DDR-idrottsverksamhet förknippas tyvärr mycket med den statliga propagandaplattformen eller med doing men det som talas mindre om är att det fanns en utbredd breddsport som jag försökte framföra. Av det tror jag skulle man kunna lära sig det ena och det andra. Men visst krävs det arrangemang.
Jag tror nog att det går faktiskt att väcka tävlinginstinkten, gemaskapet om man väljer en tvåmansjolle, utmaning att besegra naturkrafterna osv i leken. Allt detta har redan blivit sagt. Vi bör kanske inte heller glömma bort barnens kompisar, att börja tidigt, låta barnen släppa fram och låta de sammlar sina egna erfarenheter (men alltid med flytväst och motorbåt förberedd för att kunna rycka ut om något händer) och kanske, så trokigt det än låter, tycker våra barn helt enkelt inte om segling och då kan man väl inte göra så mycket.
Hur får vi våra barn att börja segla.....
MiniMe - jag förstår att du talar om breddidrotten och att ge förutsättningar för ett genuint intresse. Såvitt jag kan förstå är DDR-bilden på väg att nyanseras ordentligt även i gamla Västtyskland.
Men (om du ursäktar oartigheten) du har kanske inte snappat den genomsvenska Jantelagens konsekvenser för tävlingsanda och initiativ - det var därför jag kom med halvsarkasmen om \"att rysa över den statliga propagandaplattformen\". Doping var inte DDR ensamma om, heller.
I Sverige kan problemet vara tvärtom - här är man närmast kritisk till individuella prestationer (han/hon är ingen lagspelare osv) och en skicklig idrottsutövare (eller entreprenör) somk tar ut svängarna hanterar man vanligen inte särskilt ömsint eller respektfullt (Zlatan, Percy). Men hoppet är inte helt ute - i vår lilla klubb kastar småglina fortfarande beundrande blickar på de äldre som varit med eller är med i landslagen.
Men (om du ursäktar oartigheten) du har kanske inte snappat den genomsvenska Jantelagens konsekvenser för tävlingsanda och initiativ - det var därför jag kom med halvsarkasmen om \"att rysa över den statliga propagandaplattformen\". Doping var inte DDR ensamma om, heller.
I Sverige kan problemet vara tvärtom - här är man närmast kritisk till individuella prestationer (han/hon är ingen lagspelare osv) och en skicklig idrottsutövare (eller entreprenör) somk tar ut svängarna hanterar man vanligen inte särskilt ömsint eller respektfullt (Zlatan, Percy). Men hoppet är inte helt ute - i vår lilla klubb kastar småglina fortfarande beundrande blickar på de äldre som varit med eller är med i landslagen.
Anders S
Anders S, jag uppfattar dig som om ni har en bra ungdomsverksamhet i eran klubb.
Här i Västerås är det egentligen bara JKV som har en bra verksamhet för barn och ungdomar om man frånse från sjöskouterna som har en annan inriktning. De andra segelföreningar har nästan ingen barn- och ungdomsverksamhet att tala om. Båtarna ligger på klubböarna och är svårt att nå för barnen utan föräldrar med båt. Det som blir ändå mer trokigt är att det finns en stor klyfta och i det närmaste ingen kontakt mellan jolleseglarna och kölbåtseglarna. I de flesta fall slutar ungdomar med seglingen istället. Skulle nu en del fortsätta tror jag nog att de skulle kunna ge vidare intresset till sina barn (åtminstone delvis) och cirkeln skulle vara sluten.
Jag tycker det är trokigt för att det finns många seglare som kappsegla kölbåt som har i det närmaste ständig behov av duktiga gastar. Ungdomar i fråga saknar ofta de finansella medel för att kunna fortsätta på en häftig kölbåt. Men det är nu kanske för långt från ämnet.
Här i Västerås är det egentligen bara JKV som har en bra verksamhet för barn och ungdomar om man frånse från sjöskouterna som har en annan inriktning. De andra segelföreningar har nästan ingen barn- och ungdomsverksamhet att tala om. Båtarna ligger på klubböarna och är svårt att nå för barnen utan föräldrar med båt. Det som blir ändå mer trokigt är att det finns en stor klyfta och i det närmaste ingen kontakt mellan jolleseglarna och kölbåtseglarna. I de flesta fall slutar ungdomar med seglingen istället. Skulle nu en del fortsätta tror jag nog att de skulle kunna ge vidare intresset till sina barn (åtminstone delvis) och cirkeln skulle vara sluten.
Jag tycker det är trokigt för att det finns många seglare som kappsegla kölbåt som har i det närmaste ständig behov av duktiga gastar. Ungdomar i fråga saknar ofta de finansella medel för att kunna fortsätta på en häftig kölbåt. Men det är nu kanske för långt från ämnet.
-
J
Jag har varit engagerad i ungdomsverksamhet i vår klubb. Det som man gör störst framsteg med, när det kommer till att komma igång, är att ta med ungarna i en tvåmansjolle. Vi använder gamla trissjollar som införskaffats för ett par tusenlappar styck. Tro mig, de ligger och skräpar överallt. (över 5000 tillverkade)
Fördelen med tvåmansjolle är att det är mycket bättre att sitta med i båten och instruera än att stå i land och hojta åt ett gråtande barn i en optimist...
