Slut på klegg i tanken?

[Jaramaz]

Och varför skall det vara på detta viset?

Här har jag och Anders S nästan konvergerat till att det bara är en fråga om att få tummen ur, alltså bara detta att iaf nästan komma överens, så kommer Cruisaren med en kalldusch.
Jag kan väl inte riktigt se varför filter skulle sättas igen, men det där med för lågt energiinnehåll låter bestickande. Usch.

Även om min dieseltank har ett högst varieerande innehåll, med en en del små oinbjudna kamrater, så vill jag inte utmana ödet alltför mycket. Jag får inte ut deseltanken utan att såga sönder en del sådant som jag inte vill såga i.

Avvaktar.

Jaramaz

[Anders S]

Utredning är nog av nöden.

Vi har vanlig dino-diesel, vi har olika blandningar av FAME + diesel och vi har syntetisk diesel. Att FAME-inblandningen skapar (bättre) grogrund för dieselbakterier (vattenbakterier) är ju väl känt, och att filter sätts igen av slika små odjur vet vi också. Det är också känt att mekaniskt insprutade dieslar (det är väl endast ett litet antal småbåtsdieslar som inte är sådana) kan må illa av alltför "torr" diesel, till exempel den fotogen/dieselblandning som används i de norra regionerna. Rapsmetylesterinplandningen (puh) kan kanske ge sådana effekter också? Det här löser bolagen med smörjande tillsatser av rätt sort - därifrån kommer den inte så bra tanken att spetsa dieseln med tvåtaktsolja. Det kan vara bra för pumpen, men obra för spridarspetsarna.

Det är klart att det måste gå att reda ut detta ordentligt. Talar motorleverantören om Eco-Par, dvs syntetdiesel ur naturgas, eller talar man om Ekodiesel, dvs FAME-spetsad vanlig diesel? Talar man om nyare vidundersdieslar med högtrycks, common-railsystem ochh elektroniskt styrda insprutare, eller äldre motorer? (En insprutningspump vill man inte kvadda, det är antagligen den enskilt dyraste delen på en båtdiesel).

[Schvidja]

Som jag förstår det så baseras ecopar dieseln på naturgas så det är en förbättrad fossilprodukt med mindre farliga emissioner men samma co2 utsläpp som diesel. Utvecklas den vidare med tillverkning från skogsråvaror så kan det bli riktigt bra.
Ett annat alternativ som jag funderade på var preems nya evolution diesel som har en förnyelsebar del av tallolja 15%. Den har raffinerats så att den ska ha en mycket stabil sammansättning och är helt
dieselkompatibel. Dock så har den också 7% RME så den kanske inte är så bra ändå för lågförbrukande segelbåtar. Men med mindre och mer lättillgängliga tankar så löser man kanske det problemet.

[Anders S]

Bibliografi i ärendet:

Till att börja med en rapport från bl andra Chalmers, med åtminstone en "känd motortillverkare som börjar på V" och deras produkter med i det hela. (Det är inte samma kända motortillverkare som Jaramaz:s, Cruisaren:s och min båt, som jag tror mig veta börjar på Y.)
http://www.ivl.se/download/18.7df4c4e81 ... /B1770.pdf

[Mr Sailman]

Jag har fått en del information från en av de mer kända motortillverkarna då jag var nyfiken på att köra med Ecopar.

Kustbevakning och bussoperatörer har haft problem med igensatta filter och skärningar. En del tester har visat att bränslet kan ha för lågt energiinnehåll och att emissionerna inte är lägre än från MK1 diesel.

Då jag anser min källa vara väl insatt i problematiken så är jag tveksam till att tanka Ecopar.
Ett tips kan ju vara att ta kontakt med tillverkarer av den motor man har och bilda sig en egen uppfattning.

Detta är ju anmärkningsvärt om det stämmer! EcoPar själva använder ju precis motsatta förhållanden som huvudargument: "ultrarent", högre energiinnehåll och lägre utsläpp!

