Körde på grund efter 30 år

[Brendan]

I obekanta fyrbelysta farvatten är det lättare att gå i mörker än på dagen.

Jag tycker nog du intar en väl förenklad syn på saken, om jag får drista mig att säga, med en anings "von-oben-attityd". Fullt så enkelt är det inte alltid.

Jag borde ha skrivit: I obekanta fyrbelysta farvatten är det ibland (ofta) lättare att gå i mörker än på dagen. Det märkte jag redan som nybörjare vid 15 års ålder. Det var så fascinerande att vi ibland seglade på nätterna och sov på dagarna, när vi långseglade på 1950-talet.

Vi är några som i tio års tid kämpat för att få folk i vår seniorseglarklubb att delta i mörkerseglingsövningar för att de under trygga förhållanden ska få uppleva hur enkelt det i själva verket är. Men mörkerrädslan eller vad det är sitter i. Vi får sällan med oss några på våra övningar.

[Segelbo]

Det kanske är fel på uppläget av "erbjudandet". Om någon som aldrig har mörkerseglat och som tänker att i kolmörka natten måste det vara skitsvårt att navigera i skärgården, får höra av någon att det är hur lätt som helst och fullständigt tryggt och rentav enklare än på dagen, skulle han antagligen inse att han inte befinner sig i samma universum som vederbörande. Fullt förståeligt att man inte ger sig ut eller ens försöker lära sig under de förutsättningarna kanske.
Det är väl inte fel att tala om att det finns svårigheter på natten som inte finns på dagen men att man med träning kan kompensera för en hel del av dessa. Tjänar nog ingenting till att förneka att människans synförmåga avtar i takt med minskat ljus och framför allt i stigande ålder. För en otränad "senior" kan det nog aldrig bli "enklare att navigera i mörker än på dagen", även om han med träning kan lära sig det.
Det skall man nog ha respekt för.

[Brendan]

Det kanske är fel på uppläget av "erbjudandet". Om någon som aldrig har mörkerseglat och som tänker att i kolmörka natten måste det vara skitsvårt att navigera i skärgården, får höra av någon att det är hur lätt som helst och fullständigt tryggt och rentav enklare än på dagen, skulle han antagligen inse att han inte befinner sig i samma universum som vederbörande. Fullt förståeligt att man inte ger sig ut eller ens försöker lära sig under de förutsättningarna kanske.
Det är väl inte fel att tala om att det finns svårigheter på natten som inte finns på dagen men att man med träning kan kompensera för en hel del av dessa. Tjänar nog ingenting till att förneka att människans synförmåga avtar i takt med minskat ljus och framför allt i stigande ålder. För en otränad "senior" kan det nog aldrig bli "enklare att navigera i mörker än på dagen", även om han med träning kan lära sig det.
Det skall man nog ha respekt för.

Kom gärna och bekanta dig med oss och upplägget av våra mörkerseglingar. Det är snarast överambitiöst. Det förbereds minutiöst under någon månads tid. Vår ordförande, en gammal skolfux, lysande pedagog och den mest entusiasmerande människa jag någonsin träffat, tar detta på största allvar. Allt är planerat i minsta detalj. Tider, färdväg, kurser, fyrarnas karaktärer och lysvinklar etc. De som är ovana kan "följa John" om de skulle vilja, men intresset finns inte.

Jag förstår inte varför jag skulle hålla inne med sanningen och undvika att tala om att det faktiskt kan vara enklare att gå på natten i obekanta farvatten än att göra det på dagen. För så är det understundom. De övningar vi har haft har dock försigått i hemmavattnen, som alla är väl förtrogna med. Så där gäller inte att det skulle vara lättare på natten.