När dom blivit tillräckligt säkra för att kunna släppas iväg själva så har dom mycket roligare om de är två i båten än om de är själva.
Optimistjollen är visserligen en bra förstabåt, men många barn upplever den som tråkig och ful -den ser ju inte ens ut som en båt! Optimisten är dessutom långsam och trög. Snabbare jollar är roligare, och det som är roligt är bra, så funkar barn.
Se till att barnen inte blir rädda för vatten. Lär dem att kapsejsa och vända upp jollen när det är varmt i vattnet. Det är inte hela världen att bli lite blöt. Skaffa en våtdräkt så blir det tillochmed kul att kapsejsa.
Om ni inte har någon ungdomsverksamhet på klubben så kan ni väl gå ihop ett par föräldrar och starta det själva. Det var så det startade hos oss, och sedan har det rullat på av sig självt. Det är inte alltför svårt att söka bidrag för ungdomsverksamhet. Kolla om det står något om utbildning eller juniorverksamhet i klubbens stadgar, i så fall bör ni kunna få pengar från klubben också.
För min egen del så tröttnade jag på segling under ett par år pga av att jag hade kappseglat för mycket. Jag vet många som har slutat med diverse sporter för att tävlingshetsen blev för stor. Alla är inte tävlingsintresserade, så är det. Segling har den fördelen jämfört med många andra sporter att idrott inte behöver innebära tävling. Tänk på det!
Fördelen med tvåmansjolle är att det är mycket bättre att sitta med i båten och instruera än att stå i land och hojta åt ett gråtande barn i en optimist...
När dom blivit tillräckligt säkra för att kunna släppas iväg själva så har dom mycket roligare om de är två i båten än om de är själva.
Optimistjollen är visserligen en bra förstabåt, men många barn upplever den som tråkig och ful -den ser ju inte ens ut som en båt! Optimisten är dessutom långsam och trög. Snabbare jollar är roligare, och det som är roligt är bra, så funkar barn.
Se till att barnen inte blir rädda för vatten. Lär dem att kapsejsa och vända upp jollen när det är varmt i vattnet. Det är inte hela världen att bli lite blöt. Skaffa en våtdräkt så blir det tillochmed kul att kapsejsa.
Om ni inte har någon ungdomsverksamhet på klubben så kan ni väl gå ihop ett par föräldrar och starta det själva. Det var så det startade hos oss, och sedan har det rullat på av sig självt. Det är inte alltför svårt att söka bidrag för ungdomsverksamhet. Kolla om det står något om utbildning eller juniorverksamhet i klubbens stadgar, i så fall bör ni kunna få pengar från klubben också.
För min egen del så tröttnade jag på segling under ett par år pga av att jag hade kappseglat för mycket. Jag vet många som har slutat med diverse sporter för att tävlingshetsen blev för stor. Alla är inte tävlingsintresserade, så är det. Segling har den fördelen jämfört med många andra sporter att idrott inte behöver innebära tävling. Tänk på det!
Hej
När mina barn var yngre ville de gå på seglarläger utan föräldrar.
Två av dem är tvillingar, den ena har en kamrat som var med i en segelskola på Björkö, så han hängde med under en hel vinter på deras aktiviteter inne i Gbg. Till våren blev det arbetsdagar och städdagar ute på Björkö, men när dessa var över och lägerplatserna skulle fördelas så fanns det ingen plats ledigt för honom. Han blev jättebitter efter allt sitt jobb för den klubben och sedan bara få nobben. Tyvärr orkade han inte ta ytterliggare en motgång nästkommande sommar, så ha la av.
Detta är inte på något sätt ett ovanligt problem, men tråkigt för de barn som vill.
När mina barn var yngre ville de gå på seglarläger utan föräldrar.
Två av dem är tvillingar, den ena har en kamrat som var med i en segelskola på Björkö, så han hängde med under en hel vinter på deras aktiviteter inne i Gbg. Till våren blev det arbetsdagar och städdagar ute på Björkö, men när dessa var över och lägerplatserna skulle fördelas så fanns det ingen plats ledigt för honom. Han blev jättebitter efter allt sitt jobb för den klubben och sedan bara få nobben. Tyvärr orkade han inte ta ytterliggare en motgång nästkommande sommar, så ha la av.
Detta är inte på något sätt ett ovanligt problem, men tråkigt för de barn som vill.
Calle
Se gla ut
Se gla ut
Här är en länk till UBB i Stockholm.En helt fantastisk verksamhet där man bygger sin egna båt på vintern och seglar ut i den på sommaren i 2-3 veckor. Riktigt nära Mälarpiraterna. Blir man inte biten efter detta så är man imun.//Johan
http://www.udac.net/forening/ubb/
http://www.udac.net/forening/ubb/
-
Gäst
Where?
Okay I get that but where is all of this going?Pappan skrev: Kan tänka mig hur jag hade regarerat om mina föräldrar vill 'tvinga' fram ett intresse hos mig när jag var 12-16 år.
casinos Online poker taxes