Hej
Nu när vi har snuddat vid ämnet som igentligen är rätt intressant, skulle jag vilja höra era erfarenheter och råd angående detta.
Själv har jag hitintills klarat mig(peppar peppar).
Men jag har haft med folk som har varit beredda att ta livet av sig.
Jag har haft en hel besättning på en kappsegling som har varit totalt utslagna.
Sjösjuka........?
Sjösjuka........?
Calle
Se gla ut
Se gla ut
-
tristian
Eftersom jag har min arbetsplats på sjön har jag både varit och sett en o annan vad gäller sjösjuka.
Dock har jag aldrig blivit sjösjuk i segelbåten .Lite märkligt?
Men oftast är det så att när man gått hemma ngra månader och ska ut igen o jobba så blir man sjösjuk i början även om det inte är så farligt , dock släpper det o sedan har det i princip ingen betydelse vilket väder man än råkar ut för.
Sjösjuka har ju med att balansorgan och syn ger fel bilder till hjärnan.
Men efter ngra dagar får ju de flesta hyfsade sjöben.
Dock kan gammal sjö som man säger ibland återuppväcka första dagarnas lätta illamående ibland.
Fast vissa är ju mer benägna än andra o kan i princip inte ens åka bil utan bli åksjuka.
Dock har jag aldrig blivit sjösjuk i segelbåten .Lite märkligt?
Men oftast är det så att när man gått hemma ngra månader och ska ut igen o jobba så blir man sjösjuk i början även om det inte är så farligt , dock släpper det o sedan har det i princip ingen betydelse vilket väder man än råkar ut för.
Sjösjuka har ju med att balansorgan och syn ger fel bilder till hjärnan.
Men efter ngra dagar får ju de flesta hyfsade sjöben.
Dock kan gammal sjö som man säger ibland återuppväcka första dagarnas lätta illamående ibland.
Fast vissa är ju mer benägna än andra o kan i princip inte ens åka bil utan bli åksjuka.
Sjösjukan var en del av mitt liv mellan 0-12 års ålder. Värst var det på undanvind då det rullade rejält. Diesel avgaserna var rena katastrofen, så fort jag luktade dessa var det kört. Sjösjukan blev som sagt en del av seglingen på föräldrarnas båtar och eftersom jag älskade att styra var det bara att spy med jämna mellanrum och käka glanil om man inte orkade med skiten. Kappseglade flitigt med min optimist men i den fick jag aldrig sjösjuka.
Plötsligt en dag då jag var ca 13 år försvann sjösjukan och har aldrig kommit tillbaks igen. Gjorde det ultimata testet 1993 då jag under en storm på Östersjön satte mig på minsveparen HMS Landsorts toalett och läste en tidning, bara för att se om jag kunde bli sjösjuk. Det blev jag inte!
Kommer dock ihåg känslan och det är inget jag vill uppleva igen. Det går väl an till en början men när man spytt galla i några timmar kan man hålla sig för skratt.
/Dan
Plötsligt en dag då jag var ca 13 år försvann sjösjukan och har aldrig kommit tillbaks igen. Gjorde det ultimata testet 1993 då jag under en storm på Östersjön satte mig på minsveparen HMS Landsorts toalett och läste en tidning, bara för att se om jag kunde bli sjösjuk. Det blev jag inte!
Kommer dock ihåg känslan och det är inget jag vill uppleva igen. Det går väl an till en början men när man spytt galla i några timmar kan man hålla sig för skratt.
/Dan
Har aldrig varit sådär riktigt känslig och har hittills sluppit kasta upp p.g.a.
sjösjuka. Man blir okänsligare med åren dessutom, verkar det.
Har ändå en viss erfarenhet av det där illamåendet och vet hur kraft-
nedsättande det kan vara. Det verkar som om känsligheten blir större
med längre tid under gropiga förhållanden, med frusenhet, med vantrivsel,
m.fl. faktorer, antar jag.
\"Slippa kasta upp\" är förresten kanske inte alltid drömläget. När jag har
haft medseglare som blivit sjösjuka, har den bästa lösningen varit att de
snabbt tömmer magsäcken och går under däck och somnar så att man slipper se dem.Deras eländiga uppenbarelse kan var nedbrytande för moralen vilket i sin tur kan göra en själv mer mottaglig. Dessutom är det ju en fördel att få tillfriskna sovande, bortom plågorna.
Jag tror inte att man kan räkna med en absolut immunitet bara för att
man fått sjöben. Sjöben nog för det ena förhållandet kanske inte duger
när omständigheterna förändras.
