Elektroniken utslagen. Sjöräddningen fick ingripa

[toaen]

SSRS som gjorde större delen av jobbet är väl inte skattifinasierad - eller?

tommy

[Jaramaz]

SSRS som gjorde större delen av jobbet är väl inte skattifinasierad - eller?

tommy

Vet faktiskt inte vem som ingrep - men det är inte huvudsaken här. Egentligen inte heller vem som finansierat (även om jag skrev något kring ev slöseri av skattemedel, mest för att visa att inte heller det är en fråga).

Den som ropar på hjälp är i nöd, så enkelt är det. Inget för oss att sätta oss till doms över.

[Brendan]

Snälla Brendan,

om nu den utsatte stackarn kände sig i nöd, då är det väl helt OK att ropa på hjälp? Visst kan man tycka att det är slöseri med skattemedel, men dock: en medmänniska som anser sig vara i djup nöd.

Det har hänt att personer som blivit sjösjuka har hämtats med helikopter, att sjöräddning ryckt ut för samam sak osv. Vi kan sitta och säga att vi inte tycker det är så farligt med sjösjuka, men det är faktiskt inte vi som plockas upp heller. Den som i djupet av sitt hjärta upplever att hans sista stund är nära pga sjösjuka, han är faktiskt berättigad till hjälp. Vi skall inte bedömma hans sjösjuka, utan (om vi nu vore i den positionen) hans behov av hjälp.

VIsst kan det finnas vana seglare som fixar både det ena och det andra, men alla behöver inte vara sådana från de är födda.

Pratet om vatteninträngning eller ej anser jag vara en bisak. Det går att segla hem med en ganska omfattande vatteninträngning (jag vet) medan en liten rännil, som kanske inte ens kommer från undervattenskroppen kan ge någon hjärtklappning (vilket jag varit vittne till).

Då nästan hör jag hur du säger att ... då skall de inte ge sig ut på sjön heller, först skall de ha seglat 24-timmars, sedan 48-timmars och först därefter ... eller något sådant. Men nu är det inte alla som vill segla i sådana kollektiva arrangemang, utan mera vill köra sitt eget kör. Det skall de få.

Skattemedlen då? Svårt. Vi kastar ut pengar på allt möjligt, alla möjliga sjukdomar och sånt som kanske inte är helt nödvändigt. För att nu inte tala om alla konstiga järnvägar i övre norrland och allt vad det är. I det stora hela är det så få som sjöräddningen behöver assistera, och det är med råge finansierat inom ramen för de skatter och annat som båtägare erlägger att det inte behöver diskuteras.

Moralen? Vad spelar den för roll egetligen? Vem är väl vi att sätta oss över andra människor?

Jag håller med dig. Men inte har jag skrivit något om skattemedel och inte om moral heller. Som vanligt vet vi nästan ingenting om vad som hänt. Alla resonemang är spekulationer och bygger på gissningar.
Men säg nu att det är på det mest troliga sättet - att norrmannen omdömslöst nog hade förlitat sig på elektroniken och måste tillkalla Sjöräddningen för att han saknade backup (= papperssjökort). Visst är det
ett bra åskådningsexempel på just de allvarliga konsekvenser en sådan underlåtenhetssynd kan medföra och som diskuteras i den andra tråden?

[bosseh]

Jag tror orsaken var att Moses kom och havet delade sig.
--
Skickar man ut en räddningshelikopter, låter en sjöräddningskryssare bogsera norrmannen medan en annan kryssare går bredvid bara för att norrmannen saknade papperskort?

[Tommy]

2009-06-04 00:02 12. Skagerrak Norsk 32 ft Segelbåt med motorhaveri, blackout (elfel), och med vatteninträngning ropade Mayday straxt efter midnatt. En person ombord. osäker på sin position då all instrumentering slagits ut.

Det var ett bra beslut att ropa på hjälp i det läget, om jag läser in situationen rätt. Becksvart mitt i natten, misstänkt vatteninträngning och osäker på sin position. Och modigt också, allt för ofta ser vi "kaptener" som i sin stolthet som tvättäkta seglare vägrar kalla på hjälp, och vägrar ta emot d.o.

Sjömanskap, det är att ta det säkra före det osäkra, och ropa upp en gång för mycket, istället för en gång för lite. Ett människoliv är värt så oerhört mycket: hundratals falskutryckningar för de som överhuudtaget sträcker sig till att sätta en peng på det.

Hälsningar
Tommy

[SWE54]

Nu framgår det ju inte att det faktiskt saknades papperskort ombord. Vi vet inte heller i vilken ordning saker har skett. Osäker på sin position kan man ju vara även med papperskort om man inte följt med i det. Har man ingen handhållen GPS så har man ju ingen precis position att plotta.

