Nära att gå till botten i Stilla Havet
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Jag har upplevt en synnerligen otäck incident som kunde ha slutat riktigt illa - utan träpluggar.
För att gör en synnerligen lång historia kort:
Vi var två båtar på väg hem från Riga/Lettland 1990 - en mycket märklig seglats vi fick tillstånd till att genomföra under de sista ögonblicken av sovjetvälde. Av olika skäl (stiltje, kuling i antågande och bränslebrist i min båt) skulle A, den båt vi seglade tillsammans med bogsera oss ett stycke för för att vinna distans i vår färd mot Fårösund, vi befann oss ett 20-tal sjömil utanför Irbensundet (inloppet till Rigabukten).
Vad hände:
Vi ligger still och A kör runt för att passera nära oss och ta emot en tamp. Dock var farten väl hög och rorsman tvingas slå back häftigt för att hinna lägga fast vår lina, något de misslyckas med. Och tvingas släppa linan.
Jag halar hem den och väntar beredd på nästa försök. Men A kommer inte tillbaka, den driver istället sakta allt längre bort. Tiden går och vi ser aktivitet ombord på A, de fyra ombordvarande springer runt och det är tydligt att något inte är som det skall. Vi startar vår motor, vi har ju bränsle för någon timmas gång, och kör fram till A.
Väl framme får vi beskedet att de sjunker! Och vi kan nu se att hon flyter djupare och att man pumpar som galningar med de två pumpar som finns ombord. Men det är klart att man inte kan hålla stånd!
Vid den häftiga backmanövern nyss släppte propelleraxeln ur kopplingen och hela axeln drogs ur båten!
Inte nog med att man inte har några pluggar ombord att täta hålet med - det är omöjligt att komma åt packboxen. Båten är en 13 meters havskryssare i trä, byggd på 30-talet och motorns placering under sittbrunnen, delvis i det djupa kölsvinet gör att packboxen sitter oåtkomlig!
Så ombord på A pumpar två stycken, en försöker desperat hitta en möjlighet att täta läckan och stoppa inflödet. Och den siste börjar packa värdesaker i väskor som de kan ta med när de kliver över till oss och överger sin båt.
Läget är ganska dramatiskt - de har försökt med nödanrop på VHF. Men det är 60 sjömil till Sverige och vi befinner oss 20 sjömil från den sovjetiska kusten - vi får inget svar.
Men, som tur var är vi välförsedda, vi hade såväl träpluggar och dessutom en ganska ordentlig yxa ombord (förvaras i sittbrunnen för att kunna slå sönder glaset på däcksluckan utifrån i händelse av brand och nå min då 2-åriga dotter sover i förpiken) och vi kastar över dessa till A.
Och nu tog det bara några minuter att slå loss några delar av finaste hondursmahogny i sittbrunnen och därmed komma åt att banka in en plugg i packboxen!
Puh!
Utan pluggar (och yxa) hade nog det hela slutat riktigt illa!
Sedan finns det en intressant och spännande fortsättning av den här berättelsen.
Vi vågar inte fortsätta mot Fåro med en kulingvarning, plugg i packboxen, ingen motor i ena båten, i stort inget bränsle i den andra samt med en rejält chockad besättning.
Så vi vänder, jag bogserar dem mot Venstspils för nödhamn. Närmare kusten får vi radiokontakt med myndigheterna, vi behöver dels tillstånd av sovjetiska gränskontrollen för att gå in på deras vatten och in i hamn och dessutom behöver vi assistans med diesel för att nå fram dit.
Vi kommer att komma i synnerligen närkontakt med en sovjetiskt robotkryssare och vi kolliderar med en sovjetisk lotsbåt, tappar nästan masten, jag sliter delvis av mig örat, vi får en lots ombord som fripassagerare innan vi når Ventspils. Men den delen av historien tar vi en annan gång...
Allt gick väl - till sist!
För att gör en synnerligen lång historia kort:
Vi var två båtar på väg hem från Riga/Lettland 1990 - en mycket märklig seglats vi fick tillstånd till att genomföra under de sista ögonblicken av sovjetvälde. Av olika skäl (stiltje, kuling i antågande och bränslebrist i min båt) skulle A, den båt vi seglade tillsammans med bogsera oss ett stycke för för att vinna distans i vår färd mot Fårösund, vi befann oss ett 20-tal sjömil utanför Irbensundet (inloppet till Rigabukten).