Men, som bekant, folk är ju mycket olika när det gäller sjösjuka. Det
lär visst förekomma att vissa individer blir bokstavligen dödssjuka. De
frisknar inte till förrän båten är i hamn. Blir seglatsen då för långvarig
hinner de alltså dö.
Det sistnämnda har inget med mina personliga erfarenheter att göra.
Det är hör- eller lässägen.
Rudi
sjösjuka. Man blir okänsligare med åren dessutom, verkar det.
Har ändå en viss erfarenhet av det där illamåendet och vet hur kraft-
nedsättande det kan vara. Det verkar som om känsligheten blir större
med längre tid under gropiga förhållanden, med frusenhet, med vantrivsel,
m.fl. faktorer, antar jag.
\"Slippa kasta upp\" är förresten kanske inte alltid drömläget. När jag har
haft medseglare som blivit sjösjuka, har den bästa lösningen varit att de
snabbt tömmer magsäcken och går under däck och somnar så att man slipper se dem.Deras eländiga uppenbarelse kan var nedbrytande för moralen vilket i sin tur kan göra en själv mer mottaglig. Dessutom är det ju en fördel att få tillfriskna sovande, bortom plågorna.
Jag tror inte att man kan räkna med en absolut immunitet bara för att
man fått sjöben. Sjöben nog för det ena förhållandet kanske inte duger
när omständigheterna förändras.
Men, som bekant, folk är ju mycket olika när det gäller sjösjuka. Det
lär visst förekomma att vissa individer blir bokstavligen dödssjuka. De
frisknar inte till förrän båten är i hamn. Blir seglatsen då för långvarig
hinner de alltså dö.
Det sistnämnda har inget med mina personliga erfarenheter att göra.
Det är hör- eller lässägen.
Rudi
. Men det är gott for sjösjuka.
Litet smådålig kan man ju bli. Men på sin egen båt och med på allt som händer blir det sällan riktigt illa. Ibland är det dock så att det känns skönt att gå direkt från vakten och till kojen, utan för mycket tidsspillan, så är det. Det brukar sitta i några dagar, sen är det lugnt.
Men blir man riktigt dålig är det förstås inte roligt. Det hjälper nog också om man varit dålig någon gång och sedan upplevt att det blir bättre efter ett tag. När gäster/gastar ser ut att fara illa brukar jag låta dem styra eller sätter dem i annat lämpligt arbete, t ex att hålla utkik på något långt borta.
I det här fallet gäller också \"a busy ship is a happy ship\". När Calle berättade om havkappseglarsjösjuka blev jag litet förvånad, för det är just i de lägena jag tycker det blir minst gnäll (om sjösjuka, alltså...).
Men blir man riktigt dålig är det förstås inte roligt. Det hjälper nog också om man varit dålig någon gång och sedan upplevt att det blir bättre efter ett tag. När gäster/gastar ser ut att fara illa brukar jag låta dem styra eller sätter dem i annat lämpligt arbete, t ex att hålla utkik på något långt borta.
I det här fallet gäller också \"a busy ship is a happy ship\". När Calle berättade om havkappseglarsjösjuka blev jag litet förvånad, för det är just i de lägena jag tycker det blir minst gnäll (om sjösjuka, alltså...).
Anders S
Hej
Mitt X seglade med mig i ur skur på 70-talet, vi redde ut stormar, vi låg och drejade bi flera nätter, men som någon skrev förrut \"gammal sjö\" då var det kört.
Anders S tips hur man får sina medresenärer att klara sig är väldigt bra.
Jag gör så också, ser till att att de har en viktig syssla att utföra så att deras fokusering ändras, en annan viktig bit är att deras blick är framåt, det är inte kul att titta på vågor som är 4-5 meter höga akterut.
Sedan gör jag ofta en grej med nya besättningsmedlemmar som jag säkert kommer att bli på hoppad för, ger dom en liten W(ca 3-4cl) vid bryggan och säger att det är båtens tradition.
Efter den cermonin har inte den värsta landkrabban mått illa.
När hela min besättning blev sjuk, var vid Danska ostkusten 25-30m/s ostlig vind, mellan Fredrikshamn och Skagen.
Ni som vet hur vågorna blir där, ni förstår.
Mitt X seglade med mig i ur skur på 70-talet, vi redde ut stormar, vi låg och drejade bi flera nätter, men som någon skrev förrut \"gammal sjö\" då var det kört.
Anders S tips hur man får sina medresenärer att klara sig är väldigt bra.
Jag gör så också, ser till att att de har en viktig syssla att utföra så att deras fokusering ändras, en annan viktig bit är att deras blick är framåt, det är inte kul att titta på vågor som är 4-5 meter höga akterut.
