Alla,
I och med det andra inlägget gällande en segling från Gävle kom jag att tänka på hemseglingen av min förra båt. Det var en underbart välbyggd Ansö 39:a med Orustinredning och alla finesser från Ac till tvättmaskin. Hemseglingen bjöd på lite motstånd och \"Murphy\" fanns definitivt med på resan. Jag slrev detta strax efter hemkomsten då röken lagt sig. Finns en del saker att lära sig av då man köper, stort, dyrt och tekniskt avancerat. Jag förenklade en hel del av de vitala elkomponenterna under sommaren som kom men sålde sedan båten tack vare tidbrist. Det är mycket att läsa, får ta det i flera delar för att det skall fungera.
Dag 1:
Kom till Gävle med hyrbil dagen innan och övernattade i båten som f.d ägaren sjösatt dagen innan. Dag 1 gick åt att gå igenom hela båten samt all utrustning. Jag klättrade upp i masten och noterade att toppvanten var felmonterade samt att spridarnockarna ej var fastsatta. Trimmade om hela riggen samt låste vantskruvarna med saxpinnar, något f.d ägaren aldrig gjort eftersom han sedan 1988, då båten var ny, bara kört motor i hemma hamnen...
Dag 2:
1:a sjödagen. Kastade loss klockan 07:00 och körde för motor ut i Gävle bukten och vidare mot Grisslehamn som var den första planerade anhalten på vår hemresa. Grisslehamn ligger ca 70 NM från Gävle och vi var i hamn strax före mörkrets inbrott vid 21:00. Att vi valde att stanna här berodde på 2 saker, vi ville ha möjlighet att gå igenom båten efter att vi använt den samt att vi var tvugna att bunkra diesel. Dessa 70 NM avverkades med endast motorgång, det var ingen vind alls. Vi noterade att det läckte vatten från propeller axeln, det skall läcka lite för kylningens skull men inte ca 0,7 liter/h som det gjorde för oss. Vi noterade också ett visst olje läckage, oklart varifrån eftersom det ej verkade komma från huvudmotorn eller växelådan. Vi trodde att det kunde vara allt fett vi tryckt i smörjkoppen till axeltätningen. Vi ägnade kvällen åt att gå igenom utrustningen och planera morgondagen. Klart var att första sjödagen inte bjudit på några negativa överraskningar, allt hade fungerat okej och vi kunde via att loda tanken konstatera att motorn drog ca 1liter/NM vid 6 knops fart. Vilket jag i efterhand konstaterat vara normalt.
Dag 3:
Vaknade 07:00 i Grisslehamn och konstaterade att dieselpumpen i hamnen endast var ämnad för yrkestrafiken. Detta innebar att vi fick gå 700 m till en bensinmack och bunkra dieseln med hjälp av 10 liters dunkar, eftersom vi var 2 man fick vi med 40 liter/runda. Efter 8 rundor hade vi bunkrat 320 liter diesel och gått ca 11 kilometer med fulla och tomma dunkar....klockan var 15:00 när vi för motor lämnade Grisslehamn. Väl utanför hamnen gick jag ner och lös med ficklampa in i motor rummet ( gör alltid detta var 20 minut ) och kände en svag doft av elbrand. Bad min kompis ( Ted ) gå ner och kolla eftersom han är elektriker, han ansåg dock att det endast luktade varm elektronik och att det inte var någon fara. 5minuter efteråt gick jag ner igen och nu var doften ännu värre och efter någon minuts felsökande kunde vi konstatera att laddnings regulatorn bränt p.g.a en lös kabelkontakt. Nu hade vi således ingen laddning via motorns generator. Eftersom vi hade den totalt 560 Ah stora batteribanken fulladdad då vi kastade loss från Grisslehamn, bedömde vi att det skulle klara sig trots detta haveri. Vi stängde dock av allt onödigt för att ej förbruka onödig energi.
Eftersom det nu blåste ost syd ost 7 m/s stannade vi motorn och började kryssa. Klockan 22:00 försvann dagen och månljuset tog vid. I ca 5 knop seglade vi sakta mot Gotland, natten var underbart fin och allt kändes bra. Klockan 03:00 fick jag starta motorn eftersom vinden var obefintlig. Ted vaknade klockan 07:00 och jag gick till kojs.
Dag 4:
En svag till ostlig vind började blåsa och Ted satte segel med viss tvekan eftersom det knappt blåste 3m/s. Förvånad blev han när båten visade sig vara mycket lättdriven och var ganska omedelbart uppe i 5,5 knop. Vaknade klockan 10:00 till ett porlande ljud från havet mot skrovet, underbart ...så skulle man alltid vakna. Trimmade om skotpunkterna, flyttade dem ca 3 meter bak vilket gjorde att de hamnade i höjd med akterkant sittbrunn, seglet var felsytt och twistade ej ur i akterkant förrän skotpunkterna var på en plats där spinnaker blocken normalt sitter. Med denna trimning slog genuan ej in backvindar i storen och vi gjorde nu 7,2 knop i ca 6 m/s och plant vatten. Himlen var molnfri och solen stod högt i skyn, livet lekte när vi passerade Gotska Sandön om barbord.
