Om att överge sin båt

[Anders S]

Man kunde EFTERÅT konstatera att det som så ofta och även i detta fall var onödigt att överge båten. Med facit i hand...

Det var bra att du klargjorde att du inte tyckte det var felbedömt från sjöräddningens sida.

Men jag är intresserad av hur du tänker då du menar att det händer ofta och i onödan.

[Gäst]

Du har inte facit i hand på vad som hade hänt om man försökt bogsera den, eller om man stannat i båten. Bara på vad som hände när man gjorde som man gjorde.

Nej, jag vet inte alla detaljer, så jag kan naturligtvis inte säkert säga om tysken hade överlevt om han förblivit kvar ombord i sin båt. Men med allra största sannolikhet hade han klarat sig. Så här berättar han: "Så jag satte mig ned och drack en kopp kaffe, rökte min pipa och funderade på vad jag skulle göra". Sedan bestämde han sig för att slå larm. Det låter inte så dramatiskt och han ville ju heller inte lämna sin båt. Han ville få hjälp att reparera båten (täta däcksluckan och åtgärda läckaget som uppstod när motorn startades).

Kanske gick det inte att bogsera båten när det blåste som värst men när esterna hittade båten kunde den bogseras iland helbrägda. Nog tycker jag det är litet märkligt att båten inte kunde spåras trots att både ålänningar och finnar hjälpte till i jakten.

Det var antagligen som vanligt, att man bedömde båten som förlorad och struntade i att spana på allvar. Båtar har en rent kuslig överlevnadsförmåga. Skräckslagna människor överger ofta sina båtar i onödan, alldeles för tidigt. Många gånger, bl a vid Fastnet Race 1979 dog flera personer i samband med att de lämnade sina båtar, som sedan hittades flytande. Om alla hade stannat kvar i sina båtar in i det sista skulle dödstalet varit betydligt lägre vid den katastrofen.

[Gäst]

Man kunde EFTERÅT konstatera att det som så ofta och även i detta fall var onödigt att överge båten. Med facit i hand...

Det var bra att du klargjorde att du inte tyckte det var felbedömt från sjöräddningens sida.

Men jag är intresserad av hur du tänker då du menar att det händer ofta och i onödan.

Anders S kan väl inte redan ha glömt av den intensiva debatt vi hade i saken tidigare i år (strax före din time-out). Jag har inte vikit en tum från min ståndpunkt, om du inbillar dig det!

[SB]

De två föregående inläggen är skrivna av mig. Tydligen funderar jag för länge för att användarnamnet ska ligga kvar.

[MiniMe]

håller med. det gäller naturligtvis att förbereda så att det kan går snabbt att hoppa i livflotten om så behövs men det gäller att stanna kvar så länge det går. För det första för att kunna bli hittat och för det andra finns det oftast bättre möjligheter att hålla kontakt med andra båtar.

[Calle C]

Hej

Fastnet Race 1979, finns redan i en tidigare tråd, sök där så får du se.

Tysken lever och det gör även Sjöräddarna.

[Anders S]

Men kom igen nu, göbbar! Det här med att båtar lämnas i onödan kan vi väl diskutera utifrån vad som hänt, men var får ni uppfattningen att det händer OFTA ? Vad är ofta - skall det relateras till något, t ex alla sjöräddningsåtgärder eller är det bara ett tyckande? Såvitt jag kan förstå inträffar det mycket sällan att båten lämnas åt sitt öde i absoluta tal.

I saken gäller att man gör en sund riskanalys och sas räknar på utfallen. Risken att stanna kvar ombord måste vägas mot risken att låta sig räddas. - och jag har inget problem med att medge att det finns en viss (om än liten) risk med att lämna båten för en annan båt. Givetvis lämnar man bara båten för ett bättre alternativ.

Jämfört med en livflotte är en flytande båt det bättre alternativet, om den inte brinner (Scandinavian Star).

Tysken hade ett val - att ropa på hjälp eller hålla tyst och reda ut situationen. Han valde att ropa på hjälp och det fick han. Det är ett faktum att man kan inte vara kräsen om det kommer assistans - man får ta emot den på det sätt den erbjuds. Kan räddningsenheten inte ta hand om båten så kan den inte - det kunde lika gärna varit en helikopter eller ett kommersiellt fartyg. Då hade frågan om att bogsera eller ej aldrig ens varit aktuell.