[Brendan]

2009-06-04 00:02 12. Skagerrak Norsk 32 ft Segelbåt med motorhaveri, blackout (elfel), och med vatteninträngning ropade Mayday straxt efter midnatt. En person ombord. osäker på sin position då all instrumentering slagits ut.

Det var ett bra beslut att ropa på hjälp i det läget, om jag läser in situationen rätt. Becksvart mitt i natten, misstänkt vatteninträngning och osäker på sin position. Och modigt också, allt för ofta ser vi "kaptener" som i sin stolthet som tvättäkta seglare vägrar kalla på hjälp, och vägrar ta emot d.o.

Sjömanskap, det är att ta det säkra före det osäkra, och ropa upp en gång för mycket, istället för en gång för lite. Ett människoliv är värt så oerhört mycket: hundratals falskutryckningar för de som överhuudtaget sträcker sig till att sätta en peng på det.

Hälsningar
Tommy

Och du tycker förstås att det var gott sjömanskap att
1) ge sig ut ensam
2) i främmande land
3) mitt i natten
4) i kuling
5) utomskärs i kraftig motström

????

Om man är så tuff borde man kunna segla sin båt också och inte behöva larma sjöräddningen för att elektroniken slås ut.

Gott sjömanskap hade varit att sova ut i en lugn hamn och sedan smyga inomskärs dagtid.

[Tommy]

Jag har inte alls sagt att det skulle vara gott sjömanskap att ge sig ut ensam mitt i natten. Däremot, givet den situation som rådde kl 2009-06-04 00:02, med elfel, vatteninträngning och osäkerhet på läget, så tycker jag att det var ett helt rimligt och rätt beslut.

Vi vet heller inget om orsaken till att båten befann sig där ju då. Eller vet du? Vi ska inte döma någon utan att veta, eller hur Brendan?

"Om man är så tuff borde man kunna segla sin båt också och inte behöva larma sjöräddningen för att elektroniken slås ut."

Märkligt uttalande. Om man är så tuff ... borde kunna segla sin båt ... inte behöva larma sjöräddningen...
Inget uttalande som jag förknippar med sjömanskap, snarare motsatsen.

[Tylö sun]

Uppenbarligen var det inte helt rätt beslut under de förutsättningarna att ge sig ut eftersom han behövde ropa på hjälp. Men jag håller med om att det säkerligen var rimligt att kalla på hjälp i det läget som uppstod. Jag hade troligtvis gjort det, om jag nu ens vågat mig ut under de förhållandena. Jämför med Fortissimon som återfanns herrelös: kanske borde han ha ropat på hjälp istället för att försöka lösa situationen så som han gjorde.

Men visst har jag också sett exempel på när jag lyfter på ögonbrynen över när seglare begär hjälp. Det har hänt att seglare begärt bogsering dagtid i lugna och fina sommarvindar efter att motorn strejkat. Men inte heller då har man haft alla fakta, exempelvis om det funnits sjukdom eller annat inblandat. Var var och en drar gränsen är nog väldigt individuellt.

[toaen]

SSRS som gjorde större delen av jobbet är väl inte skattifinasierad - eller?

tommy

Vet faktiskt inte vem som ingrep - men det är inte huvudsaken här. Egentligen inte heller vem som finansierat (även om jag skrev något kring ev slöseri av skattemedel, mest för att visa att inte heller det är en fråga).

Den som ropar på hjälp är i nöd, så enkelt är det. Inget för oss att sätta oss till doms över.

Om du hade läst Brendans inledande inlägg så hade du vetat att det var SSRS i Fjällbacka som med två enheter gjorde det egentliga jobbet.

Om jag inte är helt felunderrättad jobbar besättningarna ideellt och övriga kostnader bekostas av medlemsavgifter och gåvor. Det är ju synd om någon skulle få för sig att SSRS bekostas av skattemedel.

Helikopter som hittade båten är väl troligen skattefinansierad och även lotsbåten som gick mot haveristen men som inte behövde ingripa utan vände hem igen.

Är norrmanen med i den norska motsvarigheten av SSRS kosta nog inte bogseringen något för honom.

Jag har själv ropat ut Sjöräddningen, då jag upptäckte, pga att motorn gick ner i varv, att det stod vatten 30 cm över durkarna vid nedgångstrappen. Batterierna stod då 40 cm under vattnet

Det kom ut 4 enheter från Arkösund. På de 15 minuter det tog att köra från Arkösund till min position hade jag länsat båten. Att problemet berodde på baksug i en och sedan två länspumpsledningar kom jag på senare efter mycket funderande.

