätting i ankarboxen. Vilket jag tydlig ser när jag kikar in i boxen.
S-B-A-son var inne på utformningen av boxen, vilket jag också trodde då kättingklyset inte är placerat på båtens mittlinje. Kättingen träffar alltså skrovsidan på bogen när den faller ner och skrovsidan är naturligtvis både svängd och böjd.
Men när en stor del kätting redan är stuvad har högen av kätting vuxit så stor att kättingen så att säga landar på sig själv - och rotationen fortsätter ändå.
Coreoliseffekten är naturligvis en intressant teori. Synd att vi inte hann så långt söderut att vi korsade ekvatorn och då kunde se hur kättingen började rotera åt andra hållet!
Nej, rotationen uppstår när kättingen faller från kättingklyset i däcket och ner på högen av kätting i ankarboxen. Vilket jag tydlig ser när jag kikar in i boxen.
S-B-A-son var inne på utformningen av boxen, vilket jag också trodde då kättingklyset inte är placerat på båtens mittlinje. Kättingen träffar alltså skrovsidan på bogen när den faller ner och skrovsidan är naturligtvis både svängd och böjd.
Men när en stor del kätting redan är stuvad har högen av kätting vuxit så stor att kättingen så att säga landar på sig själv - och rotationen fortsätter ändå.
Coreoliseffekten är naturligvis en intressant teori. Synd att vi inte hann så långt söderut att vi korsade ekvatorn och då kunde se hur kättingen började rotera åt andra hållet!
-
Herr Q
Jag tror på Corioliskraften, men då genomn att båten alltid (eller för det mesta) snurrar runt åt samma håll under frontpassager. Då laddas kättingen med ett halvt eller ett varv åt gången, och denna vridning går inte ur.
Gå ut på djupt vatten, kroka av ankaret (för att skona spelet) och släpp ut all kätting och ta in den i etapper. Sedan tror jag att du får en kinkfri (ovriden) kätting som inte bråkar på ett tag.
Att lägga all kätting på botten som man gör vid rensning i kättingboxen hjälper ju inte, utan den måste hänga fritt under hela sin längd under inspelningen.
Landsortsdjupet nästa!
//HQ
Gå ut på djupt vatten, kroka av ankaret (för att skona spelet) och släpp ut all kätting och ta in den i etapper. Sedan tror jag att du får en kinkfri (ovriden) kätting som inte bråkar på ett tag.
Att lägga all kätting på botten som man gör vid rensning i kättingboxen hjälper ju inte, utan den måste hänga fritt under hela sin längd under inspelningen.
Landsortsdjupet nästa!
//HQ
Herr Q skrev:Jag tror på Corioliskraften
Landsortsdjupet nästa!
//HQ
Det här med Corioliskraften tar jag nog med en nypa salt.
Men när Eilean var relativt nyköpt och jag inte riktigt fått grepp om hur och var kättingen snodde sig gjorde jag precis vad du föreslår. Visserligen inte på Landsortsdjupet men däremot på Nämndöfjärden i Stockholms skärgård, där det finns nog med djup.
Tanken var att släppa ut all kätting, låta den hänga en stund medan båten driver.
Vad jag INTE tänkte på är att 60 meter 10 mm kätting med ett 25 kg ankare i ändan faktiskt är ganska tungt när det hänger rakt ned...
För när jag fått in en meter eller så pajar ankarspelet! Den lilla mojäng som ser till kättingen släpper från kättinghjulet och styrs mot klyset visade sig vara helt utsliten och brast!
Så där drev vi i solen med all ankarkätting + ankare ute! Lösningen blev att knopa fast spinnakerfallet, vincha upp kätting upp i luften, låsa kättingen vid stävrullen, släppa ner den upphissade kättingsträckan i boxen, ta nytt grepp med fallet igen...osv...osv...
Då detta var en helg var det fler än en passerande båt som undrade vad vi höll på med....
MartinM skrev:Nu förstår jag inte.
Kättingen som ligger i boxen roterar inte och om kättingen inte roterar i spelet så kan omöjligt kättingen rotera där emellan.