Sedan gör jag ofta en grej med nya besättningsmedlemmar som jag säkert kommer att bli på hoppad för, ger dom en liten W(ca 3-4cl) vid bryggan och säger att det är båtens tradition.
Efter den cermonin har inte den värsta landkrabban mått illa.
När hela min besättning blev sjuk, var vid Danska ostkusten 25-30m/s ostlig vind, mellan Fredrikshamn och Skagen.
Ni som vet hur vågorna blir där, ni förstår.
Calle
Se gla ut
Se gla ut
Johan 52
Du kan skatta dig lycklig som slipper sjösjukan. Tror annars att din \"tak-
tik\" från yngre dagar, att gruva sig, invänta känslan är ett ganska effek-
tivt sätt just att bli sjösjuk. Jag tycker att det tvärtemot hjälper, att för-
neka möjligheten, slå bort den i det längsta och, hur flåshurtigt det än
låter, försöka bibehålla ett \"käckt\" sinnelag.
Rudi
Du kan skatta dig lycklig som slipper sjösjukan. Tror annars att din \"tak-
tik\" från yngre dagar, att gruva sig, invänta känslan är ett ganska effek-
tivt sätt just att bli sjösjuk. Jag tycker att det tvärtemot hjälper, att för-
neka möjligheten, slå bort den i det längsta och, hur flåshurtigt det än
låter, försöka bibehålla ett \"käckt\" sinnelag.
Rudi
-
Kristina
Hur kan man tycka att man är en fjolla för att man blir sjösjuk? Det är bara ett tecken på att man har ett välutvecklat balanssinne och verkligen ingenting att skämmas över.consensus skrev:Jag är en riktig fjolla, blir sjösjuk om jag går på toa samtidigt som vi seglar.
Det enda som hjälper är att aktivera sig själv genom att skota eller styra, och hela tiden ha horisonten under uppsikt.
Barnen brukar vilja sova när det rullar.
Mvh
Anders
Själv spydde jag nästan inälvorna ur mig i början på havsseglatser som startades alltför direkt efter kontorsjobbet. Det fanns ingenting som hjälpte, när det var som värst och man glömt att ta piller eller plåster i tid.
Men efter något eller ett par dygn har man sina sjöben. Så är det för de flesta.
-
Bosse
Kul att veta...
Sjösjukan är en rest från den tid då människan var samlare och livnärde sig på vad man hittade i skogen. Sjösjukan är en reflex för att klara livhanken vid de tillfällen då vi oturligt petade i oss något som var giftigt (bär tex). Första symtomen vid en sådan förgiftning är neurologiska störningar på bla balanssinnet, så när kroppen upplever dessa symtom slår den i handbromsen och matsmältningen tvärstannar för att vi inte ska få ut mer i kroppen och spyr upp det hela istället. Så nu vet ni det....
-
Gäst
Re: Kul att veta...
Ja,,jag är ofta ute på öppet hav och seglar. Så jag brukar vara ombord några dagar, även om båten ligger vid brygga, så vänjer sig min kropp vid gungandet.
Fastland skall man undvika vid det här stadiet (förberedelse). Sedan är det bara att gå ut! Men om jag hoppat rätt från landbacken i en båt hade jag nog blivit sjösjuk.
Fastland skall man undvika vid det här stadiet (förberedelse). Sedan är det bara att gå ut! Men om jag hoppat rätt från landbacken i en båt hade jag nog blivit sjösjuk.
Hmmm, sjösjuka är elände, men också väldigt svårt att förutsäga. Jag blir ibland sjösjuk, och vid andra tillfällen då jag pga sjögång och annat förväntar mig att lunchen ska försvinna överbord så känner jag ingenting. Det är värst på tidiga mornar. Efter lunchtid har jag nog aldrig blivit sjösjuk. Pimpla torsk i gamal sjö kl 5 på morgonen och med båten tvärs vågorna kan innebära att man lämnar mer i sjön än man drar upp ... åtminstone känns det så.
Pepparkakor (ingefära) lär hjälpa. Jag läste någonstans att antihistamin ska vara bra mot sjösjuka, men har inte testat. Likaså ska man tydligen undvika mat som ger histamintillskott (som kött och liknande). Som Steen nämnde funkar CocaCola och något sött mycket bra. Kaffe accelerar (åtminstone för mig) sjösjukan.
/Lars
Pepparkakor (ingefära) lär hjälpa. Jag läste någonstans att antihistamin ska vara bra mot sjösjuka, men har inte testat. Likaså ska man tydligen undvika mat som ger histamintillskott (som kött och liknande). Som Steen nämnde funkar CocaCola och något sött mycket bra. Kaffe accelerar (åtminstone för mig) sjösjukan.
/Lars