[Lars L]

En väl förberedd nattsegling i fyrleder är enklare än på dagen.
Nattnavigerat sen 60talet på "tjänsteresor" i Gbg skärgård.
Svårast är att se fyrarna mot stadens ljus.
Rimfrost kan ge missvisande färger och lysvinklar.
Strålkastare är ett måste när farlederna lämmnas.
Idag är det en barnlek, med radaroverlay på plottern, framåtseende ekolod, AIS, att ta sej fram i mörker och tät dimma.
Allt var inte bättre förr, jo flickorna var yngre och fler.

http://www.seniorseglarna.se/nattnavig.htm

[Eilean]

....Idag är det en barnlek, med radaroverlay på plottern, framåtseende ekolod, AIS, att ta sej fram i mörker och tät dimma....

Utrustning som få, mycket få båtar har. Inte ens en på tio.
Och utan den utrustningen är det precis lika svårt som förr, om inte svårare pga anledningarna jag skrev ovan.

En möjlig orsak till att få vill fördjupa sig i nattnavigering är att till skillnad från 50-talet har alla båtar starka motorer som lätt driver fram båten i skrovfart. Det är sällan vi behöver nattsegla i skärgårdar och längs kuster, vi kan planera rutterna utifrån att vi alltid gör minst 6 knop eller mer. Och därmed blir nattsegling något man kan undvika även om vinden försvinner.

Nej, jag är inte förvånad över att ni inte får deltagare på era kurser och jag är inte så övertygad om att felet bara ligger hos er.

[Brendan]

....Idag är det en barnlek, med radaroverlay på plottern, framåtseende ekolod, AIS, att ta sej fram i mörker och tät dimma....

Utrustning som få, mycket få båtar har. Inte ens en på tio.
Och utan den utrustningen är det precis lika svårt som förr, om inte svårare pga anledningarna jag skrev ovan.

En möjlig orsak till att få vill fördjupa sig i nattnavigering är att till skillnad från 50-talet har alla båtar starka motorer som lätt driver fram båten i skrovfart. Det är sällan vi behöver nattsegla i skärgårdar och längs kuster, vi kan planera rutterna utifrån att vi alltid gör minst 6 knop eller mer. Och därmed blir nattsegling något man kan undvika även om vinden försvinner.

Nej, jag är inte förvånad över att ni inte får deltagare på era kurser och jag är inte så övertygad om att felet bara ligger hos er.

Vadå "behöver nattsegla"? Det är ju något man gör som ett självändamål. Det tragiska är att så många inte får uppleva tjusningen med nattsegling bara för att de inte lyckas ta sig över tröskeln.

[Mats Brage]

Hej,

Själv gjorde jag en intressant iakttagelse över kunskapernas flyktighet för några veckor sedan när sonen och jag var på väg från Mariehamn till Stockholm, och på hans begäran nattseglade vi sista sträckan. Till saken hör att vi dessutom gick i en båtsportled som jag gått många gånger förr (Husarö-leden), sm bitvis är smal och lite knixig.

Eftersom jag för många år (+20) sedan övade ganska flitigt på att navigera efter silhuetter och referenspunkter, och numer tillsammans med en bra plotter tyckte jag att vi skulle försöka. Vinden var måttlig till svag, och vi hade förberett en snabb nedtagning av segel.

Ack hur svårt det var - och efter någon timme så beslöt vi oss för att ta ned seglen och gå för motor. Kunskapen är flyktig och jag insåg att gamla kunskaper måste hållas uppdaterade för att fortfarande gälla. Både sonen och jag var överens om att till nästa år ska vi lägga in någon nattnavigering för att vässa kunskaperna. Dessutom konstaterade jag att Flottans gamla handböcker i krigsnavigering hade varit guld värda - vet någon om det finns litteratur tillgänglig idag över silhuett och enslinjenavigering i den svenska skärgården?

Måste hålla med om att navigera efter fyrar är relativt enkelt, men när man närmar sig Stockholm blir det betydligt svårare eftersom bebyggelsen i skärgården göra att altanlampor, bryggbelysningar mm lätt kan misstas för vit sektor.

Nej för min del blir det att träna - att kunna nattnavigera ser jag som en dels som en ren säkerhetsåtgärd - tänk om mna behöver lämna sin natthamn av någon anledning - dessutom hade jag glöm hur kul det var (och lite spännande).