Autopiloten skötte sig perfekt trots att den ej var kalibrerad, det är en Simrad AP 22 som han nyligen monterat in eftersom den andra var för svag. Vi passade på att gå igenom alla utrymme och se över all utrustning så att vi visste var allt fanns och var alla eventuella läckage kunde uppkomma. Träpluggar fanns att tillgå om oturen infann sig. Vi gjorde bra fart och befann oss utanför Ölands södra när vinden plötsligt försvann samtidigt som en riktigt tät dimma svepte över havet. Dimman var så tät att vi uppskattade att vi endast hade 20 meter sikt. Satte på radarn men insåg snart att vi var tvungna att öva lite innan vi kunde lita på den, vi såg allt annat än det vi skulle se. Vi gjorde nu bara 2 knop och beslutade oss för dra igång motorn. Det enda som hände när Ted vred om startnyckeln var att man hörde reläerna klicka till, startmotorn orkade inte ens vrida svänghjulet ett varv....
Okej…. mitt på Östersjön i totalt bleke och med en sådan dimma att vi knappt såg fören på vår egen båt samtidigt som mörkret sakta omslöt båten. Vi seglade vidare och funderade samtidigt på hur startbatteriet kunde vara slut ? Vi beslutade oss för att segla vidare eftersom det inte var läge att segla in i en hamn med en 15 tons klump i tät dimma och kompakt mörker. Dessutom fanns det bara småhamnar på Ölands ostkust.
Vinden började tillta och ökade inom några minuter till ca 15 m/s, vi tog ner mesan seglet och maxrevade storen samt rullade in genuan från 130 % ( 100 % = till stormasten ) till ca 75 %. Givetvis var det bonnkryss och vågorna började bli riktigt stora samtidigt som klockan var 22:30 och mörkret kompakt. Mörkret spelade dock inte så mycket roll eftersom vi inte haft sikt på länge p.g.a dimman. Vinden var nu konstant ca 20-22 m/s och vi insåg att det inte var lämpligt att fortsätta kryssa mot vinden och mot de nu väldigt stora vågorna. Vi tog ett beslut att segla med vinden längs Öland och segla in i Kalmar sund norrifrån. Båten rullade enormt från sida till sida och det var helt omöjligt att handstyra båten på ett effektivt sätt, man hade inga referenspunkter i mörkret och dimman. Chansade med att koppla på Autopiloten och helt otroligt nog styrde den perfekt i dessa enorma rullningar, det ven i hydraliken men den parerade alla vågor perfekt! De första 2 timmarna stod jag med mesan masten i ryggen och spanade föröver utan att se ett skit. Hade vi mött en båt hade jag ändå inte hunnit göra något. Istället seglade vi närma kusten med hjälp av den handburna GPS:en och hoppades därmed undvika fartygen.
Att formligen flyga fram över havet i nära storm akterifrån utan att kunna se någonting var en konstig känsla, man var helt enkelt tvungen att släppa kontrollen och lita på GPS:en och turen. Denna natt var den klart jobbigaste i mitt seglarliv och man undrade ibland vad som hänt om vi frontat med ett handelsfartyg som gick söderut med 20 knop ? Hursomhelst vande man sig ganska snabbt och vid 04:00 rundade vi upp runt Ölands norra udde och påbörjade kryssen in mot Byxelkrok, en hamn på Ölands nordväst sida. Ted somnade utmattad vid 03:00 och jag kryssade ensam med långa slag in mot Kalmar sund. Fast tröttheten var stor njöt jag av båtens mäktiga gång på kryssen i de stora vågorna och den nu ca 17 m/s starka vinden. Vågorna blev allt mindre desto längre in i Kalmar sund vi kom. Vinden började avta men kom sedan starkt igen, detta pågick hela tiden och jag trimmade båten som det vore en kappsegling, ville in i hamnen och sova så snart det var möjligt. Vid 06:00 väckte jag Ted, 4 ggr eftersom han var helt ”borta” ! Det var dags att segla in i Byxelkrok som enligt GPS:en skulle finnas 1 NM ostvart i dimman.
Vi spanade förgäves in mot land och först när ekolodet visade 2 meter under kölen anade vi Ölands konturer, detta samtidigt som vi nästan seglade över styrbordspricken som markerade inloppet till Byxelkrok hamn. Vi befann oss alltså ca 100 m utanför piren och såg ingenting av hamnen. Att segla in denna otympliga båt utan att ens fått öva med motor var spännande, speciellt när man inte såg mer än ca 10 m framför båten...! Vi skämtade om att det var tur att vi hade en bra försäkring och vi tyckte båda att detta skulle bli mycket intressant, vi har hittat på mycket ihop genom åren men detta kunde nog bli riktigt rekord illa om det skulle gå fel. Således kom vi seglande med halvind för genua och insåg att vi redan var i hamnen ! Snabbt rullade vi in Genuan och såg att vi seglade längs en stor fiskebåt som vi gissade låg förtöjd långsides mot en kaj. Mycket riktigt, när fiskebåtens akter var passerad dök det upp en fin betong kaj att glida in mot. När vi hade 2 meter kvar gick båten på grund, vilket vi räknat med kunde inträffa. Den ostliga vinden på ca 10m/s pressade oss genom sandbanken och vi kunde lägga till snyggt längs kajen i Byxelkrok hamn.
Känslan att gå av båten var mycket befriande och jag kände att jag var tvungen att gå och lägga mig. Min hjärna fungerade inte alls eftersom jag inte sovit ordentligt på över en vecka samt ansträngt mig rejält de sista 12 h. Somnade ganska direkt ....
Forts följer..