När jag ringde på sjöräddninge tyckte jag att det var riktigt. Idag, när jag fått lite perspektiv, skulle jag nog lagt mer jobb på att komma tillrätta med problemet innan jag ringde. Jag hade, i det läge jag befann mig, dessutom möjlighet att köra upp båten på grund.

tommy

[Brendan]

Kanske är jag gammaldags, men jag tycker det känns skämmigt att behöva anlita Sjöräddningen. Vi var tre fyrtiotalister som var rörande eniga om att det kändes underbart att vi slapp begära assistens för 5 år sedan, när vi hade leveransseglat en Maxi 108 från Tyskland. Det är hittills enda gången jag har varit med om att ringa Sjöräddningen.

Utdrag ur loggboken:

Vi ser Vinga och Trubaduren på långt håll. Dagens segling har gått över allt förväntan, och vi räknar med att vara framme i Hällsvik redan vid 18-tiden. Man skulle kunna säga att vi, efter 260 sjömils segling, när vi befann oss på relativt smult vatten innanför Hönö, ropade ”Hej, nu är vi över bäcken”. Men hej vad vi bedrog oss. Ödet hade en sista prövning i beredskap åt oss. Jag hade handstyrt sedan några timmar tillbaka och plötsligt började jag känna något konstigt motstånd i ratten, när jag vred den. Det högg och tog emot. Jag fick ta i litet extra för att få roderverkan. När Jörgen tog över och vred till, small det till och ratten var helt frikopplad. Det gick inte längre att styra båten. Det var en obeskrivlig känsla av vanmakt och nederlag som bemäktigade sig mig under de första sekunderna. Så snöpligt. Skulle denna segling som gått så utmärkt hittills sluta med haveri? Ägaren kanske satt i sitt vardagsrumsfönster uppe i Hällsvik och tittade på oss i kikaren och fick se oss vingla fram som en skadeskjuten kråka med fladdrande segel. Vad skulle han tro? Det var inte angenämt att i den hårda vinden med upp till 12 m/s i byarna fräsa fram mot Grötös och Varholmens klippor utan roderstyrning. Det första vi gjorde var att rulla ut både fock och stor helt, så att vi kunde få maximal styrförmåga genom att skota och släppa efter på skoten. För att gira babord skotade vi storen och släppte ut focken helt och vise versa. När vi hade börjat komma in i lä av Grötö och gjort oss beredda på att antingen segla på grund i leran eller försöka ankra upp i bukten, slog det mig att vi faktiskt hade ytterligare en styrmöjlighet – bogpropellern. För säkerhets skull ringde vi ändå Sjöräddningen och var beredda att skjuta upp nödraketer. Jalle hade ett långt samtal med Sjöräddningen, som inte tycktes ta det hela särskilt allvarligt utan plågade Jalle med en massa irrelevanta frågor. Förmodligen är det bättre att låta upphetsad och hysterisk, om man vill bli tagen på allvar. Jalle med sitt suveräna, nästan flegmatiska lugn är nog inte den rätte att förmedla intrycket av ett hotande haveri.

Nåja, vi hade inte räknat med att kunna segelstyra i den smala rännan in bakom Varholmen med vinden tvärs eller rentav för om tvärs. Men med hjälp av bogpropellern kanske det skulle kunna gå, så vi destinerade om. Samtidigt fick Jalle kontakt med Allan, som kunde instru­era oss hur vi skulle använda nödstyrningen, en kraftig galvaniserad järnstång, som Jörgen ef­ter många om och men lyckades slå fast på hjärtstocken. Han hade dessförinnan hunnit riva ner halva inredningen i akterkabinen i sina försök att hitta den väl dolda hjärtstocken. Det visade sig att den var belägen under den dyna, som jag sovit på, d v s några centimeter under min huvudgärd! Nu var det inte längre några problem att styra båten. Vi avbeställde hjälpen från Sjöräddningen, seglen kunde rullas in, och vi kun­de i sakta mak motorera de sista kabellängderna in i Hällsviks lilla hamn. Ytterligare en möjlighet att styra stod till buds enligt Allan, något som vi nog aldrig skulle ha kommit att tänka på – autopiloten. Den är kopplad direkt till hjärtstocken och helt oberoende av den mekaniska kraftöverföringen till ratten.

Slutet gott, allting gott.

[Tommy]

Jag har också varit med om ett roderhaveri, en länk som brast mellan ratt och roder på en hyrd Albin Stratus. Detta var under en slör i NV-vind i ganska frisk vind, mitt på dagen strax V om Horsten. Inte roligt. I detta läge rådde dock inte någon uppenbar fara, vi fick ganska snabbt ordning och kunde styra med enbart fock och stor.

Sen ringde vi till uthyraren, som meddelade var nödstyrningen satt. Det var en liten rorkult som låg i förpiken som kopplades direkt till roderkvadranten. Kunde ta ner segel, gå till Sandhamn och med viss möda lägga till där. Så det var i detta läge aldrig aktuellt att meddela sjöräddingen. Vi hade gott om sjörum, gott om tid och fick ordning på styrningen.