[Jaramaz]

Liten korrektion:

en rapport från bl andra Chalmers,

Rapporten är från IVL Svenska Miljöinstitutet, och inget annat. Chalmers är inte med som utgivare av denna på något sätt, Chalmers logo finns till exempel inte med. Personer med någon anknytning till Chalmers är dock medförfattare.

I övrigt var det snyggt att hitta rapporten.

Saom Sailman påpekar i ett annat inlägg föreligger motstridiga uppgifter (kanske motstridigheten inte finns i rapporten ...), vilket kan vara svårt att få klarhet i med denna tråd.

Jaramaz

[Anders S]

Liten korrektion:

en rapport från bl andra Chalmers,

Rapporten är från IVL Svenska Miljöinstitutet, och inget annat. Chalmers är inte med som utgivare av denna på något sätt, Chalmers logo finns till exempel inte med. Personer med någon anknytning till Chalmers är dock medförfattare.

I övrigt var det snyggt att hitta rapporten.

Saom Sailman påpekar i ett annat inlägg föreligger motstridiga uppgifter (kanske motstridigheten inte finns i rapporten ...), vilket kan vara svårt att få klarhet i med denna tråd.

Jaramaz

Gnällnot: "Bland andra Chalmers" betyder "bland andra Chalmers". Såvitt jag förstod stod de för själva motortestandet och provkörandet. Två av de tre exjobb som rapporten bygger på/bygger på rapporten har tydligen gjorts på C. Men rätt skal vara rätt IVL är utgivare. Det blir den inte sämre av, med zebrafiskare och lösa toxikologer på köpet.

Inlägg: Vad gäller att reda ut Cruisarens information i detta ser jag ingen annan råd än att pressa honom stenhårt på fakta. (Alltså, det vore snällt av Cruisaren att ge än mer hintar om problemen och också säkerställa att det handlar om Eco-Par och inte "ekodiesel".) Eco-Par:s egna uppgifter är ju synnerligen braskande och om de inte stämmer i verkligheten borde det ju komma fram.

[cruisaren]

Informationen från min källa handlar om Eco-Par (GTL bränsle, Gas To Liquid, där naturgas omvandlas till en syntetisk diesel).

Slutsatsen jag drar av den information jag fått är att det troligen går att köra med EcoPar med gott resultat, men att det (som vanligt) inte är svart eller vitt. Frågan är om kvaliteten på bränslet är så jämn att man inte behöver bekymra sig om att Murphy kliver ombord. Ingetdera av för låga tillsatser av smörjmedel eller igensatta filter är ju något man vill drabbas av, i synnerhet om det sker vid fel tillfälle. I mitt fall (med en årlig förbrukning på kanske 300 liter) känns det tveksamt att ta risken även om idén är behjärtansvärd i sig.

Tiden kommer att visa om problemen finns kvar eller ej. Förhoppningsvis har man fått ordning på tillverkningsprocessen och levererar en jämn kvalitet idag. Visst skulle det vara intressant att läsa fler oberoende tester. En uppmaning kan ju varar att alla som provar Eco-Par rapporterar in här på sailguide om det funkat bra eller dåligt.

Och Anders, jag kör grönt redan idag, med eller utan Eco-Par
Ha en go helg i högtrycket, vi kanske ses på Marstrand?

[Mr Sailman]

Slutsatsen jag drar av den information jag fått är att det troligen går att köra med EcoPar med gott resultat, men att det (som vanligt) inte är svart eller vitt. Frågan är om kvaliteten på bränslet är så jämn att man inte behöver bekymra sig om att Murphy kliver ombord. Ingetdera av för låga tillsatser av smörjmedel eller igensatta filter är ju något man vill drabbas av, i synnerhet om det sker vid fel tillfälle. I mitt fall (med en årlig förbrukning på kanske 300 liter) känns det tveksamt att ta risken även om idén är behjärtansvärd i sig.