För att det skall hända något så måste kättingen vrida sig när den passerar spelet när du tar in det?
Skönt att fler inte förstår!
Men jodå, så är det. Till att börja med KAN inte kättingen rotera över ankarpelets kättinghjul som ju har en 'avgjutning' av länkarna där kättingen ligger.
Kikar man in i ankarboxen ser man tydligt hur kättingen roterar under sin färd ner i boxen. Inte mycket, säg att en länk kanske åstadkommer ett 1/2-varv eller så. Och den hamnar 'roterad' i sin vilohög.
När sedan kättingen matar ut roterar den inte tillbaka utan till sist, efter några ankringar, blir den sista halvan av kättingen, som sällan används, blir helt kinkad och slår nästan knut på sig själv. En lekare i slutet på kättingen där den övergår till en tågvirkesstump som sitter fast i båten hjälper inte - kättingen kan ju inte 'snurra ut sig' där den ligger i en hög i boxen.
Eilean skrev
Att den inte kan rotera skulle jag nog ta med en nypa salt, men har du kollat så att den inte roterar, speciellt de metrarna som ankaret lyfts genom vattnet och kan rotera. Så är det nog så.
Annars prova med att köra ut några meter, snurra kättingen , t.ex. genom att ha ett rep i ankaret och snurra ankaret några varvnär det hänger där(glöm inte låsa svirvel med något). Sedan kör du in ankaret utan att låta det snurra rätt. Har du rätt i att det inte kan rotera i kätting hjulet så bör tampen linda sig hårt runt kättingen/ankaret.
Lycka till.
Ett halvt varv per länk är jätte mycket.Men jodå, så är det. Till att börja med KAN inte kättingen rotera över ankarpelets kättinghjul som ju har en 'avgjutning' av länkarna där kättingen ligger.
Kikar man in i ankarboxen ser man tydligt hur kättingen roterar under sin färd ner i boxen. Inte mycket, säg att en länk kanske åstadkommer ett 1/2-varv eller så. Och den hamnar 'roterad' i sin vilohög.
Att den inte kan rotera skulle jag nog ta med en nypa salt, men har du kollat så att den inte roterar, speciellt de metrarna som ankaret lyfts genom vattnet och kan rotera. Så är det nog så.
Annars prova med att köra ut några meter, snurra kättingen , t.ex. genom att ha ett rep i ankaret och snurra ankaret några varvnär det hänger där(glöm inte låsa svirvel med något). Sedan kör du in ankaret utan att låta det snurra rätt. Har du rätt i att det inte kan rotera i kätting hjulet så bör tampen linda sig hårt runt kättingen/ankaret.
Lycka till.
Ursäkta, jag menade 1/2 varv mellan däck och kättinghög - en sträcka på 80-100 cm. Inte så mycket, men ändå tillräckligt för att kättingen börjar jävlas efter några ankringar.MartinM skrev: Ett halvt varv per länk är jätte mycket.
Att den inte kan rotera skulle jag nog ta med en nypa salt, men har du kollat så att den inte roterar, speciellt de metrarna som ankaret lyfts genom vattnet och kan rotera. Så är det nog så.
Annars prova med att köra ut några meter, snurra kättingen , t.ex. genom att ha ett rep i ankaret och snurra ankaret några varvnär det hänger där(glöm inte låsa svirvel med något). Sedan kör du in ankaret utan att låta det snurra rätt. Har du rätt i att det inte kan rotera i kätting hjulet så bör tampen linda sig hårt runt kättingen/ankaret.
Lycka till.
Tro mig - kättingen roterar INTE någonstans på sträckan stävrulle - ankarspel - kättingklys. Däremot roterar ankaret en smula ibland, vilket lekaren tar hand om.
Kan inte vridningen komma av att kättingen ringlar ner i cirklar på botten av boxen? Jämför med om du lindar upp en skarvsladd i snygga slingor -- då kommer den sista biten av sladden rotera runt på vär upp. Lite luddig förklaring, men det kan ju vara så att kättingen hela tiden ringlar ned i samma cirkelrörelse.