Fastnet var delvis annorlunda och det har ju också dragits lärdomar därifrån. Personligen tror jag att man inte sett det ur ett beteendevetenskapligt perspektiv, utan som så ofta bara varit retrospektivt och tekniskt (facit i hand). Dessutom finns inte fullständigt facit - vi vet inte hela sanningen om varför båtarna övergavs därför att det i ett par fall fanns inga överlevande som kunde redogöra för hur saker och ting utvecklat sig ombord.

[Jens K]

Däremot kunde det vara intressant att få reda på vad som låg bakom beslutet att inte bogsera. SSRS bogserar såvitt jag vet både gärna och ofta - jag kan bara tänka mig att det kan vara vädersituationen ?

Bara en tanke: som tysk var han ju säkert inte med i Trossen. Så om de hade bogserat honom hade det blivit ganska dyrt?

En fråga jag ställer mig är huruvida man i en dylik situation skulle kunna (som medlem) anropa dem och be dem klassa det som ett trossenuppdrag. Dvs explicit undanbe sig att få det klassat som livräddning (än så länge). Eller är det bara dem som avgör vad som är livräddning och vad som är trossen? Har den som ska räddas/bärgas talan i saken?
Det finns ju många exempel från USA där man tydligen måste lyda CoastGuard när man väl kallat på dem.

[MiniMe]

Har han ropat på \"may day\" så är det räddningspådrag. Däremot kan det vara lämpligt ibland att går ut på \"Pan pan\".

Hörde av någon som gick på grund utanför Tyskland att han ropade på may day och fick bogsering från sandbanken. Tänkte på Peter och vargen när jag hörde berättelsen. Han hade visserligen tur. De tyska skattebetalarna betalade insatsen av räddningskryssaren. Något att tänka på. Sedan bör det visserligen vara om det finns hot av liv så ska man ropa \"SOS eller May day\".

I efterhand har det dock visad sig att i många fall var bedömmningen som den enstake har gjord inte nödvändigt. Frågan man kan ställa sig är snarast hur kan vi lära oss att bedömma situationer på ett bättre sätt?

[Jens]

De tyska skattebetalarna betalade insatsen av räddningskryssaren.

Nja. Det tyska DGZRS är väl precis som SSRS och RNLI helt ideellt finansierade, inga skattemedel där inte.

http://www.dgzrs.de/

[MiniMe]

vet ej men de betalde i alla fall inte för bogseringen.

[Anders S]

Jag har inte intrycket att SSRS tar orimligt betalt för serviceuppdrag. Deras taxa ligger med säkerhet under vad du och jag skulle kunna få i bärgarlön för motsvarande insats.

[SB]

Efter det klyvarbommen brutits loss och skadade fördäcksluckan satte sig den ensamseglande tysken ner i sin kajuta, tog en kopp kaffe och rökte på sin pipa, funderande på hur han skulle agera.

Och därute blåste det enligt sjöräddningen 23 m/s och vågorna var 6 meter höga med brottsjöar på 8 meter!

[Anders S]

Jo. Nånstans är det fel, men var?

På kvällstidningsspråk:

\"Tysk seglare räddad i sista stund i svår storm - satt i ruffen och väntade på slutet\" eller \"Medborgargarde på sjön tvingade båtägare att överge sin båt\".

En ren sidokommentar utan bäring på denna fråga:

I Malmö finns en tidning som heter Kvällsposten. De hade en rubriksättare som kunde sina saker. För många år sedan var headlinen \"Malmöflicka mördad på väg till skolan\".

Sanningen var att en 35-årig kvinna från Stockholm, bosatt sedan ett antal år i New York, hade blivit mördad i Central Park, på väg till en kvällskurs. Malmöanknytningen var att hon bott hos en släkting i Malmö under en termin i gymnasiet.

I central Park finns en damm där man seglar med modellsegelbåtar.

Sådärja - on topic till slut.

[Jens K]

Frågan är i vilken utsträckning Trossen är påverkad av hedersmedlemmen Roberts Aschbergs reportagestil....