Tiden kommer att visa om problemen finns kvar eller ej. Förhoppningsvis har man fått ordning på tillverkningsprocessen och levererar en jämn kvalitet idag. Visst skulle det vara intressant att läsa fler oberoende tester. En uppmaning kan ju varar att alla som provar Eco-Par rapporterar in här på sailguide om det funkat bra eller dåligt.

Kan man alltså anta att det är historiska problem pga problem i tillverkningen? När i tiden var detta? Har EcoPar själva kommenterat det?

[Anders S]

Skall man gissa på anledningar till klagomål, så kan man tänka sig flera: Dels att tillverkningen inte varit jämn och att man kan upprätthålla tillräcklig kvalitet.

Dels kan man tänka sig att det rena(re) bränslet kan tänkas lösa upp befintligt slam i bränsletanken, dels kan man tänka sig att filter sätts igen därför att filtren i sig inte tål den nya bränslekompositionen. En annan tänkbar anledning kan vara att det kan uppstå (för testarna) okända problem med de varierade kombinationer av tankar, slangar, filter, motorer och mer eller mindre ovanliga blandningar av gammalt och nytt bränsle som kan vara aktuellt i båtmotordrift. Man kan ju notera att de kunder som förklarar sig nöjda är storkunder där man kan anta att fordonsflottan (hihi) servas på ett strukturerat och enhetligt sätt. Så är inte fallet med våra maskiner, kan man gissa.

Det är dock fullt rimligt att misstänka att en liten bränsletillverkare kan ha (haft) produktionsproblem, i alla fall initialt.

[Anders S]

... Och Anders, jag kör grönt redan idag, med eller utan Eco-Par ...

Snälla nån, det vet vi att du gör. Alla med segelbåt "kör grönt", i alla fall i jämförelse med de som rör sig på annat sätt på semestrarna. Dieseln är en droppe i havet, när tvåtaktsutombordare (som bekant) är en hel hink.

(Och här förfaller jag till tårdrypande pekoral, när Cruisaren bara ville hinta om motormärket... )

[Mr Sailman]

Skall man gissa på anledningar till klagomål, så kan man tänka sig flera: Dels att tillverkningen inte varit jämn och att man kan upprätthålla tillräcklig kvalitet.

Dels kan man tänka sig att det rena(re) bränslet kan tänkas lösa upp befintligt slam i bränsletanken, dels kan man tänka sig att filter sätts igen därför att filtren i sig inte tål den nya bränslekompositionen. En annan tänkbar anledning kan vara att det kan uppstå (för testarna) okända problem med de varierade kombinationer av tankar, slangar, filter, motorer och mer eller mindre ovanliga blandningar av gammalt och nytt bränsle som kan vara aktuellt i båtmotordrift. Man kan ju notera att de kunder som förklarar sig nöjda är storkunder där man kan anta att fordonsflottan (hihi) servas på ett strukturerat och enhetligt sätt. Så är inte fallet med våra maskiner, kan man gissa.

Det är dock fullt rimligt att misstänka att en liten bränsletillverkare kan ha (haft) produktionsproblem, i alla fall initialt.

Hmmm ... kanske läge att kontakta EcoPar för att få deras syn på saken.

[cruisaren]

Slutsatsen jag drar av den information jag fått är att det troligen går att köra med EcoPar med gott resultat, men att det (som vanligt) inte är svart eller vitt. Frågan är om kvaliteten på bränslet är så jämn att man inte behöver bekymra sig om att Murphy kliver ombord. Ingetdera av för låga tillsatser av smörjmedel eller igensatta filter är ju något man vill drabbas av, i synnerhet om det sker vid fel tillfälle. I mitt fall (med en årlig förbrukning på kanske 300 liter) känns det tveksamt att ta risken även om idén är behjärtansvärd i sig.

