Hej alla!
Jag vet inte om Ni sett bilderna i förra numret av \"Praktiskt Båtägande\". Det jag tänker på är rostfri axel och brons(?)propeller fullständigt överväxta med havstulpaner.
Så såg min nyinköpta båt ut i höstas, en Jeanneau med fast tvåbladig propeller på rak axel med stödbock.
Under båten i övrigt, målad med vanlig Hempel fanns inga större problem.
Vad göra med axel och propeller?
På axeln har jag en offeranod och längst ut på propellern finns yyterligare en anod.
Skall man maskeringstejpa snyggt och prydligt mot anoderna och sedan måla med någon typ av färg.....i så fall vilken?
Hjälp please!
Hur gör Ni andra?
Mvh
//KALLE KULA//
Havstulpaner på propeller och axel...
-
Kalle Kula
- Diamantmedlem
- Inlägg: 263
- Blev medlem: mån 14 mar 2005, 16:33
Zinkanoden hindrar koppar att skydda mot beväxning
De vanligaste bottenfärgerna som skyddar mot beväxning av havstulpaner mm. innehåller varierande mängd koppar. En annan metod som används för bronspropellrar är att blankpolera dem, för kopparhalten i brons är c:a 90%. Beväxningsskyddet sker genom att kopparn släpper iväg små mängder kopparjoner och det räcker för att skydda upp till ett avstånd från kopparn på någon tiondels mm.
Zinkanoden hindrar denna jonavgång så att det växer kraftigt på propeller och axel som är metalliskt förbundna med anoden. Bilden i PB visar att stödbockens gummilager gör att den ej är i kontakt med anoden, så där kan kopparjoner från bottenfärgen avgå och där växer det inte.
För att man skall våga ta bort offeranoden skall motorn ha huvudbrytare på både plus och minus, och ingen annan jord skall gå till motorn (utom tankjordningen) annars finns en viss risk att läckström eller obalansspänning från landström skickar ström genom axel-propeller, vilket skulle drabbat offeranoden om den funnits.
www.batteknik.se
Zinkanoden hindrar denna jonavgång så att det växer kraftigt på propeller och axel som är metalliskt förbundna med anoden. Bilden i PB visar att stödbockens gummilager gör att den ej är i kontakt med anoden, så där kan kopparjoner från bottenfärgen avgå och där växer det inte.
För att man skall våga ta bort offeranoden skall motorn ha huvudbrytare på både plus och minus, och ingen annan jord skall gå till motorn (utom tankjordningen) annars finns en viss risk att läckström eller obalansspänning från landström skickar ström genom axel-propeller, vilket skulle drabbat offeranoden om den funnits.
www.batteknik.se
Ta bort offeranod?
Är det egentligen någon fara att köra utan offeranod under förutsättning att man inte använder landström?
--
Pelle
Pelle
-
Herr Q
Det kan det vara. Som Seawolf tänker sig det hela, med en dubbelpolig brytare till all el till motorn kan man räkna med att det är rimligt riskfritt, men bara om man använder brytaren och den verkligen bryter allt. Annars har man anoden för \"gott mått\" eftersom trasiga (eller felanslutna) elkomponenter på motorn kan medföra att batteriström går via propelleraxeln till jord (eller tvärtom). Det kan också tänkas att strömmen kommer en annan väg än genom motorn, så den felaktiga komponenten behöver inte sitta på motorn heller.
Två exempel:
En felaktigt ansluten instrumentgivare gav kontakt genom tändningslampans glödtråd och resistorspolen på givaren. Detta innebar en svag ström som frätte upp axelanoden på en säsong. En felaktig inkoppling på instrumentpanelen var orsaken, eget misstag.
Ett ankarspel hade kopplats så att av/på brytaren bröt minusledningen. Här kan man anta att det berott på en förväxling av reläets anslutningar. Därvid fick kabelariet kontakt med minus via motorlindningarna (litet motstånd, stor ström möjlig) och när ankaret låg i vattnet gick det ström via båtens \"bondade\" (förbundna sinsemellan) genomföringar och ankarkättingen. Upptäcktes då zinkanoden (och zinken på kättingen) försvann med raketfart.
Ifall man skall ha en dubbelpolig brytare till motorn måste den också bryta till generator och startmotor. Dessa är som regel kopplad direkt till batteri och strömmarna där är egentligen för starka för att man skall kunna ha något automatiskt.