Men hade det på något sätt funnits en risk för haveri, eller fara för vår hälsa, så hade vi givetvis aldrig tvekat att anropa räddningen.

Om Brendan tycker att det är skämmigt att anropa sjöräddningen så är det hans ensak. Så länge som alla andra ombord (män får förmodas) tycker likadant och ställer upp på det. Då är det ju bara sin egen hälsa och sitt eget liv som riskeras. Värre skulle det vara om en "hobbykapten" ombord har denna inställning och mentalt påverkar hela situationen och de övriga också till att inte våga ropa upp.

Jag vidhåller i att i fallet som denna tråd handlade om från början, så kändes det fullt rimligt att ropa upp. Jag hade antagligen också gjort det i precis samma situation. Det man hör från officiellt sjöräddningshåll är ju också att "hellre ropa en gång för mycket än för litet". Och aldrig har man hört talas om att sjöräddningen blivit "arg" för att någon ropar upp i onödan.

De fall som Tylö Sun beskriver, att ropa upp för bogsering mitt på ljusan dag (om det inte varit sjukdom inblandat!) kan annars lätt lösas genom att vara medlem i t.ex. Sjöassistans. Då får man ju servicen att kunna ropa upp om precis vad som helst, t.ex. "var ligger närmaste sjömack, för jag har tappat min lista". Skämmigt va, Brendan

[Brendan]

Om Brendan tycker att det är skämmigt att anropa sjöräddningen så är det hans ensak. Så länge som alla andra ombord (män får förmodas) tycker likadant och ställer upp på det. Då är det ju bara sin egen hälsa och sitt eget liv som riskeras. Värre skulle det vara om en "hobbykapten" ombord har denna inställning och mentalt påverkar hela situationen och de övriga också till att inte våga ropa upp.

Jag vidhåller i att i fallet som denna tråd handlade om från början, så kändes det fullt rimligt att ropa upp. Jag hade antagligen också gjort det i precis samma situation. Det man hör från officiellt sjöräddningshåll är ju också att "hellre ropa en gång för mycket än för litet". Och aldrig har man hört talas om att sjöräddningen blivit "arg" för att någon ropar upp i onödan.

De fall som Tylö Sun beskriver, att ropa upp för bogsering mitt på ljusan dag (om det inte varit sjukdom inblandat!) kan annars lätt lösas genom att vara medlem i t.ex. Sjöassistans. Då får man ju servicen att kunna ropa upp om precis vad som helst, t.ex. "var ligger närmaste sjömack, för jag har tappat min lista". Skämmigt va, Brendan

Kanske är det en generationsfråga. Vi fyrtiotalister är nog inte så bortskämda och är mer vana att ta ansvar för våra handlingar.

Visst var det rimligt av norrmannen att kalla på hjälp om han hade en allvarlig vatteninträngning och/eller saknade sjökort när elen slogs ut.
Men bara då. Om han kallade på hjälp trots att han hade papperssjökort och hade den eventuella vatteninträngningen under kontroll, kan man verkligen ifrågasätta varför han inte seglade i hamn på egen hand.
Om man seglar så tufft som han gjorde, bör man också kunna hantera sin båt, när det uppstår smärre problem som elbortfall.

Sjöräddningen är till för att rädda liv och ska inte utnyttjas i tid och otid av bortskämda, okunniga "hobbykaptener" som inte vet vad de sysslar med.

[Eilean]

Brendan. Jag är färvånad att du, som är vän av ordning, ger dig iväg på en seglats, över oskyddat hav dessutom, utan att förvissa dig om att nödrorkulten fungerar innan man kastar loss. Rimmar illa med dina berömmande ord att "fyriotalister tar ansvar för sina handlingar".

På en båt med rattstyrning är en fungerande och snabbt monterbar nödrorkult minst lika viktig som papperskort

[KaptenKlant]

Brendan. Jag är färvånad att du, som är vän av ordning, ger dig iväg på en seglats, över oskyddat hav dessutom, utan att förvissa dig om att nödrorkulten fungerar innan man kastar loss. Rimmar illa med dina berömmande ord att "fyriotalister tar ansvar för sina handlingar".

På en båt med rattstyrning är en fungerande och snabbt monterbar nödrorkult minst lika viktig som papperskort

Hoppsan! Där ser man, jag skulle precis inflika det samma. Trots att jag är något yngre förvånade det mig verkligen att läsa att ett par garvade sjömän (?) som Tommy & Brendan ger sig ut med hyrd båt/leveranssegling utan att ta reda på hur nödstyrningen riggas... Det är förvisso lätt att vara glömsk, men detta är ju ändå en av de första punkterna på checklistan!? Att per mobiltel. till ägare/uthyrare försöka ta reda på hur det fungerar i ett akut läge är nog inte helt förenligt med gott sjömanskap...

Starkt av er att delge oss att ingen är perfekt, dock.