Vad hände:
Vi ligger still och A kör runt för att passera nära oss och ta emot en tamp. Dock var farten väl hög och rorsman tvingas slå back häftigt för att hinna lägga fast vår lina, något de misslyckas med. Och tvingas släppa linan.
Jag halar hem den och väntar beredd på nästa försök. Men A kommer inte tillbaka, den driver istället sakta allt längre bort. Tiden går och vi ser aktivitet ombord på A, de fyra ombordvarande springer runt och det är tydligt att något inte är som det skall. Vi startar vår motor, vi har ju bränsle för någon timmas gång, och kör fram till A.
Väl framme får vi beskedet att de sjunker! Och vi kan nu se att hon flyter djupare och att man pumpar som galningar med de två pumpar som finns ombord. Men det är klart att man inte kan hålla stånd!
Vid den häftiga backmanövern nyss släppte propelleraxeln ur kopplingen och hela axeln drogs ur båten!
Inte nog med att man inte har några pluggar ombord att täta hålet med - det är omöjligt att komma åt packboxen. Båten är en 13 meters havskryssare i trä, byggd på 30-talet och motorns placering under sittbrunnen, delvis i det djupa kölsvinet gör att packboxen sitter oåtkomlig!
Så ombord på A pumpar två stycken, en försöker desperat hitta en möjlighet att täta läckan och stoppa inflödet. Och den siste börjar packa värdesaker i väskor som de kan ta med när de kliver över till oss och överger sin båt.
Läget är ganska dramatiskt - de har försökt med nödanrop på VHF. Men det är 60 sjömil till Sverige och vi befinner oss 20 sjömil från den sovjetiska kusten - vi får inget svar.
Men, som tur var är vi välförsedda, vi hade såväl träpluggar och dessutom en ganska ordentlig yxa ombord (förvaras i sittbrunnen för att kunna slå sönder glaset på däcksluckan utifrån i händelse av brand och nå min då 2-åriga dotter sover i förpiken) och vi kastar över dessa till A.
Och nu tog det bara några minuter att slå loss några delar av finaste hondursmahogny i sittbrunnen och därmed komma åt att banka in en plugg i packboxen!
Puh!
Utan pluggar (och yxa) hade nog det hela slutat riktigt illa!
Sedan finns det en intressant och spännande fortsättning av den här berättelsen.
Vi vågar inte fortsätta mot Fåro med en kulingvarning, plugg i packboxen, ingen motor i ena båten, i stort inget bränsle i den andra samt med en rejält chockad besättning.
Så vi vänder, jag bogserar dem mot Venstspils för nödhamn. Närmare kusten får vi radiokontakt med myndigheterna, vi behöver dels tillstånd av sovjetiska gränskontrollen för att gå in på deras vatten och in i hamn och dessutom behöver vi assistans med diesel för att nå fram dit.
Vi kommer att komma i synnerligen närkontakt med en sovjetiskt robotkryssare och vi kolliderar med en sovjetisk lotsbåt, tappar nästan masten, jag sliter delvis av mig örat, vi får en lots ombord som fripassagerare innan vi når Ventspils. Men den delen av historien tar vi en annan gång...
Allt gick väl - till sist!
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Alltid lika spännande med dig och dina upplevelser Eilean, tack för senast och nu är det tre exempel...
...och alla kommer naturligtvis att ta lärdom och framöver ha en plugg i beredskap också vid propelleraxeln...men fäst den inte runt axeln...
Nu vill jag gärna vara lika duktig, men jag har segeldrev. Hur gör jag?
MVH
Håkan
...och alla kommer naturligtvis att ta lärdom och framöver ha en plugg i beredskap också vid propelleraxeln...men fäst den inte runt axeln...
Nu vill jag gärna vara lika duktig, men jag har segeldrev. Hur gör jag?
MVH
Håkan
En expert i mängden
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
I Göta kanal händer det ett par gånger varje säsong att folk backar ur propelleraxeln.
Kolla axelkopplingen innan kanalen!
Kolla axelkopplingen innan kanalen!