Anledningen att bryta \"allt\" när motorn står stilla är att när (eller om, för det är inte så vanligt) något händer med dioderna i generatorn kan det tänkas att det går ström bakvägen, från batterierna ut i motorn. Likadant kan något hända med startmotorn, men då handlar det om mekaniska haverier. Man vill som regel heller inte tänka på en brytare mellan generator och (start)batteri därför att det är (kan vara) förödande för generatorn att kopplas fri från sin belastning. Men är man ordentlig och ser till att ha en länkad (gangad) samtidig brytare för både generator och startmotor behöver man kanske inte vara så orolig. Tyvärr är heller inte alla elsystem för marinmotorer tvåpoliga, utan använder komponenter som jordas i motorgodset.
Personligen skulle jag inte gärna vilja vara utan axelanoden
//HQ
Två exempel:
En felaktigt ansluten instrumentgivare gav kontakt genom tändningslampans glödtråd och resistorspolen på givaren. Detta innebar en svag ström som frätte upp axelanoden på en säsong. En felaktig inkoppling på instrumentpanelen var orsaken, eget misstag.
Ett ankarspel hade kopplats så att av/på brytaren bröt minusledningen. Här kan man anta att det berott på en förväxling av reläets anslutningar. Därvid fick kabelariet kontakt med minus via motorlindningarna (litet motstånd, stor ström möjlig) och när ankaret låg i vattnet gick det ström via båtens \"bondade\" (förbundna sinsemellan) genomföringar och ankarkättingen. Upptäcktes då zinkanoden (och zinken på kättingen) försvann med raketfart.
Ifall man skall ha en dubbelpolig brytare till motorn måste den också bryta till generator och startmotor. Dessa är som regel kopplad direkt till batteri och strömmarna där är egentligen för starka för att man skall kunna ha något automatiskt.
Anledningen att bryta \"allt\" när motorn står stilla är att när (eller om, för det är inte så vanligt) något händer med dioderna i generatorn kan det tänkas att det går ström bakvägen, från batterierna ut i motorn. Likadant kan något hända med startmotorn, men då handlar det om mekaniska haverier. Man vill som regel heller inte tänka på en brytare mellan generator och (start)batteri därför att det är (kan vara) förödande för generatorn att kopplas fri från sin belastning. Men är man ordentlig och ser till att ha en länkad (gangad) samtidig brytare för både generator och startmotor behöver man kanske inte vara så orolig. Tyvärr är heller inte alla elsystem för marinmotorer tvåpoliga, utan använder komponenter som jordas i motorgodset.
Personligen skulle jag inte gärna vilja vara utan axelanoden
//HQ
Att kontrollera tvåpolig brytning av motorn
För att veta i stället för att tro, bör man mäta att den tvåpoliga brytningen av motorn funkar. Det gör man medan båten är på land.
Använd ett mätinstrument som kan mäta Ohm.
- bryt båda brytarna till motorn (eller den tvåpoliga, vilket man nu har)
- Mät Ohm mellan propelleraxel och båtens allmänna minus.
- Mät Ohm mellan propelleraxel och åskskyddsledare, och / eller så kallad 'bonding' dvs ledarsystem somförbinder alla förskruvningar i övrigt (om båten har sådant)
- Se till att huvudbrytaren för förbrukning är tillslagen.
- Mät ohm mellan propelleraxel och batteriplus.
Inga av mätvärdena skall vara lägre än några tiotals kiloohm. (Beror av saltfukt mm, välj helst en torr dag)
www.batteknik.se
Använd ett mätinstrument som kan mäta Ohm.
- bryt båda brytarna till motorn (eller den tvåpoliga, vilket man nu har)
- Mät Ohm mellan propelleraxel och båtens allmänna minus.
- Mät Ohm mellan propelleraxel och åskskyddsledare, och / eller så kallad 'bonding' dvs ledarsystem somförbinder alla förskruvningar i övrigt (om båten har sådant)
- Se till att huvudbrytaren för förbrukning är tillslagen.
- Mät ohm mellan propelleraxel och batteriplus.
Inga av mätvärdena skall vara lägre än några tiotals kiloohm. (Beror av saltfukt mm, välj helst en torr dag)
www.batteknik.se