--
Pelle
Pelle
Calles förslag håller inte riktigt tror jag.
Kättingen vrids inte alls i anslutning till spelet, vare sig när den går upp eller ner. Det syns tydligt.
Slitet spel, då skulle det nog märkas i form av oljud när kättingen snurrar och rappar ur kättinghjulet.
Defekta länkar, nej då skulle nog inte kättingen bete sig likadant över hela sin längd.
Men tack i alla fall.
Däremot kan eventuellt PelleH vara något på spåren. Kättingen bygger ju upp en rund ' pyramid' och vartefter mer kätting läggs på glider den ner och lägger sig vid basen. Detta gör den rätt symmetriskt - alltså bör den lägga sig i 'ringar' som PelleH skriver.
Kättingen vrids inte alls i anslutning till spelet, vare sig när den går upp eller ner. Det syns tydligt.
Slitet spel, då skulle det nog märkas i form av oljud när kättingen snurrar och rappar ur kättinghjulet.
Defekta länkar, nej då skulle nog inte kättingen bete sig likadant över hela sin längd.
Men tack i alla fall.
Däremot kan eventuellt PelleH vara något på spåren. Kättingen bygger ju upp en rund ' pyramid' och vartefter mer kätting läggs på glider den ner och lägger sig vid basen. Detta gör den rätt symmetriskt - alltså bör den lägga sig i 'ringar' som PelleH skriver.
-
kättingen
Njae Gunnar, kättingen kanske snor sig när den ringlar ner som du funderar om i ditt senaste inlägg, men den ligger ju därefter still eller hur? Och när den sedan ringlar upp gör den det på tvångsmässigt samma sätt och kommer tillbaka till sitt utgångsläge. Oavsett hur kättingen vrider sig och länkarna trasslar till sig på väg ner - så har de exakt samma väg att gå på väg upp.
Är det möjligen så att du driver lite med oss alla...
Sven-Barry var ju inne på corioliseffekter och annat fysikavancerat och högintlektellt - jag misstänker enkel men mycket underhållande humor...
Stolpkätting som används på handelsfartyg har stolpen i mitten av varje länk som stopp för att tvinga länkarna 1 och 3 att ta tag i varsin ände av länk 2 osv - detta för att inte skapa en omöjlig situation för kabellariehjulet på ankarspelet om länkarna 1 och 3 någon enstaka gång enligt sannolikhetens lagar skulle råka få tag symmetriskt på långsidan av länk 2 och dra den på tvärs mot hjulet.
Men stolpen skulle inte kunna förhindra den beskrivna effekten, att varje länk vill vrida sig litegrann - och kättingboxarna på större fartyg är ofta oregelbundet formade och har aldrig någon svivel etc, men fenomenet som Gunnar beskriver har jag aldrig hört några sjöfolk snacka om under mer än trettio års arbete med fartyg - och jag har hört mycket snack....
Berätta nu Gunnar...
Är det möjligen så att du driver lite med oss alla...
Sven-Barry var ju inne på corioliseffekter och annat fysikavancerat och högintlektellt - jag misstänker enkel men mycket underhållande humor...
Stolpkätting som används på handelsfartyg har stolpen i mitten av varje länk som stopp för att tvinga länkarna 1 och 3 att ta tag i varsin ände av länk 2 osv - detta för att inte skapa en omöjlig situation för kabellariehjulet på ankarspelet om länkarna 1 och 3 någon enstaka gång enligt sannolikhetens lagar skulle råka få tag symmetriskt på långsidan av länk 2 och dra den på tvärs mot hjulet.
Men stolpen skulle inte kunna förhindra den beskrivna effekten, att varje länk vill vrida sig litegrann - och kättingboxarna på större fartyg är ofta oregelbundet formade och har aldrig någon svivel etc, men fenomenet som Gunnar beskriver har jag aldrig hört några sjöfolk snacka om under mer än trettio års arbete med fartyg - och jag har hört mycket snack....
Berätta nu Gunnar...