Tiden kommer att visa om problemen finns kvar eller ej. Förhoppningsvis har man fått ordning på tillverkningsprocessen och levererar en jämn kvalitet idag. Visst skulle det vara intressant att läsa fler oberoende tester. En uppmaning kan ju varar att alla som provar Eco-Par rapporterar in här på sailguide om det funkat bra eller dåligt.

Kan man alltså anta att det är historiska problem pga problem i tillverkningen? När i tiden var detta? Har EcoPar själva kommenterat det?

Undersökningarna har några år på nacken och hur officiella resultaten blev vet jag inte. Hur utvecklingen sett ut sedan dess har jag inget kännedom i. Det är naturligtvis fullt möjligt att man har en trimmat fram en bättre produkt idag. Tanken bakom mitt inlägg var att, som motvikt till tillverkarinformationen, informera er om att det finns en gråskala även i detta. Personligen hade jag innan jag tankat en ny blandning till min gamla oljebrännare velat ha någon form av garanti från tillverkaren av motorn att bränslet är ok att använda.
Någon som provet denna väg?

[cruisaren]

... Och Anders, jag kör grönt redan idag, med eller utan Eco-Par ...

Snälla nån, det vet vi att du gör. Alla med segelbåt "kör grönt", i alla fall i jämförelse med de som rör sig på annat sätt på semestrarna. Dieseln är en droppe i havet, när tvåtaktsutombordare (som bekant) är en hel hink.

Hint: Kulör. Y vs V.

[Anders S]

Jag har roat mig att snoka litet runt EcoPar. Se detta som en något mer skvalleraktig utvidgning av tidigare bibliografi:

Till att börja med hittade jag http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.ASPX? ... ID=4033341
Där noterade jag bland annat:

Bolaget sålde miljödiesel till ett bolag i Tyskland, mot betalning i förskott. Oljan hade Oroboros köpt, mot förskottsbetalning, av ett statligt bolag i Sydafrika.
Efter leverans i Rotterdam lät Oroboros tillsätta ett patenterat "additiv" så oljan kunde marknadsföras som miljödiesel.

och

Oroboros styrelse sålde sedan bolagets inkråm för 3,5 miljoner till ett nybildat bolag, Ecopar AB.
Det patenterade additivet, som gjorde oljan "miljövänlig", var uppfunnet av en delägare i Oroboros och Ecopar. Additivet överläts för noll kronor till Ecopar.

Uppenbarligen har man tagit tidningsuppgifterna ur denna dom: http://www.packnet.se/iuware_files/user ... orodom.pdf , där man kan (om man gitter) läsa en del om EcoPars föregångare. Söker man efter Oroboros hemsida länkas man för övrigt till EcoPar.

En möjlig ledtråd till var Ecopar numera hämtar sitt bränsle kan hämtas från http://www.packnet.se/iuware.aspx?pagei ... soid=88408 :

Ecopar säljer i dag en syntesdiesel som är tillverkad av naturgas på hemlig ort i Europa. Den syntetiska dieseln ska vara renad från svavel, aromater och polyaromatiska kolväten, PAH.

Jag kan inte finna någon uppgift om var bränslet köps in från Ecopar. men det är rimligen en viss risk att en ÅF som inte har egen tillverkning köper sin bränsleråvara på spotmarknaden, dvs råvaran kan komma långt bortifrån. När råvaran kom från Sydafrika bör det handlat om förädlad stenkol, frågan är var man idag hittar naturgastillverkad FT-bränsle i Europa ? Ett tyskt bolag heter Choren, men deras ide är att göra bränsle av bioavfall, inte naturgas. Några kommersiella operatörer hittar man beskrivna här : http://www.iea-bioenergy.task42-biorefi ... &docID=745

Kontentan är dock att man kanske skall ta de braskande löftena med en nypa salt, åtminstone till dess det finns en stabil aktör på marknaden. Personligen skulle jag anse att vissa uppoffringar avseende pris och prestanda vore fullt acceptabla om det handlar om förnyelsebar och CO-neutral råvara, men så verkar det ju inte vara.