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Det var nog lugnast för alla parter att jag inte var med.S-B A-son skrev:Menar du att du borde ha varit med, eller menar du att du inte ville vara med?T skrev:Då tror jag att jag förstår vad som menas med 'mycket seglingserfarna'. ...
mvh Sven-Barry
PS. Jag har och gillar koniska pluggar - trots min pluggoerfarenhet. DS.
Jag har svårt att se mig själv irra runt på Sveriges (Skandinaviens?) största båtmässa i syfte att hitta så mycket dåliga saker som möjligt, det är inte värt vare sig min tid eller mina pengar. Jag vill hellre hitta det som är bra och funktionellt, oavsett om det handlar om hela båtar eller om enstaka tillbehör.
Så.. gärna båtar och tillbehör som passar mig och mitt sätt att segla och, för all del, även ligga i hamn. Men det andra är inte intressant för mig, jag är dock ödmjuk nog att inse att det kan vara det för andra.
/T
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Iofs borde väl det gamla tricket med en eller ett par klämmor kring axeln fortfarande vara dugligt. Men klart, det hindrar ju inte att man brakar in i en slussport eller en annan båt.bosseh skrev:I Göta kanal händer det ett par gånger varje säsong att folk backar ur propelleraxeln.
Kolla axelkopplingen innan kanalen!
Sikta på något billigt....
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Änterdragg?Eilean skrev: Sikta på något billigt....
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
"Jag har svårt att se mig själv irra runt på Sveriges (Skandinaviens?) största båtmässa i syfte att hitta så mycket dåliga saker som möjligt, det är inte värt vare sig min tid eller mina pengar. "
Skrev T, och det verkar ju faktiskt allvarligt menat...
...medan vi som var där inte tog det på allvar alls...
Slappna av litegrann T och ta kölruskningen för vad den är, ett sätt för några gubbar att träffas, nästa år är det dags igen.
MVH
Håkan
Skrev T, och det verkar ju faktiskt allvarligt menat...
...medan vi som var där inte tog det på allvar alls...
Slappna av litegrann T och ta kölruskningen för vad den är, ett sätt för några gubbar att träffas, nästa år är det dags igen.
MVH
Håkan
En expert i mängden
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Jag blev lite fundersam när du förut skrev om 'mycket seglingserfarna kollegor'.Maxi33 skrev:"Jag har svårt att se mig själv irra runt på Sveriges (Skandinaviens?) största båtmässa i syfte att hitta så mycket dåliga saker som möjligt, det är inte värt vare sig min tid eller mina pengar. "
Skrev T, och det verkar ju faktiskt allvarligt menat...
...medan vi som var där inte tog det på allvar alls...
Slappna av litegrann T och ta kölruskningen för vad den är, ett sätt för några gubbar att träffas, nästa år är det dags igen.
MVH
Håkan
Så du menar att ni faktiskt hittade något som föll er på läpparna?
Vad kan det ha varit?
/T
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Jag hade nytta av träpluggar för första gången någonsin på nyårsafton!
Strax innan gästerna skulle komma för nyårsfirande gick överfyllningsskyddet i vasken i köket sönder. Givetvis var diskmaskinen på och när den tömde kom det nu vatten ur detta rör. Hur täta? Kom på att jag faktiskt tömt båten på i princip allt i vinter så träpluggarna fanns i garderoben i rummet intill. Fungerade utmärkt.
Så träpluggarna har äntligen gjort nytta och nu kommer jag även att ha några träpluggar hemma i fortsättningen....
/Anders L
Strax innan gästerna skulle komma för nyårsfirande gick överfyllningsskyddet i vasken i köket sönder. Givetvis var diskmaskinen på och när den tömde kom det nu vatten ur detta rör. Hur täta? Kom på att jag faktiskt tömt båten på i princip allt i vinter så träpluggarna fanns i garderoben i rummet intill. Fungerade utmärkt.
Så träpluggarna har äntligen gjort nytta och nu kommer jag även att ha några träpluggar hemma i fortsättningen....
