Del 2
...så skulle man alltid vakna. Trimmade om skotpunkterna, flyttade dem ca 3 meter bak vilket gjorde att de hamnade i höjd med akterkant sittbrunn, seglet var felsytt och twistade ej ur i akterkant förrän skotpunkterna var på en plats där spinnaker blocken normalt sitter. Med denna trimning slog genuan ej in backvindar i storen och vi gjorde nu 7,2 knop i ca 6 m/s och plant vatten. Himlen var molnfri och solen stod högt i skyn, livet lekte när vi passerade Gotska Sandön om barbord.
Autopiloten skötte sig perfekt trots att den ej var kalibrerad, det är en Simrad AP 22 som han nyligen monterat in eftersom den andra var för svag. Vi passade på att gå igenom alla utrymme och se över all utrustning så att vi visste var allt fanns och var alla eventuella läckage kunde uppkomma. Träpluggar fanns att tillgå om oturen infann sig. Vi gjorde bra fart och befann oss utanför Ölands södra när vinden plötsligt försvann samtidigt som en riktigt tät dimma svepte över havet. Dimman var så tät att vi uppskattade att vi endast hade 20 meter sikt. Satte på radarn men insåg snart att vi var tvungna att öva lite innan vi kunde lita på den, vi såg allt annat än det vi skulle se. Vi gjorde nu bara 2 knop och beslutade oss för dra igång motorn. Det enda som hände när Ted vred om startnyckeln var att man hörde reläerna klicka till, startmotorn orkade inte ens vrida svänghjulet ett varv....
Okej…. mitt på Östersjön i totalt bleke och med en sådan dimma att vi knappt såg fören på vår egen båt samtidigt som mörkret sakta omslöt båten. Vi seglade vidare och funderade samtidigt på hur startbatteriet kunde vara slut ? Vi beslutade oss för att segla vidare eftersom det inte var läge att segla in i en hamn med en 15 tons klump i tät dimma och kompakt mörker. Dessutom fanns det bara småhamnar på Ölands ostkust.
Vinden började tillta och ökade inom några minuter till ca 15 m/s, vi tog ner mesan seglet och maxrevade storen samt rullade in genuan från 130 % ( 100 % = till stormasten ) till ca 75 %. Givetvis var det bonnkryss och vågorna började bli riktigt stora samtidigt som klockan var 22:30 och mörkret kompakt. Mörkret spelade dock inte så mycket roll eftersom vi inte haft sikt på länge p.g.a dimman. Vinden var nu konstant ca 20-22 m/s och vi insåg att det inte var lämpligt att fortsätta kryssa mot vinden och mot de nu väldigt stora vågorna. Vi tog ett beslut att segla med vinden längs Öland och segla in i Kalmar sund norrifrån. Båten rullade enormt från sida till sida och det var helt omöjligt att handstyra båten på ett effektivt sätt, man hade inga referenspunkter i mörkret och dimman. Chansade med att koppla på Autopiloten och helt otroligt nog styrde den perfekt i dessa enorma rullningar, det ven i hydraliken men den parerade alla vågor perfekt! De första 2 timmarna stod jag med mesan masten i ryggen och spanade föröver utan att se ett skit. Hade vi mött en båt hade jag ändå inte hunnit göra något. Istället seglade vi närma kusten med hjälp av den handburna GPS:en och hoppades därmed undvika fartygen.
Att formligen flyga fram över havet i nära storm akterifrån utan att kunna se någonting var en konstig känsla, man var helt enkelt tvungen att släppa kontrollen och lita på GPS:en och turen. Denna natt var den klart jobbigaste i mitt seglarliv och man undrade ibland vad som hänt om vi frontat med ett handelsfartyg som gick söderut med 20 knop ? Hursomhelst vande man sig ganska snabbt och vid 04:00 rundade vi upp runt Ölands norra udde och påbörjade kryssen in mot Byxelkrok, en hamn på Ölands nordväst sida. Ted somnade utmattad vid 03:00 och jag kryssade ensam med långa slag in mot Kalmar sund. Fast tröttheten var stor njöt jag av båtens mäktiga gång på kryssen i de stora vågorna och den nu ca 17 m/s starka vinden. Vågorna blev allt mindre desto längre in i Kalmar sund vi kom. Vinden började avta men kom sedan starkt igen, detta pågick hela tiden och jag trimmade båten som det vore en kappsegling, ville in i hamnen och sova så snart det var möjligt. Vid 06:00 väckte jag Ted, 4 ggr eftersom han var helt ”borta” ! Det var dags att segla in i Byxelkrok som enligt GPS:en skulle finnas 1 NM ostvart i dimman.
Vi spanade förgäves in mot land och först när ekolodet visade 2 meter under kölen anade vi Ölands konturer, detta samtidigt som vi nästan seglade över styrbordspricken som markerade inloppet till Byxelkrok hamn. Vi befann oss alltså ca 100 m utanför piren och såg ingenting av hamnen. Att segla in denna otympliga båt utan att ens fått öva med motor var spännande, speciellt när man inte såg mer än ca 10 m framför båten...! Vi skämtade om att det var tur att vi hade en bra försäkring och vi tyckte båda att detta skulle bli mycket intressant, vi har hittat på mycket ihop genom åren men detta kunde nog bli riktigt rekord illa om det skulle gå fel. Således kom vi seglande med halvind för genua och insåg att vi redan var i hamnen ! Snabbt rullade vi in Genuan och såg att vi seglade längs en stor fiskebåt som vi gissade låg förtöjd långsides mot en kaj. Mycket riktigt, när fiskebåtens akter var passerad dök det upp en fin betong kaj att glida in mot. När vi hade 2 meter kvar gick båten på grund, vilket vi räknat med kunde inträffa. Den ostliga vinden på ca 10m/s pressade oss genom sandbanken och vi kunde lägga till snyggt längs kajen i Byxelkrok hamn.
Känslan att gå av båten var mycket befriande och jag kände att jag var tvungen att gå och lägga mig. Min hjärna fungerade inte alls eftersom jag inte sovit ordentligt på över en vecka samt ansträngt mig rejält de sista 12 h. Somnade ganska direkt ....