Jag har efter att ha seglat i Åländska och Finska vatten lärt mig uppskatta det utprickningssystemet och deras sjömärken som jag tycker är betydligt bättre än det svenska - framförallt gillar jag enkelheten med enslinjenavigeringen istället för att leta efter massa smala pinnar i sjön.

Hälsningar

[Lars L]

Det blir inte lättare på natten, snart finns inte många fyrar kvar.
Saxat ur UFS:
5818 Sjökort/Chart: 931, 9313
Sverige. Kattegatt. Inloppet till Göteborg. Fotö. Fyr släckt.
Stryk fyren Fotö och tillhörande sektorer 57-40,4N 11-40,1E
Anm: Fyren släcks permanent från vecka 34
Bsp Måseskär - Varberg 2005/s14, s31, Västkusten S 2007/s14, s31

[consensus]

Körde alltså på grund. Det är nog över 30 år senast. Vi körde för motor igenom en relativ trång (och okänd) farled. Frugan var nere i ruffen och sololjade sig. Jag satt i lådan, höll koll på gröna och röda käppar och försökte samtidigt pilla på pinnepiloten för att få händerna fria. Det ville sig inte och jag kommenderade frugan ut och räckte pinnen åt henne. Just då small det. Vi körde kring fyra knopp enligt båtloggen, men så här på sensommaren (i början av augusti) visar den ju alldeles för litet. Vi körde nog kring fem knopp. Det small ordentligt. Jag satt och det hände ingenting för mig men frugan kastades mot bommen och hade ont i bröstkorgen flera veckor. Vi var häpna. Att detta verkligen hände oss! Hur är det möjligt. Nå, vi lugnade oss snabbt när vi enkelt tog oss loss och det kom inte in vatten någonstans. För säkerhets skull beställde vi en grodman till nästa hamn. Han hittade ingenting att anmärka där nere. Det vara bara att fortsätta resan. Så här efteråt kan man konstatera att det var kanske bra att det hände. Efter två veckor på sjön och äntligen på “tvåman” (barnen hade hämtats dagen före) var vi kanske litet nonchalanta där vi egentligen borde varit uppmärksamma. Skärpning alltså. Och sen var det ju bra att båten höll. Självaste Celin betvivlar i sin 500 segelbåtar om kölkonstruktionen på en First 28 håller vid grundsmäll. Jåå, det gör det, i fem knopp i alla fall. Inte en skråma. Men jag rekommenderar inte någon att pröva sin lycka. Jag hade hjärtklappning säkert många timmar efter händelsen. Det är kanske bäst att någon i en båt håller i styrpinnen och har någorlunda koll på vart den är på väg.

MVH

Kaj

p.s. Litet otrevliga skriverier här på forumet den senaste tiden. Hoppas att vi kunde hålla oss till saken: segelbåtslivet och -bekymmer.

Jag vill varken låta otrevlig eller vara en olyckskorp, men 90% av skadorna efter kontakt med granit syns inte. Och det som syns hittar man oftast på insidan i form av balkar som släppt, mikrosprickor i topcoaten. Under detta kan hela klabbet ha lossnat och bottenkonstruktionen förlorat sin styrka. Det blir osynliga delamineringar som varken dykare eller ägare kan se. Laminatet kan börja suga vatten som sedan fryser på vintern och frostspränger. Några år senare när vatten och frost gjort sitt så börjar det läcka, alternativt att besiktningsmannens fuktmätare piper och lyser rött när båten skall säljas. Jag tycker att alla ordentliga grunstötningar skall undersökas innan följdverkningarna blivit allvarliga.

[spackel]

Åååå vad trött jag blir, om man skulle lyssna på alla råd på forumet så skulle ingen våga sig ut med sin båt ÖHT.

[SailOn]

Om man vill utveckla sin förmåga i mörker/nattnavigering är (kapp) seglingen Augustimånen ett bra ställe att börja på. Se www.augustimanen.se där går det att ställa frågor och/eller komma i kontakt med den svenska eliten i mörker/nattnavigering för ev deltagande eller bara tips.