/Anders L
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Morötter vs. träpluggar. Jag funderade över det inför förra säsongen och kom underfund med att det var bäst och mest ekonomiskt att sågan mig en björk eller sälj i lämplig dimention för mina genoföringar och kapa den i lämpliga bitar. Björk och sälj är lätt täljt sålänge de är färskt (man kan lagra dem i en påse med vatten och till och med göra säljpipor efter savningsperioden)
Alternativet att köpa en sats med svarvade TORRA, HÅRD TÄLJDA bitar för en dryg hundrig gick "fet bort" som det heter i den yngre generationen. Morotsallternativet går också bort på grund av hållbarheten. Det är väl en bra nödlösning men lägg fram en morot i rumstemperatur ett tag så får du se vad som händer.
Mer alarmerande är att ingen gav sig gav sig ut på stillahavet med en nödreparation (i skrovet)!!! Är det ingen som reagerade för de? Gått sjömanskap eller?
Det är förberedelser, övning och kanske lite eftertanke som gör att man undviker / klarar en nödsituation.
Alla som gjorde lumpen i marinen fram till 80-talet fick gå igenom en grundläggande kurs i skyddtjänst som bl a. innehöll moment som att krypa genom ett binnande rum övertänt med droppande napalm med andningsagrigat och kvalificerad läcktätning i simulator med däcksstöttor och trä kilar. I dag är det kanske 100 personer som gör lumpen i marinen men.. Jag har förstått att de som jobbade med den här utbildningen har startat en privat verksamhet med simulator för privatbåtägare. Kanske en bra erfarenhet för den som har allt.
En av erfarenheterna enligt en artikel i PB är bl a att en vanlig hink för 10 spänn är effertivare och mer pålitlig än manuella och motordrivna länspumpar.
Alternativet att köpa en sats med svarvade TORRA, HÅRD TÄLJDA bitar för en dryg hundrig gick "fet bort" som det heter i den yngre generationen. Morotsallternativet går också bort på grund av hållbarheten. Det är väl en bra nödlösning men lägg fram en morot i rumstemperatur ett tag så får du se vad som händer.
Mer alarmerande är att ingen gav sig gav sig ut på stillahavet med en nödreparation (i skrovet)!!! Är det ingen som reagerade för de? Gått sjömanskap eller?
Det är förberedelser, övning och kanske lite eftertanke som gör att man undviker / klarar en nödsituation.
Alla som gjorde lumpen i marinen fram till 80-talet fick gå igenom en grundläggande kurs i skyddtjänst som bl a. innehöll moment som att krypa genom ett binnande rum övertänt med droppande napalm med andningsagrigat och kvalificerad läcktätning i simulator med däcksstöttor och trä kilar. I dag är det kanske 100 personer som gör lumpen i marinen men.. Jag har förstått att de som jobbade med den här utbildningen har startat en privat verksamhet med simulator för privatbåtägare. Kanske en bra erfarenhet för den som har allt.
En av erfarenheterna enligt en artikel i PB är bl a att en vanlig hink för 10 spänn är effertivare och mer pålitlig än manuella och motordrivna länspumpar.
Rock 20
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Statistik
2008 Sjösätt 16/5 370 M Torrsatt 31/10
2009 Sjösatt 30/4
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Det är alldeles riktigt, så länge man orkar!Fresso skrev: En av erfarenheterna enligt en artikel i PB är bl a att en vanlig hink för 10 spänn är effertivare och mer pålitlig än manuella och motordrivna länspumpar.
Jag sjösatte en träbåt en gång, utan dyvikan isatt. Det tog en stund innan jag märkte något, och sedan gällde det att ösa. Det tog väl 15-20 minuter med hinken - pumpen (Gusher 10, en helt OK pump alltså) höll inte ens jämna steg med med ett två-centimeters hål en bit ner. Så fort jag såg insåg) problemet var det ju lugnt, men fram till dess var det rätt så intensivt.
Om man är mycket ängslig eller av någon anledningar vill gardera sig så finns det kinesiska motorpumpar för en lusentapp att köpa. En sådan bör hur som helst orka längre än en kontorsrygg, och man kan ju då också ägna sin kraft åt att täta hålet, inte att ösa.
Anders S
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
En annan variant är en smal axelanod (givetvis på insidan, och utan korrosionsskyddande effekt). En sådan blir ett större hinder.Eilean skrev:Iofs borde väl det gamla tricket med en eller ett par klämmor kring axeln fortfarande vara dugligt. Men klart, det hindrar ju inte att man brakar in i en slussport eller en annan båt.bosseh skrev:I Göta kanal händer det ett par gånger varje säsong att folk backar ur propelleraxeln.
Kolla axelkopplingen innan kanalen!
Sikta på något billigt....
Kuriosa: Ett bromsknep som jag hört talas om på motorlösa båtar är en vanlig plåthink av den större modellen. En sådan lär bromsa en del, ungefär som en bromsfallskärm. Man har den i en tamp i en knap på akterdäck, och så puttar man i den om det behöver saktas ner. Alla som känt draget i en hinktamp vid vattenupptagning under fart inser att det bromsar mer än man i förstone tror.
Anders S
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Som Anders skrev - så länge man orkar, ja.Fresso skrev:...En av erfarenheterna enligt en artikel i PB är bl a att en vanlig hink för 10 spänn är effertivare och mer pålitlig än manuella och motordrivna länspumpar.
Och det är mycket beroende på båt - på min båt och på många andra är lyfthöjden sådan att man storknar efter sådär 5 hinkar.
En eller ett par kraftiga elpumpar är guld värda - de frigör en eller två pumpande gubbar som istället letar/tätar läckor.
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Förutom det som redan påpekats (att man inte orkar särskilt länge) är det säkerligen inte många kölsvin som passar till en hink. I min egen båt kan man möjligen få ner en leksakshink i det ganska djupa och smala kölsvinet. På en modernare segelbåt med platt(are) botten, eller i en motorbåt, kan man inte mer skrapa lite på ytan med en hink. Har man så mycket vatten i båten att hinken skulle vara effektiv, borde man nog istället ägna tiden åt att packa ihop sina grejor och flytta över i jollen eller flotten.Fresso skrev:... En av erfarenheterna enligt en artikel i PB är bl a att en vanlig hink för 10 spänn är effertivare och mer pålitlig än manuella och motordrivna länspumpar.
/T
Re: Nära att gå till botten i Stilla Havet
Som nån så fyndigt har uttryckt det; " den effektivaste länspumpen är en rädd man med en spann".T skrev:Förutom det som redan påpekats (att man inte orkar särskilt länge) är det säkerligen inte många kölsvin som passar till en hink. I min egen båt kan man möjligen få ner en leksakshink i det ganska djupa och smala kölsvinet. På en modernare segelbåt med platt(are) botten, eller i en motorbåt, kan man inte mer skrapa lite på ytan med en hink. Har man så mycket vatten i båten att hinken skulle vara effektiv, borde man nog istället ägna tiden åt att packa ihop sina grejor och flytta över i jollen eller flotten.Fresso skrev:... En av erfarenheterna enligt en artikel i PB är bl a att en vanlig hink för 10 spänn är effertivare och mer pålitlig än manuella och motordrivna länspumpar.
![]()
/T
Sommaren 2005 fick jag baksug i en 19 mm länspumpsledning. Orsaken är en lång historia, som jag lämnar därhän. Innan jag uppmärksammade det hade aktern sjunkit så mycket att det även började rinna in vatten genom ytterligaren en 19 mm länspumpaledning. Det blir ganska mycket vatten snabbt.
Att det i det läget skulle va bättre att överge båten och låta den sjunka, vill jag inte hålla med om. Då jag var in mellan skär och grund norr om Arkesund och gick för "full makin" (ca 5 knop) och på autopilot, klev jag upp i sittbrunnen för att kolla när jag länsat ur allt vatten jag kunde med spannen.
Det tog inte lång tid innan det var likas mycket vatten igen. Innan jag började ösa på nytt stängde jag alla bottengenoföringar utom den till motorns kylvatten och startade den andra elektriska länspumpen. Sen öste jag med spannen så mycket jag kunde och fortsatte med en liten kastrull tills länspumparna med ett "slurp" pumpade ut resten av vattet.
Det första jag gjorde när jag kom iland var att ändra dragningen av länspumpsledningarna så att högsta punkten kom så hogt de gick, samt borrade ett litet hål på högsta punkten.
om man skall överge båten får nog bedömmas från fall till fall och i de flesta fall är det nog inte nödvändigt.
tommy
thallatha(alfakrull)hotmail.com